simonochlisa

Innan jag berättar om hur det är här vill jag bara höja mina två långfingrar åt blogg.se som hindrade mig från att publicera mitt föregående inlägg och inte heller gick det att spara. Fick maila det till mig själv och sedan kopiera in det hela. Därav försvann all form av radbrytningar och det blir ett helvete för er kära läsare att läsa, vilket är synd, för det fanns en del av intresse däri. Eftersom jag redan suttit såpass länge framför datorn (det kostar) och för att solen är på väg att gå ner så hade jag, tyvärr, varken tid eller lust att gå igenom hela stycket igen och dela upp det. Istället gör jag detta till min formella ursäkt för er kommande huvudvärk - jag vet själv hur horribelt det är att läsa en ouppdelad text - men hoppas ni har överseende. Kanske skicka något mindre snällt mail till blogg.se när ni ändå är på G.

Hur som haver. Vi är i Koh Tao. Kom hit igår. Nu när jag ändå är inne i en klagande anda - jag är dock lycklig - så måste jag säga att billiga boenden har baksidor. Våra sängar var så hårda att jag, bokstavligen talat, har blåmärken på båda mina höftben. Helt ärligt, fan va hårda de var. På båten över hit lyckades jag faktiskt sova rakt på plankorna på golvet, precis vid båtkanten. Alltså trä- och betongunderlag. Man blir ganska härdad av backpacker livet, tycks det som.

Saker jag lärt mig:

-Spola mina bakre regioner med en vattenslang och helt sluta använda papper. Inte värt mödan.
-Sova lite varstans. Är dock en novis på denna punkt, men blir ju bättre och bättre. Sov ju på en jävla båt på golvet, for fuck sake. Det är rätt hardcore.
-Prata med folk som man inte kan språket med. Väldigt intressant att använda sig av kroppsspråk och bara få ord som "money" "bhat" "weather" osv. Man får verkligen tala basic engelska, och det är en färdighet i sig!
-Lära sig vänta. Hemma blev jag grinig om jag var tvungen att vänta på bussen i 10 minuter. Här? 2 timmar försenat säger du? Aja, jag lägger väl mig tillrätta på min backpack och plockar fram en bok eller skriver i mitt block eller tar fram gitarren en stund.
-Trafik. Vi har hyrt moppe sista veckan. Sen min olycka nästan 10 år tillbaka har jag alltid haft en lätt fobi för trafik. Nu kör jag runt som en gud (dock med hjälm och sansad hastighet) och viner fram och tillbaka mellan för långsama bilar, cyklar, hundar, moppar och människor.
-Hålla tillbaka ilskan mot idioten bredvid mig. Han sitter nämligen och skakar på sitt ben, vilket skakar mitt säte och detta stör mig något ofantligt. Han har fått "the evil eye" ett par gånger nu, men snart så blir det kanske en artig undran om han kan sluta upp med sitt ofantligt irriterande beteende. Nu började han värre än någonsin och jag tappade tråden. Morr..........................GRRRRRRRRRRRRR
-Hålla tillbaka mitt humör. Detta är jag bra på. Jag är som en buddha. Lugn, Simon, Lugn.
-Säkert massa andra saker som jag inte kommer på nu för den här jävla tölpen håller på för mycket. Nu går jag fan och gör något annat. Jag återkommer imorgon igen. Undrar om man kan köpa gift på apoteken....

Ha det så väl där hemma. I snabba ord kan jag säga detta om Koh Tao - innan ni får en mer djup inblick i det -, det är paradiset. Finare än Koh Phanang, mindre, mysigare, chillare, bättre. Och Koh Phanang ägde verkligen. Hade det inte vart för mongot bredvid mig hade jag varit 100% lycklig.

Hörs och ses! Det knallblå, klara vattnet och den kritvita stranden kallar. Och om jag sitter 4 minuter längre kommer det nog synas blåljus i horisonten. Tror det hade vart svårt för mig att fly på en strand.

See ya!