We are the Gibbons!
Yes, vi klarade det alldeles galant att svinga oss runt bland trädtopparna som gibbons. Gibbons är tydligen någon form av liten, söt apa. Vi såg dem tyvärr aldrig, men vi hörde dem i djungeln omkring oss. Själva äventyret började med att vi tog en minibuss upp bland bergen i ca 1 timme utanför Chiang Mai. Naturen var verkligen fin och väldigt annorlunda från söder. Till slut, efter många krokiga, branta och slingriga vägar var vi äntligen framme. Där fick vi spatsera upp en bra bit för stentrappor och följa ett vattenfall. Det var fint, men det var ett vattenfall. Jag menar, har ju sett ett par stycken nu, men det var nog det största hitills iallafall. Fast det är ju torrsäsong, så de är ju inte gigantiska.
Iallafall, efter detta fick vi våran utrustning och tog lite skojsiga kort. De gav oss även en bambupinne som lite såg ut som en slangbella. Jag trodde man skulle använda den för att köra på linbanan, och fick ställa lite frågor till personalen, men ack, så var icke fallet. Den skulle användas som broms på linbanan. Hrmm...
Iallafall, en till liten bilutflykt och lite gång senare, kom vi till en plattform. Där gick det en linbana över till en annan plattform, kanske 30 meter bort. Vi hade 2 guider. Den ena åkte över först till andra sidan och den andra stannade kvar till sist och hjälpte folk med alla säkringar osv som man hade på sig.
Det var riktigt jävla shysst att svinga sig förbi gigantiska palmväxter, som såg mer ut som ormbunkar från Dinosaurietiden och alla de enorma träden. Det var verkligen en "urdjungel", med höga, höga träd och stora, stora buskar. Vid ett tillfälle fick man svinga sig igenom de stora ormbunkarna - fortfarande på väldigt hög höjd - i ca 130 meter innan man kom till plattformen. Oturligt nog för den stackars guiden, råkade mitt knä hamna i hans kronjuveler. Han gned lite av smärta, men verkade hämta sig ganska fort. Tur det, för jag orkade inte säga "Sorry, sorry, sorry!" något mer.
Det bestod främst av linbanor, men fanns även partier där man skulle gå över små hängbroar, och ännu läskigare, hissas rakt neråt på ett rep. I slutet befann vi oss i ett 500+ årigt Gengitree (osäker på stavningen, men de ser verkligen fantastiska ut!) på en plattform över 50 meter från marken. Denna skulle vi hissas ner från! Jag valde, modig och cool som jag är, att åka med huvudet först. Det var inte planerat, men tjejen innan mig gjorde det så jag kunde givetvis inte vara sämre. Lisa valde rumpan före metoden, men hon gjorde det helt galant!
Kan nämnas att Lisa var lite skrajsen först, men väl uppe bland linbanorna var hon helt lugn! Guiderna var verkligen proffessionella och utrustningen var säker och de stegade upp svårigheten och längden på allt på en väldigt bra nivå. Både jag och Lisa älskade det!
När vi kom ner bjöd de på Beer Lao - ett sjukt gott laoitiskt öl - och sedan blev vi körde till restuarangen där de matade oss.
Ett av mina största problem under resan, som jag reagerade starkt på, var att det var rökförbud i djungeln! Helvete, tänkte jag. Nästan 4 timmar utan mitt nikotin, som jag återigen är gravt beroende av. Men, thaikär som jag är, förförde jag en av guiderna och han och jag droppade bakom vid ett tillfälle under resans gång och rökte var sin giftpinne. Jag lade givetvis fimpen i mitt ciggarettpaket, och inte i djungeln.
NATUREN! Den var så fruktansvärt fin. Det var verkligen djungel. Lianer, gigantiska växter, stora träd med rötter som bildade hela tak och massvis av fantastiska utsiktspunkter från plattformerna. Jag tog många kort, men tyvärr kan inte foton göra det hela rättvisa, då de delvis saknar ljud, att de saknar ett visst djup som verkligheten ger och att de saknar rörelse. Blad som föll, grenar som piskade fram och tillbaka - det var dock inte blåsigt, så vette fan vad det var som rörde bladen - och apor som skrek och "pratade" i bakgrunden.
