bitter
hemma igen....
det känns inte bra någonstans, längtar tillbaka redan.
när jag kom in genom lägenhetsdörren känndes det bara fel, det känndes som om att det inte var hemma på något sätt. alla ruiner kommer att sättas igång direkt, vem ska ta disken, laga mat, städa och jag kommer att börja jobba på måndag (anagligen) stressen över att vi inte har några pengar, eller jobb.
sitter nu i soffan och självklart går de bara skit på tv, inget som har någon beydelse överhuvudtage, och jag vet ju med mig att det är här jag kommer spendera mina eftermiddagar, kvällar och helger.... fy fan vad meningslöst!!!!! tittar på reklamen och inser att vi faktiskt levt ett i princip reklamfritt liv de senaste månaderna.. och det känns väldigt skönt, inget som dom säger på reklamen spelar roll, det känns bara löjligt och lite tragiskt. jag bryr mig inte om vilket fett jag får i mig, vilket tvättmedel jag ska anvanda eller vilket bolag jag ska pensionsspara i... ok?
jag har absolut fått ett annat förhållningssätt till livet efter denna resan och jag hoppas att jag inte kommer att falla tillbaka i gamla mönster.
läste tidningen förut, och det var som om jag inte varit borta.. samma nyheter, samma händelser allt är likadant förutom självklart att kronprinsessan ska gifta sig... antar att det var förstasides nyhet.
jag vill tillbaka till ett liv som handlar om att må bra, göra saker som man blir glad av, träffa andra människor, utveckla sig själv och upptäcka nya saker så att man växer... i sverige, framför tv:n växer man inte en millimeter.
men jag antar att jag vänjer mig.
ses snart
//en bitter lisa
Nu är vi hemma.
Jepp. Nu är vi "äntligen" hemma. Har blivit tillsagd att vi skall vara lyckliga över det fina vädret, men jag föredrar fortfarande stormen och regnet vi lämnade bakom oss på Koh Phangan. Vi lär synas snart allihopa. Nu måste jag fundera ut vad sjutton jag ska göra... bada? Nej. Sola? Nej. Dricka? Nej, det går ju inte på onsdagar i Sverige. Spela TV spel? Vi får se... många val.
pa vag hem
dom tva sista veckorna pa varan resa har varit dom absolut basta. och det vill jag saga beror pa sallskapet vi hade.
vi lyckades fa ihop ett gang pa 9 pers som bestod av
david och monika (paret vi resta fran chang mai till laos med) som en kvall bara dok upp sadar och sa hej. dom akte till koh pangan bara for att overraska oss.. mycket trevligt.
keiruba och martin: ett par fran england som var pa en lite annurlunda smekmanad.
andrew och biert: sweizarna som rakade ha precis samma resplaner som vi, sa vi har stott pa dom overallt
alex: en borttappad svenk, hittad pa en strand utan lediga rum ( han tankte talta pa stranden men istallet erbjod vi oss att visa honom two rock.)
tillsammans besokte vi an en gang fullmoon, men jag kan egentligen inte saga att vi var med pa festen. vi holl oss i utkanten och snackade oss igenom hela natten, sjukt kul.. lange sen jag hade riktigt ordentligt tjejsnack.
vi utforskade strander, shoppade,hittade ett gomt place ute i djungeln, chai high tree haose, narmare the beach (boken, filmen) kommer man inte. det var totalt hippie, allting var gjort for hand, det fanns en lagereld. men det basta av allt var chaiteet, det var det godaste jag nagonsin druckit och sjalvklart kattungarna, tva tre vackor gamla... gissa om jag och keiruba satt totalt avskarmade resten av vistelsen dar.
och pa kvallarna hangde alla tillsamans pa varan mysiga strandbar..
helt perfekta tva sista veckor med andra ord. sa darfor kanns det inte jattejobbigt att aka hem.. visst kanns det lite konstigt, och jag vill absolut inte ha tillbaka rutinerna med att ga upp klockan sex varje morgon, diska, stada och gora sana skitsaker, som vi har sluppit nu i tva och en halv manad.
men, guess what?
jag ar sjuk for fjarde gangen denna resan.. magsjuk och 40 graders feber!!! tyck synd om mig!
hoppas att jag ar tillrackligt frisk till pa fredag da varan hemkomstfest ar..
(hoppas inagget ar lasbart, ar ofantligt trott i nulaget)
kram pa er och ses snart!
ps. har ni nagot jobb till mig eller kontakter till nagot sadant sa medela mig garna.. kommer vara pissigt pank namligen
Snart hemma.
Jepp, nu ar vi snart hemma. Ska nu till MBK, sitter i Bangkok vid Ko San Rd. Vi har haft en riktigt grym avslutning pa varan resa de sista 2 veckorna, men ni far reda pa mer nar vi kommer hem. Nu ska vi njuta av de sista timmarna vi har kvar har i Asien, genom att kopa lite saker och ata sushi pa band. Tror vi.
Vi lever iallafall. Gor lite soldanser sa vi slipper do av en koldchock nar vi stiger av planet i Landvetter. Vi landar imorgon, klockan 10:10, pa morgonen.
Simon och Lisa
Vi lever iallafall. Gor lite soldanser sa vi slipper do av en koldchock nar vi stiger av planet i Landvetter. Vi landar imorgon, klockan 10:10, pa morgonen.
Simon och Lisa
Finns en hel del månar på Koh Phangan.
Detta blir inget långt inlägg, utan bara en hälsning från oss. Så vad har vi gjort de sista dagarna? Halfmoon, dagen efter Baan Sabaii, ett strand party/efterfest. Dagen efter det, lugn och chill med filmer i Haad Rin. Dagen efter, den 7e, Jungle Experience, ännu ett dansställe som Halfmoon, fast inte lika stort. Efter det, en dagsfest på Baan Sabaii, lite dopp i havet och trevligt sällskap.
Vi har slutit upp med ett brittiskt par som vi gick till Jungle Experience med, David och Monika dök oväntat upp 2 dagar sen. De två schweizarna är fortfarande i området och jag hittade en borttappad svensk som jag tog med till Two Rock och gav honom en bungalow. Vi har, med andra ord, en stor skara av människor runt omkring oss som i vissa fall, faktiskt tagit in på Two Rock för våran skull! Britterna skulle egentligen bara bo en natt, men sen beslutade de att de ville stanna emd oss på Two Rock. Sitter med dem nu, vi ska snart ta en båt till östra sidan av Koh Phangan, till en liten bergsstrand som har blivit besökt av 4 generationer thailändska kungar. Måste ju vara värt att se!
Ikväll blir det nog någon öl, lite biljard och kanske en till fest. Allt är jättenära där vi bor också, så man kan åka hem och vila mellan varven. Grymt!
Mycket intryck, många människor och en grym stämning råder bland vårat umgänge. Det är helt klart det absolut bästa sättet att avrunda resan på. Waaaw, vi har kul :). Dansa, som sagt, vad ju helt underbart! Alltid varit för feg för att göra det, men här släpper jag taget lättare och det är helt grymt. Jag är lycklig :).
/Simon, aaaahhhhhh...... börjar bli brun. Ni? HAHAHA! ;)
Vi har slutit upp med ett brittiskt par som vi gick till Jungle Experience med, David och Monika dök oväntat upp 2 dagar sen. De två schweizarna är fortfarande i området och jag hittade en borttappad svensk som jag tog med till Two Rock och gav honom en bungalow. Vi har, med andra ord, en stor skara av människor runt omkring oss som i vissa fall, faktiskt tagit in på Two Rock för våran skull! Britterna skulle egentligen bara bo en natt, men sen beslutade de att de ville stanna emd oss på Two Rock. Sitter med dem nu, vi ska snart ta en båt till östra sidan av Koh Phangan, till en liten bergsstrand som har blivit besökt av 4 generationer thailändska kungar. Måste ju vara värt att se!
Ikväll blir det nog någon öl, lite biljard och kanske en till fest. Allt är jättenära där vi bor också, så man kan åka hem och vila mellan varven. Grymt!
Mycket intryck, många människor och en grym stämning råder bland vårat umgänge. Det är helt klart det absolut bästa sättet att avrunda resan på. Waaaw, vi har kul :). Dansa, som sagt, vad ju helt underbart! Alltid varit för feg för att göra det, men här släpper jag taget lättare och det är helt grymt. Jag är lycklig :).
