simonochlisa

Jepp, dessa ord skulle kunna beskriva min gårdag. Ännu en i mängden, om än något mer speciell, av grymma dagar. Tänker börja från början, även om det mesta inte direkt är relevant till kvällens kommande händelser. Men man skall ju aldrig avsluta slutet, eller hur? Ni får helt enkelt suga på titeln tills vi kommer till den biten.

Vad gjorde vi igår? Drog till våran lilla strand igen. Freedom beach heter den och ligger en kort moppefärd från Tropicana Resort, där vi bott de senaste dagarna. På tal på moppen. Jag har blivit sjukt lat. Tar den till 7/11, som ligger typ 3 minuters gångväg bort. Men vem vet om man skulle känna för att åka längre när man ändå är ute? Jag är fortfarande på jakt efter att se en av de där stora ödlorna jag postade en länk till.

Hur som haver, freedom beach. Mötte upp ett amerikanskt/nya zeeländskt gäng. De hade alla träffats på en bibelskola i Australien av alla ställen, och bestämde sig för att resa tillsammans. Ibland har jag något svårt för religösa människor, då vissa har en tendens att försöka pressa på en dess religion, men dessa var verkligen laidback (chill, lugna) med sin tro och valde helt enkelt att föregå med gott exempel, antar jag. Mycket trevliga iallafall. Bland dem fanns även en svensk, även om hon inte tillhörde bibelgänget, men hon hade mött upp dem på Koh Tao.

Så vi låg på stranden i timmar. Lisa blir bara grymmare och grymmare i vattnet och vågar simma runt en liten stund bland fiskarna. Dock är hon lite skraj för sjögurkorna, som ligger som bajskorvar över hela botten. Fascinerande varelser, de där. Fungerar tydligen som havets återvinningsstation, äter saker som plast och runtspolade flip flops. Havet är verkligen fascinerande och utvecklat! Inte konstigt, med tanke på att livet i havet har existerat långt längre än vad vi människor har, även om man säkert glömmer det då och då. Jag kommer av ämnet hela tiden, men det är för att det finns så mycket här att skriva om!

Iallafall, Freedom Beach. Vi ligger där, lapar sol. När jag satt ryggsäcksvakt och Lisa satt i vattnet började jag känna det var lite mkt dock. Jag tog på mig hatt, solbrillor och lindade in mig i min sarrong (jag älskar verkligen den!) och satt som en huttrande - men jag bara dröp av svett - eskimo. När Lisa kom tillbaka tyckte jag hon vart borta på tok för länge och jag gnällde lite över hur varmt det var. Hon poängterade att jag borde ha flyttat mig 5 meter till skuggan. Ehh, ja, det hade jag ju kunnat gjort, så jag blev tyst.

Efter 6-7 timmar på stranden stack vi in till Sairee, då jag ville ha mig ett par byxor som var luftiga och härliga. Kringgående i butikerna blev jag djupt besviken, då allt var likadant. Bara massa kopior av billabongshorts och allt såg likadant ut. Jag bestämde mig därför för att ta tipset från en thailändare jag mötte och köpa mig ett par thaifiskarbyxor på någon liten sidogata någonstans. Iallafall, påväg tillbaka på moppen, var vi tvugna att stanna för att vänta ut den och av ren chans tittade Lisa åt vänster. Där var en "affär" som såg annorlunda ut, så vi parkerade moppen och knallade in. "Därinne" (jag använder demma term, då det inte var inomhus, utan bara någon form av tyg med fina mönster på som fungerade som solskydd antar jag) fann jag byxor importerade från norra Thailand, från Chiang Mai. De var vida, med extremt låg gren och i coola mönster och färger. De hade en liten fastsydd ficka på höger lår, och de knyts i sidan. Jag köpte dessa handgjorda, autentiska byxor för ca 100kr (450b) och vi åkte glada i hågen hem.

Där träffade vi amerikanerna som gjorde sig redo för att ta taxin till piren, då de skulle åka till Malaysia några timmar därefer. Den ena tjejen var dock förtvivlad för att hennes vattenflaska av sentimentalt värde låg kvar på Freedom beach och att hon skulle vara tvungen att gå upp för de branta, jordiga backarna dit. Jag, som hade rätt lite för mig, erbjöd mig att skjutsa dit henne (jag älskar moppen!) och vi var tillbaka kanske 10 minuter senare. De verkade väldigt tacksamma, mycket kärleksfulla människor.

