We are the Gibbons!
Yes, vi klarade det alldeles galant att svinga oss runt bland trädtopparna som gibbons. Gibbons är tydligen någon form av liten, söt apa. Vi såg dem tyvärr aldrig, men vi hörde dem i djungeln omkring oss. Själva äventyret började med att vi tog en minibuss upp bland bergen i ca 1 timme utanför Chiang Mai. Naturen var verkligen fin och väldigt annorlunda från söder. Till slut, efter många krokiga, branta och slingriga vägar var vi äntligen framme. Där fick vi spatsera upp en bra bit för stentrappor och följa ett vattenfall. Det var fint, men det var ett vattenfall. Jag menar, har ju sett ett par stycken nu, men det var nog det största hitills iallafall. Fast det är ju torrsäsong, så de är ju inte gigantiska.
Iallafall, efter detta fick vi våran utrustning och tog lite skojsiga kort. De gav oss även en bambupinne som lite såg ut som en slangbella. Jag trodde man skulle använda den för att köra på linbanan, och fick ställa lite frågor till personalen, men ack, så var icke fallet. Den skulle användas som broms på linbanan. Hrmm...
Iallafall, en till liten bilutflykt och lite gång senare, kom vi till en plattform. Där gick det en linbana över till en annan plattform, kanske 30 meter bort. Vi hade 2 guider. Den ena åkte över först till andra sidan och den andra stannade kvar till sist och hjälpte folk med alla säkringar osv som man hade på sig.
Det var riktigt jävla shysst att svinga sig förbi gigantiska palmväxter, som såg mer ut som ormbunkar från Dinosaurietiden och alla de enorma träden. Det var verkligen en "urdjungel", med höga, höga träd och stora, stora buskar. Vid ett tillfälle fick man svinga sig igenom de stora ormbunkarna - fortfarande på väldigt hög höjd - i ca 130 meter innan man kom till plattformen. Oturligt nog för den stackars guiden, råkade mitt knä hamna i hans kronjuveler. Han gned lite av smärta, men verkade hämta sig ganska fort. Tur det, för jag orkade inte säga "Sorry, sorry, sorry!" något mer.
Det bestod främst av linbanor, men fanns även partier där man skulle gå över små hängbroar, och ännu läskigare, hissas rakt neråt på ett rep. I slutet befann vi oss i ett 500+ årigt Gengitree (osäker på stavningen, men de ser verkligen fantastiska ut!) på en plattform över 50 meter från marken. Denna skulle vi hissas ner från! Jag valde, modig och cool som jag är, att åka med huvudet först. Det var inte planerat, men tjejen innan mig gjorde det så jag kunde givetvis inte vara sämre. Lisa valde rumpan före metoden, men hon gjorde det helt galant!
Kan nämnas att Lisa var lite skrajsen först, men väl uppe bland linbanorna var hon helt lugn! Guiderna var verkligen proffessionella och utrustningen var säker och de stegade upp svårigheten och längden på allt på en väldigt bra nivå. Både jag och Lisa älskade det!
När vi kom ner bjöd de på Beer Lao - ett sjukt gott laoitiskt öl - och sedan blev vi körde till restuarangen där de matade oss.
Ett av mina största problem under resan, som jag reagerade starkt på, var att det var rökförbud i djungeln! Helvete, tänkte jag. Nästan 4 timmar utan mitt nikotin, som jag återigen är gravt beroende av. Men, thaikär som jag är, förförde jag en av guiderna och han och jag droppade bakom vid ett tillfälle under resans gång och rökte var sin giftpinne. Jag lade givetvis fimpen i mitt ciggarettpaket, och inte i djungeln.
NATUREN! Den var så fruktansvärt fin. Det var verkligen djungel. Lianer, gigantiska växter, stora träd med rötter som bildade hela tak och massvis av fantastiska utsiktspunkter från plattformerna. Jag tog många kort, men tyvärr kan inte foton göra det hela rättvisa, då de delvis saknar ljud, att de saknar ett visst djup som verkligheten ger och att de saknar rörelse. Blad som föll, grenar som piskade fram och tillbaka - det var dock inte blåsigt, så vette fan vad det var som rörde bladen - och apor som skrek och "pratade" i bakgrunden.