/Simon, aaaahhhhhh...... börjar bli brun. Ni? HAHAHA! ;)
halfmoon
vad har vi gjort de senaste dagarna? jag tror jag tar det fran borjan.
borjade dagen (den 4 mars) med att aka in till thongsala for att kopa mig en partyoutfit, blev en svart kort klanning. senare ocksa en spegel... har inte tittat ordentligt i en sadan pa ett par veckor nu... kom hem och sminkade mig for forsta gangen pa tva manader... kande knappt igen mig sjalv och tyckte att jag sag helt sjuk ut i borjan. tank att man kan vanja sig sa mycket...
varfor all denna uppstandelse? halfmoon forstas!!!!
vi hade bestammt forfest med ett svenskt par pa stallet bredvid och sweizarna klockan 7. (kanske var lite tidigt :)) dar satt vi till runt elva och roade oss med att mala oss sjalva med uv-farger. malade min egna arm och tyckte det sag helt ok ut... sen kommer en av killarna som jobbar pa varat stalle och sager att han kan mala (han brukar ta betalt for det under fullmoon) han malade en fjaril pa min andra arm och genast ville jag tvatta bort min egen... han var grym!!!
vi stack tillsammans till halfmoon, som ar belaget i djungeln och det forsta intrycket var: detta ar inte alls som fullmoon! det ar mycket batttre... det var mer arrangerat med scen, ljusshower, eldshower och det fanns ett stort dansgolv med barer och matstallen bredvid. det var helt klart vart att betala 300 bath for att komma in.
det fanns inte mycket mer att gora forutom att dansa... sa vi dansade ( tom. simon... som nu har fatt en ny passion... han alskar att dansa.. tro det eller ej...skitkul tycker jag.. och blev en aning forvanad ch han ar faktiskt inte sa dalig nar han val ger sig in pa det) i 7 timmar dansade vi i princip konstant med pauser for att kaka lite, ga pa toa och kopa dricka i baren...
baren var i princip under hela kvallen tom... varfor? om jag far gissa hade en stor procenthalt andra substanser i kroppen... inget obehagligt, men inte nagot for mig... jag klarar mig utmarkt pa barcardi breezer och redbull..men klockan sju sa min kropp till mig att det var nog och jag akte hem for att sova. vissa (tex sweizarna) fortsatte pa efterfesten som var belagen pa stranden nedanfor.
jag sov till klockan 5 pa eftermiddagen.. simon sov val typ tre timmar.. (han har svart for att sova pa dagen) men var fortfaranande pigg nog pa kvallen, sa vi fortsatte festa... kandes lite som festival.
vi tog en strandpromenad till efterfesten som fortfarande var i full gang. men kanske inte mer an 100 pers var dar.
sa de senare dagarna har vi tokdansat i totalt 12 timmar och imorgon ar det jungel experience.. annu en fest ute i djungeln... med idag blir det nog en film i haad rin. annars kommer jag komma hem som ett vrak...
vi kanske blir kvar pa koh pangang... det ar enda det basta stallet.
om ni har nagra onskemal pa saker ni vill att vi ska kopa hem... sa sag garna till..
kramar fran en sonderdansad lisa
borjade dagen (den 4 mars) med att aka in till thongsala for att kopa mig en partyoutfit, blev en svart kort klanning. senare ocksa en spegel... har inte tittat ordentligt i en sadan pa ett par veckor nu... kom hem och sminkade mig for forsta gangen pa tva manader... kande knappt igen mig sjalv och tyckte att jag sag helt sjuk ut i borjan. tank att man kan vanja sig sa mycket...
varfor all denna uppstandelse? halfmoon forstas!!!!
vi hade bestammt forfest med ett svenskt par pa stallet bredvid och sweizarna klockan 7. (kanske var lite tidigt :)) dar satt vi till runt elva och roade oss med att mala oss sjalva med uv-farger. malade min egna arm och tyckte det sag helt ok ut... sen kommer en av killarna som jobbar pa varat stalle och sager att han kan mala (han brukar ta betalt for det under fullmoon) han malade en fjaril pa min andra arm och genast ville jag tvatta bort min egen... han var grym!!!
vi stack tillsammans till halfmoon, som ar belaget i djungeln och det forsta intrycket var: detta ar inte alls som fullmoon! det ar mycket batttre... det var mer arrangerat med scen, ljusshower, eldshower och det fanns ett stort dansgolv med barer och matstallen bredvid. det var helt klart vart att betala 300 bath for att komma in.
det fanns inte mycket mer att gora forutom att dansa... sa vi dansade ( tom. simon... som nu har fatt en ny passion... han alskar att dansa.. tro det eller ej...skitkul tycker jag.. och blev en aning forvanad ch han ar faktiskt inte sa dalig nar han val ger sig in pa det) i 7 timmar dansade vi i princip konstant med pauser for att kaka lite, ga pa toa och kopa dricka i baren...
baren var i princip under hela kvallen tom... varfor? om jag far gissa hade en stor procenthalt andra substanser i kroppen... inget obehagligt, men inte nagot for mig... jag klarar mig utmarkt pa barcardi breezer och redbull..men klockan sju sa min kropp till mig att det var nog och jag akte hem for att sova. vissa (tex sweizarna) fortsatte pa efterfesten som var belagen pa stranden nedanfor.
jag sov till klockan 5 pa eftermiddagen.. simon sov val typ tre timmar.. (han har svart for att sova pa dagen) men var fortfaranande pigg nog pa kvallen, sa vi fortsatte festa... kandes lite som festival.
vi tog en strandpromenad till efterfesten som fortfarande var i full gang. men kanske inte mer an 100 pers var dar.
sa de senare dagarna har vi tokdansat i totalt 12 timmar och imorgon ar det jungel experience.. annu en fest ute i djungeln... med idag blir det nog en film i haad rin. annars kommer jag komma hem som ett vrak...
vi kanske blir kvar pa koh pangang... det ar enda det basta stallet.
om ni har nagra onskemal pa saker ni vill att vi ska kopa hem... sa sag garna till..
kramar fran en sonderdansad lisa
Fiskar och halfmoon.
Om vi fick någon fisk? Ja, jag fick totalt 3 stycken. En var för liten, MEN om den hade varit stor så hade den gått att sälja för 150bhat kilot sa dem. Lisa sa uppmuntrande att den iallafall var en fin fisk. Den fick hur som haver leva och kastades tillbaka i havet.
Sedan fick jag en fisk som faktiskt gick att äta. Den var en färgglad rackare med giftiga fenor. De var formade lite spikaktigt och thailändarna sa att om man rör rygg- och magfenorna så blir man "bränd", typ som om det vore en geting eller liknande. Inte dödlig alltså, bara smärtsamt. Den var iallafall tillräckligt stor (och god) för att hamna i fiskhinken.
Sedan fick jag en liten, liten rackare som måste vart född typ 3 dagar tidigare, även den fick kastas tillbaka. Thailändarna fick desto mer fisk och jag undrar lite halvt hur de lyckades när det på ytan såg ut som om jag och Lisa gjorde samma sak som dem. Vi lyckades mest få vårat bete uppätet (som bestod av bläckfisk) medan de iallafall fick ett 20-tal fiskar. Bara en större, vilket var en liten barracuda, sa de. Jag tyckte den såg stor nog ut dock och tänderna såg vassa ut. Den kanske var 1kg, men de har fångat en 9 kiloare en gång. Brrr....!
De sa dock att det inte var världens bästa fiskeväder den dagen, då "the water does not move enough", som de sa. Jag förstod aldrig riktigt vad, exakt, de menade med det, men jag litade på dem och deras nära på 20 år av fiskeerfarenhet.
Igår blev en lugn dag för oss. Det var även skönt molnigt så vi behövde inte bli allt för stekta av solen, som tur var. Vad gjorde vi? Inget särskilt, egentligen. En liten tripp till Thong Sala för att köpa lunch på gatumarknaden, sedan återvände vi till Two Rock och började leta lite snäckor för att testa att göra smycken. Vi satte oss i baren och där kom en av thailändarna och gav oss ett gäng UV-färger, så vi började glatt måla våra snäckor i diverse färger. Lisas blev ju utan tvekan långt mycket snyggare än mina, men hon har en konstnärlig talang, må jag säga.
Det var dock ett ganska kul och trevligt tidsfördriv. Sedan satt jag och skrev i min journal (fick ihop 8 sidor, ligger på totalt 117 nu, yeah!) och till slut kom en äldre herre som vi träffade förra gången vi var på Koh Phangan och satte sig med oss. En amerikan från San Fransisco som spenderat sina 2 sista månader här på ön, hyrandes ett stort hus som kostar en tredjedel av hyran vi betalar hemma i Sverige. Något orättvisst, må jag säga!
Efter det var det middagstime och vi stack till en "allt-du-kan-äta-BBQ" där man fick en grill framförsig på bordet och fritt fick gå och plocka diverse kött, nudlar, grönsaker osv. Köttet, fettet och grönsakerna gav en trevlig sak till buljongen och det hela blev till slut en väldigt god soppa. Mm... allt för 110bhat per person.
Idag tar vi det nog ganska lugnt, kanske tar en massage. Ikväll är det halfmoon party, vilket är en stor djungelfest med dunka dunka musik. Skall bli intressant att se. Innan dess lär vi sluta oss upp med ett par svenskar i träffade från resorten bredvid, och de två schweizarna som vi träffade först i Chiang Mai, sen i Laos och nu på Koh Phangan. Ett par roliga typer som säger att vi gärna får hälsa på och bo hos dem i Schweiz när vi alla är hemma i Europa. Hade vart trevligt. Monika och David bor ju i grannlandet, Österrike, så även dem kanske man kan säga hej till på hemmaplan.
Annars inte mycket nytt att rapportera. Vi diskuterar fortfarande hur vi ska göra med våra resterande dagar här i Thailand. Om vi ska stanna här eller ta en snabb tripp till västkusten och se Krabi, möjligtvis. Personligen tror jag att Koh Phangan är bättre än Krabi, men man vet ju aldrig :). Sverige börjar kännas närmare och närmare. Suck suck...
Ha det så bra!
Simon, ska tillbaka till Two Rock, väcka Lisa och äta frukost.
Sedan fick jag en fisk som faktiskt gick att äta. Den var en färgglad rackare med giftiga fenor. De var formade lite spikaktigt och thailändarna sa att om man rör rygg- och magfenorna så blir man "bränd", typ som om det vore en geting eller liknande. Inte dödlig alltså, bara smärtsamt. Den var iallafall tillräckligt stor (och god) för att hamna i fiskhinken.
