Sunday morning. A long read. If you want the "fun stuff", you can skip the prolouge.
Firstly, it's much more quiet. People have just woken up and you don't have the desire, nor do they, to delve into a hectic discussion about anything. A smile and a nod is enough, communication wise. I was watching a group of Swedes - except for their blond apperance, I did overhear them talking in swedish before I decided to block them out with some music - who was getting their bags, apperantly off to somewhere, or perhaps they just arrived, but the former seemed more likely to me. They ordered in some drinks, the two guys going for beers. Personally, I'm not a "beer-in-the-morning-kinda-guy", but hey, who am I to judge.
Secondly, when you're tired, I find that your thoughts take a different turn. In the day, usually you're thinking about what you're doing or what you're going to do next, but not so in the hours between dusk til' dawn. Unless you're stressed out, I guess. Been there, done that, sucky sucky.
Anyway, yesterday we stuck around with the swedish couple I told you about in my previous entry. We decided to part ways for a few hours and set up a meeting time, at 10PM at the cabaretshow. Around 6ish, me and Lisa went for an hour massage, her a footmassage, me a thai massage. I do like that thai massage! Feels really nice afterwards. My guess is that endorphines run crazy after a treatment like that, and Lisa usually comment on me looking really stoned afterwards. That's partly because I'm so relaxed, but also because when I get a massage, I like closing my eyes and drift away - a feat which can be quite a challenge, I might add, when they flop you around and crack your back - and when I do close my eyes, my contacts get stuck to my eyes and they turn really red until I manage to moisten them again.
After our lovely massage was over - we were both pleased - relaxed for half an hour or so, then took our bike to Sairee, a town on Koh Tao which we've hardly gone to so far. Actually, scratch the bike. We thought about taking the bike, then decided to take a cab instead. I didn't want to drive in the rain in the dark, and I didn't want to leave my bike in Sairee to go get it today. I don't drink and drive, you see, and I wanted to drink.
So, the cab dropped us off at Falango (as the restuarant was called) and in we went. The menu had quite a selection and they even had wine! Wine is a luxury here in Thailand, since it's all imported and therefor, quite expensive. Not wanting to blow our budget totally, I went with the housewine, 1 glass plus a caraff of half a litre. The choice of food was more difficult, as I couldn't decide if I wanted pizza or pasta.
My fiancee went with pasta, so I went with pizza, because they looked to god damn delicious. I made a special order of a Margarhita (just plain tomatosauce and cheese) and added olives, parma ham and fresh mozzarella.
The pizza was a friggin' cheeseoverkill! It was so effin' much cheese on there, I was awestruck. They had thrown 3 huge slabs of mozzarella on there. Now, don't get me wrong, I'm a cheeselover and always add extra cheese on almost everything, but this was beyond even me. I did manage to eat slightly more than half the pizza, before I was stuffed. Too bad I didn't bring my camera - I didn't want to ruin it in the rain - because then I could show you how my knife and fork just sunk into the cheese.
Anyway, about 7dl of wine later (and a soda water for Lisa, her last day of pencillin was yesterday, so no drink) we were ready to head out into the rain. We ran to the cabaret show, and met up with Ali and Esra (as the swedish couple are named) and got a good seat, as it was almost empty.
The night starts, ladies and gentlemen, this is a transvestite cabaretshow!
We ordered in drink, Lisa some fruitshake, me a scotch on the rocks. The pizza was still gnarling away at my tummy. No more fat for me, I thought. I'm going thaifood the rest of the way! Fills me up in a way better way. However, as the alcohol kicked in and the music started, I soon forgot about my ailments.
The show itself consisted of males, dressed as females, with matching makeup - quite alot of makeup actually - performing different dance shows. One I found particularly funny. It was a obviously ugly shemale with twisted glasses, doing a strange dance to the songs. After a minute or so, he ripped out a long, rubber penis which he was wearing under his skirt and slapped Ali with it on his hand. I was laughing so hard I actually started crying. The guy then took Ali's hand and had him rest it on the rubberpenis for a second or so. More laughter.
The show was going to it's close and the man with the microphone asked us if we wanted another number. Naturally, we roared with enthusiasm. The guy started talking - I had a somewhat hard time of understanding him, he had this thaienglish gay lingo going - but I did hear the words "voulenteers from the audience". By reflex my hand shot up, and seconds later, I was on stage. Why I did this, I do not know. I think I was subconsiously knowing they were going to get the audience involved, and I wanted to have a good time. So, a shemale brought me backstage. Shortly thereafter 2 more brave dudes from the audience arrived, and we were dressed up.
They gave me a pair of pink, for want of a better word, harem pants, a small yellow brah and a blond wig, which along with my beard, made me look quite stupid, I might add. However, they didn't really give me the chance to look into the mirror, they just ushered me behind the stagecurtains, and put me on a pedestal. I was the first one to get there, soon joined by the two other guys. At this point, we didn't have a fuckin' clue what we just volountered for and this one guy asked us "Why the hell are we doing this?" I shrugged in return, not really having an answer to that question.
A thai shemale appeared and told us what was about to be going down. We were going to be the lead dancers to the tune of YMCA, with all the approriate hand and arm gestures. The thai's would work as background dancers. Cool, I remember thinking before the tune started and the curtains pulled away. Standing on the stage, we had maybe 40 or more people watching us on both sides. I caught the eye of Lisa. Since I had reacted instinctively, I hadn't discussed my course of actions with her beforehand. She's getting used to my sometimes spontaneous acts though, so she just looked pretty damn amused. This pumped me up even more, and being in the groove from watching 90 minutes of shemales dancing around, I made a quick decision to dance the hell out of the song. So I did. I did all the moves, shook my booty at the audience and me and the guy next to me (another falang, foreigner, traveller) even did a little, quite harmless, dirty dancing with each other.
As the tune was drawing to it's close, I was exhausted, with all my jumping around, arms pumping, legs moving, booty shakin' madness. I was the first to be handed the microphone and the thaienglish gay lingo dude asked me where I was from etc. I told him where I was from, said that I was having a good time and hoped everyone else was as well. I said a few other things. I was abit to pumped up to remember them all, but I do remember explaining to the audience that I had to go off stage, get my clothes on and have a deathstick (a marlboro).
And I did. I got my clothes on and sat down with Lisa, Ali and Esra again. Apperantly, they took quite a few pictures and Lisa even made a filmclip of me doin' the YMCA. So, this event will be with me all my life I guess. This is a good thing! Now, you must think, as I would, that I was totally hammered. This is not the case. I was quite buzzed, but in no way drunk. I haven't been drunk since my second day in Bangkok, actually.
Lisa being quite tired (it was almost midnight) and me being both tired and exhausted, we decided to grab a cab back to our bungalow and call it a night. We exchanged numbers with our newfound friends, and decided we'd probably meet up the day after (today). Then we got a cab. 150bhat per person he wanted. Usually I negotiate the price down, but being tired, a little buzzed, and really wanting a bed, I figured, since it was both late, dark and wet, it would be worth the total of 6 bucks (60 kr) to get home. So we said yes, jumped on the back of his truck and went home. Then we hugged each other and went straight to bed, both falling asleep right away. At least I did, and Lisa usually does, so I assume she did last night as well. She's still sleeping, you see. I woke up, really needing to go to the bathroom for some urinal relief, and noticed it was dawn. I figured I probably wouldn't go back to sleep anyway, so I stayed up.
That was last night. I hope you enjoyed reading it as much as I enjoyed experiencing it, but I really doubt you can. It was amazing fun, one of those other spontaneous days that just happens. We were going to go snorkling, and instead this happened! Not having any plans is such a nice feeling, and makes every experience more rewarding.