En kille var dock borta. Steven var/är hans namn, en person jag hade bondat med kvällen innan då vi var av exakt samma ålder och intressen. Tydligen var han någonstans och fick sig en hennatatuering, men ingen visste var. Det var uppenbart att han skulle missa sin taxi. De andra fick åka iväg utan honom. 20 minuter senare spatserade han in, och verkade orolig. Inställd på att gå till piren (kanske 40 minuter eller så), erbjöd jag även honom skjuts. På vägen tillbaka tänkte jag på att jag lätt skulle kunna tjäna in de där 200bhat jag betalar per dag för scootern genom att agera taxi, men det hade bara sugigt. Jag är ju inte här för att jobba.

Tillbaka på Tropicana anslöt jag mig till Lisa och Svea (den svenska tjejen) och vi bestämde oss för att käka middag tillsammans. Vi spatserade runt på stranden, solbrända (jag i hjärnan främst, solen steker mig!) och hungriga tog det en stund innan någon tog något initiativ till föda. Svea var drivkraften i detta sammanhang. Vi landade på någon buffé med thaimat som stod uppdukad på stranden som verkade ha bra ruljans på kunder. Sagt och gjort, en stor tallrik med 6-7 rätter senare och 100bhat fattigare (20-25kr) var vi mätta och glada. Vi drog oss vidare till ett ställe kallat Eazy Bar, som vi besökte ett par dagar innan när vi hade vårat SUPERbucket moment. Stället är beläget över stranden på en avsats med diverse UVfärger och en träd som sticker rakt upp ur verandan.

Jag och Svea (och senare en schweizare) beställde in varsina drinkar och Lisa fick så gott ta sig en fruktshake, vilket hon var väldigt nöjd med, turligt nog. Vi satt där, tog var sin till drink och sedan beställde vi in varsin öl som vi smuttade på.

En liten parantes: Marijuana och alla andra droger är otroligt olagliga i Thailand, men framförallt marijuana och magiska svampar verkar säljas överallt. Jag är övertygad om att polisen är grymt korrumperad och att alla tjänar på att dessa droger säljs till turister och thailändare. Svamparna är dock rätt ovanliga, bara sett dem en gång och mest hört talas om dem, men cannabis finns överallt. Enda stället jag inte sett det eller luktat det varje dag, var i Bangkok.
Min misstanke är att barägarna får tillåtelse att sälja marijuana, så länge pengar åker uppåt, till polisen. Polisen låter dem därför vara och alla tjänar pengar på det. Money talks.

En annan parantes, angående burmeser: De verkar vara av väldigt låg status i Thailand, många av dem illegala flyktingar som går genom djungeln för att komma till Thailand och ett bättre liv. Burmeserna som drev Eazy Bar, var alla illegala hade jag fått reda på ett par dagar innan, men de verkade ha haft denna bar i flera år eller iallafall tillräckligt länge för att ha etablerat sig (stället var verkligen shysst!) och lära känna många av västerlänningarna som bosatt sig på Koh Tao.

Smuttandes på ölen och diskuterande hur kasst vädret var i Göteborg (jag och Lisa), Stockholm (Svea) och någonstans i Schweiz (Schweizaren) såg vi ett stort sällskap som gick förbi baren och gick bortåt stranden. Någonting kändes fel, då det plötsligt blev alldeles tyst. Folket, som satt och smuttade på sina öl och joints (en marijuana ciggarett) runt omkring oss och helt plötsligt blev det helt tyst. Musiken verkade lägga av och alla samtal bara stannade. Vi var nog sist med att haka på tystnaden men den var oundviklig och vi såg oss runt och alla märkte av att stämningen hade tagit en plötslig vändning. Det var mörkt, men precis vid baren stod ett gäng folk, asiater. Ljudet av handklovar hördes och då såg jag: En av burmeserna höll på att bli arresterad!

Jag kan bara tänka mig vad de som inmundigade den olagliga drogen tänkte vid det tillfället. Antagligen något som "Shit! Helvete! Fuck! Polis! Fängelse!". Icke sa nicke. De var endast intresserade av burmeserna. De gick igenom hela baren, tog pengar (tror jag) och cannabis (en antagelse, kanske inte ens det var det de var ute efter). Man såg ficklampans ljusa sken på marken och en burmes som försvann åt vårat håll och bort i mörkret. Iallafall han hade klarat sig, för stunden.