Sedan fick jag en liten, liten rackare som måste vart född typ 3 dagar tidigare, även den fick kastas tillbaka. Thailändarna fick desto mer fisk och jag undrar lite halvt hur de lyckades när det på ytan såg ut som om jag och Lisa gjorde samma sak som dem. Vi lyckades mest få vårat bete uppätet (som bestod av bläckfisk) medan de iallafall fick ett 20-tal fiskar. Bara en större, vilket var en liten barracuda, sa de. Jag tyckte den såg stor nog ut dock och tänderna såg vassa ut. Den kanske var 1kg, men de har fångat en 9 kiloare en gång. Brrr....!
De sa dock att det inte var världens bästa fiskeväder den dagen, då "the water does not move enough", som de sa. Jag förstod aldrig riktigt vad, exakt, de menade med det, men jag litade på dem och deras nära på 20 år av fiskeerfarenhet.
Igår blev en lugn dag för oss. Det var även skönt molnigt så vi behövde inte bli allt för stekta av solen, som tur var. Vad gjorde vi? Inget särskilt, egentligen. En liten tripp till Thong Sala för att köpa lunch på gatumarknaden, sedan återvände vi till Two Rock och började leta lite snäckor för att testa att göra smycken. Vi satte oss i baren och där kom en av thailändarna och gav oss ett gäng UV-färger, så vi började glatt måla våra snäckor i diverse färger. Lisas blev ju utan tvekan långt mycket snyggare än mina, men hon har en konstnärlig talang, må jag säga.
Det var dock ett ganska kul och trevligt tidsfördriv. Sedan satt jag och skrev i min journal (fick ihop 8 sidor, ligger på totalt 117 nu, yeah!) och till slut kom en äldre herre som vi träffade förra gången vi var på Koh Phangan och satte sig med oss. En amerikan från San Fransisco som spenderat sina 2 sista månader här på ön, hyrandes ett stort hus som kostar en tredjedel av hyran vi betalar hemma i Sverige. Något orättvisst, må jag säga!
Efter det var det middagstime och vi stack till en "allt-du-kan-äta-BBQ" där man fick en grill framförsig på bordet och fritt fick gå och plocka diverse kött, nudlar, grönsaker osv. Köttet, fettet och grönsakerna gav en trevlig sak till buljongen och det hela blev till slut en väldigt god soppa. Mm... allt för 110bhat per person.
Idag tar vi det nog ganska lugnt, kanske tar en massage. Ikväll är det halfmoon party, vilket är en stor djungelfest med dunka dunka musik. Skall bli intressant att se. Innan dess lär vi sluta oss upp med ett par svenskar i träffade från resorten bredvid, och de två schweizarna som vi träffade först i Chiang Mai, sen i Laos och nu på Koh Phangan. Ett par roliga typer som säger att vi gärna får hälsa på och bo hos dem i Schweiz när vi alla är hemma i Europa. Hade vart trevligt. Monika och David bor ju i grannlandet, Österrike, så även dem kanske man kan säga hej till på hemmaplan.
Annars inte mycket nytt att rapportera. Vi diskuterar fortfarande hur vi ska göra med våra resterande dagar här i Thailand. Om vi ska stanna här eller ta en snabb tripp till västkusten och se Krabi, möjligtvis. Personligen tror jag att Koh Phangan är bättre än Krabi, men man vet ju aldrig :). Sverige börjar kännas närmare och närmare. Suck suck...
Ha det så bra!
Simon, ska tillbaka till Two Rock, väcka Lisa och äta frukost.
Liten uppdatering från Koh Phangan.
Yes, så nu har vi varit här i 5 dagar och livet leker fortfarande. Dagarna består av en lunk, men samtidigt ett väldigt aktivt sådant. Små utflykter in till thong Sala (piren) för att få massage (Thaimassage är grymt och billigt!), handla byxor, linnen och lite andra firstaid grejer (för att hålla Lisas sår rent, som förresten ser mycket bättre ut), eller en utflykt till någon strand för att ligga och slappa, äta god mat, snorkla i havet och se koraller och fisk för att sedan återvända till våran Bungalow, som liggger precis vid stranden, och vagga sigsjälv långsamt fram och tillbaka i hängmattan med lekande små hundar nedanför och vågornas lugnande ljud som slår mot stranden med en god bok i handen.
Vill man ha mer shopping, mat och, framförallt, fest är det en taxitur ner till Haad Rin som gäller. Annars bor vi kvar på våran Bungalow och igår spenderade vi en väldigt trevlig dag i två schweizares sällskap, som vi reste ihop med från Chiang Mai och träffade regelbundet under våran resa i Laos.
Lugnet finns, partyt finns, naturen är vacker, havet är oftast bara några meter bort, färsk fisk är lätt att få tag på, thailändarna på våran resort tar verkligen väl hand om oss och bjuder in oss så gott de kan. Språk- och kulturbarriärer separerar oss dock något, men genuina försök att korsa dessa görs dagligen, från båda sidor. Intressant intressant!
Låter det för bra för att vara sant? Det är det inte. Mentaliteten bland människor på sådana här ställen är genuin och kärleksfull och man får lära sig nya saker varje dag när man blir mer involverad i sin omgivning. En väldigt intressant, skön och givande break från att stressa från ett ställe till ett annant varannan dag, obekväma färdmedel, långa resor och lite sömn. Får säga att det har blivit som mitt andra hem. Folk kommer till och med och frågar mig om tips om hur mycket man skall betala för taxis, vart man kan handla, osv. Hände igår och det var ganska kul! :)
Så, längtar jag hem? Inte särskilt faktiskt. Det skall dock bli kul att komma hem och sedan fundera ut vad vi vill ha ut av livet, om det är mer resor, jobb eller studier som gäller. Att få träffa mina vänner, familj och kollegor är också något jag ser fram emot, men den svenska vardagen lockar inte nämnvärt får jag säga. Kanske jag ska bli nomad? Haha.
Under resans gång har vi även träffat många nya vänner och en hel del av dem kan jag tänka mig vi kommer se även efter resans slut. Många av dem bor ju i Europa, och att resa i Europa, jämnfört med Asien, borde vara en barnlek. Gratis boende i både Schweiz och Österrike, än så länge.
Något jag är övertygad om: Denna resan var värd varenda sekund, vartenda öre och jag tror den har givit både mig och Lisa en upplevelse vi kommer ta med oss och lära oss av i stora delar av vårat liv framöver. Om ni kan, åk iväg ni också. Ni kommer inte ångra er!
Vad väntar idag? Antagligen blir det en strand. Det är dock ganska molnigt, men det lite svalare klimatet passar mig alldeles utmärkt. Skönt som omväxling, må jag säga. Sen blir det nog till att läsa lite böcker - snart avslutat "1984", igen. Må vara min absoluta favoritbok. Läs den och fundera över den! -, låna Don´s gitarr (bungalowägaren) och spela lite, skriva lite i min journal, kanske shoppa, kanske få en massage (Ja!) eller kanske bara göra vad som helst annat som behagar oss att göra.
Finns det inget mer jag saknar från hemma då?
Jo, jag saknar, förutom er förståss, faktiskt att få se på film någon gång eller att få spela lite tv-spel. Visst, när man läser mycket så lär man sig ju massor, men även hjärndöda aktiviteter lockar mig nu faktiskt. Jag längtar även att få komma hem och sätta upp våra nya inredningsartiklar vi har köpt och liva upp lägenheten något. Kanske till och med måla om köket när jag kommer hem? Haha. Konstiga saker att sakna, kanske, men så är det iallafall. Mest av allt saknar jag nog att få komma ut och resa igen, dock. Tror Lisa känner samma.
Aja, nu ska jag börja avsluta detta.
Må väl alla där hemma, så syns vi om bara 2 veckor. 2 veckor... ingenting ju!
Simon.
Vill man ha mer shopping, mat och, framförallt, fest är det en taxitur ner till Haad Rin som gäller. Annars bor vi kvar på våran Bungalow och igår spenderade vi en väldigt trevlig dag i två schweizares sällskap, som vi reste ihop med från Chiang Mai och träffade regelbundet under våran resa i Laos.
Lugnet finns, partyt finns, naturen är vacker, havet är oftast bara några meter bort, färsk fisk är lätt att få tag på, thailändarna på våran resort tar verkligen väl hand om oss och bjuder in oss så gott de kan. Språk- och kulturbarriärer separerar oss dock något, men genuina försök att korsa dessa görs dagligen, från båda sidor. Intressant intressant!
Låter det för bra för att vara sant? Det är det inte. Mentaliteten bland människor på sådana här ställen är genuin och kärleksfull och man får lära sig nya saker varje dag när man blir mer involverad i sin omgivning. En väldigt intressant, skön och givande break från att stressa från ett ställe till ett annant varannan dag, obekväma färdmedel, långa resor och lite sömn. Får säga att det har blivit som mitt andra hem. Folk kommer till och med och frågar mig om tips om hur mycket man skall betala för taxis, vart man kan handla, osv. Hände igår och det var ganska kul! :)
Så, längtar jag hem? Inte särskilt faktiskt. Det skall dock bli kul att komma hem och sedan fundera ut vad vi vill ha ut av livet, om det är mer resor, jobb eller studier som gäller. Att få träffa mina vänner, familj och kollegor är också något jag ser fram emot, men den svenska vardagen lockar inte nämnvärt får jag säga. Kanske jag ska bli nomad? Haha.