Anyway, I've been sitting here long enough. It's time for me to refill my nicotine supplies and maybe have breakfast and a bikeride to get a newspaper. I don't usually read newspapers, but I want to see what's going on in Cambodja and Laos, as we're going there fairly soon. Probably leaving for Bangkok, then to Chiang Mai, in 2 days or so. Probably. We have no plans.
See you.
Simon, not really hungover anymore. That's why you should drink in moderation! I've learnt this, after almost 9 years, haha.
It's raining!
One other major reason is that talking english here is becoming quite natural to me, and I like writing in that particular language. Thusly, here I am, writing in english. I'm sure most of you back home in Sweden know english well enough to read this anyway, so it shouldn't be much of a hassle. But if it is (Helena, Helene...), do post a comment with your complaints and I shall take them under consideration.
Anyway, back to the title of this entry. It's raining. It was raining cats and dogs, as they say in Britain. We were out on our motorbike, on a holy quest to get Lisa a handbag, because I was getting quite sick of having to carry everything around, and then being blamed for losing it. So, she and I came to the mutual understanding that she should also carry some kind of device which would allow her to carry essential stuff around. I figure, if I carry the tobacco, and some money, I'm all good.
Now, what the hell do you do on a island, mainly built around sunbathing and wateractivites I might add, when it's cloudy and rainy? Our initial plan was to go out to a smaller island just on the northeast coast of Koh Tao, to se a underwater coralplace called "Japanese Garden", which is supposed to be very beautiful. We then enden up meeting a swedish couple - which we first met in Bangkok, then on the bus down to Koh Phangan, then on Koh Phangan and now on Koh Tao! - who told us that the weatherforcast said "Shitty weather. Rain. Thunder. Lightning.". I'm now quite so brave as to go on a boat with big waves and then snorkling with the possibility of lightning so we said "Fuck this"
(Excuse my french, but you're going to have to get used to it. I like the F-word.) and hung out with the swedes instead. We showed them a bar called High Bar, whose only purpose of being named that is because it's location is on a steep hill. Honestly. It's quite true. After showing them this quite beautiful bar, we went to another bar/restuarant, with a pool, and had a chat and ate some good food.
Then they in turn took us on a motorbike ride and showed us a cabaret which will be tonight at 10PM, with ladyboys. So, our plan for the moment is take it easy for a few hours, head out and get some good eating (no thaifood today, thank you very much) and then watch grown men dressed as girls dance around for 90 minutes. I'm quite sure alcohol will be involved in this little endevour, but have no fear! I shall not drink and drive! If I do drink, I'll take a taxi then go get the bike tomorrow. I'm THAT responsible.
For you english speaking newcomers, let me give you a brief summary of our trip so far. And as the Grateful Dead would say, "What a long, strange trip it's been.".
1. Got involved and hung out with a thai family at our bungalow resort on Koh Phangan. I suspect they had some "connections". What I do know they had, was a cute little puppy called Phaad Thai. For the uninitiated, Phaad Thai is a thaidish. I found this quite hilarious and laughed quite abit at it, as I thought they were joking. They weren't though. I felt I had enough love for the puppy not to order that particular dish at that place again. It would suck in quite a few ways to have a paw magically appear in your food. They were very good people though, and I got to help the older man - he hardly talked english - with his fishingnets when he came back one night with his catch. I also got to patch him up, as a crab decided to have a go at his finger. He then gave me some bananleafs to smoke tobacco in. Quite an intereting taste!
2. Got to be involved in a police razzia, here on Koh Tao. The owners of the bar we were sitting at were illegal burmese immigrants. They also sold marijuana, which is a tad illegal in Thailand. By a tad, I mean a shitload. So, sitting there, talking having fun, I hear the sound of handcuffs in the night. Turning around, I see these police searching through the bar, looking for, I'm assuming, drugs. I talked to the burmese guys the day after, and this one guy was arrested, being unlucky enough to have a small bag of pot on him. The others didn't though, so I guess they were lucky. The guy got out onn bail for 45.000bhat, which would roughly be 900 dollars, and is probably back at the bar as I write this. Or maybe not. Not worth the trip in the rain to find out.
3. I don't know... alot of stuff has happened. I'll just keep writing in english most of the time and you can follow us from the convenience of your computer at home. Kind of like an exotic adventure, without leaving your seat.
The mosquitos are coming out, they usually do at around 6PM, when the sun goes down, and I want to go put some repelant on. They're a fucking pest, but usually they're only out in swarms for 30 minutes or so. After that, the occational pest will show up, which you can, or won't, take a pleasure in swatting flat against the palm of your hand. I just did that. I took some amount of pleasure of it, as well. The bastard probably wanted to give me duengefever. Now, he'll never have the chance.
Anyway, to sum stuff up. Now, I'm gonna go have an amazing massage. It costs me 5 dollars. Expensive, right? That's for an hour. Maybe a footmassage today.
Ok, the bastards are getting to me and even though I've slayed two and left one permanently maimed, they keep coming. Stupid little shits, hehe. Alright, keep reading and you shall read from me later.
Simon, wet but actually clean, for once.
Koh Tao, våran version av paradiset?
Nu efter ett par dagar - jag tänker inte säga hur många, tid och rum spelar liten roll här - här på denna otroliga ö kan jag ge ett liten utlåtande om vad vi har att göra med. Den är väldigt liten, 21 kvadrat km. Västra sidan är den befolkade sidan med en betongväg - full med hål, gropar, sand och hundar - och connectar södra stranden med piren på den västra sidan. Den västra stranden är även där "saker händer". Vi har inte vart där än. Trivs för bra på våran lilla strand. Östra sidan av ön är mest jordvägar som går upp och ner och som leder till rätt öde stränder. Jag snackade med en kille som var sjukt trevlig igår och vi talade om att hyra 2 stycken fyrhjulingar och bränna runt lite på den sidan och se vad vi kan hitta. Lisa var nämligen inte så taggad på den idéen. Men hon kan hänga med hans flickvän istället. Hon var också extremt trevlig. De var båda två rätt lika oss faktiskt, nästan lite skrämmande.
Hur som haver, vi har spenderat mycket av våran tid på en kritvit liten strand som heter freedom beach. Det enda som finns där är en bar uppe på ett berg som ser ner över vattnet, kanske fem meter upp, med massa fina fiskar, krabbor och annat weird shit i vattnet. Vi hoppade i där och snorklade och shit vad coolt det var! Jag är glad att säga till er där hemma att Lisa, trots sin rädsla för fisk, faktiskt var i ett tag och snorklade. Inte långt, men första steget är alltid svårast. Jag är så stolt!
Jag dock, äventyrlig och cool som jag är, tog mig hela 15 meter ut från stranden. Tror jag nådde nästan 1 meter djup. Såg massa coola saker, sjögurkor (okej, dom var inte så coola, rätt jävla tråkiga faktiskt), massa fina småfisk i alla dess färger, något som hette skorpionfisk som låg under en sten. Naturligtvis körde jag på mottot "se men inte röra" lite extra hårt på denna något fula fisk. Något jag såg som verkligen var SKITCOOLT var en "parrot fish". Den var färgad i alla regnbågensfärger, blått, grönt, gult och allt där imellan, och dess oproportionerligt små fenor var som vingar och gick upp sen längs sidorna. Den var verkligen skitfin och såg urfånig ut med sina små fenor. Tydligen, fick jag höra från en trevlig snubbe, är det dessa fiskar som skapar den fina, puderlika kritvita sanden då de gnager ner döda koraller. Grym fisk var det! Jag såg även något som såg ut som en sjögurka fast med runda taggar. Tittade man nära så hade varje "tagg" ett blått "öga" med en röd "pupill". Jag vette fan vad det var för något, men den såg riktigt spacig ut iallafall.