Min enda besvikelse var dock att jag inte fick se några vilda djur. Medan de andra stod och tittade på de som åkte linbana, studerade jag träden och marken, i hopp om att finna någon orm, ödla, apa, tiger, giftspindel eller vad som helst som var lite annorlunda. Det enda jag såg var en gigantisk humla, som tyvärr var lite för närgången. Går ju inte att fly från en plattform 70 meter ovanför marken, direkt. Men humlor, stora, fula och snälla som de är, är ju harmlösa, så det gick bra. Men om det hade varit en sådan där asiatisk jättegeting... brrr... hemska tanke. Vet inte om ni sett mig hemma i Sverige när jag flyr i rask takt från getingarna, men tänk er om den hade varit 5 gånger större och 20 gånger giftigare och 40 gånger aggressivare. Jag hade nog valt att dyka rakt ner i närmaste sten. Som tur var fick jag aldrig testa mig själv på detta vis, så det hela gick rätt väl.
Idag är det lördag och en stor, stor marknad på en hel gata här i Chiang Mai. Jag ska strax hem och duscha - Lisa ligger och vilar - och sedan ska vi ut och kolla marknaden. Sen ska vi förmodligen till ett liveställe vi besökte igår kväll. Där var den lokale gitarristen en ganska duktig bluesgitarrist och bakom dem hade de planscher på Grateful Dead! Så jag hade tänkt dra dit ikväll, ta på mig min Dead tröja och peka frenetiskt på den i hopp om att de kan köra lite shyssta covers.
Efter det kanske det blir en klubbrunda tillsammans med en amerikan vi träffade igår som var väldigt trevlig. Men, vem vet, planer ändras snabbt här nere!
Nu ska jag hem och duscha. Lisa berättade för mig att vi faktiskt har varmvatten på vårat rum. Jag har inte duschat i varmvatten på över 3 veckor. Det skall bli gudomligt!
/Simon, lika svettig, skäggig och smutsig som en Gibbon.
Iallafall, efter detta fick vi våran utrustning och tog lite skojsiga kort. De gav oss även en bambupinne som lite såg ut som en slangbella. Jag trodde man skulle använda den för att köra på linbanan, och fick ställa lite frågor till personalen, men ack, så var icke fallet. Den skulle användas som broms på linbanan. Hrmm...
Iallafall, en till liten bilutflykt och lite gång senare, kom vi till en plattform. Där gick det en linbana över till en annan plattform, kanske 30 meter bort. Vi hade 2 guider. Den ena åkte över först till andra sidan och den andra stannade kvar till sist och hjälpte folk med alla säkringar osv som man hade på sig.
Det var riktigt jävla shysst att svinga sig förbi gigantiska palmväxter, som såg mer ut som ormbunkar från Dinosaurietiden och alla de enorma träden. Det var verkligen en "urdjungel", med höga, höga träd och stora, stora buskar. Vid ett tillfälle fick man svinga sig igenom de stora ormbunkarna - fortfarande på väldigt hög höjd - i ca 130 meter innan man kom till plattformen. Oturligt nog för den stackars guiden, råkade mitt knä hamna i hans kronjuveler. Han gned lite av smärta, men verkade hämta sig ganska fort. Tur det, för jag orkade inte säga "Sorry, sorry, sorry!" något mer.
Det bestod främst av linbanor, men fanns även partier där man skulle gå över små hängbroar, och ännu läskigare, hissas rakt neråt på ett rep. I slutet befann vi oss i ett 500+ årigt Gengitree (osäker på stavningen, men de ser verkligen fantastiska ut!) på en plattform över 50 meter från marken. Denna skulle vi hissas ner från! Jag valde, modig och cool som jag är, att åka med huvudet först. Det var inte planerat, men tjejen innan mig gjorde det så jag kunde givetvis inte vara sämre. Lisa valde rumpan före metoden, men hon gjorde det helt galant!
