Nyår, starten på något nytt?
Denna gången så händer det ju dock saker. Bara ett par dagar efter nyår bär det nu av, och denna tanke träffade mig igår som ett godståg rakt i skallen. Kom på allting jag behövde göra, som att gå till banken, fixa nya linser, gå till apoteket och lägg sedan på att vi organiserar en nyårsmiddag här hemma och alla krav som hör därtill. Kommer maten räcka? Blir den fin nog och hur fan ska vi hinna laga skiten? Kommer alkoholen räcka? Detta borde den nog göra, men måste svänga förbi bolaget för att säkra oss. Jag och elva miljoner andra svenskar som inte har någon framtidsplanering. Läntar verkligen.
Dock så lär middagen bli desto trevligare. Blir ett något italienskt tema på det hela. Förrätten består av en bruschetta. Stekt i olivolja med tomatfileér, basilika, rödlök och vitlök, vilandes på en bädd av ruccola. Huvudrätten blir färsk tagliette med limekyckling i marinad. Denna skall Hendrik laga. Efterrätten blir en chockladmousse garnerad med tropiska frukter.
Fint det låter va? Vägen dit är dock lång men med lite TV-spel och alkoholhaltiga drycker lär dagen ändå bli lyckad, skulle jag tro.
Annars tenderar ju nyår att vara en stor jävla skithög till dag med falska förhoppningar som aldrig slutar att göra en besviken. Men med trevligt sällskap och god mat så kan ingenting bli dåligt, så jag känner mig nöjd.
Nu måste jag iväg och handla, sedan städa, plocka ner ett bord, montera upp det, laga mat, kyssa Lisa och slutligen: Getting wasted. Aaaalriiiight.
/Simon, den smått stressade.
5 dagar... holy shit.
Sista arbetsdagen! 6 fucking days to go!
Elektronikprylarna är ju fixade iallafall, så nu blir det in till Nordstan (kanske den sista gången!) och fixa en magväska. Återigen, ingen joeledition. Sen behöver jag nog köpa ett par fler böcker, då jag redan läst ut mina andra inköp. Förutom "1984", men den har jag läst innan. Vill få tag på uppföljaren till "The Diceman"!
Nyår stundas ju också med allt vad det innebär. Inpräntade höga förväntningar, ett ständigt samtalsämne som ligger strax under ytan. Man vet aldrig när någon kläcker frågan "Vad ska du göra på nyår?". Är det ens någon som har ett svar på den frågan? Alla gånger jag själv ställt eller fått den ställt till mig så har det varit något vagt svar om vad man funderar på att göra. Man är lite tvungen att gardera sig då man vet att de planerna förmodligen kommer att ruckas på ändå.
Nu kan jag ju inte påstå att jag har något annat mål med nyår än att träffa trevliga människor då det är en av de sista dagarna man har chansen att göra detta innan man åker. Iallafall här i Sverige. Ett annat mål är givetvis att bli sedvanligt packad och förhoppningsvis hinna se de där mytiska fyrverkerierna som tydligen ska skjutas upp runt tolvslaget.
Klockan är 07:00 och en halvtimme av min arbetsdag har passerat. Vad har jag hunnit göra? Sätta på kaffe, koppla upp ett par högtalare jag tog med hemmifrån och slå på lite Pink Floyd. Inte ett enda barn här än. Gött :). Hoppas på att gå tidigare idag också, måste köpa nyårsmat och givetvis besöka bolaget.
/Simon, kaffeälskaren.
Jobb... igen.
Här sitter man, efter en frisk promenad till och från 421. Ibland kan man faktiskt vara rätt glad över detta jobbet, speciellt på loven. Vad har jag gjort idag? Kom hit runt tio, satte mig i soffan med en gitarr i famnen och en kopp kaffe i näven och inväntade lunchen klockan 11. Efter det traskade jag och Lisa bort till MediaMarkt tillsammans med 5 stycken snälla, fina barn. Jooobbigt. Inte alls.
Så istället för att vi skulle behöva sticka dit efter jobbet kunde vi göra det under arbetstid och till och med göra 5 barn glada på köpet. Blev lite Mariocart spel på MM också. Jag vann.
Något som inte ALLS var lika gött var när klockan ringde imorse. Herre fucking christ vad jag var trött. Det tog mig 70 minuter av snoozning innan jag kunde förmå mig själv att komma ur sängen och hoppa in i duschen. Var en sån där morgon när känslan av att ligga i sängen nästan ger upphov till multibla orgasmer. Förr tiden, när man gick i skolan, kunde man ju lätt ta upp luren, slå snabbnummret till sjukanmälan och njuta lite till. Så är icke fallet nu för tiden.
Började för övrigt kolla på en serie jag fick av brorsan igår kväll i julklapp. Deadwood heter den. Riktigt najs var den, vilket resulterade i att jag hade något svårt att komma i säng och det börjar kännas nu.