Resten av strandtiden - det är förövrigt bästa vädret här sen vi kom till Thailand idag - spenderade vi med att sola lite men framför allt att snacka med en grupp människor som vi anslöt oss till. Det är det underbara med det här livet, alla bara kan snacka med varandra och alla är så trevliga och man får lära sig så mycket nytt! Helt fantastiskt!
Lisa börjar bli fint brun och jag har lyckats med min sedvanliga bonnebränna. Jag stoltserade dock med mitt bländande vita bröst och min begynnande ölmage på stranden idag, så jag har ett litet projekt att bli lite brun på mage också. Kommer nog spendera en hel del tid till att snorkla och det är ju gratis (Tack Magnus, för lånet! Funkar skitbra!) så där lär jag kunna få lite sol. Och ja, jag är försiktig med solskyddsfaktor och ser till att Lisa är det också.
Liten uppdate om Lisa: Jag såg till att hon kom till en vårdcentral igår pga att hennes sjukdom inte lagt sig riktigt. Hon är hostig, ont i halsen och lite ont i magen. Hon är dock inte så sjuk att hon är sängliggande men eftersom hon varit det över en sådan lång period tyckte jag, och hon, att det var dags att ta tjuren vid hornen och bli av med åbäket. Nu ska hon äta pencillin i 5 dagar och hon har fått totalt alkoholförbud från sin beskyddande partner, så hon verkligen kan bli frisk och njuta till 240% som man kan göra här. Nu kanske hon ligger på en 150% nivå. Det är rätt illa. Hur ligger ni till? 4%?
Kan även nöjt konstatera att våran nuvarande bungalow är fräsh. Sängen är såpass mjuk att man slipper blåmärken och den har en takfläkt som svalkar bra och kakelgolv och väldigt ren och fräsch. De har tom erbjudit oss toalettpapper, men det är ett västerländskt påfund jag numera bojkottar. Slangen gör en så mycket renare! Lisa har dock inte tagit det lika långt, och är förnuftig nog att många gånger använda papper. Annars trivs även hon ypperligt här på denna resort och vi blir säkert kvar här ett bra tag.
Angående bungalows och dess trevlighet fick jag höra en riktig skräckhistoria här på ön idag. Detta par - gifta, några år äldre än oss, amerikaner - bodde på en bungalow uppe bland bergen här bara några hundra meter bort. Tydligen finns det STORA landkrabbor som är aktiva på natten. Dessa monster bodde tydligen i bungalowen, främst uppe i taket, så på natten blev de aktiva. De hörde skrapande ljud överallt och misstänkte det kunde vara råttor. När de sken med sin ficklampa fick de dock se dessa enorma monster, som de så ordagrant beskrev dem som. Nu måste detta vart en upplevese som blotta ord inte kunde förtälja i all dess ångestfyllda känsla, men det lät HEMSKT. Allt de hade mellan dessa kreatur och sig själva var ett myggnät. Jag menar, mot kackerlackor och mygg så är det ju lugnt, men mot grogouanska monsterkrabbor? No thank you!
Det finns tydligen även Monitor Lizards här på ön, i detta område. De hade sett en imorse som rusade över vägen, som var längre än killen jag snackade med. Han var längre än mig, med några centimeter. Monitor Lizards tillhör samma familj som Komodo Dragons, så kör detta på wikipedia och se vad ni missar där hemma. Det ska jag göra alldeles strax. Måste läsa på dess svagheter utifall att jag blir utsatt för en attack. Jag är ju knappast någon Steve Irving, om man säger så.
Klockan är 16:00 nu, och vi är båda rätt trötta från att ha varit ute i solen i 3-4 timmar. Blir lite slapphet i skuggan sedan kanske lite mer snorkling eller en tur ner till "city". Jag vill ha mig ett par vida byxor. Jeans är rätt överskattat här och jag ångrar grovt att jag packade ner några. De enda jag använder är de med tusen hål överallt, för de fläcktar iallafall bra.
Vi blir nog kvar här på Koh Tao i iallafall en vecka som det ser ut nu. Går katamaraner härifrån direkt till fastlandet med anslutning till massa ställen, så Thailand är det perfekta reselandet. Varför bara planera att stanna 3-4 dagar på ett ställe om man skulle älska det och 3 veckor på ett ställe som kanske suger? Mycket bättre att vara fri och köra på och stanna precis där man trivs som bäst. Vi trivs här på Koh Tao. Om några dagar kanske jag är redo att sticka till Shark Bay och snorkla bland revhajarna, det ska tydligen vara rätt crazy. Jag är dock inte där än. Först måste jag våga mig ut till reven. Det ska tydligen vara heeeelt skadat underbart. Ahh, alla historier jag har hört! Och dykcertifikat med duktiga intruktörer är så billigt. Mötte några igår. Tom Lisa verkade intresserad av det. Kanske, kanske...
Fortsätt kommentera, kära läsare. Jag läser så gärna vad ni skriver och säg gärna lite vad just NI gjort på eran dag. Alltid trevligt att ha något att jämnföra med. Må väl, alla vänner och familjer, från både mig och Lisa.
/Simon, problemfri och utan värk i varken axlar eller rygg. Thaimassage är the shit!
PS. Jag har tagit massvis med coola bilder. Lite synd för er kära läsare att yours truly är så jävla lat och inte riktigt orkar sitta här och ladda upp alla riktigt än. Tog även en video från ett strandparty på Koh Phanang när de skickade upp sådana där små thailuftballonger, vad de nu heter. Jag och Lisa ska nog köra någon egen sådan ceremoni någon dag. Det hade vart trevligt :). Nu avslutar jag det här. Blir ju ett nytt inlägg annars. DS.
Tillbaka från Haad Salad.
Jepp, så mycket tyckte jag om den skitstranden. Det var dött. Riktigt jävla dött. Stranden var späckad med dyra resorts och de folk som fanns där var typiska semestermänniskor. Många hade barn och var äldre och gjorde typiska turistsaker. Typ som att ligga i en solstol i en hel dag. Vi fixade billigt boende - en bungalow för 300bhat precis i den norra änden av stranden - och stannade där i två plågsamma nätter. Mannen som ägde ställe var en skum jävla schweizare som rökte gräs heeela tiden. Han var lika intelligent som man blir efter en livstids dagligt marijuanarökande. Med andra ord, han var riktigt jävla puckad. Träffade en yngre thaikille nere på stranden som sa att han hade köpt sin thaifru. Ännu ett minuspoäng till den vidrige gubben.
Jag är en person som gillar trevligheter, och jag kände mig därför inte särskilt tillfreds på det skitplacet. Vill nämnas att det låg långt åt helvete vilket gjorde att det inte fanns ett skit att göra.
En kväll köpte vi dock in hel fisk som de BBQade framför oss. Det blev "red snapper" och barracuda. Jag var tvungen att testa något så coolt som barracuda och det var rätt gött faktiskt. Den kvällen blev Lisa akut magsjuk och kräktes hela natten. Om det var fisken vet vi ej, men vi käkade precis samma sak och jag var kry som en... ja, så kry jag brukar vara.
Jag gnällde mig till att vi skulle återvända tillbaka till Baan Tai och ta in på Two Rocks igen. Det stället äääger verkigen. Skitfint, massa söta djur, familjeägt med MASSA trevliga thailändare. Stranden är fin att traska på när högvattnet har lagt sig, men givetvis inte så fin att man vill spendera hela sin tid där. Det är väl ställets, enligt mig, enda nackdel.