Under resans gång har vi även träffat många nya vänner och en hel del av dem kan jag tänka mig vi kommer se även efter resans slut. Många av dem bor ju i Europa, och att resa i Europa, jämnfört med Asien, borde vara en barnlek. Gratis boende i både Schweiz och Österrike, än så länge.
Något jag är övertygad om: Denna resan var värd varenda sekund, vartenda öre och jag tror den har givit både mig och Lisa en upplevelse vi kommer ta med oss och lära oss av i stora delar av vårat liv framöver. Om ni kan, åk iväg ni också. Ni kommer inte ångra er!
Vad väntar idag? Antagligen blir det en strand. Det är dock ganska molnigt, men det lite svalare klimatet passar mig alldeles utmärkt. Skönt som omväxling, må jag säga. Sen blir det nog till att läsa lite böcker - snart avslutat "1984", igen. Må vara min absoluta favoritbok. Läs den och fundera över den! -, låna Don´s gitarr (bungalowägaren) och spela lite, skriva lite i min journal, kanske shoppa, kanske få en massage (Ja!) eller kanske bara göra vad som helst annat som behagar oss att göra.
Finns det inget mer jag saknar från hemma då?
Jo, jag saknar, förutom er förståss, faktiskt att få se på film någon gång eller att få spela lite tv-spel. Visst, när man läser mycket så lär man sig ju massor, men även hjärndöda aktiviteter lockar mig nu faktiskt. Jag längtar även att få komma hem och sätta upp våra nya inredningsartiklar vi har köpt och liva upp lägenheten något. Kanske till och med måla om köket när jag kommer hem? Haha. Konstiga saker att sakna, kanske, men så är det iallafall. Mest av allt saknar jag nog att få komma ut och resa igen, dock. Tror Lisa känner samma.
Aja, nu ska jag börja avsluta detta.
Må väl alla där hemma, så syns vi om bara 2 veckor. 2 veckor... ingenting ju!
Simon.
Bilder åt er alla!
Here we go!
Ska försöka få dessa i en så kronologisk ordning som möjligt. Bilderna som postas nu är tagna de senaste 2 veckorna, eller så. Tiden är för mig rätt oviktig! Vissa bilder är 90grader fel, men ni kanske orkar ladda ner dem på eran dator och redigera dem själva.
Från vänster: David, Monika och jag. Lisa är bakom kameran och vi ligger längst back, längst ner i en sovbuss i Laos. Vi var påväg mot... ehh... Vientiene tror jag? Värt att nämnas är att madrasserna inte var byggda för långa västerlänningar. Nackproblem, ja. Senare joinades vi av en enorm kanadensare också som låg mellan oss båda par och fes hela natten. Mums...
Soluppgång över Mekongfloden. Jag bakom kameran, en dag då jag var morgonpigg. Till höger om ljuset som reflekteras i vattnet (om bilden vore rätt vänd) syns silhuetten av en Laoit som tar sitt morgonbad. Det var vackert som fan! Inte hans bad alltså. Solen.
Jag fann det! Alla mäns mecka! Bilden tagen i ett tempel, 4000 islands, Laos.
Så här ser Kambodja ut. Bakom detta "hus" fick vi pinka på en "toalett" och hade sällskap. Av getter. Thailand - Kambodja = 1-0.
Jag och Lisa, i tempelstaden Angkor Wat. Solen var stark, därav mitt anlete. Lisa verkar dock inte beröras av det, lika mycket.
Vi trodde inte vi skulle stöta på Helena i sydostasien, men rätt som det var satt hon på vägen och åt lunch. Hon måste ha rymt från CG och Filippa. Fy på dig, Helena! Bilden tagen vid Angkor Wat.
Ett gammalt tempel, vars ålder syns i det gigantiska trädet som har vuxit upp och på det. Lisa står framför och ler så sött så. Bilden tagen i Angkor Wat. Detta var min personliga favorittempelstad. Trom, nånting.
Skallarna av män, kvinnor och barn, uppdelade för kön och ålder. Oskyldiga människor som föll offer för Pol Pot och hans röda Khmerer. Totalt 8000 skallar låg i denna minnesbyggnad. Totalt 17.000 människor blev avrättade, efter de blivit torterade i S-21, på Killing Fields, utanför Phnom Penh, Kambodja.
Det är varmt. Det tycker till och med djuren här på Koh Phangan. Tagen på Koh Phangan, Two Rocks, igår. Vet inte om den dyker upp eller ej. För mig gör den inte det och jag har suttit tillräckligt länge. Vill snorkla lite! Bada kanske... sova i en hängmatta? Äta? Ta en öl? Ah, så mycket men ändå så lite att göra.
Simon, out.
Ska försöka få dessa i en så kronologisk ordning som möjligt. Bilderna som postas nu är tagna de senaste 2 veckorna, eller så. Tiden är för mig rätt oviktig! Vissa bilder är 90grader fel, men ni kanske orkar ladda ner dem på eran dator och redigera dem själva.
Från vänster: David, Monika och jag. Lisa är bakom kameran och vi ligger längst back, längst ner i en sovbuss i Laos. Vi var påväg mot... ehh... Vientiene tror jag? Värt att nämnas är att madrasserna inte var byggda för långa västerlänningar. Nackproblem, ja. Senare joinades vi av en enorm kanadensare också som låg mellan oss båda par och fes hela natten. Mums...
Soluppgång över Mekongfloden. Jag bakom kameran, en dag då jag var morgonpigg. Till höger om ljuset som reflekteras i vattnet (om bilden vore rätt vänd) syns silhuetten av en Laoit som tar sitt morgonbad. Det var vackert som fan! Inte hans bad alltså. Solen.
Jag fann det! Alla mäns mecka! Bilden tagen i ett tempel, 4000 islands, Laos.
Så här ser Kambodja ut. Bakom detta "hus" fick vi pinka på en "toalett" och hade sällskap. Av getter. Thailand - Kambodja = 1-0.
Jag och Lisa, i tempelstaden Angkor Wat. Solen var stark, därav mitt anlete. Lisa verkar dock inte beröras av det, lika mycket.
Vi trodde inte vi skulle stöta på Helena i sydostasien, men rätt som det var satt hon på vägen och åt lunch. Hon måste ha rymt från CG och Filippa. Fy på dig, Helena! Bilden tagen vid Angkor Wat.
Ett gammalt tempel, vars ålder syns i det gigantiska trädet som har vuxit upp och på det. Lisa står framför och ler så sött så. Bilden tagen i Angkor Wat. Detta var min personliga favorittempelstad. Trom, nånting.
Skallarna av män, kvinnor och barn, uppdelade för kön och ålder. Oskyldiga människor som föll offer för Pol Pot och hans röda Khmerer. Totalt 8000 skallar låg i denna minnesbyggnad. Totalt 17.000 människor blev avrättade, efter de blivit torterade i S-21, på Killing Fields, utanför Phnom Penh, Kambodja.
Det är varmt. Det tycker till och med djuren här på Koh Phangan. Tagen på Koh Phangan, Two Rocks, igår. Vet inte om den dyker upp eller ej. För mig gör den inte det och jag har suttit tillräckligt länge. Vill snorkla lite! Bada kanske... sova i en hängmatta? Äta? Ta en öl? Ah, så mycket men ändå så lite att göra.
Simon, out.
S-21, kambodjaner i pyjamas och brannskada
nu sitter vi har pa varat kara koh pangang igen och bor pa varan parla two rock... dom verkade glada over att se oss igen. denna gangen ar det varken hogsasong eller fullmoon sa antalet gaster ar typ vi och tva andra som vi inte lyckats se an. men familjen ar trevlig som vanligt och ikvall blir det bbq tillsammans med dom och sedan har vi bestamt att vi ska folja med ut och fiska med farbror thai. man kanner att man varit borta ett tag da man kommer tillbaka till samma stalle och lilla hundvalpen blivit stor... men han ar fortfarande bedarande sot.
kambodja da...
som ni kanske fortod var simon for morgontrott for att se S-21 tillsammans med mig, sa jag akte dit sjalv. det var tungt... det enda jag har att jamfora med ar auswitz och jag maste nog pasta att s-21 var varre. kanske for att det ligger narmare i tiden och for att man inte bombaderats av fakta i skolan. men mest var det nog for att allt kandes sa verkligt, auswitz var tyvarr inte verkligt pa det sattet, det ar svart att forklara, men har fanns det fortfarande blodflackar kvar pa golv, tak och vaggar.
for er som inte vet vad s-21 ar, sa ar det en gammal skola (fran 60 tal skulle jag gissa) som under de roda kemererna gjordes om till tortyrfangelse. fangarna torterades for att uppge info och namn om motstandare, men ingen vet egentligen vad pol pot ville med det hela. i varje "klassrum" fanns en stalsang och pa vaggen ett foto av ett av offren dar man sag hur han eller hon hade blivit torterad. det var tungt.
