bangkok baby
nu sitter vi har, i bangkok, vi har precis varit pa kho san road och tagit ett par ol och socialicerat med ett par som var pa vag hem. det verkar som den turen vi kommer att ta var det som de redan upptackt, inte helt forvanande men det verkar som om de haft det bra.
vi har hamnat pa ett hur mysigt hostel som helst, det ar typ ett litet franskt cafe som fortsatter upp for en vinglig trappa dar dom har sma mysiga rum.
nar vi kom in sa lag det vikta handdukar och vattenflaskor pa sangen, det far man inte pa ett vanligt hostel och sarskilt inte for 140 spann natten.
det borjar bra med andra ord... hoppas att det fortatter sa.
nu ar klockan 6 svensk tid och folk har precis slutat jobba... det kannns helt sjukt!!! hur fan hamnade vi har!
javla thailandska datorer.. nu fick jag jattestor text... det var inte meningen...
flygresan var inga problem.. simon var ganska lugn... forutom starten fran landvetter... javlar.. hans nervositet stralade ut ur oronen pa honom...
men nu ar vi alltsa har och nasta stopp ar kho pha ngan, full moon party och strandhang...
hoppas ni har det bra i sverige med era 10 minus...
Den sista...
Packningen står klar, lägenhet står stökig och jag har precis avslutat min sista runda med 360:n. Detta fick mig att fundera på de resterande sakerna jag har gjort som har blivit det sista på 3 månader.
Men den första då?
Efter allt man gör måste ju något efterföljas (även efter döden, hoppas jag) och därav måste jag ju få göra saker för första gången också. Denna lista blir ju givetvis mer spekulativ och kommer antagligen kompleteras något ofattbart när man väl är klar där nere, men på rak arm så kan jag väl bara anta att det blir...
Mycket första och sista gången för mig här. Nu borde jag verkligen sluta skriva, då vi skall lämna vårat hem om 1 timme och 20min och jag måste köpa lite pizza innan dess. För er oinvigda så vill jag bara förmedla att jag inte är fullt så neurotisk, paranoid och konstig som jag verkar i en del av dessa inlägg. Jag tror t.ex inte att chansen att jag ramlar ner i ett bajshål är större än 30%. Lite realist är jag allt.
Återkommer med en rapport om hur flyget gick. Vi har 3½ timme i Köpenhamn så kanske blir det lite surfning när jag har lite för mig. Annars blir nästa rapport från Bangkok! Holy shit... snart är det ju dags! Riktigt jävla snart.
/Simon, out.
3 timmar och 20 minuter till liftoff.
- Sista gången jag diskar på 3 månader. Fuck yeah!
- Sista gången jag städar... om man nu kan räkna detta, då det säkert gått 3 månader sen sist också.
- Sista gången jag käkar en svensk pizza. Kommer inte direkt sakna den iofs.
- Sista gången jag sitter här i soffan med laptoppen i knät och skriver på denna blogg.
- Sista gången jag fick träffa min familj och sambos familj på tre månader.
- Sista gången jag får irritera mina kära kollegor på jobbet. Synd för mig och tur för dem.
- Sista gången jag får sätta mig med mina kära vänner och dricka öl och snacka skit. Detta kommer saknas!
- Sista gången jag behöver fightas med min sambo över TV:n. Jäävligt gött att slippa, må jag säga.
- Sista gången jag får sitta med min Yamaha S720 i knät och lira. Trist. Hoppas jag får tag på en gura där nere som inte är för stor och otymplig.
- Sista gången jag kommer få sitta på en svensk, hederlig, bekväm toalett med träsits och läsa Slitz i lugnan ro. Detta kommer jag definitivt sakna. Jag kanske är hemma om nån vecka igen om det visar sig att man måste huka sig över ett hål i marken och torka sig med vänsterhanden istället för papper. Kanske kommer det en gigantisk tusenfoting och tar sig ett redigt bett i kronjuvelerna när man väl sitter där. Smärtan stiger till huvudet, man slinter och ramlar ner i tidigare nämnda avföringshål... Så går det när tankarna får löpa fritt.
