simonochlisa

Då var vi äntligen framme på denna härliga ö här i Koh Pa Ngan (om ni undrar varför min stavning ändrar sig så drastikt från de olika inläggen så är det simpla svaret att jag inte har en susning om hur det stavas) och allt är fina fisken, som man säger i vissa delar av Sverige.

Resan hit var smärtfri men rätt jäkla lång. Vi skulle ta en buss från Bangkok till något ställe söderut som tydligen skulle vara nära båttrafiken. Hur som haver, den första bussturen (ja, det var flera stycken) tog ca 12-13 timmar eller så. Jag som avskyr bussar var trots allt ganska nöjd med resan, då vi både träffade massa trevligt folk och lyckades sova bort en hel del av timmarna. När jag låg där och klunsade runt med huvudet som värst i min sömn/koma så var det till och med en passagerare som lade en filt vikt under mitt huvud, vilket var en väldigt trevlig gest tycker jag!

Väl framme vid första stoppet fick vi stå och häcka i något form av ingemansland med endast en turistbyrå av något slag. Jag anade ugglor i mossen här då man endast fick gå in ett respar åt gången och blev hänvisad att vänta utanför när någon var där inne. Personen, med rastaflätor, skägg och glasögon, där inne ställde en del passagerare en del lite udda frågor om vad deras syfte med thailand resan var, hur deras planer såg ut osv.

Någonstans i denna veva upptäckte jag att jag lyckats slarva bort våra anknytningsbiljetter vi skulle ha på resterande bussar och båtar. Lyckades även glömma min fina, nyinköpta stråhatt på bussen, vilket kändes lite vemodigt. Jag tror att Lisa någonstans här önskade att det faktiskt inte var jag som bar runt på sådana viktiga artiklar, men tyvärr fanns det inte mycket att göra. Vi knallade in till den skumma rastatypen och frågade hur vi skulle bära oss åt. Han förklarade att vi var fucked. Antingen kunde vi ta den omständiga vägen och ringa resebyrån (vad den nu hette!) och få dem att faxa över nya biljetter, eller så kunde vi betala för nya. Jag bestämde mig för att det var värt att lägga ut 60kr till och ett par nya biljetter hamnade i  våran näve.

Lisa tog hand om dessa, och även bungalowbokningsintygen vi fick av snubben. Jag kände mig ganska nöjd, trots denna skymf mot mitt personliga ansvar. Visar sig ju trots allt att jag fortfarande brister den del i denna aspekt.

Till slut kom "bussen". Det var en pickup truck, en sådan med öppet flak. Vi hamnade givetvis längst bak, ca 15 cm från hastigt framrusande asfalt och en plötslig, men plågsam, död. Jag tåg återigen till mitt ångestfyllda krampgrepp på ett par närliggande bjälkar och bad min käresta att göra det samma. Hon var dock lugnare än jag, och kände inget större behov av att ta till sådana åtgärder.

Nu borde vi väl ändå vara framme snart? Neeeej. Vi kommer till ännu ett place med en liten affär med ockerpriser (hmm... lura turister på pengar, kanske?) och fick återigen vänta på en buss. När den väl anlände såg det ut som om den fylldes upp väldigt hastigt och jag fick en plötslig pang av oro att vi skulle vara tvungna att sitta på taket. Så var dock inte fallet, som tur var. Bussen tog ca 1 timme och slutligen anlände vi vid piren med en FRUKTANSVÄRT massa andra folk. Fullmoon party är tydligen något som locker en ca 10.000-20.000 backpackers och festsugna i månaden.

När jag väl skulle gå på båten upptäckte jag något skrämmande. Gångplankan raspade fram och tillbaka, allt eftersom båten guppade i vågorna. Jag tvekade någon sekund och sprang sedan över den, muttrandes ett mantra på "Shit, shit, shit, shit...".

Jag ramlade dock inte i vattnet utan fick sätta mig på ett säte, inomhus. Efter någon timmes färd kom det sjukliga vågor. Kan nämnas att inte en ö syntes till och ibland kom vattnet (alltså inte stänket) upp ända till fönstret. Detta gjorde mig lite skärrad och jag tog ett hastigt beslut om att ta en iskall Singha. Med något lugnade nerver fortsatte resan till Ko Samui först. Väl där beslutade jag och en annan backpacker (Lisa sov) att ta oss fram till fören och sitta ute i solen. Var MYCKET trevligare där ute. Trots att folk inte sade särskilt mycket fanns en genuin känsla av att alla kunde prata med alla, utan några konstigheter. Alla satt även med ett litet småleende när de tittade ut över vågorna. Det var en fruktansvärt trevlig syn tyckte jag.

En timme efter Ko Samui började Ko Pan Gang synas i horisonten och jag gick ner för att väcka Lisa. Väl avstigna vid piren (denna gångplanka var mycket bättre) fick vi oss våra ryggsäckar och blev upphämtade av en jeep som förde oss till våra bungalows. För 70kr natten /person fick vi en bungalow med egen toalett, 2 sängar och en veranda + hängmatta. Inte mycket för världen, men ganska trevlig dock.

Däremot var inte toaletten av västerländsk standard, utan saknade toalettpapper och varmvatten. Den hade även ingen spolknapp utan man får så fint använda sig av en slang. Denna nyttjade jag efter jag upptäckte avsaknaden av toalettpapper. Kan inte säga att det var jättemysigt, men det gick.

Vi satte oss sedan på en strandbar, bestående av en stråhut med bord och hängmattor, och köpte in var sin öl och thaimat. Sjukt trevligt var det.

Hitills, de 5 timmarna jag varit här, stortrivs jag. Ljudnivån är riktigt mycket lägre än Bangkok och man hör fågelsång runt omkring. Kokospalmer står överallt och på vägen hit till datorn hittade jag ett bananträd. Vädret är varmt, hälften sol, hälften moln och jag är glad.

Jag är rätt lycklig att äntligen få ha kommit ifrån rövhålet som är Bangkok och istället få tillbringa ett par veckor eller så på olika stränder här på ön. Finns tydligen elefantsafari, jungler och massa fina vattenfall här också och imorgon är det fullmoon party. Vi hade dock tänkt hålla oss relativt nyktra så inget illa händer, så ni behöver ej oroa er.

Bästa av allt med detta är det sköna lunket. Att veta att man inte har måsten som disk, städ, jobb, tvätt, matlagning och annat tråkigt gör det hela värt det till 1000%. Jag är riktigt nöjd och det är min älskade med. Hon ligger för närvarande och gottar sig på en kritvit strand och jag hade tänkt ta mig tillbaka till hängmattan, boken och ölen. Livet är riktigt, riktigt bra ibland.

Vill tacka er alla som väljer att kommentera våra inlägg. Det är väldigt kul att läsa och lite småkul att se att Sverige faktiskt fungerar som det alltid gjort, någonstans i världen. Må väl!

/Simon, påväg mot hängmattan och chillet.