När vi återvände fick vi dessutom en större bungalow med PERFEKT läge mellan restuarangen och strandbaren och havet. Att endast behöva gå 5 meter för alla ens behov passar mig ganska bra, om man säger så. Vi har dessutom hyrt en scooter, för 200bhat/dagen, och tillbringade gårdagen med att köra runt på Kho Phagang. Vi var påväg mot ett vattenfall, men vägen blev brantare och brantare och slingrigade och slingrigare. Efter ett litet missöde med att jag "missade" vägen, så ville inte Lisa åka med mig längre så vi åkte tillbaka en bit, körde in på en liten jordväg och tittade lite på jungeln. Det är cooooolt.
Annars, hur är livet? Ja, slangen på toaletten är numera min sedvanliga "efter nr 2" ritual. Efter en natt då jag, antagligen pga för stark mat, fick gå upp och göra mina behov använde jag toalettpapper. Jag såg mig runt efter papperskorgen, men ICKE; ingen fanns att se. En lätt släng av panik drabbade mig. Jag kunde ju inte spola ner avföringspappret i toaletten och riskera att toaletten fick stopp. Hade vart ytterst pinsamt. Den enda logiska vägen att gå, beslutade jag, var att ta med mig det stinkande pappret och göra en nattlig jungelutflykt och på ett strategiskt ställe begrava pappret. Nu kanske det låter som om jag tog mig en bra bit, men alla de exotiska ljud jag hörde här gjorde mig något skärrad så jag begravde det under grannens bungalow. Nu får ju han skulden iallafall, tänkte jag.
Annars? På våran nuvarande toalett satt det en ödla inatt när Lisa skulle gå på toa. De senaste dagarna har även en stor tusenfoting flyttat in. Han brukar häcka i hörden, ihopkrupen. Den verkar relativt harmlös och jag har nästan börjat se honom som mitt personliga husdjur, så jag låter honom stanna. Lisa är dock inte riktigt lika förtjust i honom, om man säger så.
Min favorit här på two rocks är dock den lilla hundvalpen. Han är så fruuuuuktansvärt söt. Jag kan inte låta bli honom. Jag har även hittat en herrelös kattunge utan svans, så jag tog mig en tur till en mataffär och köpte lite mat till honom. Tillbaka till hundvalpen dock. Han heter "Phaad Thai". För er som inte vet är den en thailändsk maträtt. Jag skrattade så jag grät när jag hörde det. De har humor de här människorna.
Nu ska vi strax hoppa på våran scooter - jag älskar den verkligen, jag tar den till mataffären som ligger 50m bort från våran bungalow, haha! - och ta oss norrut och sedan inåt landet. Vi fick ett vattenfall rekommenderat som var mycket vackert och med lätta vägar att ta sig fram på. Så nu ska vi handla oss en liten massäck och sedan sticka dit. Kanske ta en promenad i jungeln. I love this!
Imorgon funderar vi på att ta oss till Koh Tao. Det har nämligen varit väldigt dåligt väder här. Häromdagen var det inte ens sol hela tiden och jag fick till och med gåshud vid ett tillfälle. Usch och fy för oss. :)
Detta var tänkt att bli ett kort inlägg. Verkar som om jag är oförmögen till detta. Jag gör nu ett abrupt avslut för jag vill styla runt med mina pilotbrillor på min HD. Ja, jag har en hjälm som ser ut som en kruka och ser ut som en tölp, men safety first! Vi är nog de enda med hjälm här. De skrattar åt oss.
Snipp snapp slut. Ha det gött, för det lär vi ha!
/Simon, thailandälskare.
Hat Salad
Vi hoppade på en flaktaxi och 30 minuter eller så senare - med ett stopp i mellan för pengauttag i Thong Sala - så var vi framme. Första som slog oss var lugnet och att det var rätt få människor. Ganska snabbt träffade vi dock på en äldre herre av västerländskt ursprung som verkade driva en bungalow anläggning på norra sidan av stranden. Vi vandrade dit och fick oss en bungalow ca 2 meter från havet och 5 meter från strandbaren. Ja, tack!
Denna bungalowen, likt den andra, var ganska spartansk. En dubbelsäng med tillhörande myggnät, en fläkt och ett eget badrum. Varm vatten, precis som på föregående ställe, är en lyx vi inte har men det tillför destomer till resan vi gör, kan jag tycka. Vi slog oss ner i strandbaren och tog oss var sin chang och samtalade lite med de som jobbade där. Därifrån begav vi oss till Hat Salat och gick längs stranden, med högvattnet sköljande upp över våra fötter.
Vågorna är fortfarande höga, och i skrivande stund hör jag och ser dem mullra ca 7 meter från mig. Våran plan för dagen? Ta en dag tillsammans, få massage, äta färsk fisk, vandra på stranden och slutligen slå oss ner på något ställe som ser angenämnt ut.
Det enda jag, personligen, har emot denna strand är att den är lite för turistig. De flesta anläggningarna håller hög klasso och klientelen verkar vara därefter. En del barnfamiljer syns här och en del svenskar också för den delen. Stranden är dock mycket finare än den förra vi var på, men stämningen och gemenskapen på det föregående boendet tror jag kan bli svårt att slå. Vem vill inte spendera sin tid med givmilda thailändare, genuina hippies och diverse resande från hela världen?
Jag trivs verkligen ofattbart mycket här och tror det kan bli svårt att komma hem igen på vissa sätt. Livet här är så bra, folket är så trevligt, vädret är så fint, allting är så billigt och atmosfären är lugn, harmonisk och kärleksfull. Varför skulle man då vilja spendera sin tid i ett land så mörkt, kallt och tråkigt som Sverige? Detta var något jag låg och filosoferade över igår kväll, när jag låg i hängmattan utanför vår bungalow.... ända tills den gick sönder och jag ramlade rakt ner på betonggolvet under mig med stjärten och armbågen först. Ont, är en ganska beskrivande ord, och skulle passa in i känslan som pulserade i min ståtliga kropp. Smärta, beblandat med ett vemod att inte längre ha en hängmatta att softa i, gjorde det till en något sentimental stund på min gårdag.
Jag repade mig dock ganska snabbt efter den traumatiska händelsen och gjorde det kloka beslutet att faktiskt gå att lägga mig. Dessutom, pga närmare 35 timmars vaken tid med endast 5 timmars sömn och en natts festande, kände jag mig något illa till mods ute i mörkret. Konstiga läten, som tycktes vara en bebis - Lisa förklarade för mig att sk. marskatter kan låta på detta vis, och att det troligtvis var detta jag uppfattade - hördes i området och gjorde mig lite paranoid. När då hängmattan brast kände jag att det ändå kanske var ett tecken att jag skulle gå in och lägga mig. Sagt och gjort, så gjorde jag.
Imorse hjälpte jag våran hotellvärd att stämma sin gitarr innan vi slutligen packade våra saker och begav oss hit. Nu ska jag fortsätta att njuta av min tid här i detta underbara land. Jag hoppas ni har det så bra där hemma!
/Simon...
Fullmoon Party Januari 09 över.
Satte i oss en fettig måltid som skulle få oss att klara natten framför oss. En kyckligburgare med pommes fick det bli för min del. Lisa var mer kulturell och tog någon friterad ingefära och svamp (inte magiska dock). Denna måltid avnjöts tillsammans med ett par kalla öl till en solnedgång. Var dock lite disigt vid horisonten så vi fick inte beskåda dess i hela dess prakt, men vem fan har bråttom?
Gott sällskap, ett par timmar och ett par öl senare började det närma sig dags att röra på oss och jag, Lisa och Bob Allen (världens, möjligtvis, skönaste människa. Mer om honom senare.) gick ut till vägen och hoppade på en pickup som körde oss ner till festen. Givetvis dök fler folk upp och en mindre konversation, så gott det går på ett brummande flak, bröt ut.