Min enda besvikelse var dock att jag inte fick se några vilda djur. Medan de andra stod och tittade på de som åkte linbana, studerade jag träden och marken, i hopp om att finna någon orm, ödla, apa, tiger, giftspindel eller vad som helst som var lite annorlunda. Det enda jag såg var en gigantisk humla, som tyvärr var lite för närgången. Går ju inte att fly från en plattform 70 meter ovanför marken, direkt. Men humlor, stora, fula och snälla som de är, är ju harmlösa, så det gick bra. Men om det hade varit en sådan där asiatisk jättegeting... brrr... hemska tanke. Vet inte om ni sett mig hemma i Sverige när jag flyr i rask takt från getingarna, men tänk er om den hade varit 5 gånger större och 20 gånger giftigare och 40 gånger aggressivare. Jag hade nog valt att dyka rakt ner i närmaste sten. Som tur var fick jag aldrig testa mig själv på detta vis, så det hela gick rätt väl.
Idag är det lördag och en stor, stor marknad på en hel gata här i Chiang Mai. Jag ska strax hem och duscha - Lisa ligger och vilar - och sedan ska vi ut och kolla marknaden. Sen ska vi förmodligen till ett liveställe vi besökte igår kväll. Där var den lokale gitarristen en ganska duktig bluesgitarrist och bakom dem hade de planscher på Grateful Dead! Så jag hade tänkt dra dit ikväll, ta på mig min Dead tröja och peka frenetiskt på den i hopp om att de kan köra lite shyssta covers.
Efter det kanske det blir en klubbrunda tillsammans med en amerikan vi träffade igår som var väldigt trevlig. Men, vem vet, planer ändras snabbt här nere!
Nu ska jag hem och duscha. Lisa berättade för mig att vi faktiskt har varmvatten på vårat rum. Jag har inte duschat i varmvatten på över 3 veckor. Det skall bli gudomligt!
/Simon, lika svettig, skäggig och smutsig som en Gibbon.
Iallafall, efter detta fick vi våran utrustning och tog lite skojsiga kort. De gav oss även en bambupinne som lite såg ut som en slangbella. Jag trodde man skulle använda den för att köra på linbanan, och fick ställa lite frågor till personalen, men ack, så var icke fallet. Den skulle användas som broms på linbanan. Hrmm...
Iallafall, en till liten bilutflykt och lite gång senare, kom vi till en plattform. Där gick det en linbana över till en annan plattform, kanske 30 meter bort. Vi hade 2 guider. Den ena åkte över först till andra sidan och den andra stannade kvar till sist och hjälpte folk med alla säkringar osv som man hade på sig.
Det var riktigt jävla shysst att svinga sig förbi gigantiska palmväxter, som såg mer ut som ormbunkar från Dinosaurietiden och alla de enorma träden. Det var verkligen en "urdjungel", med höga, höga träd och stora, stora buskar. Vid ett tillfälle fick man svinga sig igenom de stora ormbunkarna - fortfarande på väldigt hög höjd - i ca 130 meter innan man kom till plattformen. Oturligt nog för den stackars guiden, råkade mitt knä hamna i hans kronjuveler. Han gned lite av smärta, men verkade hämta sig ganska fort. Tur det, för jag orkade inte säga "Sorry, sorry, sorry!" något mer.
Det bestod främst av linbanor, men fanns även partier där man skulle gå över små hängbroar, och ännu läskigare, hissas rakt neråt på ett rep. I slutet befann vi oss i ett 500+ årigt Gengitree (osäker på stavningen, men de ser verkligen fantastiska ut!) på en plattform över 50 meter från marken. Denna skulle vi hissas ner från! Jag valde, modig och cool som jag är, att åka med huvudet först. Det var inte planerat, men tjejen innan mig gjorde det så jag kunde givetvis inte vara sämre. Lisa valde rumpan före metoden, men hon gjorde det helt galant!
Kan nämnas att Lisa var lite skrajsen först, men väl uppe bland linbanorna var hon helt lugn! Guiderna var verkligen proffessionella och utrustningen var säker och de stegade upp svårigheten och längden på allt på en väldigt bra nivå. Både jag och Lisa älskade det!
När vi kom ner bjöd de på Beer Lao - ett sjukt gott laoitiskt öl - och sedan blev vi körde till restuarangen där de matade oss.