Men den första då?
Efter allt man gör måste ju något efterföljas (även efter döden, hoppas jag) och därav måste jag ju få göra saker för första gången också. Denna lista blir ju givetvis mer spekulativ och kommer antagligen kompleteras något ofattbart när man väl är klar där nere, men på rak arm så kan jag väl bara anta att det blir...
- Första gången jag halkar ner i en toalett.
- Första gången jag får en fullskalig panikångestattack på en tuk-tuk.
- Första gången jag blir arresterad för att en Thailändsk polis tyckte jag såg ut som ett lätt byte man säkert kunde lura på något fiktivt brott. Antagligen skulle han ha rätt.
- Första gången jag blir rånad eller bestulen. Får jag välja tar jag ett vapenfritt rån, som t.ex ovan nämnda poliskonstapel.
- Första gången jag kan gå klädd i hippiekläder och känna att det är rätt.
- Första gången jag över huvudtaget reser ut på egen hand och såpass länge.
- Första gången jag inser att tredje världen inte är fullt så misär som jag i mitt lilla svensson huvud har fått för mig att den är. Detta måste uppfyllas, please. Annars åker jag fan hem.
- Första gången jag åker på duengefeber, malaria, kolera (jag har iaf lite vaccin i mig), fontändiarré, tigeröverfall (dom finns ju där! Helt sjukt ju. En hund utan koppel skrämmer ju mig.)
- Första gången jag får lägga mig i en hammock med en bra bok och lite skön Pink Floyd i lurarna för att sedan stillsamt gå bort till närmaste uteservering och beställa en iskall Singha och i lugn och ro se på när kondensen sakta rinner ner på flaskan. Aaahhhhh!!
Mycket första och sista gången för mig här. Nu borde jag verkligen sluta skriva, då vi skall lämna vårat hem om 1 timme och 20min och jag måste köpa lite pizza innan dess. För er oinvigda så vill jag bara förmedla att jag inte är fullt så neurotisk, paranoid och konstig som jag verkar i en del av dessa inlägg. Jag tror t.ex inte att chansen att jag ramlar ner i ett bajshål är större än 30%. Lite realist är jag allt.
Återkommer med en rapport om hur flyget gick. Vi har 3½ timme i Köpenhamn så kanske blir det lite surfning när jag har lite för mig. Annars blir nästa rapport från Bangkok! Holy shit... snart är det ju dags! Riktigt jävla snart.
/Simon, out.
3 timmar och 20 minuter till liftoff.
Packar!
Fenomenet packning är lite speciellt. Något av en standard fråga när någon skall åka iväg någonstans verkar vara "Har du packat än då?". När detta sker 3-4 eller ännu mer dagar i förväg blir jag något förbryllad. Jag menar, varför ska man packa ner massor av saker som man antagligen kommer behöva innan dess att man åker?
Själv står jag här, mindre än 20 timmar innan vi lämnar lägenheten för Landvetter och är, verkar det som, rätt så klar med min ryggsäck. Några mindre detaljer verkar saknas, men jag har huvudkomponentera: Något på fötterna, något att ha på sig, pass, kort och mediciner. Jag tror allt blir väl. Tänk så lugn jag blivit nu, med tanke på de två senaste veckorna då jag gått upp och ner likt kamels puckel.
Igår fick jag mig dock en släng av panik då jag inte fann min mp3 spelare och en resa utanför dörren, ännu mindre till asien, utan musik är för mig fullkomligt ogenomförbart. Jag fick därför prompt ta mig till MediaMarkt och köpa mig en ny. Dags att ladda ner musik på spelaren. Lite knepigt, måste välja med omsorg då det både skall passa till atmosfären där nere samt inte bli uttjatad då den skall räcka i 3 månaders tid.
/Simon, med endast 22 timmar innan flyget lyfter.