Nu har vi dock köpt det vi behövde till resan! USB-minnen, Mp3-fodral och laddare till spelaren. Shit vad najs! Enda lågvattenmärket på denna dagen, förutom att jag stänger och har 4 lååångsamma timmar kvar, är att jag måste ta mig en dukarolshot i eftermiddag. Blääeergh....
Vill bara skicka en hälsning till mina lediga kollegor:
Se till att ni mobbar mig nu. Näst sista chansen att skratta åt mig när jag sitter här och våndas medan ni ligger hemma och softar och pysslar och allt vad ni nu kan tänkas göra. Jag lovar nämligen att jag kommer tänka på eder när jag slungas i sakta mak fram och tillbaka i en hammock med en Singha i näven klockan 12 en solig dag.
7 dagar kvar...
/Simon, arbetsnarkomanen.
Ledighet och arbete.
Nu när siktet är såpass inställt på resan så känns det konstigt att återvända till jobbet imorgon. Jag är liksom redan ledig i huvudet, varför måste då min fysiska kropp behöva befinna sig i skolan i 17 timmar de närmasta två dagarna?! Jag har ju en hel del jag hellre hade velat göra som måste göras. Måste till MediaMarkt och införskaffa ett mp3 fodral så det inte kommer sand i den och ett par USB-minnen man kan spara backupbilder på när vi är ute och reser.
Sen måste vi in en sväng till härliga Göteborg för att skaffa en mindre ryggsäck åt Lisa och ett magbälte åt mig. Inte en sån där ful midjeväska som Joelbitar hade, utan en sån där smal och tunn som man kan stoppa in i byxorna så man iallafall något kan minska risken för ett väpnat rån på min eminenta person.
Nu är det bara 7 dagar kvar tills vi åker och det känns verkligen speciellt! Nervös kan man ju absolut säga att jag är men samtidigt ser jag, givetvis, enormt mycket fram emot det.
En annan sak som skall göras imorgon är att ta dos nummer två av Dukarolen, koleravaccinet. Liksom Zantac (mot magkatarr) har vaccinet en helt okej lukt. Det är en brustablett som luktar precis som Vitamin C tabletter med hallonsmak brukar göra men dessvärre smakar det inte riktigt så. Det är trögt flytande, tjock, söt medicinsk smak som verkligen är otroligt megavidrig att skölja ner, speciellt när bottenslagget skall ner. Påminner mig om en julafton får många, många år sedan då jag fick ta drickbart pencillin mot någon åkomma. Tacka vet jag tabletter.
Nu måste jag försöka sova. Tur att man börjar sent imorgon iallafall.
/Simon, den lite för pigga.
städa på en lördag
som ni kanske redan förstått så är det städdag idag... alltså, det är JAG som ska städa hela lägenheten idag och det är ingen vanlig städdag... utan en Xtra-multi-ultra-städ. vilket innebär; damma hyllor, rensa ur alla skåp, moppa alla golv, osv..
jag började i badrummet. det brukar vara ganska lättstädat, bara ta med en trasa överallt, men jag har ju inte städat badrumsskåpet sen vi flyttade in typ.
shit alltså! hur många tomma linsförpackningar kan det ligga på en yta 10x20 centimeter? eller hur många plektrum kommer jag hitta i soffan, gömda bakom böcker eller blomkrukor..jag är uppe i 5 nu och då har jag inte lyft på soffkuddarna. och inte tala om avklippta gitarrsträngar, intorkade nikotintabletter, navelludd och andra dylika saker.
jag måste ju tillägga att jag själv ALDRIG stökar ner eller lämnar typ tuggade tuggumin bredvid sängen eller så.. :)
klockan är nu 16.12 jag har hunnit med badrummet och typ halva vardagsrummet, jag börjar inse att detta kanke inte blir en endagsstädning utan den fortsäter nog även imorgon.
ikväll ska jag träffa ellinor och hennes pojkvän henrik.. det blir en ofrivillig dubbeldejt. jag och ellinor har nog inte något emot den, men killar brukar ha en tendens att fly, bli sjuka eller låtsas som att det är en vanlig trevlig hemmakväll då den råkar bli på detta viset. -vad är ni rädda för killar??
Hip hurra för disk och städning!
Det är dessvärre min diskdag idag (eller har varit i flera dagar, bara att jag inte riktigt fått tummen ur) och nu väller det över. Tyvärr är det en sån där slug disk så när man tror man är klar så tar man en titt i lägenheten och så visar det sig att det är minst lika mycket till som dräller här och där. Diska är verkligen det tråkigaste som finns eller iallafall på en stabil top tiolista av det tråkigaste som finns. Värst är det när en müslitallrik fått stå och gotta till sig lite så är det snudd på omöjligt att få bort havreflagorna från tallriken.