Ett av mina största problem under resan, som jag reagerade starkt på, var att det var rökförbud i djungeln! Helvete, tänkte jag. Nästan 4 timmar utan mitt nikotin, som jag återigen är gravt beroende av. Men, thaikär som jag är, förförde jag en av guiderna och han och jag droppade bakom vid ett tillfälle under resans gång och rökte var sin giftpinne. Jag lade givetvis fimpen i mitt ciggarettpaket, och inte i djungeln.
NATUREN! Den var så fruktansvärt fin. Det var verkligen djungel. Lianer, gigantiska växter, stora träd med rötter som bildade hela tak och massvis av fantastiska utsiktspunkter från plattformerna. Jag tog många kort, men tyvärr kan inte foton göra det hela rättvisa, då de delvis saknar ljud, att de saknar ett visst djup som verkligheten ger och att de saknar rörelse. Blad som föll, grenar som piskade fram och tillbaka - det var dock inte blåsigt, så vette fan vad det var som rörde bladen - och apor som skrek och "pratade" i bakgrunden.
Min enda besvikelse var dock att jag inte fick se några vilda djur. Medan de andra stod och tittade på de som åkte linbana, studerade jag träden och marken, i hopp om att finna någon orm, ödla, apa, tiger, giftspindel eller vad som helst som var lite annorlunda. Det enda jag såg var en gigantisk humla, som tyvärr var lite för närgången. Går ju inte att fly från en plattform 70 meter ovanför marken, direkt. Men humlor, stora, fula och snälla som de är, är ju harmlösa, så det gick bra. Men om det hade varit en sådan där asiatisk jättegeting... brrr... hemska tanke. Vet inte om ni sett mig hemma i Sverige när jag flyr i rask takt från getingarna, men tänk er om den hade varit 5 gånger större och 20 gånger giftigare och 40 gånger aggressivare. Jag hade nog valt att dyka rakt ner i närmaste sten. Som tur var fick jag aldrig testa mig själv på detta vis, så det hela gick rätt väl.
Idag är det lördag och en stor, stor marknad på en hel gata här i Chiang Mai. Jag ska strax hem och duscha - Lisa ligger och vilar - och sedan ska vi ut och kolla marknaden. Sen ska vi förmodligen till ett liveställe vi besökte igår kväll. Där var den lokale gitarristen en ganska duktig bluesgitarrist och bakom dem hade de planscher på Grateful Dead! Så jag hade tänkt dra dit ikväll, ta på mig min Dead tröja och peka frenetiskt på den i hopp om att de kan köra lite shyssta covers.
Efter det kanske det blir en klubbrunda tillsammans med en amerikan vi träffade igår som var väldigt trevlig. Men, vem vet, planer ändras snabbt här nere!
Nu ska jag hem och duscha. Lisa berättade för mig att vi faktiskt har varmvatten på vårat rum. Jag har inte duschat i varmvatten på över 3 veckor. Det skall bli gudomligt!
/Simon, lika svettig, skäggig och smutsig som en Gibbon.
Lite bilder åt er alla. Njut nu.
Här har jag uppladdat lite bilder åt er alla. Håll i åtanke att jag har flera, flera mer fina bilder men det tar år och dag att ladda upp dem här, så ni får nöja er såhär så länge. Jag ska dock försöka att ladda up 2-4 per dag så kan ni få se lite hur vi har det. Annars är det lättare för mig att beskriva i text, men som dom säger, en bild säger mer än tusen ord, och som jag säger, en känsla säger mer än tusen bilder och den kan jag tyvärr inte dela med mig med.
Första dagen på Koh San Rd. Jag tror minsann att hon är både naturligt lycklig, men kanske med lite hjälp av kärlek och alkohol.
Detta var nog ett av mina bättre moments in Bangkok. Jag lovar att jag inte ofta såg såpass nöjd ut som här. Templena var lite av en fristad från vidrigheterna i skitstaden.
Visst är dom söta?! Jag vill adoptera Phaad Thai! Jag älskar honom, och henne också, för den delen.
Jag avslutade 15 timmars festande på fullmoon med lite kel med Phaad Thai. Så sööööööööt!
Jag och golf. Han kunde lite engelska, inte mycket, men skön var han. De bjöd in mig bakom baren, fick gå och fixa mina egna drinkar och ta för mig. Riktigt shysst place!