Väl framme sökte vi oss neråt mot stranden. Klockan torde ha varit strax efter 22:00 vid denna tidpunkt. Vi köpte inträde (ett tydligt tecken på turismen kring FMP) för 100baht (ca 20 svenska) och gick ner. Allt eftersom vi närmade oss stranden ökade dunkandet från diverse dansmusik, sprutande ut ur gigantiska högtalare. Kan nämnas att på många ställen vad basen såpass påtagligt att den borde hördes och kändes. Vid sidan om stranden stod rad på rad med stånd som sålde sk. buckets, vilket är en hink, en kvarting sprit, cola och redbull. Dessa såg man flera människor raggla runt med. Många hade målat sig med UV ljus, höll glowsticks i diverse färger, partyhattar och mer sedvanliga parafenelia en full svensson turist skulle kunna dra på sig en spritdränkt kväll.
Vi gick ett par meter genom stranden och bestämde oss för att vi skulle vänta med stranden och gick och satte oss på ett place längre upp i Haad Rin. Där fick det bli mer snacks i form av nachos och friterat och fler öl. Vi bestämde oss här för att lämna Bob och ge oss ut på egen hand. Vi rörde oss neråt mot stranden. Klockan var väl 01:00 eller så. Från och med här kan jag inte ge någon exakt tidsuppfattning då jag inte bar någon klocka och för mig kändes inte klockan som något särskilt relevant vid en tillställning som denna.
De följande utdragen är i något så när framställda i kronologisk ordning. Efter sömnbrist, öl och nära på 24 timmar i vaket tillstånd tenderar hjärnan att gå in i ett nytt stadie, och är säkerligen mer mottaglig för en sådan förändrig i en miljö som denna där mörker, elddanser, dunkande goatrance, laserljus och plakat med psykedeliska mönster på står uppradade längst stranden. Låt oss inte heller glömma att stället var proppfullt med tusentals dansglada människor.
Vi rörde oss mot strandens utkanter då tempot här var något lugnare och ingen av oss var på ett jättetaggat danshumör. Personligen uppskattade jag verkligen att bara iakta allt som skedde runtomkring mig och prata med de diverse trevliga människorna vi stötte på.
Jag stod vid vattenkanten för att uträtta mitt stående manliga behov. Vågorna slog och en krona av vitt skum bildades på dem innan de krashade ner i havet igen. De slog mot mina ben med en påtaglig kraft och när de drog sig ut igen drogs sanden jag stod på med ut, vilket resulterade i att jag skönk ner något i sanden. Här blev jag stående en liten stund, tittandes ut mot havet och bara fanns för ett par ögonblick. En tanke om hur mäktigt havet är slog mig.
Sittandes uppe på en veranda, tillhörande en bar som låg 20 meter ovanför stranden, med en utsikt över hela spektaklet. Bredvid mig satt en kvinna från kalifornien. Hon berättade för mig att hon var här på det allra första fullmoon partyt som arrangerades, exakt hur längesen detta var kan jag för närvarande inte komma ihåg. Det visade sig även att, dagen till ära, hade hon tagit LSD. Baren sålde "special shakes", vilket visade sig innehålla narkotiska svampar och lukten av marijuana låg tät hela tiden. Många valde att inta dessa, men givetvis inte vi. Folk verkade rätt oberörda över att droger i Thailand kan ge enorma böter eller fängelsestraff. De såg rätt glada och avslappnade ut, faktiskt. Kul hade de säkerligen.
Till slut började det ljusna och vi gick en vända på stranden. Festen var inte över än men hade tunnats ut avsevärt. Här fick vi beskåda en soluppgång och i ljuset såg stranden inte särskilt fin ut, om man säger så. Fullt med glasflaskor, FULLT, flipflops, hinkar, sugrör osv låg som en lång orm dit högvattnet hade tryckt upp det till. På andra änden stranden hittade vi en person sovandes i sanden. Vi bestämde oss för att väcka honom. Han var ganska seg i starten, och hade tveklöst berusat sig med ett antal substanser under natten. Han var tysk och kunde väldigt lite engelska men vi stannade med honom och visade honom huvudgatan och fick han lite mer orienterad.
Han tackade och verkade tacksam för att vi hjälpte honom. Glada i hågen satte vi oss på en bar och beställde in frukost. Amerikansk frukost fick det bli, med äggröra, bacon, toast osv. Goooott.
Vi hoppade på ett bilflak tillsammans med en massa andra allnighters. Stämningen på flaket var mycket god, folk pratade och skrattade och det var på det stora hela väldigt trevligt. Väl hemma var vi fortfarande lite för uppe i varv för att kunna somna så vi satte oss vid strandbaren. Där satt den andra gamle jänkaren. Verkade vara någon buisnessman som funderade på att dra sig tillbaka här på Koh Pha-Gang. Han hade svårt att sova, berättade han.
Vi gick sedan över till loungen, hämtade den sviiiiiiinsöta hundvalpen och la oss utanför vår bungalow och kelade med den en halvtimme eller så. Var en väldigt härlig syn med hela omgivningen, Lisa i en hängmatta när hon kärleksfullt tittade ner på hundvalpen i hennes famn. Den verkade uppskatta henne och slickade henne i ansiktet och gjorde en misslyckat försök att dia henne. Kom på hur mycket jag älskar henne och det var verkligen skitfint.
Vi kom väl i säng vid 9:30 eller så och vaknade nu för några timmar sen, kl 14:00. Gick upp, åt frukost, la oss i en hängmatta sen gick jag över hit. Lisa ligger säkerligen kvar i hängmattan framför TV:n och vilar sig, vilket är min plan efter detta är klart.
Hur skall man summera en sådan här kväll? Svårt, med tanke på hur mycket som skedde och den surrealistiska känsla som vilade över hela partyt. Vi är iallafall extremt nöjda och det kunde nog inte ha blivit bättre. Vi lyckades uppfylla alla våra mål: inte tappa bort varandra, hålla oss ganska nyktra, inte bli bestulna eller något liknande och ha fruktansvärt trevligt och kul. Skulle jag göra det igen? Kanske, men jag tror faktiskt inte det blir bättre än så här och tänker därför lämna detta partyt som ett bra minne.
Droger förekom absolut, vilket ni märkte. Antagligen går många för långt på ett sånt här ställe, hamnar i fängelse, skadar sig eller andra olyckor som är så förekommande med berusningsmedel. Vi blev dock skyddade från detta, såväl fysikt som besparade att behöva åskåda det.
Jag har valt att berätta det som det såg ut men som sagt, ni behöver inte oroa er. Trots drogerna och glassplittret verkade det hela, iallafall i de mer chilla delarna vi var i, flyta på väldigt bra för de allra flesta.
Blev lite längre än tänkt och antagligen något osammanhängande och märklig grammatik på sina ställen. Jag skriver dock bara detta som det kommer till mig och har varken lust eller intresse att läsa igenom det och rätta till eventuella fel. Ni får helt enkelt stå ut med det. :)
Nu tror jag att en kall vatten, hängmatta och kanske en strandpromenad är på sin plats så jag skall lämna detta sköna, svala rum och bege mig ut i den strålande solen. Må väl där hemma med eran slask, kyla och arbete. Vi älskar det här :D.
/Simon, så nöjd.
Ko Pangnang nästa!
Har klurat ut hur man ändrar tangentbordsinställningarna här på kaféet där vi sitter nu, så jag och ni är välsignade med hela vårat svenska alfabet.
Bangkok vistelsen börjar gå mot sitt slut, med blandade känslor. Nu idag har jag faktiskt inte varit riktigt lika stissig och stressad när jag gått över övergångsställena. Man kan nästan säga att jag tar dem med bravur. Men även bravur måste ju vika sig ibland och en tafatt hand tar tag i Lisas arm utan att jag hinner tänka mig riktigt för.