Själv står jag här, mindre än 20 timmar innan vi lämnar lägenheten för Landvetter och är, verkar det som, rätt så klar med min ryggsäck. Några mindre detaljer verkar saknas, men jag har huvudkomponentera: Något på fötterna, något att ha på sig, pass, kort och mediciner. Jag tror allt blir väl. Tänk så lugn jag blivit nu, med tanke på de två senaste veckorna då jag gått upp och ner likt kamels puckel.
Igår fick jag mig dock en släng av panik då jag inte fann min mp3 spelare och en resa utanför dörren, ännu mindre till asien, utan musik är för mig fullkomligt ogenomförbart. Jag fick därför prompt ta mig till MediaMarkt och köpa mig en ny. Dags att ladda ner musik på spelaren. Lite knepigt, måste välja med omsorg då det både skall passa till atmosfären där nere samt inte bli uttjatad då den skall räcka i 3 månaders tid.
/Simon, med endast 22 timmar innan flyget lyfter.
Nyår, starten på något nytt?
I år känns det som att nyår för en gång skull har en betydelse. De flesta andra år är nyår den sista speciella dagen innan solen börjar titta fram på allvar och de första vårknopparna syns i vårat svenska rike. Januari, februari och mars har aldrig varit mina favoritmånader, direkt. Det är kallt och jävligt, ingenting kul händer och man väntar bara på att återigen få en vårsol som smeker en som en kärleksfull älskare.
Denna gången så händer det ju dock saker. Bara ett par dagar efter nyår bär det nu av, och denna tanke träffade mig igår som ett godståg rakt i skallen. Kom på allting jag behövde göra, som att gå till banken, fixa nya linser, gå till apoteket och lägg sedan på att vi organiserar en nyårsmiddag här hemma och alla krav som hör därtill. Kommer maten räcka? Blir den fin nog och hur fan ska vi hinna laga skiten? Kommer alkoholen räcka? Detta borde den nog göra, men måste svänga förbi bolaget för att säkra oss. Jag och elva miljoner andra svenskar som inte har någon framtidsplanering. Läntar verkligen.
Dock så lär middagen bli desto trevligare. Blir ett något italienskt tema på det hela. Förrätten består av en bruschetta. Stekt i olivolja med tomatfileér, basilika, rödlök och vitlök, vilandes på en bädd av ruccola. Huvudrätten blir färsk tagliette med limekyckling i marinad. Denna skall Hendrik laga. Efterrätten blir en chockladmousse garnerad med tropiska frukter.
Fint det låter va? Vägen dit är dock lång men med lite TV-spel och alkoholhaltiga drycker lär dagen ändå bli lyckad, skulle jag tro.
Annars tenderar ju nyår att vara en stor jävla skithög till dag med falska förhoppningar som aldrig slutar att göra en besviken. Men med trevligt sällskap och god mat så kan ingenting bli dåligt, så jag känner mig nöjd.
Nu måste jag iväg och handla, sedan städa, plocka ner ett bord, montera upp det, laga mat, kyssa Lisa och slutligen: Getting wasted. Aaaalriiiight.
/Simon, den smått stressade.
5 dagar... holy shit.
Denna gången så händer det ju dock saker. Bara ett par dagar efter nyår bär det nu av, och denna tanke träffade mig igår som ett godståg rakt i skallen. Kom på allting jag behövde göra, som att gå till banken, fixa nya linser, gå till apoteket och lägg sedan på att vi organiserar en nyårsmiddag här hemma och alla krav som hör därtill. Kommer maten räcka? Blir den fin nog och hur fan ska vi hinna laga skiten? Kommer alkoholen räcka? Detta borde den nog göra, men måste svänga förbi bolaget för att säkra oss. Jag och elva miljoner andra svenskar som inte har någon framtidsplanering. Läntar verkligen.
Dock så lär middagen bli desto trevligare. Blir ett något italienskt tema på det hela. Förrätten består av en bruschetta. Stekt i olivolja med tomatfileér, basilika, rödlök och vitlök, vilandes på en bädd av ruccola. Huvudrätten blir färsk tagliette med limekyckling i marinad. Denna skall Hendrik laga. Efterrätten blir en chockladmousse garnerad med tropiska frukter.