annars gillade jag kambodja, trots att jag var sjuk storre delen av tiden hann jag iallafall med lite grann. och siem reap ar en stad med potensial helt klart. jag tror att vi kom overens att gora kambodja under en lite langre tid nasta gang, for nu kan jag knappt pasta att jag sett varken siam reap eller phnom penh
ett mysterie som jag finner mycket underligt men som simon inte alls ar intresserad av att disskutera ar att kanske var 10-15:e kvinna gar kladda i pyjamas, fargklada med typ nallar och manar pa. det ar inte for att de ar fattiga. jag laste sedan i 'first they killed my father" att de roda kmererna ocksa gick kladda i pyjamas. fast svarta. harda soldater i pyjamas, jag tycker att den tanken ar lite roande
sa nu ar vi iallafall i thaland igen, det gick snabbt och smartfritt. (1 timme med flyg istallet for en heldag pa buss) nagot som inte ar sa smartfritt daremot ar att jag igar nar vi skulle kopa vatten pa seven eleven var en aning for nara en ennan motorcykel, detta resulterade att jag under nagra hundradels sekunder fick ett ganska fett brannmarke pa vanster vad. lag med benet pa en pase is hela natten och idag har vi varit pa en klink och fatt det omplastrat. det ar har smartan kommer in... viist gjorde det ont under natten men det ar ingenting i jamforelse med hur det kandes nar de forst tog bort brand hud med pincett och sedan gnuggade in antiseptisk sprit. det var en smarta jag aldrig avrt med om innan. men jag overlevde och gar nu runt medett genomskinligt plster over saret, sa folk som ser det kommer att tro att jag gar runt med ett oppet sar... det ser ganska nasty ut faktiskt.
det ar bara tva veckor kvar nu :( det kanns lite sorgligt, jag ar inte redo for sverige an. trivs ganska bra dar jag ar nu.
menmen,,,,
Äntligen hemma igen... nästan. Koh Phangan über alles!
Ja, då var vi tillbaka på min personliga pärla, och Lisas tror jag, Two Rocks på Koh Phangan. Saker har ändrats helt klart. Den lille hundvalpen är inte fullt så liten längre, katten har blivit fluffigare och herr Thai har odlat både lite hår och skägg och stället är väldigt tomt, så när på Thaifamiljen som driver det, vilket inte gör mig det minsta. Haad Rin, partycentral, ligger ju endast 10 minuter bort med taxi och Thong Sala, piren och mindre stad, endast 5 minuter bort med scooter. Man får alltså hav, lugn, grönska, party, shopping och lycka, allt inom armslängds avstånd.
Dessvärre, måste jag erkänna, börjar det ju närma sig innan vi måste återvända hem. Då det givetvis skall bli trevligt att se er alla igen kan jag ABSOLUT inte säga att jobbet eller svenska vardagen lockar det minsta. Jag vill stanna kvar här!
Det är varmt, väldigt varmt. Såpass varmt så att katten på Two Rock lägger sig och sover i kylen om man öppnar dörren åt honom. Stackarn har dock en tjock, men fin, päls, så han är väl inte den mest välanpassade kattrasen för ett klimat som detta. Vädret är dock både klarare och lugnare än våran förra visit och Koh Samui, som endast var en dimmig siluett senast, synd nu väl och man kan till och med urskilja detaljer. Mindre öar jag inte ens visste fanns synd även borta i horisonten och måste vara sjukt långt borta.
Vad står på agendan? Fiskaren här frågade om jag vill följa med honom på en fisketur imorgon morgon, så jag nappar nog på det. De var ute idag och ikväll ska de BBQa den färska fisken och vi får givetvis vara med. Underbara människor. Jag bara frågade honom lite i förbifarten var man kunde köpa koh Phanganhängmattor. 1 timme senare lämnade han av en i knäet på mig. Han hade alltså åkt och köpt en. Snällt, va? Sånt upplever man verkligen inte ALLS av främlingar i Sverige, eller i Kambodja heller för den delen.
Jag kan inte säga annat än att jag är ÖVERLYCKLIG att vara tillbaka här, vilket för min del kan vara paradiset på jorden. Nu ska jag ladda upp lite bilder åt er alla, när jag äntligen fått en okej dator.
Grattis, kära mor, på din födelsedag!
Congratulations, dear dad, on your birthday.
Love you both.
Simon, happy and hot.
Dessvärre, måste jag erkänna, börjar det ju närma sig innan vi måste återvända hem. Då det givetvis skall bli trevligt att se er alla igen kan jag ABSOLUT inte säga att jobbet eller svenska vardagen lockar det minsta. Jag vill stanna kvar här!
Det är varmt, väldigt varmt. Såpass varmt så att katten på Two Rock lägger sig och sover i kylen om man öppnar dörren åt honom. Stackarn har dock en tjock, men fin, päls, så han är väl inte den mest välanpassade kattrasen för ett klimat som detta. Vädret är dock både klarare och lugnare än våran förra visit och Koh Samui, som endast var en dimmig siluett senast, synd nu väl och man kan till och med urskilja detaljer. Mindre öar jag inte ens visste fanns synd även borta i horisonten och måste vara sjukt långt borta.
Vad står på agendan? Fiskaren här frågade om jag vill följa med honom på en fisketur imorgon morgon, så jag nappar nog på det. De var ute idag och ikväll ska de BBQa den färska fisken och vi får givetvis vara med. Underbara människor. Jag bara frågade honom lite i förbifarten var man kunde köpa koh Phanganhängmattor. 1 timme senare lämnade han av en i knäet på mig. Han hade alltså åkt och köpt en. Snällt, va? Sånt upplever man verkligen inte ALLS av främlingar i Sverige, eller i Kambodja heller för den delen.
Jag kan inte säga annat än att jag är ÖVERLYCKLIG att vara tillbaka här, vilket för min del kan vara paradiset på jorden. Nu ska jag ladda upp lite bilder åt er alla, när jag äntligen fått en okej dator.
Grattis, kära mor, på din födelsedag!
Congratulations, dear dad, on your birthday.
Love you both.
Simon, happy and hot.
Leaving Phnom Penh for Bangkok.
Ok, so we saw the Killing Fields yesterday and Lisa saw S-21 this morning while I was still in bed. We've checked out of our hostel and are about to hit a ATM to get some cash, pay the man then head for the airport that will take us back to sweet, sweet Thailand. Not that Bangkok is sweet in any sense of the word, but we're just hoping to get a nighttrain tonight from Bangkok down south and do another island run before we have to head back home to boring Sweden. Can't say I (or we) miss it.
Can't write much now, as we have some stuff to get out of the way. Lisa is feeling better, which is good. No malaria, it seems and she can even keep some food inside of her.
Marie - Kanske tar jag och kakar nagot ackligt, for din skull. Men jag ar lite skeptisk mot att ata en stor spindel eller dylikt. Men jag kan saga detta, med Lisa som vittne, kommer jag over nagot insekt (jag tanker inte ata nagot vidrigt kott, vill inte bli sjuk) sa tar jag mig ett bett av den. Jag hoppas innerligt att jag inte kommer gora det. Urk!
See you all soon and happy trails!
Simon and Lisa
Can't write much now, as we have some stuff to get out of the way. Lisa is feeling better, which is good. No malaria, it seems and she can even keep some food inside of her.
Marie - Kanske tar jag och kakar nagot ackligt, for din skull. Men jag ar lite skeptisk mot att ata en stor spindel eller dylikt. Men jag kan saga detta, med Lisa som vittne, kommer jag over nagot insekt (jag tanker inte ata nagot vidrigt kott, vill inte bli sjuk) sa tar jag mig ett bett av den. Jag hoppas innerligt att jag inte kommer gora det. Urk!
See you all soon and happy trails!
Simon and Lisa
Imorgon: Phnom Pehn.
Imorgon bär det av igen, denna gång till Kambodjas huvudstad, Phnom Pehn. Våran buss lämnar Siem Reap klockan halv åtta, så innan dess ska vi ta oss till busstationen och äta frukost så ännu en tidig dag. De säger att bussen endast kommer ta 6 timmar, men i Kambodja vet man aldrig. Inte i Laos heller för den delen. Vi hoppas på att hinna med antingen Killing Fields eller tortyrskolan, S 21, imorgon.
Dagen efter det, onsdag, har vi ett flyg från Phnom Pehn till Bangkok vid 5-tiden på eftermiddagen. På förmiddagen tar vi aktiviteten vi inte hinner med imorgon. Skall bli spännande, och säkert hemskt. Håller på att läsa en memoar av Loung Ung och hennes barndom under Pol Pots styre. En mycket hemsk och tragisk historia, men det är bra att ha lite kött på benen innan man ser sakerna med egna ögon. Dock så behandlar den varken Killing Fields eller S-21 och tror inte jag hinner läsa någon bok om det innan vi besöker dessa ställen.
Denna dag har varit ganska händelselös. Lisa är tyvärr sjuk igen. Stackarn verkar drabbas av diverse åkommor så fort hennes senaste är över, men nu är hon iallafall på fötter igen och verkar ha piggnat till något. Jag, ta i trä, har lyckats att undvika några sjukdomar, förutom en liten förkylning jag bär på men det är helt klart överkommligt. Nästan så jag vill ta Lisas baciller så vi kan dela ut skiten lite, iallafall.
Annars, förutom att läsa min bok "First they killed my father" av Loung Ung, har jag gett mig ut på ett uppdrag att skaffa mig en USB-kabel så jag kan ladda våran musikspelare. Ni förstår, under resan har vi (jag säger vi, men egentligen är det jag) lyckats tappa bort en MP3 spelare (okej, den blev faktiskt snodd. Dålig karma, elaka Thailändska gubbe!), en usb kabel och en laddare till musikspelaren.