Här har vi oss, jag, herr Thai och Lisa. Han tyckte att vi skulle komma om sisådär 3 år med våran bebis och besöka honom. Han kom ofta och lämnade Phaad Thai hos oss. Så jävla bra människa. Jag vill träffa han igen!
Denna bilden tog jag när vi satt på våran veranda till våran bungalow och drack bärs någon random kväll på koh Phangan. De två stenarna på höger sida är varför stället kallades Two Rock. Grymt place! Så vackert!
Ja, ni får nöja er så sålänge. Mer bilder kommer, men det blev ju iallafall en del, eller hur?! Jag har massa mer fina bilder, men som sagt så tar det för lång tid att köra allt i ett go. Bilderna ni sett hitills har varit från Bangkok och sedan Koh Phangan, våra första 2 stopp.
Vi hörs, och nu faktiskt, ses! Ni ser iallafall oss.
/Simon
Första dagen på Koh San Rd. Jag tror minsann att hon är både naturligt lycklig, men kanske med lite hjälp av kärlek och alkohol.
Detta var nog ett av mina bättre moments in Bangkok. Jag lovar att jag inte ofta såg såpass nöjd ut som här. Templena var lite av en fristad från vidrigheterna i skitstaden.
Visst är dom söta?! Jag vill adoptera Phaad Thai! Jag älskar honom, och henne också, för den delen.
Jag avslutade 15 timmars festande på fullmoon med lite kel med Phaad Thai. Så sööööööööt!
Jag och golf. Han kunde lite engelska, inte mycket, men skön var han. De bjöd in mig bakom baren, fick gå och fixa mina egna drinkar och ta för mig. Riktigt shysst place!
Här har vi oss, jag, herr Thai och Lisa. Han tyckte att vi skulle komma om sisådär 3 år med våran bebis och besöka honom. Han kom ofta och lämnade Phaad Thai hos oss. Så jävla bra människa. Jag vill träffa han igen!
Denna bilden tog jag när vi satt på våran veranda till våran bungalow och drack bärs någon random kväll på koh Phangan. De två stenarna på höger sida är varför stället kallades Two Rock. Grymt place! Så vackert!
Ja, ni får nöja er så sålänge. Mer bilder kommer, men det blev ju iallafall en del, eller hur?! Jag har massa mer fina bilder, men som sagt så tar det för lång tid att köra allt i ett go. Bilderna ni sett hitills har varit från Bangkok och sedan Koh Phangan, våra första 2 stopp.
Vi hörs, och nu faktiskt, ses! Ni ser iallafall oss.
/Simon
Flight of the Gibbons.
I väntan på att bilderna laddas över till datorn passar jag på att skriva detta inlägg om vad vi ska göra imorgon. Idag, spontant passerandes ett stånd med en massa turistblad, drog jag upp ett som hette Flight of the Gibbons, då jag sett det innan och undrade vad fasiken det var för något.
Det visade sig att man ska åka utanför Chiang Mai i ca 1 timme, och sedan ta sig upp bland 1500 år gamla regnskogsträd och ta sig 2 KM genom dessa, uppe i trädtaket. Detta gör man genom broar, repstegar och LINBANOR! Lät ju skithäftigt såklart, så vi knallade in på ett ställe och bokade detta. Det kostade oss 400kr styck, men med tanke på att mat och boende är såpass mkt billigare här så får man väl kosta på sig lite upplevelser också! Utflykten ska vara från 9 på morgonen till 4 på eftermiddagen, ganska lagom alltså. En arbetsdag. Det skall avrundas med tropiska vattenfall och besök i en inhemsk by där något form av skogsfolk lever och gör vad nu skogsfolk kan tänkas göra. Blir intressant!
Imorgon är det ju även lördag så då är det en stor marknad som går igenom flera kilometer av en väg väldigt nära oss. Ska bli riktigt intressant, och även uttröttande, antagligen.
Nu ska jag göra nytt inlägg och börja posta bilder. Håll till godo!
Äventyr i Chiang Mai!
Skönt att äntligen vara framme. Angående det Lisa nämnde om boxaren, så kan jag säga att jag var rätt fruktansvärt förskräckt. Först nämnde han bara min gitarr - Thailändare verkar ÄLSKA gitarrer, de påpekar den hela tiden - och jag gjorde en gest att han gärna fick plinka på den. Han gjorde så, i någon minut, men hans brutalt stora, muskliga och broskiga händer var givetvis inte gjorda för en såpass liten gitarr.