Det är nu lite mindre än 2 timmar kvar till bussen går och den 14 timmar långa färden startar. Jag har tyvärr inte fått tag i någon sömnhjälp så allt pekar på att jag kommer vara vaken stor del av tiden. Läsa kan jag ju inte heller göra så det blir att titta ut genom fönstret. Det är ju förstås bäcksvart ute då, så mycket lär man ju inte se. Enligt en kollega på jobbet körde hennes busschaufför som en galning och hon upplevde ett par nära döden upplevelser. Jag hoppas att jag förbarmas denna misär och får en sansad förare, om dessa nu existerar i detta land.
Imorgon vid denna tid kommer vi dock befinna oss på Haad Rin och i övermorgon är vi på väg att förbereda oss för Fullmon Partyt som skall hållas den 10:e Januari (tack Helena). Kan inte påstå att jag ser särskilt mycket fram emot Haad Rin, utan har främst min blick fäst mot de nordligare stränderna som skall vara mindre heltidsparty och mer soft, vilket hade varit väldigt skönt. Tror jag behöver lite lugn efter denna hektiska stad.
Väl inne på ämnet Bangkok vill jag bara säga att det är en jävligt ful stad. Riktigt jävla ful. Kunde inte hålla mig, och för det ber jag om ursäkt. Men den är verkligen ful.
Som ni kan läsa i min kärestas inlägg fick vi oss en Thaimassage idag och det var ruggigt grymt. Kan säga att så avslappnad som jag var efteråt har jag inte varit på länge, så jag var tvungen att fira det hela med en flottig pizza.
Planen nu? Hämta våra backpacks, ta oss till Koh san Rd, köra en räd på ett apotek, sedan sätta oss på något ställe som ser trevligt ut och invänta bussen. Kanske slinker en Chang beer ner också, man vet aldrig.
Svårt att säga när nästa inlägg blir, då jag inte vet internet möjligheterna där nere på öarna, men någonting lär ju finnas. Nu har vi ju lite flyt och sitter på ett café med bredband, vilket tydligen är lite lyxigt. Tar det 40 minuter att komma in på google så kanske man inte orkar riktigt lika ofta.
Jag hoppas iallafall att ni har det så fint där hemma så. Säg mig, hur många grader är det? Själv har vi svettats hela dagen. Tror jag valde fel när jag "bara" tog på mig en långärmad, uppkavlad skjorta ut idag. Borde ha haft mindre. Så jobbigt när det är varmt och soligt ;).
/Simon, förväntansfull och hungrig.
Dag tvi Bangkok.
Somnade dock om till slut. Blev vackt av Lisa, som sovit skont hela natten, kring kl 9. Hon skulle ga och kopa vatten, da jag gjort slut pa det sista mitt i natten nar jag gjorde mig en cocktail av treo och resorb.
Halv tio atervande hon och jag fick sa fint masa mig upp ur sangen for att ata frukost pa hostellet, vilket de bjod pa. Extremt serviceminded ar dem!
Efter detta gick vi bort till Koh San Rd och spatserade runt bland standen. Jag kopte mig en liten, liten gitarr och ett par solglasogon och Lisa kopte en ryggsack. Efter klurade vi pa hur sjutton vi skulle ta oss ner till Koh Phagang. Vi hade last i Vagabond att man kunde ta en katamaran ner dit, men vi visste ju inte ens vart vattnet lag eller hur fasen man hittade nagon att kopa biljett av.
Vi snubblade istallet in pa en resebyra pa Koh San och kopte oss var sin biljett med buss till kusten, kombinerat med en bat over till on. Det hela gick pa ca 150kr, ganska ok tyckte vi da vi inte behover sova pa hostell den natten, da det ar en nattbuss. Den avgar imorgon kl 1800 och ar framme ca 8 dagen efter pa morgonen. 14 timmar alltsa. Tjohooo...
Efter det tog vi oss en Tuktuk till MGB. Herregud sager jag bara. Tuktuk ar helt fasansfullt, 10000ggr varre an flyg. Shit va radd jag var. Den lille historien far nog bli ett eget inlagg senare, sa jag sager inte mer dar.
MGB var hur som helst hur sjukt stort som helst. MASSVIS med klader och allt annat man kan tanka sig, utspritt pa 7 vaningar. Langst upp fanns Karaoke och en bio. Helt crazy. Vi kakade lite smaskig kinesisk mat men vagade oss inte riktigt pa de skumma delikatesserna de hade pa menyn. Smabakis som jag varit hela dagen ansag jag att det hade varit en ganska dum ide att stoppa i sig nagot slemmigt som verkade vara en fiskmun.
Efter ett par timmars traskande pa MGB blev vi bada riktigt trotta, fortfarande jetlagen som hanger i. Vi bestamde oss sedan, pa mitt kommando, att ta en taxi tillbaka till hostelet och ta det lite lugnt. Kom tillbaka for en dryg timme sen, Lisa greppade en bok och la sig pa verandan och jag stamde upp gitarren och plinkade lite. Sedan knallade jag over till grannhuset och satte mig vid denna datorn och skrev detta inlagg.
Planen for resten av dagen? Vet inte riktigt, ska nog bara chilla lite, vi har ju inte direkt brattom till nagot. I kvall blir det sakert en mindre utflykt till Koh San Rd for en ol och lite umgange, kan jag tro. Lite kak ocksa. Matvagnarna som star kring i omradet ar sa grymt goda och kostar ca 4kr per portion. Snacka om att kaka billigt! Maten steks framfor en ocksa, sa har tom vagat mig pa lite kott och kyckling.
Jag har tagit fler bilder idag, ska se om jag kan ladda upp nagra senare. Kameran ligger kvar pa rummet, dessvarre och jag kanner mig ganska matt for tillfallet sa orkar inte ga och gora allt som ska goras. Blir nog lite gitarrspel och boklasning en stund framover. Ska forsoka att inte somna sa jag med lite tur kan sova i natt.
Hoppas ni har det bra dar hemma!
/Simon, glad att vara har.
Det närmar sig något sjukt!
Träffade min härliga kollega Helena igår och fick mig en resepresent av henne. Denna vill jag tacka för så hemskt mycket, Helena. Du vet vad en man som jag behöver för att få ett lyckligt liv (till er andra, det är varken sex eller droger som räknas in här)!
Blev precis informerad av min sambo att det är sol och 29 grader varmt i Bangkok i skrivande stund. Här är det ju också sol, men knappast några 29 grader iallafall.
Våran så välstädade lägenhet ser nu återigen hyffsat stökig ut, fast på ett mer "nu-är-vi-påväg-bort-en-längre-period" sätt. Kläder som blivit tvättade, diverse reseattilraljer, ryggsäckar, böcker, anteckningsblock, min tomma kaffemugg, handsprit och mycket, mycket mer. Shit vad mycket grejjer man behöver ha med sig!
Väl på planet imorgon blir det till att spela yatzy, då efter jag har suttit på helspänn vid liftoff. Jag brukar vinna på yatzy. I r teh shit.
Med alla positiva grejer så kommer det givetvis kännas något vemodigt att inte få se alla nära och kära, vänner och familj under en såpass lång tidsperiod, men internet finns ju alltid till hands (möjligen inte i Kambodja... hörde att de uppfunnit morsekoden där häromdagen) och man lär väl höra av er alla med jämna mellanrum. Jag kommer ju givetvis vara tvungen att beskriva för er i detalj hur ofantligt skönt jag har det och vilken spännande mat jag ätit där nere.
Yeeehaaaw!!!
/Simon, taggad som få. 1 dag kvar!
Sömn och jetlag.
