simonochlisa

nu sitter vi har pa varat kara koh pangang igen och bor pa varan parla two rock... dom verkade glada over att se oss igen. denna gangen ar det varken hogsasong eller fullmoon sa antalet gaster ar typ vi och tva andra som vi inte lyckats se an. men familjen ar trevlig som vanligt och ikvall blir det bbq tillsammans med dom och sedan har vi bestamt att vi ska folja med ut och fiska med farbror thai. man kanner att man varit borta ett tag da man kommer tillbaka till samma stalle och lilla hundvalpen blivit stor... men han ar fortfarande bedarande sot.

kambodja da...

som ni kanske fortod var simon for morgontrott for att se S-21 tillsammans med mig, sa jag akte dit sjalv. det var tungt... det enda jag har att jamfora med ar auswitz och jag maste nog pasta att s-21 var varre. kanske for att det ligger narmare i tiden och for att man inte bombaderats av fakta i skolan. men mest var det nog for att allt kandes sa verkligt, auswitz var tyvarr inte verkligt pa det sattet, det ar svart att forklara, men har fanns det fortfarande blodflackar kvar pa golv, tak och vaggar.

for er som inte vet vad s-21 ar, sa ar det en gammal skola (fran 60 tal skulle jag gissa) som under de roda kemererna gjordes om till tortyrfangelse. fangarna torterades for att uppge info och namn om motstandare, men ingen vet egentligen vad pol pot ville med det hela. i varje "klassrum" fanns en stalsang och pa vaggen ett foto av ett av offren dar man sag hur han eller hon hade blivit torterad. det var tungt.

annars gillade jag kambodja, trots att jag var sjuk storre delen av tiden hann jag iallafall med lite grann. och siem reap ar en stad med potensial helt klart. jag tror att vi kom overens att gora kambodja under en lite langre tid nasta gang, for nu kan jag knappt pasta att jag sett varken siam reap eller phnom penh

ett mysterie som jag finner mycket underligt men som simon inte alls ar intresserad av att disskutera ar att kanske var 10-15:e kvinna  gar kladda i pyjamas, fargklada med typ nallar och manar pa. det ar inte for att de ar fattiga. jag laste sedan i 'first they killed my father" att de roda kmererna ocksa gick kladda i pyjamas. fast svarta. harda soldater i pyjamas, jag tycker att den tanken ar lite roande

sa nu ar vi iallafall i thaland igen, det gick snabbt och smartfritt. (1 timme med flyg istallet for en heldag pa buss) nagot som inte ar sa smartfritt daremot ar att jag igar nar vi skulle kopa vatten pa seven eleven var en aning for nara en ennan motorcykel, detta resulterade att jag under nagra hundradels sekunder fick ett ganska fett brannmarke pa vanster vad. lag med benet pa en pase is hela natten och idag har vi varit pa en klink och fatt det omplastrat. det ar har smartan kommer in... viist gjorde det ont under natten men det ar ingenting i jamforelse med hur det kandes nar de forst tog bort brand hud med pincett och sedan gnuggade in antiseptisk sprit. det var en smarta jag aldrig avrt med om innan. men jag overlevde och gar nu runt medett genomskinligt plster over saret, sa folk som ser det kommer att tro att jag gar runt med ett oppet sar... det ser ganska nasty ut faktiskt.

det ar bara tva veckor kvar nu :( det kanns lite sorgligt, jag ar inte redo for sverige an. trivs ganska bra dar jag ar nu.

menmen,,,,