Eftersom kambodjaner inte verkar förstå vad en USB kabel är, var det inte helt lätt att finna en som hade ett uttag som passade min spelare, ännu mindre att hitta en över huvudtaget. Ett par svar när jag gestikulerade och förklarade "Cable" - gör gest för dator, musikspelare och sladden där emellan - var "Nokia?", "Camera?" och en tjej visade mig en avklippt telefonkabel eller något dylikt.
Till slut kom jag på att motorola använder sig av samma kabel, så jag hittade en telefonbutik och fick till slut förklarat för den halvnakna försäljaren att jag ville ha en motorola kabel. Just nu tankas spelaren, sakta, sakta, men den tankas och mitt tålamod gav mig smaken av segerns söta sötma i min gom. Nu kanske min jakt på en kabel inte intresserar er nämnvärt, men något måste jag ju skriva om medans jag ockuperar denna dator och laddar min spelare.
Annars tog jag mig en trip till marknaden idag och gjorde lite välbehövda och kanske mindre välbehövda inköp. Dessa innfattar:
1 st karma. En kambodjansk stjal, som kan användas som scarf, huvudbonad, bälte, mindre handduk och säkerligen dasspapper, om nu man skulle hamna i en sådan mindre angenäm situation.
1 st linne med Tiger Beer motiv. Ja, jag föll till slut i fällan och köpte mig ett öl linne. Men det är ju så skönt och det var billigt, så va fan. Ni vet ändå inte hur jag ser ut. Skulle ni göra det, skulle nog en smärre chock infinna sig.
1 par flip flops. Mina gamla, hederliga märkes flippisar har varit en trogen vän i 2 säsonger nu, men häromdagen gav de upp och valde att självdö. Jag har under de senaste veckorna hållt dem samman med limm (precis som mina glasögon, som har pajjat IGEN!), men denna gång fanns det inget limm i världen som kunde rädda dem. Synd, för det var paret som fick mig att faktiskt kunna använda flippisar. Jag kommer sakna dem.
1 st liten spritflaska. Med en babykobra i. Varför köpte jag denna flaska? Jag vet inte, men den ser lite fräck ut. Har inte tänkt dricka den (smakade på en variant i Laos, med en STOR kobra och STOR skorpion i) utan hoppas på att tullmännen på de flygplatser jag kommer besöka under den närmsta månaden har sympati för mig och låter mig ta tillbaka den till Svea så jag kan ställa upp den på en hylla. Till Lisas stora förtjusning, givetvis.
Totala kostnaden för dessa: 8 dollar.
Dagen är dock inte till ände än. Snart skall jag gå upp, packa min backpack och peta på mig älskade så vi kan gå till nattmarknaden som ska ligga i närheten av där vi bor. Kanske hittar jag lite mer spännande saker att köpa. Det är sällan ett problem för mig. Kanske ska ta mig ett par Angkor Beer och se om jag vågar testa några av Khmer "delikatesserna". Detta folkslag äter i princip vad som helst. Skalbaggar, insekter, grishuvuden, oxskinn, krokodil, ormar, säkerligen hundar, kängurur (jag vill testa det!), maskar och larver och allt annat som får vårt nackhår att resa sig i avsky och förskräckelse av blotta tanken på att tugga i oss. Likmask, någon?
Jaja, nu skall jag inte ockupera denna dator längre. Hungern börjar bli för påtaglig och jag vill ha packandet ur vägen. Det är nästan en bedrift hur snabbt och effektivt jag lyckas skapa ett totalt kaos av alla mina saker på så kort tid. Som tur är brukar jag hålla mig väl med personalen pås tällena där jag bor, så de kan komma och lämna saker till mig som jag glömt i någon vrå.
Innan jag avslutar detta så måste jag tyvärr ge det sorgliga beskedet att jag ej tänker ladda upp några bilder från denna dator. Nu kommer detta säkert inte som någon chock, men datorn är från tidigt nittiotal och att ens ladda upp blogg.se tar ett par minuter. Tänk då att ladda upp ett par megabyte bilder. DE resterande gästerna hade lynchat mig innan första ens var klar.
Nu så, ha det så fint i kylan. Jag såg en bild på gp.se igår. Det såg kallt ut.
/Simon, undrar vad som kan inhandlas denna kväll. Och vad som kan förtäras.
Dagen efter det, onsdag, har vi ett flyg från Phnom Pehn till Bangkok vid 5-tiden på eftermiddagen. På förmiddagen tar vi aktiviteten vi inte hinner med imorgon. Skall bli spännande, och säkert hemskt. Håller på att läsa en memoar av Loung Ung och hennes barndom under Pol Pots styre. En mycket hemsk och tragisk historia, men det är bra att ha lite kött på benen innan man ser sakerna med egna ögon. Dock så behandlar den varken Killing Fields eller S-21 och tror inte jag hinner läsa någon bok om det innan vi besöker dessa ställen.
Denna dag har varit ganska händelselös. Lisa är tyvärr sjuk igen. Stackarn verkar drabbas av diverse åkommor så fort hennes senaste är över, men nu är hon iallafall på fötter igen och verkar ha piggnat till något. Jag, ta i trä, har lyckats att undvika några sjukdomar, förutom en liten förkylning jag bär på men det är helt klart överkommligt. Nästan så jag vill ta Lisas baciller så vi kan dela ut skiten lite, iallafall.
Annars, förutom att läsa min bok "First they killed my father" av Loung Ung, har jag gett mig ut på ett uppdrag att skaffa mig en USB-kabel så jag kan ladda våran musikspelare. Ni förstår, under resan har vi (jag säger vi, men egentligen är det jag) lyckats tappa bort en MP3 spelare (okej, den blev faktiskt snodd. Dålig karma, elaka Thailändska gubbe!), en usb kabel och en laddare till musikspelaren.
Eftersom kambodjaner inte verkar förstå vad en USB kabel är, var det inte helt lätt att finna en som hade ett uttag som passade min spelare, ännu mindre att hitta en över huvudtaget. Ett par svar när jag gestikulerade och förklarade "Cable" - gör gest för dator, musikspelare och sladden där emellan - var "Nokia?", "Camera?" och en tjej visade mig en avklippt telefonkabel eller något dylikt.
Till slut kom jag på att motorola använder sig av samma kabel, så jag hittade en telefonbutik och fick till slut förklarat för den halvnakna försäljaren att jag ville ha en motorola kabel. Just nu tankas spelaren, sakta, sakta, men den tankas och mitt tålamod gav mig smaken av segerns söta sötma i min gom. Nu kanske min jakt på en kabel inte intresserar er nämnvärt, men något måste jag ju skriva om medans jag ockuperar denna dator och laddar min spelare.
Annars tog jag mig en trip till marknaden idag och gjorde lite välbehövda och kanske mindre välbehövda inköp. Dessa innfattar:
1 st karma. En kambodjansk stjal, som kan användas som scarf, huvudbonad, bälte, mindre handduk och säkerligen dasspapper, om nu man skulle hamna i en sådan mindre angenäm situation.
1 st linne med Tiger Beer motiv. Ja, jag föll till slut i fällan och köpte mig ett öl linne. Men det är ju så skönt och det var billigt, så va fan. Ni vet ändå inte hur jag ser ut. Skulle ni göra det, skulle nog en smärre chock infinna sig.
1 par flip flops. Mina gamla, hederliga märkes flippisar har varit en trogen vän i 2 säsonger nu, men häromdagen gav de upp och valde att självdö. Jag har under de senaste veckorna hållt dem samman med limm (precis som mina glasögon, som har pajjat IGEN!), men denna gång fanns det inget limm i världen som kunde rädda dem. Synd, för det var paret som fick mig att faktiskt kunna använda flippisar. Jag kommer sakna dem.
1 st liten spritflaska. Med en babykobra i. Varför köpte jag denna flaska? Jag vet inte, men den ser lite fräck ut. Har inte tänkt dricka den (smakade på en variant i Laos, med en STOR kobra och STOR skorpion i) utan hoppas på att tullmännen på de flygplatser jag kommer besöka under den närmsta månaden har sympati för mig och låter mig ta tillbaka den till Svea så jag kan ställa upp den på en hylla. Till Lisas stora förtjusning, givetvis.
Totala kostnaden för dessa: 8 dollar.
Dagen är dock inte till ände än. Snart skall jag gå upp, packa min backpack och peta på mig älskade så vi kan gå till nattmarknaden som ska ligga i närheten av där vi bor. Kanske hittar jag lite mer spännande saker att köpa. Det är sällan ett problem för mig. Kanske ska ta mig ett par Angkor Beer och se om jag vågar testa några av Khmer "delikatesserna". Detta folkslag äter i princip vad som helst. Skalbaggar, insekter, grishuvuden, oxskinn, krokodil, ormar, säkerligen hundar, kängurur (jag vill testa det!), maskar och larver och allt annat som får vårt nackhår att resa sig i avsky och förskräckelse av blotta tanken på att tugga i oss. Likmask, någon?
Jaja, nu skall jag inte ockupera denna dator längre. Hungern börjar bli för påtaglig och jag vill ha packandet ur vägen. Det är nästan en bedrift hur snabbt och effektivt jag lyckas skapa ett totalt kaos av alla mina saker på så kort tid. Som tur är brukar jag hålla mig väl med personalen pås tällena där jag bor, så de kan komma och lämna saker till mig som jag glömt i någon vrå.