Fint det låter va? Vägen dit är dock lång men med lite TV-spel och alkoholhaltiga drycker lär dagen ändå bli lyckad, skulle jag tro.
Annars tenderar ju nyår att vara en stor jävla skithög till dag med falska förhoppningar som aldrig slutar att göra en besviken. Men med trevligt sällskap och god mat så kan ingenting bli dåligt, så jag känner mig nöjd.
Nu måste jag iväg och handla, sedan städa, plocka ner ett bord, montera upp det, laga mat, kyssa Lisa och slutligen: Getting wasted. Aaaalriiiight.
/Simon, den smått stressade.
5 dagar... holy shit.
Ledighet och arbete.
Här sitter man, väntar på att somna så man har en chans att orka med arbetsdagen som väntar imorgon. Rätt sjukt egentligen hur snabbt jag tappar tidsuppfattningen när jag är ledig ett par dagar. Har de senaste dagarna i princip inte haft en aning om vilken dag det är, allt blir ju lite wild and crazy när det infaller en massa helgdagar mitt i veckan osv.
Nu när siktet är såpass inställt på resan så känns det konstigt att återvända till jobbet imorgon. Jag är liksom redan ledig i huvudet, varför måste då min fysiska kropp behöva befinna sig i skolan i 17 timmar de närmasta två dagarna?! Jag har ju en hel del jag hellre hade velat göra som måste göras. Måste till MediaMarkt och införskaffa ett mp3 fodral så det inte kommer sand i den och ett par USB-minnen man kan spara backupbilder på när vi är ute och reser.
Sen måste vi in en sväng till härliga Göteborg för att skaffa en mindre ryggsäck åt Lisa och ett magbälte åt mig. Inte en sån där ful midjeväska som Joelbitar hade, utan en sån där smal och tunn som man kan stoppa in i byxorna så man iallafall något kan minska risken för ett väpnat rån på min eminenta person.
Nu är det bara 7 dagar kvar tills vi åker och det känns verkligen speciellt! Nervös kan man ju absolut säga att jag är men samtidigt ser jag, givetvis, enormt mycket fram emot det.
En annan sak som skall göras imorgon är att ta dos nummer två av Dukarolen, koleravaccinet. Liksom Zantac (mot magkatarr) har vaccinet en helt okej lukt. Det är en brustablett som luktar precis som Vitamin C tabletter med hallonsmak brukar göra men dessvärre smakar det inte riktigt så. Det är trögt flytande, tjock, söt medicinsk smak som verkligen är otroligt megavidrig att skölja ner, speciellt när bottenslagget skall ner. Påminner mig om en julafton får många, många år sedan då jag fick ta drickbart pencillin mot någon åkomma. Tacka vet jag tabletter.
Nu måste jag försöka sova. Tur att man börjar sent imorgon iallafall.
/Simon, den lite för pigga.
Nu när siktet är såpass inställt på resan så känns det konstigt att återvända till jobbet imorgon. Jag är liksom redan ledig i huvudet, varför måste då min fysiska kropp behöva befinna sig i skolan i 17 timmar de närmasta två dagarna?! Jag har ju en hel del jag hellre hade velat göra som måste göras. Måste till MediaMarkt och införskaffa ett mp3 fodral så det inte kommer sand i den och ett par USB-minnen man kan spara backupbilder på när vi är ute och reser.
Sen måste vi in en sväng till härliga Göteborg för att skaffa en mindre ryggsäck åt Lisa och ett magbälte åt mig. Inte en sån där ful midjeväska som Joelbitar hade, utan en sån där smal och tunn som man kan stoppa in i byxorna så man iallafall något kan minska risken för ett väpnat rån på min eminenta person.
Nu är det bara 7 dagar kvar tills vi åker och det känns verkligen speciellt! Nervös kan man ju absolut säga att jag är men samtidigt ser jag, givetvis, enormt mycket fram emot det.