Mitt första inköp efter resan kommer att bli en diskmaskin. En riktigt grym sådan också som tom tar bort ingrodda havreflingor. Jag längtar... (detta, Marie, var ett passande tillfälle för de tre punkterna.)
Dagens roliga aktivitet nummer två är städning. Min kära sambo kom precis ur duschen, ställde sig och såg ut över vardagsrummet med sjumilastirren och sade med en uppgiven stämma "Det är ett stort projekt det här...".
Tänk så rätt hon har! Soffan, som jag tittade under häromdagen i jakt på min bankdosa, har aldrig blivit städad under och det syntes. Fy *** i ***** ******* vad mycket skit det låg därunder. Inget som inte ett sug med dammsugaren skulle fixa till, men ändå. Finns ju dock en viss tillfredsställelse när det är sjukt smutsigt och med ett enda tag med moppen eller dammsugaren så blir det rent. Då får man ju iallafall valuta för allt sitt slit.
Det finns dock en sak som är enormt positiv med städningen i detta hushåll och det är nämligen att det INTE är mitt ANSVAR! Ni förstår, jag avskyr att städa. Men det vet nog alla som känner mig redan om. Däremot gillar jag att laga mat, vilket inte Lisa gör. Så jag sköter maten och hon sköter städet. Ganska härligt att man sådana här dagar kan luta sig tillbaka lite med Xbox kontrollen i hand.
Känns som jag borde försöka avsluta detta då texten börjar bli lite väl lång. Jag vill bara slå ett slag för min mormor. Varför? Jag vet inte. Mest för att hon är min mormor. Och för att jag har en bild på henne.
/Simon
att posera i bikini på juldagen
idag ska jag ut med kaisa och anna.. ska bli sjukt kul att träffa särsklit kaisa igen... hon har ju varit i london ett halvår och jag har inte haft råd att hälsa på.
annars har julen varit bra.. en mysig kväll den 23:e med matlagning och julklappsutdelning lite senare än vanligt klockan 12 (på natten), så tekniskt sett var det ju fakriskt julafton.
sen bar det av till mina kusiner och all släkt på pappas sida.. det var en mysig och lagom julafton. jag åkte bussen hem från jönköping medans resten av familjen är kvar ytterligare 3 dagar, det tycker jag är lite overkill... det räcker med 5 timmar.. då hinner man med att käka julmat, titta på kalle anka, dela ut julklappar och vara lite social. det är lagom.
10 dagar kvar....
Lite bilder åt er alla.
Snygga och glada!
Redo för Asien!
Också redo för Asien....
Fler bilder kommer. Börjar få koll på detta nu!
/Simon
Julhelgen över.
För våran del handlade julen en del om resan givetvis. Fick träffa min bror och syster som jag kanske inte får se innan vi åker. Julfirandet hemma i villan är mycket roligare nu när man inte bor hemma på heltid, märkte jag också!
Klapparna vi fick handlade mestadels om resan, i form av magväskor, en digitalkamera, en mindre ryggsäck, myggnät (Fuck you, Malaria!), reselakan, resehandduk och dylikt.
Fick även en "Grateful Dead" platta som spelades in i ´78 i Egypten. Många låtar jag inte kände igen sedan tidigare med ett mer soft gung i soundet. Kommer passa alldeles utmärkt på en skön, varm strand i Thailand. Fy faaan vad jag längtar!
Den 23:e spenderade vi hemma hos Lisas familj och lagade tapas som en välkomsmiddag till dykarna. De var dock hemma vid 00:00 så jag var fruktansvärt trött och satt mest och stirra, men trevligt var det! Tack så mycket för alla de fina och användbara klapparna, Helene och Magnus!
Gårdagen spenderades hemma hos min egen familj och det var trevligt. God jul mat, smarrig öl, äcklig snaps och fina klappar. Jag tror även min bror och min SYSTER var nöjda med sina grejjer. Eller hur, Rebecca?!
Min kära sambo kom senare på kvällen och gjorde oss sällskap efter hon firat eftermiddagen hos släkten i Jönköping. Nu sitter man här i soffan och ska ta och sortera klapparna och sedan spela lite gitarr eller möjligtvis Xbox. Göttans.
Hoppas ni har haft en trevlig jul!
/Simon, den nöjde.
The Beach!
Jag och Lisa var inne i stan häromdagen för att handla julklappar men även för att köpa lite proviant inför resan, denna gång i form av läsbart material. Mina tre böcker fick bli "The Beach", vilken jag sett som film och tyckte var lite underskattad, "1984", en klassiker om ett totalitärt samhälle och "Fear and Loathing in Las Vegas", en självbiografi om Hunter S. Thompson som ränner runt i Las Vegas, tokhög.