Innan jag avslutar detta så måste jag tyvärr ge det sorgliga beskedet att jag ej tänker ladda upp några bilder från denna dator. Nu kommer detta säkert inte som någon chock, men datorn är från tidigt nittiotal och att ens ladda upp blogg.se tar ett par minuter. Tänk då att ladda upp ett par megabyte bilder. DE resterande gästerna hade lynchat mig innan första ens var klar.
Nu så, ha det så fint i kylan. Jag såg en bild på gp.se igår. Det såg kallt ut.
/Simon, undrar vad som kan inhandlas denna kväll. Och vad som kan förtäras.
Ankor Wat avklarat.
Ja, då kom vi precis tillbaka från den antika tempelstaden, och alla tempels moder, Ankor Wat. Klockan är nu halv tolv på dagen. Våran klocka ringde klockan 5 på morgonen. 5:10 var vi ur sängen. 5:14 hade jag fått på mina linser - glasögonen har pajjat IGEN! - 5:24 var de flesta kläderna på och 5:32 satt jag där bak på en tuk tuk, Lisa vid min sida och en redbull i ena handen och en cigg i andra.
Vi kom till Ankor Wat, vilket fick bli vårat första stopp, för att se soluppgången som var precis bakom de stora spirande templena. Ljuset reflekterade sig fint i vattnet och det var trevligt. Ett fåtal - jämnförelsevis när vi drog ifrån tempelområdet tillbaka hit - morgon pigga människor hade vaknat till och stod där med sina kameror och betraktade undret.
Efter det såg vi Bayon och kringliggande tempel. Bayon är ett tempel, eller byggnad eller något, med massvis med ansikten som tittar på en från alla olika håll. Stora som små och många gånger, på de flesta Khmer ruinerna, var det inristade figurer, djur, gudar och allt annat som kan tänkas ha någon form av symbolisk mening. Vissa förstod man, vissa var lite klurigare.
Sen bar det av till ett annat tempel, vars namn jag inte minns för tillfället - alla dessa asiatiska namn! - och det var för mig det allra häftigaste. Här slogs det stora tempelområdet mot naturen och stora träd och rötter hade slagit sig igenom murar och tak och det såg riktigt, riktigt häftigt ut.
När klockan väl blev 11 var vi heeelt slut, då vi traskat i princip konstant - våran tuk-tuk förare sa vart vi skulle hitta honom och lät oss vara själva - och sade att vi var redo att fara hem. Vi gav han de utlovade pengarna och även ett par extra dollar för att han var så billig och pålitlig. En bra karl, den där Naszi (eller så?).
Dagens inköp:
1 st bildbok om tempelstaden.
1 st informationsbok om tempelstaden.
1st autobiographi om Pol Pots och de röda khmerernas hemska handlingar.
1 st mer vetenskaplig undersökning om hur och varför de Röda Khmererna och Pol Pots handlingar blev som de blev, och även hur FN agerade under det hela.
1 st CD skiva med kambodjansk folkmusik, inköpt av ett band bestående av bomb- och minskadade kambodjaner. Det lät faktiskt bra så att det var välgörenhet också var en bonus! Lisa undrade när i helsike jag skulle lyssna på det. Jag lär hitta mina moments, blev svaret. Jag ville helt enkelt bara ha den.
Personliga åsikter om Kambodja och Kambodjaner so far:
Thailändare är trevliga och service inriktade och landet är väldigt utvecklat. Laoiter är trevliga och avslappnade och landet är mer naturligt och vackert på många sätt än Thailand. Dock är det mer som Thailand.
Kambodja är ett tredje världen land. Det är hetsigare, ljudligare. Kambodjanerna är mycket mer aggressiva säljare. De kommer hopa sig kring dig och även om du svarat nej 20 gånger så lär de inte ge sig. Det kommer komma små barn och försöka sälja. Män, kvinnor och säkert apor när de väl lyckats lära dem att tigga (fast de kan ju redan stjäla, aporna).
De kommer skrika åt dig, tuta åt dig, stirra på dig och försöka lura dig. Alla kommer givetvis inte försöka luras, men vissa.
Vad tycker jag om det här? Låter ju som min värsta mardröm, utan tvekan. Dock, förvånansvärt nog, är det inte det utan jag gillar det. Kambodjanerna kastar lite skit åt ditt håll "2 dollar for nothing!" och du kör kanske tillbaka med "2 dollar too much! I pay only 1 dollar for nothing!". Ler man åt dem ler de väldigt ofta tillbaka och deras aggresivitet lär grunda sig i deras fattigdom och hemska förflutet.
Givetvis var resan hit inte den roligaste, men väl på plats så måste jag säga att jag trivs. Från sömniga 4000 islands till detta, en hektiskt stad på stadig uppgång. Man ser ruckel och man ser supermoderna hotell och varuhus. Igår, lycklig över att vara tillbaka i en stad, satte vi oss på "Pizza Company", vilket är sig väldigt likt Pizza Hut och amerikanska pizzor. En Medium Extreme Dubble Pepperoni Pizza (Extreme betyder ost i pizzakanten. Mums!) beställdes in och frossades på. Ahh, ruggigt gott. Där lär jag hamna igen. Kanske nästa gång så tar jag "Cheeseburger Sausage Pizza", vilket är som en hamburgare i kanterna med kött, ost och sesamfrön och en pizza i mitten. De har sannerligen kommit på den perfekta idéen, att kombinera pizza och hamburgare, haha!
Iallafall, åter till dagen. Många bilder togs, närmare 200 tror jag bestämt så det finns definitivt för er där hemma att titta på när vi kommer hem. Tror jag möjligtvis kan koppla in kameran till min Xbox och visa på TVn. Det löser sig på något sätt.
Annars, jag numera mer positiv till Kambodja (ja, jag kan ändra mig väldigt fort), så blir det ett besök till Phnom Phen i övermorgon (Tisdag, tror jag?) och max 2 nätter där för att se S-21, tortyrskolan, och Killing Fields. Har 2 dagar på mig att plugga om de röda khmererna och deras diktatur. Dags att sätta igång! Jag tror att terrassen, den kalla ölen i vår kyl på rummet, en härlig giftpinne och en bok är det som kallar mig nu.
Datorerna jag sitter vid är lite gamla, men jag skall göra ett tappert försök att ladda upp någon bild åt er. Dock så är det svårt att välja. Vad vill ni se för bilder? Ge mig förslag så skall jag se om jag kan göra er till lags. Gör det dock snart. Antagligen så har de inte uppfunnit datorer än i Phnom Phen.
/Simon, matt men väldigt nöjd.
Vi kom till Ankor Wat, vilket fick bli vårat första stopp, för att se soluppgången som var precis bakom de stora spirande templena. Ljuset reflekterade sig fint i vattnet och det var trevligt. Ett fåtal - jämnförelsevis när vi drog ifrån tempelområdet tillbaka hit - morgon pigga människor hade vaknat till och stod där med sina kameror och betraktade undret.
Efter det såg vi Bayon och kringliggande tempel. Bayon är ett tempel, eller byggnad eller något, med massvis med ansikten som tittar på en från alla olika håll. Stora som små och många gånger, på de flesta Khmer ruinerna, var det inristade figurer, djur, gudar och allt annat som kan tänkas ha någon form av symbolisk mening. Vissa förstod man, vissa var lite klurigare.
Sen bar det av till ett annat tempel, vars namn jag inte minns för tillfället - alla dessa asiatiska namn! - och det var för mig det allra häftigaste. Här slogs det stora tempelområdet mot naturen och stora träd och rötter hade slagit sig igenom murar och tak och det såg riktigt, riktigt häftigt ut.
När klockan väl blev 11 var vi heeelt slut, då vi traskat i princip konstant - våran tuk-tuk förare sa vart vi skulle hitta honom och lät oss vara själva - och sade att vi var redo att fara hem. Vi gav han de utlovade pengarna och även ett par extra dollar för att han var så billig och pålitlig. En bra karl, den där Naszi (eller så?).
Dagens inköp:
1 st bildbok om tempelstaden.
1 st informationsbok om tempelstaden.
1st autobiographi om Pol Pots och de röda khmerernas hemska handlingar.
1 st mer vetenskaplig undersökning om hur och varför de Röda Khmererna och Pol Pots handlingar blev som de blev, och även hur FN agerade under det hela.
1 st CD skiva med kambodjansk folkmusik, inköpt av ett band bestående av bomb- och minskadade kambodjaner. Det lät faktiskt bra så att det var välgörenhet också var en bonus! Lisa undrade när i helsike jag skulle lyssna på det. Jag lär hitta mina moments, blev svaret. Jag ville helt enkelt bara ha den.
Personliga åsikter om Kambodja och Kambodjaner so far:
Thailändare är trevliga och service inriktade och landet är väldigt utvecklat. Laoiter är trevliga och avslappnade och landet är mer naturligt och vackert på många sätt än Thailand. Dock är det mer som Thailand.
Kambodja är ett tredje världen land. Det är hetsigare, ljudligare. Kambodjanerna är mycket mer aggressiva säljare. De kommer hopa sig kring dig och även om du svarat nej 20 gånger så lär de inte ge sig. Det kommer komma små barn och försöka sälja. Män, kvinnor och säkert apor när de väl lyckats lära dem att tigga (fast de kan ju redan stjäla, aporna).