Det var ett väldigt speciellt ögonblick för mig. Det var så krossande uppenbart att polisen sket totalt i alla turister och backpackers som satt med joints framför sig på askfaten. Många hade säkerligen kastat bort dem i ren panik, det var ingen detalj jag ängnade särskilt mycket uppmärksamhet. Jag visste att burmesen som blev arresterad för helt jävla körd. Det var allvar. Han skulle inte hamna i fängelse. Han skulle bli deporterad. Hem till Burma, som han flytt från, och kanske bli straffad av deras militärregering. Jag är inte särskilt insatt i det landet, men det verkar vara helt jävla hemskt där för lokalbefolkningen.

Det som var så uppenbart var att de inte verkade särskilt intresserade att ta ifatt burmesen som drog sig vidare och jag såg ingen annan bli handfängslad heller. De visste garanterat att folk satt runtikring dem med möjliga narkotiska substanser på sig, men de brydde sig INTE ETT SKIT om oss eller någon annan viting.

Vad var de ute efter? Jag var tvungen att skriva ner allt som hände igår i min anteckningsbok, då det händer så mycket här annars att saker lätt försvinner. Mycket är baserat på mina egna iaktagelser och tolkningar av vad jag hört folk säga, men ska se om jag kan få reda på lite mer hur det ligger till här i Thailand med polisen och maffian. Tror nämligen jag stötte på maffian på Koh Phangan, så den verkar utbredd och denna gången var det ju lagens långa arm!

Ville de bara ha pengar? Ogillade de burmeser och bara ville deportera någon för att statuera ett exempel? Hade burmeserna skitit i att betala "beskyddspengar" och de ville markera att man inte jävlas med dem? Eller gjorde de helt enkelt deras jobb? Det sista finner jag minst sannolikt.

Trots att jag fick förklarat för mig av en uppenbarligen god vän till burmeserna vi talat med tidigare att han var totalt körd, skäms jag lite för att säga att jag fann det hela otroligt intressant och fascinerande! Visst, det är hemskt, men en sådan händelse för en att fundera, den kickar igång systemet och tankarna och får in en på tankebanor man inte får bara av att se några ord på papper i en tidning eller i en blogg. Den hårda, pengabaserade verkligheten. Allt handlar verkligen om pengar.

Men ack så spännande det var! Lisa, lugn och cool som hon är, verkade ganska oberörd. Givetvis tyckte hon det var rätt sjukt, men hon gick hem och somnade lugnt och fint (tabletterna börjar verka, hon blir friskare och piggare hela tiden). Jag, däremot, låg uppe och skrev. Sen lyssnade jag på musik. Sen gick jag runt och pillade. Sen gick jag ut och tog en cigg (ja, jag är en hopplös nikotinist). 5 minuter senare hörde jag ett monstruöst avgrundsvrål som lät som det var exakt utanför mitt fönster. 10 sekunder senare tackade jag de högre makterna för att jag inte valde att ta min cigg 5 minuter senare.

Jag sov i ett par timmar, vaknade i gryningen, Lisa sov fortfarande och jag valde att gå upp och filosofera över natten återigen med ännu en cigg (jaaa.... jag vet......) och har sen dess tagit en till (shut up!) och en moppefärd för en god, stark kopp kaffe som jag hade kraft och fokus att skriva detta inlägg.

Nu börjar dock magen knipa ihop sig och jag har bestämt att Lisa inte ska få sova särskilt mycket längre. Pekfinger i revbenen, någon? Skojar bara, jag brukar vara ganska öm när jag väcker henne. Fast då vaknar hon aldrig, så då får jag ändå ta till pekfingret. Hon är svårväckt, min käresta. Dock så tenderar hennes morgonhumör att vara ganska okej (ledsen Magnus. Vi kan inte ha allt här i världen.) gentemot mig.

Hur som haver, idag ska vi ut och snorkla i reven på norra sidan av ön och se koraller och skit! Jag är så förväntansfull! Lisa ska också med! Ännu en spännande dag här i paradiset (med en mörk baksida) för oss. Maaaat....

Simon, chockerad och fascinerad över systemet i Thailand.