Iallfall så sänkte jag tänderna i "the Beach" för att komma i stämning, då den handlar om en backpacker i Thailand som letar runt men är trött på att följa den intrampade färdrutten som alla andra tycks göra. Han hör talas om en övergiven strand och lyckas få tag i en karta. Väl på ön stöter han på ett samhälle av andra backpackers som slagit sig till ro där och skapat ett nytt liv.
Massa mer händer givetvis, men det tycker jag ni får ta reda på själva. Jag satt som fastnaglad framför boken, ända tills jag läste klart den igår. Nu kanske det inte riktigt är det livet man kommer leva, men likväl en väldigt intressant bok. Rekommenderas starkt!
Författaren heter Alex Garland (tror jag? Inte boken framför mig just nu.). Ett annat tips är att inte se filmen i stället för den var ljusår sämre än boken och hade knappt samma händelseförlopp.
Nu får jag försöka hålla fingrarna i styr och inte läsa ut de andra också. Någonting måste jag ju ha på planet att göra.
/Simon, den läsglade.
lisa: kommunikation
har det gått för långt om man inom ett förhållande komunicerar genom inlägg istället för vid typ köksbordet? : P
jag är ju inte flygrädd, vilket min kära pojkvän är (och det på ganska bra grunder, jag hade också varit skitskraj om jag riskerade att få mina lungor sprängda när flygplanet lyfter. ) men jag älskar känslan när flygplanet tar sats och tillsist lyfter och man trycks lätt bakåt... då är man på väg, ingen återvändo.. och väl uppe i luften är ända problemet att det är så dålig luft så att man får ont i näsborrarna efter typ en timme. ta till fickpluntan är ju bara löjligt...
men vi har redan diskuterat detta och jag har gett mig... man kan ju inte vinna alla fajter jämt.
Orosmoment #1: Flyget.
Resan närmar sig sjukt fort och det känns rätt overkligt faktiskt! Samtidigt som jag vet (eller ja...) att det kommer bli grymt kul och allt SÄKERT kommer flyta på bra när man väl är där nere så kan jag inte stoppa mig själv att tänka igenom massa saker som känns som ordentliga orosmoment, hur löjliga de än må vara.
Den som känns närmst är flyget. Först 1½ timme ner till Köpenhamn, visst, det är väl ingen väg. Förutom att man konstant åker upp och ner, vilket betyder lock i öronen och det suger. Sedan håller vi tummarna för att förkylningen håller sig på avstånd så man slipper den smärtan. Sen har vi givetvis faran med terroristkapningar, motorhaveri, landningsställsfel, robotattacker och dylika faror.
Detta är dock inte flygresan som oroar mig mest, utan det är de 14 timmarna vi kommer spendera från Köpenhamn till Bangkok. Fy faaan, vad det kommer bli tråkigt! Inte nog med de tidigare farorna jag nämnde, utan nu skall man också tampas mot en fruktansvärd uttråkning.
Jag kommer dock förberedd. Det blir att ta med sig insomningstabletterna och hoppas de slår ut all hjärnfunktion i iallafall ett par timmar. Annars är det ju helt jävla omöjligt att sova på plan. Usch och isch. Lite whiskey får nog lugna nerverna också... nu vid närmare eftertanke. Kanske får fickpluntan jag fick förra året invigas för första gången :).
Nä, nu kanske man faktiskt ska och återvända till jobbet. Mer inlägg kommer! Riktigt roligt att skriva ju, får bara hoppas det blir någorlunda sammanhängande bara.
/Simon, den flygrädde.
lisa: dan före dan före dopparedan och 15 dar kvar till avresa
har vi med oss allt... ????
men som sagt det är ju mer än 2 veckor kvar... det är luuuugnt!
men först är det julafton med släkt, sen ska man träffa alla kompisar innan man åker, handla, packa, storstäda, oroa sig, säga hej då, skriva checklistor, oroa sig... helt plötsligt är det liksom dags.. det var ju ett halvår kvar alldeles nyss...
Välkommen till min nya blogg!
Detta är sidan för er där hemma som vill veta att vi fortfarande lever och för er som bara vill vara med på ett hörn, kanske få lite tips eller ta parti för antingen Lisa eller Simons version.
Som sagt vi är ju två om samma resa fast antagligen med helt olika upplevelser. ni som läser kommer säkerligen få vara med om ett och annan tjafs.. (till exempel att Lisa vägrar använda stor bokstav, (princip) eller; ska vi åka till någon bergsby och uppleva nåt nytt eller ska vi stanna kvar på stranden där vi vet hur allt fungerar?) men ni kommer också få vara med på våran första långresa, som förhoppningsvis kommer att ge oss minnen och vänner för livet och där vi lär känna oss själva och varandra ännu mera.