De kommer skrika åt dig, tuta åt dig, stirra på dig och försöka lura dig. Alla kommer givetvis inte försöka luras, men vissa.
Vad tycker jag om det här? Låter ju som min värsta mardröm, utan tvekan. Dock, förvånansvärt nog, är det inte det utan jag gillar det. Kambodjanerna kastar lite skit åt ditt håll "2 dollar for nothing!" och du kör kanske tillbaka med "2 dollar too much! I pay only 1 dollar for nothing!". Ler man åt dem ler de väldigt ofta tillbaka och deras aggresivitet lär grunda sig i deras fattigdom och hemska förflutet.
Givetvis var resan hit inte den roligaste, men väl på plats så måste jag säga att jag trivs. Från sömniga 4000 islands till detta, en hektiskt stad på stadig uppgång. Man ser ruckel och man ser supermoderna hotell och varuhus. Igår, lycklig över att vara tillbaka i en stad, satte vi oss på "Pizza Company", vilket är sig väldigt likt Pizza Hut och amerikanska pizzor. En Medium Extreme Dubble Pepperoni Pizza (Extreme betyder ost i pizzakanten. Mums!) beställdes in och frossades på. Ahh, ruggigt gott. Där lär jag hamna igen. Kanske nästa gång så tar jag "Cheeseburger Sausage Pizza", vilket är som en hamburgare i kanterna med kött, ost och sesamfrön och en pizza i mitten. De har sannerligen kommit på den perfekta idéen, att kombinera pizza och hamburgare, haha!
Iallafall, åter till dagen. Många bilder togs, närmare 200 tror jag bestämt så det finns definitivt för er där hemma att titta på när vi kommer hem. Tror jag möjligtvis kan koppla in kameran till min Xbox och visa på TVn. Det löser sig på något sätt.
Annars, jag numera mer positiv till Kambodja (ja, jag kan ändra mig väldigt fort), så blir det ett besök till Phnom Phen i övermorgon (Tisdag, tror jag?) och max 2 nätter där för att se S-21, tortyrskolan, och Killing Fields. Har 2 dagar på mig att plugga om de röda khmererna och deras diktatur. Dags att sätta igång! Jag tror att terrassen, den kalla ölen i vår kyl på rummet, en härlig giftpinne och en bok är det som kallar mig nu.
Datorerna jag sitter vid är lite gamla, men jag skall göra ett tappert försök att ladda upp någon bild åt er. Dock så är det svårt att välja. Vad vill ni se för bilder? Ge mig förslag så skall jag se om jag kan göra er till lags. Gör det dock snart. Antagligen så har de inte uppfunnit datorer än i Phnom Phen.
/Simon, matt men väldigt nöjd.
Siem Reap.
Ja, nu är vi äntligen framme efter en hård och förvirrande resa. Kambodja har definitivt levt upp till mina förväntningar och fördomar, sa här långt. Från underbara Don Det, 4000 islands, södra Laos, latade vi oss och korde en endagarstur till Siem Reap. Nu, nästan 24 timmar efter utspikad tid, är vi framme.
Verkar som om det Kambodjanska företaget, maffian, eller vad sjutton de nu kunde vara, fungerar i celler. Därför kan man aldrig spåra tillbaka till den skyldige. Vi betalade nämligen 46 dollar var för att köra direkt, utan övernattning i Chumpon Cham. När vi väl kom dit verkade allt ganska frid och fröjd. Visst, vi var försenade och skulle anlända i Siem Reap vid midnatt istället för 20:00, men äh, det var ju inte så farligt.
Där bussen stannade och alla andra hoppade av, gjorde även vi så. Vi var de enda, förutom två kinesiska tjejer, som skulle ta direkt. Vi blev ombedda att gå in i en taxi och så gjorde vi. Den körde runt i långsamt mak och stannade slutligen framför ett guesthouse. Ehhh? Vi ville ju till en buss.
Efter 20 minuters allt mer irriterad väntan, dök våran "guide" upp och förklarade att det inte FANNS någon buss till Siem Reap den dagen. Tack så mycket, ditt rövhål. Vi fick traska runt i mörkret och hittade slutligen tillbaka till guesthouset som bussen först stannade vid. Detta var givetvis fullt. Efter att jag lagt en djup förbannelse över han och alla inom hans "företag" fick vi så gott leta upp ett guesthouse, och vi fann ett.
Förjande morgon (idag) fick vi så gott hoppa på bussen som alla andra, som betalat 23 dollar, gjorde. Vi blev dock lovade en natts gratis boende. Tack för den, din skitstövel.
Väl "framme" i Siem Reap, eller utanför eftersom bussen GIVETVIS inte kunde köra ända in. Då hade ju alla Tuk-tuk förare som jobbade på kommission inte haft några turister att lura. Aj aj.
En skylt i handen på en kambodjan där det stod "Lisa + 3" och sedan blev vi och de kinesiska tjejerna körda till deras guesthouse. Där fick man givetvis inte alls någon gratis natt - hade jag fått en hade jag ändå inte bott där, skitstövlarna - utan man kunde få ett "special price just for you, my friend" rabatt om man bestämde sig för att stanna i 3 nätter.
Vi tackade artigt nej, hittade en annan tuk-tuk och åkte till ett fint guesthouse vi hade gjort reservationer hos på bussen mot Siem Reap. Ni sitter jag här, 15 dollar natten för båda, gratis internet, AC, varmvatten, sjuuukt skön säng och tänker att det lätt var värt det, bara för att komma ur klorna på de där vidriga människorna (märks det hur mycket jag gillar dem?) och få njuta och känna sig trygg.
Idag ska vi se solnedgången över Angkor Wat, och imorgon hyr vi oss en personlig tuk-tuk och kollar in den mytiska, gamla tempelstaden. Det verkar rätt fräckt!
Sen får vi se. Som det ser ut nu, när jag (och även Lisa, för stunden) är klara med Siem Reap så blir det FLYG tillbaka till Thailand och sedan bara pressa sol, ha det kul, njuta och shoppa som gäller de två sista veckorna eller så. Kanske bär det tillbaks till Two Rock, Koh Phangan. Jag hoppas på det!
Ha det så mysigt, kära vänner, familj och kollegor.
Simon, glad att inte arbeta åt den kambodjanska maffian som tiggare.
Verkar som om det Kambodjanska företaget, maffian, eller vad sjutton de nu kunde vara, fungerar i celler. Därför kan man aldrig spåra tillbaka till den skyldige. Vi betalade nämligen 46 dollar var för att köra direkt, utan övernattning i Chumpon Cham. När vi väl kom dit verkade allt ganska frid och fröjd. Visst, vi var försenade och skulle anlända i Siem Reap vid midnatt istället för 20:00, men äh, det var ju inte så farligt.
Där bussen stannade och alla andra hoppade av, gjorde även vi så. Vi var de enda, förutom två kinesiska tjejer, som skulle ta direkt. Vi blev ombedda att gå in i en taxi och så gjorde vi. Den körde runt i långsamt mak och stannade slutligen framför ett guesthouse. Ehhh? Vi ville ju till en buss.
Efter 20 minuters allt mer irriterad väntan, dök våran "guide" upp och förklarade att det inte FANNS någon buss till Siem Reap den dagen. Tack så mycket, ditt rövhål. Vi fick traska runt i mörkret och hittade slutligen tillbaka till guesthouset som bussen först stannade vid. Detta var givetvis fullt. Efter att jag lagt en djup förbannelse över han och alla inom hans "företag" fick vi så gott leta upp ett guesthouse, och vi fann ett.
Förjande morgon (idag) fick vi så gott hoppa på bussen som alla andra, som betalat 23 dollar, gjorde. Vi blev dock lovade en natts gratis boende. Tack för den, din skitstövel.
Väl "framme" i Siem Reap, eller utanför eftersom bussen GIVETVIS inte kunde köra ända in. Då hade ju alla Tuk-tuk förare som jobbade på kommission inte haft några turister att lura. Aj aj.
En skylt i handen på en kambodjan där det stod "Lisa + 3" och sedan blev vi och de kinesiska tjejerna körda till deras guesthouse. Där fick man givetvis inte alls någon gratis natt - hade jag fått en hade jag ändå inte bott där, skitstövlarna - utan man kunde få ett "special price just for you, my friend" rabatt om man bestämde sig för att stanna i 3 nätter.
Vi tackade artigt nej, hittade en annan tuk-tuk och åkte till ett fint guesthouse vi hade gjort reservationer hos på bussen mot Siem Reap. Ni sitter jag här, 15 dollar natten för båda, gratis internet, AC, varmvatten, sjuuukt skön säng och tänker att det lätt var värt det, bara för att komma ur klorna på de där vidriga människorna (märks det hur mycket jag gillar dem?) och få njuta och känna sig trygg.
Idag ska vi se solnedgången över Angkor Wat, och imorgon hyr vi oss en personlig tuk-tuk och kollar in den mytiska, gamla tempelstaden. Det verkar rätt fräckt!
Sen får vi se. Som det ser ut nu, när jag (och även Lisa, för stunden) är klara med Siem Reap så blir det FLYG tillbaka till Thailand och sedan bara pressa sol, ha det kul, njuta och shoppa som gäller de två sista veckorna eller så. Kanske bär det tillbaks till Two Rock, Koh Phangan. Jag hoppas på det!
Ha det så mysigt, kära vänner, familj och kollegor.
Simon, glad att inte arbeta åt den kambodjanska maffian som tiggare.