Kan nämnas att Lisa var lite skrajsen först, men väl uppe bland linbanorna var hon helt lugn! Guiderna var verkligen proffessionella och utrustningen var säker och de stegade upp svårigheten och längden på allt på en väldigt bra nivå. Både jag och Lisa älskade det!
När vi kom ner bjöd de på Beer Lao - ett sjukt gott laoitiskt öl - och sedan blev vi körde till restuarangen där de matade oss.
Ett av mina största problem under resan, som jag reagerade starkt på, var att det var rökförbud i djungeln! Helvete, tänkte jag. Nästan 4 timmar utan mitt nikotin, som jag återigen är gravt beroende av. Men, thaikär som jag är, förförde jag en av guiderna och han och jag droppade bakom vid ett tillfälle under resans gång och rökte var sin giftpinne. Jag lade givetvis fimpen i mitt ciggarettpaket, och inte i djungeln.
NATUREN! Den var så fruktansvärt fin. Det var verkligen djungel. Lianer, gigantiska växter, stora träd med rötter som bildade hela tak och massvis av fantastiska utsiktspunkter från plattformerna. Jag tog många kort, men tyvärr kan inte foton göra det hela rättvisa, då de delvis saknar ljud, att de saknar ett visst djup som verkligheten ger och att de saknar rörelse. Blad som föll, grenar som piskade fram och tillbaka - det var dock inte blåsigt, så vette fan vad det var som rörde bladen - och apor som skrek och "pratade" i bakgrunden.
Min enda besvikelse var dock att jag inte fick se några vilda djur. Medan de andra stod och tittade på de som åkte linbana, studerade jag träden och marken, i hopp om att finna någon orm, ödla, apa, tiger, giftspindel eller vad som helst som var lite annorlunda. Det enda jag såg var en gigantisk humla, som tyvärr var lite för närgången. Går ju inte att fly från en plattform 70 meter ovanför marken, direkt. Men humlor, stora, fula och snälla som de är, är ju harmlösa, så det gick bra. Men om det hade varit en sådan där asiatisk jättegeting... brrr... hemska tanke. Vet inte om ni sett mig hemma i Sverige när jag flyr i rask takt från getingarna, men tänk er om den hade varit 5 gånger större och 20 gånger giftigare och 40 gånger aggressivare. Jag hade nog valt att dyka rakt ner i närmaste sten. Som tur var fick jag aldrig testa mig själv på detta vis, så det hela gick rätt väl.
Idag är det lördag och en stor, stor marknad på en hel gata här i Chiang Mai. Jag ska strax hem och duscha - Lisa ligger och vilar - och sedan ska vi ut och kolla marknaden. Sen ska vi förmodligen till ett liveställe vi besökte igår kväll. Där var den lokale gitarristen en ganska duktig bluesgitarrist och bakom dem hade de planscher på Grateful Dead! Så jag hade tänkt dra dit ikväll, ta på mig min Dead tröja och peka frenetiskt på den i hopp om att de kan köra lite shyssta covers.
Efter det kanske det blir en klubbrunda tillsammans med en amerikan vi träffade igår som var väldigt trevlig. Men, vem vet, planer ändras snabbt här nere!
Nu ska jag hem och duscha. Lisa berättade för mig att vi faktiskt har varmvatten på vårat rum. Jag har inte duschat i varmvatten på över 3 veckor. Det skall bli gudomligt!
/Simon, lika svettig, skäggig och smutsig som en Gibbon.
Kommentarer
Postat av: Magnus
Värsta Indiana Jones äventyret! Här hemma har det inte hänt mycket idag. Det mesta som hände var ett besök på Maxi. Ha det bra och grattis till varmvattnet!
Trackback