En annan sak som skall göras imorgon är att ta dos nummer två av Dukarolen, koleravaccinet. Liksom Zantac (mot magkatarr) har vaccinet en helt okej lukt. Det är en brustablett som luktar precis som Vitamin C tabletter med hallonsmak brukar göra men dessvärre smakar det inte riktigt så. Det är trögt flytande, tjock, söt medicinsk smak som verkligen är otroligt megavidrig att skölja ner, speciellt när bottenslagget skall ner. Påminner mig om en julafton får många, många år sedan då jag fick ta drickbart pencillin mot någon åkomma. Tacka vet jag tabletter.
Nu måste jag försöka sova. Tur att man börjar sent imorgon iallafall.
/Simon, den lite för pigga.
Lite bilder åt er alla.
Lite bilder nu när jag äntligen fått en kamera!
Snygga och glada!
Redo för Asien!
Också redo för Asien....
Fler bilder kommer. Börjar få koll på detta nu!
/Simon
Snygga och glada!
Redo för Asien!
Också redo för Asien....
Fler bilder kommer. Börjar få koll på detta nu!
/Simon
The Beach!
Jag och Lisa var inne i stan häromdagen för att handla julklappar men även för att köpa lite proviant inför resan, denna gång i form av läsbart material. Mina tre böcker fick bli "The Beach", vilken jag sett som film och tyckte var lite underskattad, "1984", en klassiker om ett totalitärt samhälle och "Fear and Loathing in Las Vegas", en självbiografi om Hunter S. Thompson som ränner runt i Las Vegas, tokhög.
Iallfall så sänkte jag tänderna i "the Beach" för att komma i stämning, då den handlar om en backpacker i Thailand som letar runt men är trött på att följa den intrampade färdrutten som alla andra tycks göra. Han hör talas om en övergiven strand och lyckas få tag i en karta. Väl på ön stöter han på ett samhälle av andra backpackers som slagit sig till ro där och skapat ett nytt liv.
Massa mer händer givetvis, men det tycker jag ni får ta reda på själva. Jag satt som fastnaglad framför boken, ända tills jag läste klart den igår. Nu kanske det inte riktigt är det livet man kommer leva, men likväl en väldigt intressant bok. Rekommenderas starkt!
Författaren heter Alex Garland (tror jag? Inte boken framför mig just nu.). Ett annat tips är att inte se filmen i stället för den var ljusår sämre än boken och hade knappt samma händelseförlopp.
Nu får jag försöka hålla fingrarna i styr och inte läsa ut de andra också. Någonting måste jag ju ha på planet att göra.
/Simon, den läsglade.
Välkommen till min nya blogg!
Detta är Lisa och Simons blogg om resan i asien, livet, funderingar, åsikter.
Detta är sidan för er där hemma som vill veta att vi fortfarande lever och för er som bara vill vara med på ett hörn, kanske få lite tips eller ta parti för antingen Lisa eller Simons version.
Som sagt vi är ju två om samma resa fast antagligen med helt olika upplevelser. ni som läser kommer säkerligen få vara med om ett och annan tjafs.. (till exempel att Lisa vägrar använda stor bokstav, (princip) eller; ska vi åka till någon bergsby och uppleva nåt nytt eller ska vi stanna kvar på stranden där vi vet hur allt fungerar?) men ni kommer också få vara med på våran första långresa, som förhoppningsvis kommer att ge oss minnen och vänner för livet och där vi lär känna oss själva och varandra ännu mera.
Detta är sidan för er där hemma som vill veta att vi fortfarande lever och för er som bara vill vara med på ett hörn, kanske få lite tips eller ta parti för antingen Lisa eller Simons version.
Som sagt vi är ju två om samma resa fast antagligen med helt olika upplevelser. ni som läser kommer säkerligen få vara med om ett och annan tjafs.. (till exempel att Lisa vägrar använda stor bokstav, (princip) eller; ska vi åka till någon bergsby och uppleva nåt nytt eller ska vi stanna kvar på stranden där vi vet hur allt fungerar?) men ni kommer också få vara med på våran första långresa, som förhoppningsvis kommer att ge oss minnen och vänner för livet och där vi lär känna oss själva och varandra ännu mera.