Jag och Lisa kom in på detta ämne igår natt någon gång. Fortfarande märkbart bakfull och med tillhörande nedsatt hjärnfunktion kunde jag inte vara till mycket hjälp när det gällde att räkna ut hur sjutton vi skulle ställa om oss för att göra det så bra för oss som möjligt. Vi kom fram till att vi har kommit i säng ungefär sex timmar senare än vanligt och då också sovit ungefär sex timmar. Positiv som min partner när utbrast hon att hon måste då ha den perfekta dygnsrytmen inför våran Thailand resa. Lite glada i hågen tog vi upp google och fann detta;
Inför Asienresan:
Förbered dig genom att under några dagar successivt tidigarelägga sömnrytmen.
Massive fail!
Vi har alltså, visar det sig, vänt om vårat dygn så fel som bara är möjligt. Istället för att somna sex timmar senare än vanligt borde vi alltså somna sex timmar tidigare än vad vi brukar.
Lisa, positiv som hon är, sade att hennes två tidigare resor till Thailand faktiskt inte varit ett problem, trots detta.
Men jag då? Min sömn är ju lika skör som en 93 årig tant med svag benstomme. Jag vill minnas att de gånger jag åkt tillbaka från staterna (alltså det håller vi ska nu), har jag åkt på en jetlag av episka proportioner där jag varit vaken i någon form av zombiedvala i över trettio timmar i sträck innan jag slutligen kraschat på någon kompis soffa i en timme eller två och sedan fortsatt vara vaken i långa sträck.
Räcker det alltså inte med blodtörstiga tuk-tuk förare, ett långt helvetiskt flyg och getingar lika stora som hundar? Ska jag alltså behöva lida igenom detta fasansfulla stadie av medvetande när jag för första gången sätter min fot i Asiens förlovade land?
Optimist som jag är så är jag dock säker på att det kommer gå bra. Helt säker. 100% säker. Säker...
/Simon, redo att möta jetlagen...
Bilder från Nyår 2008/09
Without much further ado, may I present.... US!
Här har min älskade dukat upp servisen, utan särskilt mycket hjälp från mig eller Rickard. Vi befann oss främst i den gråbruna möbeln på bildens vänstra sida. Har dock fått sota för detta nu, så min karma borde ha jämnat ut sig. Fint blev det iallafall!
Min snygga flickvän skålar tappert in i kameran.
Förrätten, som var en bruschetta, står nu framför middagsdeltagarna. Visst ser de glada ut? Hoppas min gylf inte var öppen eller något... Sett från vänster: Roni, Lisa, Hendrik, Kaisa och Rickard.
Kaisa och Rickard verkar upptagna i ett samtal. Ellinor tror jag vid detta tillfälle åkallade någon högre makt, men kan ju faktiskt vara så att jag bländade henne med min blixt också.
Roni chillar vid dörren. One of a fuckin' kind!
Här bad jag det härliga paret att ställa upp sig för en sexig pose. Dock drumlade Rickard förbi, och jag orkade inte ta om bilden. Tycker det gav den en viss advantgarde känsla.
Nu har vi lämnat min och Lisas lägenhet och hälften av oss har begett oss till lägenheten i Vasastan för att möta upp andra kända och okända människor. Märk väl att flera timmar har passerat. Tolvslaget har kommit och gått och vi är nu inne på småtimmarna.
Här sitter vi. En ganska ful fest bild, men det hör ändå till. Sett från vänster: Jag, Krille, Lisa, Emil och Guri.
Tjejerna kör loss på dansgolvet. Go energi i den här bilden, tycker jag. Vill minnas att jag var där någon minut innan jag insåg hur tafatt och kass jag är på att dansa. Igen.
Markus visar vad han går för. Thug 4 life! Jävla skön är du, hehe.
Looking back at New Years.
Även nyårsafton, som så många gånger är en stor besvikelse, vad otroligt bra. Min vän Rickard kom över tidigare på dagen och vi körde lite co-op Gears 2 på Hardcore mode. Låter la kul? :)
Sedan droppade de första gästerna in, Ellinor och Hendrik, och vi började förbereda förrätten. Nyårssupén var rakt igenom skitgod, framför allt huvudrätten, och med besök av både Roni och Kaisa så blev även sällskapet otroligt trevligt. Råkade nog slänga ur mig en och annan kommentar som roade folk och kan i efterhand ses som något pinsamt för yours truly, men sådant får man bjuda på när det är nyår.
Efter detta tog vi bussen till en stor lägenhet i Vasastan, precis vid Vasaplatsen, där min vän hade en fest och där fanns en hel del folk man träffat sedan innan och även en massa nytt. Lisas kompisar Anna med sällskap och Marcus med sällskap kom även över och det hela fortsatte rakt igenom hela natten.
På tolvslaget fick jag kyssa heta Lisa, vilket aldrig sitter fel. Dock befann vi oss på tredje våningen och med alla raketer som smällde kunde jag inte riktigt släppa tanken om att någon full idiot skulle skjuta en raket upp mot oss och smälla bort våra lemmar så jag fick lämna balkongen efter en liten stund, men sådan är ju jag, hehe.
Väl hemma klockan 05:00 somnade vi och jag var uppe ett par timmar senare och var givetvis lagom bakfull, dagen till ära. Tillbringen hela dagen på sofflocket och lyckades trycka i mig en halv kebabtallrik men mer gick inte ner. Idag, den 2:e Januari, är jag fortfarande inte återställd men med möjligtvis det bästa och roligaste nyåret någonsin kunde inte året startat bättre trots allt.
Nu ska vi in till stan och köpa de sista sakerna inför resan. Jag är redo för dig, Systostasien! Positive thinking ska tydligen vara the shit, säger dem. Testar på detta nu.
Jag lyckades få med mig kameran, men eftersom vi ska dra oss nu så laddar jag upp bilderna jag tog antingen senare ikväll eller imorgon. Fanns nog ett par som var värda att ladda upp iaf. Jag är ju en nybliven fotograf.
/Simon, med tre dagar kvar.
Sista arbetsdagen! 6 fucking days to go!
Elektronikprylarna är ju fixade iallafall, så nu blir det in till Nordstan (kanske den sista gången!) och fixa en magväska. Återigen, ingen joeledition. Sen behöver jag nog köpa ett par fler böcker, då jag redan läst ut mina andra inköp. Förutom "1984", men den har jag läst innan. Vill få tag på uppföljaren till "The Diceman"!
Nyår stundas ju också med allt vad det innebär. Inpräntade höga förväntningar, ett ständigt samtalsämne som ligger strax under ytan. Man vet aldrig när någon kläcker frågan "Vad ska du göra på nyår?". Är det ens någon som har ett svar på den frågan? Alla gånger jag själv ställt eller fått den ställt till mig så har det varit något vagt svar om vad man funderar på att göra. Man är lite tvungen att gardera sig då man vet att de planerna förmodligen kommer att ruckas på ändå.
Nu kan jag ju inte påstå att jag har något annat mål med nyår än att träffa trevliga människor då det är en av de sista dagarna man har chansen att göra detta innan man åker. Iallafall här i Sverige. Ett annat mål är givetvis att bli sedvanligt packad och förhoppningsvis hinna se de där mytiska fyrverkerierna som tydligen ska skjutas upp runt tolvslaget.
Klockan är 07:00 och en halvtimme av min arbetsdag har passerat. Vad har jag hunnit göra? Sätta på kaffe, koppla upp ett par högtalare jag tog med hemmifrån och slå på lite Pink Floyd. Inte ett enda barn här än. Gött :). Hoppas på att gå tidigare idag också, måste köpa nyårsmat och givetvis besöka bolaget.
/Simon, kaffeälskaren.
Jobb... igen.