Efter detta började han knåda mig, mina ben, sen armar sist axlar och sen NACKE! Det var någonstans här jag undrade var i hela helvetet han höll på med. Han hade nämligen en egenskap av att han gnisslade med tänderna hela tiden. Jag har läst att amfetaminpåverkade personer ofta gör det, så jag började bli orolig att han kanske av misstag skulle knäcka min nacke och jag skulle dö på fläcken. Kunskap är inte alltid bra...
Hur som helst skedde inte detta, men det var fanimej läskigt. Efteråt sa han "100bhat!". Jag hade ju inte gått med på att ge han något, så egentligen borde jag ha nekat honom, men ville inte direkt börja mucka med han, så jag sa att han kunde få 50bhat. Han sa okej, och sen gick han. Phew...
Iallfall, vi kom till Chiang Mai, checkade in på ett hostel som hette något, vette fan vad, men de hade en sjukligt grym english breakfast. Thailändarna på öarna har varit ganska snåla, men här fick man fanimej valuta för skiten! Grymt var det.
Vad gjorde vi sen... vi traskade runt lite, gick vilse, gick lite till, blev ännu mer vilse, hittade till slut ett landmärke, gick vilse osv. Sen gick jag och hyrde oss en scooter så vi kunde ta oss runt. Skalan på Koh Taos karta och Chiang Mai varierade nämligen något, märkte vi....
Dagen ägnade vi oss mest att gå runt att titta, se lite vacka tempel och sånt. Angående templena, så var de VERKLIGEN fina tyckte jag. Jag var föga imponerad över Bangkoks tempel, men dessa var mest gjorda av trä och med fina sniderier. Ska försöka hitta dit idag och fota lite. Finns även massa efterlämningar av det gamla Chiang Mai, gamla ruiner och sånt som dyker upp här och där.
Kvällen satte vi oss på en takbar med utsikt över gamla stan (vi bor i Gamla Stan) och satt en stund med Simon. Vid 8 snåret bestämde jag och Lisa för att dra för att sova, men när vi väl satt på moppen åkte vi vilse igen. Jag ville ha mig lite thaikläder - hade ni sett mig i mina utstyrslar jag har på mig här hemma i Sverige hade ni nog tyckt jag såg rätt jävla skum ut, haha - så vi åkte för att leta. Fann dock inget, men fick nys om en thaimarknad utanför gamla stan. Sagt och gjort, med kartan i hand, tog vi oss dit och fann den faktiskt utan större missöden. Där köpte jag 2 stycken tröjor, med broderier, för 200bhat. Jag prutade ner det till 170bhat, men tänkte sedan efter, och eftersom jag hade så kul när jag prutade gav jag dem 200bhat ändå och gick därifrån. De skrattade något hejdlöst. Thailändare är riktigt roliga, faktiskt :). Sen köpte jag sushi på ett gatustånd, rätt speciellt var det, såg mer intressant ut än i Sverige.
När vi skulle tillbaka samma väg var det dock enkelriktat, men så fick jag syn på massa färger på andra sidan floden så jag, utan någon större förvarning för min passagerare, bestämde mig för att se vad fan det var. Vi körde dit, hittade massa coola place, tappade bort oss riktigt ordentligt och hamnade i Chiang Mai centrum - detta är bara min antagelse, det fanns upmarket märken, skyskrapor och annat - sen körde jag åt det håll jag trodde var rätt. Till slut gav jag upp och gick in på 7-Eleven, kartan i hand för att fråga.
Jag kan bara tänka mig hur det måste sett ut när jag kom in med ett par vida mönstrade byxor, slitna flip flops, min nyinköpta gula, broderade hippietröja och en krukhjälm på huvudet och frågade "Where am I?".
Visade sig att vi inte var allt för fel, så jag hade liiite rätt med riktning iallafall. Väl inne i gamla stan, och många olagliga svängar senare (det var väldigt lite trafik ute vid denna tid) var vi äntligen inne i Gamla Stan. Här tappade jag bort mig igen, eftersom jag visste en "shortcut". Genvägen ledde till en mörk gränd och två kolsvarta, stora vakthundar. När de började skälla och rusa mot oss gjorde jag en hastig sväng och körde gasen i botten därifrån. Det var ett äventyr kan jag lova.