Här sitter man, efter en frisk promenad till och från 421. Ibland kan man faktiskt vara rätt glad över detta jobbet, speciellt på loven. Vad har jag gjort idag? Kom hit runt tio, satte mig i soffan med en gitarr i famnen och en kopp kaffe i näven och inväntade lunchen klockan 11. Efter det traskade jag och Lisa bort till MediaMarkt tillsammans med 5 stycken snälla, fina barn. Jooobbigt. Inte alls.
Så istället för att vi skulle behöva sticka dit efter jobbet kunde vi göra det under arbetstid och till och med göra 5 barn glada på köpet. Blev lite Mariocart spel på MM också. Jag vann.
Något som inte ALLS var lika gött var när klockan ringde imorse. Herre fucking christ vad jag var trött. Det tog mig 70 minuter av snoozning innan jag kunde förmå mig själv att komma ur sängen och hoppa in i duschen. Var en sån där morgon när känslan av att ligga i sängen nästan ger upphov till multibla orgasmer. Förr tiden, när man gick i skolan, kunde man ju lätt ta upp luren, slå snabbnummret till sjukanmälan och njuta lite till. Så är icke fallet nu för tiden.
Började för övrigt kolla på en serie jag fick av brorsan igår kväll i julklapp. Deadwood heter den. Riktigt najs var den, vilket resulterade i att jag hade något svårt att komma i säng och det börjar kännas nu.
Nu har vi dock köpt det vi behövde till resan! USB-minnen, Mp3-fodral och laddare till spelaren. Shit vad najs! Enda lågvattenmärket på denna dagen, förutom att jag stänger och har 4 lååångsamma timmar kvar, är att jag måste ta mig en dukarolshot i eftermiddag. Blääeergh....
Vill bara skicka en hälsning till mina lediga kollegor:
Se till att ni mobbar mig nu. Näst sista chansen att skratta åt mig när jag sitter här och våndas medan ni ligger hemma och softar och pysslar och allt vad ni nu kan tänkas göra. Jag lovar nämligen att jag kommer tänka på eder när jag slungas i sakta mak fram och tillbaka i en hammock med en Singha i näven klockan 12 en solig dag.
7 dagar kvar...
/Simon, arbetsnarkomanen.
Hip hurra för disk och städning!
Det är dessvärre min diskdag idag (eller har varit i flera dagar, bara att jag inte riktigt fått tummen ur) och nu väller det över. Tyvärr är det en sån där slug disk så när man tror man är klar så tar man en titt i lägenheten och så visar det sig att det är minst lika mycket till som dräller här och där. Diska är verkligen det tråkigaste som finns eller iallafall på en stabil top tiolista av det tråkigaste som finns. Värst är det när en müslitallrik fått stå och gotta till sig lite så är det snudd på omöjligt att få bort havreflagorna från tallriken.
Mitt första inköp efter resan kommer att bli en diskmaskin. En riktigt grym sådan också som tom tar bort ingrodda havreflingor. Jag längtar... (detta, Marie, var ett passande tillfälle för de tre punkterna.)
Dagens roliga aktivitet nummer två är städning. Min kära sambo kom precis ur duschen, ställde sig och såg ut över vardagsrummet med sjumilastirren och sade med en uppgiven stämma "Det är ett stort projekt det här...".
Tänk så rätt hon har! Soffan, som jag tittade under häromdagen i jakt på min bankdosa, har aldrig blivit städad under och det syntes. Fy *** i ***** ******* vad mycket skit det låg därunder. Inget som inte ett sug med dammsugaren skulle fixa till, men ändå. Finns ju dock en viss tillfredsställelse när det är sjukt smutsigt och med ett enda tag med moppen eller dammsugaren så blir det rent. Då får man ju iallafall valuta för allt sitt slit.
Det finns dock en sak som är enormt positiv med städningen i detta hushåll och det är nämligen att det INTE är mitt ANSVAR! Ni förstår, jag avskyr att städa. Men det vet nog alla som känner mig redan om. Däremot gillar jag att laga mat, vilket inte Lisa gör. Så jag sköter maten och hon sköter städet. Ganska härligt att man sådana här dagar kan luta sig tillbaka lite med Xbox kontrollen i hand.
Känns som jag borde försöka avsluta detta då texten börjar bli lite väl lång. Jag vill bara slå ett slag för min mormor. Varför? Jag vet inte. Mest för att hon är min mormor. Och för att jag har en bild på henne.
/Simon
Julhelgen över.
För våran del handlade julen en del om resan givetvis. Fick träffa min bror och syster som jag kanske inte får se innan vi åker. Julfirandet hemma i villan är mycket roligare nu när man inte bor hemma på heltid, märkte jag också!
Klapparna vi fick handlade mestadels om resan, i form av magväskor, en digitalkamera, en mindre ryggsäck, myggnät (Fuck you, Malaria!), reselakan, resehandduk och dylikt.
Fick även en "Grateful Dead" platta som spelades in i ´78 i Egypten. Många låtar jag inte kände igen sedan tidigare med ett mer soft gung i soundet. Kommer passa alldeles utmärkt på en skön, varm strand i Thailand. Fy faaan vad jag längtar!
Den 23:e spenderade vi hemma hos Lisas familj och lagade tapas som en välkomsmiddag till dykarna. De var dock hemma vid 00:00 så jag var fruktansvärt trött och satt mest och stirra, men trevligt var det! Tack så mycket för alla de fina och användbara klapparna, Helene och Magnus!
Gårdagen spenderades hemma hos min egen familj och det var trevligt. God jul mat, smarrig öl, äcklig snaps och fina klappar. Jag tror även min bror och min SYSTER var nöjda med sina grejjer. Eller hur, Rebecca?!
Min kära sambo kom senare på kvällen och gjorde oss sällskap efter hon firat eftermiddagen hos släkten i Jönköping. Nu sitter man här i soffan och ska ta och sortera klapparna och sedan spela lite gitarr eller möjligtvis Xbox. Göttans.
Hoppas ni har haft en trevlig jul!
/Simon, den nöjde.
Orosmoment #1: Flyget.
Resan närmar sig sjukt fort och det känns rätt overkligt faktiskt! Samtidigt som jag vet (eller ja...) att det kommer bli grymt kul och allt SÄKERT kommer flyta på bra när man väl är där nere så kan jag inte stoppa mig själv att tänka igenom massa saker som känns som ordentliga orosmoment, hur löjliga de än må vara.
Den som känns närmst är flyget. Först 1½ timme ner till Köpenhamn, visst, det är väl ingen väg. Förutom att man konstant åker upp och ner, vilket betyder lock i öronen och det suger. Sedan håller vi tummarna för att förkylningen håller sig på avstånd så man slipper den smärtan. Sen har vi givetvis faran med terroristkapningar, motorhaveri, landningsställsfel, robotattacker och dylika faror.
Detta är dock inte flygresan som oroar mig mest, utan det är de 14 timmarna vi kommer spendera från Köpenhamn till Bangkok. Fy faaan, vad det kommer bli tråkigt! Inte nog med de tidigare farorna jag nämnde, utan nu skall man också tampas mot en fruktansvärd uttråkning.
Jag kommer dock förberedd. Det blir att ta med sig insomningstabletterna och hoppas de slår ut all hjärnfunktion i iallafall ett par timmar. Annars är det ju helt jävla omöjligt att sova på plan. Usch och isch. Lite whiskey får nog lugna nerverna också... nu vid närmare eftertanke. Kanske får fickpluntan jag fick förra året invigas för första gången :).
Nä, nu kanske man faktiskt ska och återvända till jobbet. Mer inlägg kommer! Riktigt roligt att skriva ju, får bara hoppas det blir någorlunda sammanhängande bara.
/Simon, den flygrädde.