Till slut kom vi hem, efter 3 timmar av moppeåkande och somnade bums, dock inte före jag var tvungen att köpa vatten åt Lisa och lite annat, som plåster på såren för jag inte lyssnade på henne och tog genvägen. Jaja, nu vet jag iallafall!
Idag bytte vi hostel, bor nu på ett kallat Supreme House. Det är garanterat inte Supreme cleaniness, men det är rätt najs ändå. En skotte som driver det som är lagom borta, men väldigt trevlig, och de har en takterass med hängmattor, TV, filtar, madrasser och MASSVIS med filmer. Det är det jag ska göra ikväll! Verkar finnas sjukt mycket att upptäcka i Chiang Mai och vårat visa börjat närma sig sitt slut... what to do, what to do....
Iallafall, nu, som jag lovat er så länge, skall jag börja ladda upp lite bilder i ett nytt inlägg. Suck, vet ni hur tråkigt och segt det är?! Tur jag har en kall singha framför mig. Den kostar 5 kr. Här, på ett internet café. Haha!
/Simon, the hippie.
Koh Tao - Chumpon - Bangkok - Chiang Mai (Swedish, this time!)
Jaja, tänkte jag iallafall skulle köra ett inlägg på svenska, för att mixa upp det något. Mitt föregående inlägg, som ni kanske märkte, var något färgat av den elaka bakfyllan jag hade. Men, som jag resonerade kvällen innan dess, det var ju en av mina sista dagar på paradisön Koh Tao. Vi båda gillade verkligen det stället, helt perfekt var det. Nu har vi äntligen hamnat i norra thailand, i Chiang Mai. Då jag vet hur dessa intryck fungerar - allt det nya gör att gammalt försvinner - så tänkte jag göra er och mig en tjänst och beskriva Koh Tao lite kort. En form av resumé, om ni så vill.
Koh Tao
Väldigt fin och liten ö. Jag har tagit med mig kartor därifrån, som ni kan få se när vi kommer hem. Vi spenderade i princip all våran tid på den södra sidan. Vid piren verkade de som endast ville vara där ettpar dagar stanna, med affärer anpassade därefter. Massor av piratkopior och allt annat likadant trams som man ser överallt.
Vi bodde på Chalok -någonting- bay. Skitshysst ställe med ruskigt trevligt folk där. Jag kan verkligen tänka mig att man antingen hatar det, eller älskar det. Är du där för att festa och vill ha hålligång varje kväll så har du kommit helt fel. Om du däremot föredrar att sitta på shyssta berg- och strandbarer med underbar utsikt och med MASSOR av likasinnade, så har du kommit rätt. Konstigt nog så verkade man ha något gemensamt med i princip alla man mötte där. Folk tog kontakt med en om du bara gick ner för gatan, satt på en bar, eller om du sa något om hur du var en naturkämpe för att du valde att inte duscha på fyra dagar, och genom det spara på vattnet. Den kommentaren fälldes av mig, när jag kom och snyltade på en bars pool. Vattnet var ju varmt där!
Annars... underbar natur. Fina korallstränder, underbart vatten och fantastiska snorkelmöjligheter, där man knappt behövde gå ut 10 meter för att se både koraller och diverse fiskar och annat skumt som finns i havet. Hajarna vågade jag dock inte snorkla med, men ska nog göra det när vi återvänder dit.
Vi mötte massor av trevligt folk vi bytte e-mail, facebook och liknande med. Kommer säkert stöta på några av dessa under resans gång. Har ni några personliga frågor, eller något ni vill att jag ska skriva om, så är ni varmt välkomna att skicka mig ett mail på [email protected]
Chumpon
En kuststad på fastlandet dit vi tog båten från Koh Tao till, för att sedan hoppa på ett tåg till Bangkok. Inte mycket att säga om detta ställe. Vi käkade på en autentiskt thaiställe dock. Blev Nudelsoppa med anka och vårrullar stoppade med krabba. Båda var riktigt goda, och jag passade på att ta bilder på maten (främst tillägnat dig, Marcus). Inget mer jag vill säga om Chumpon. Var bara där i 4 timmar, totalt.
Bangkok
Inte igen!! Stället var precis lika skitigt som jag kom ihåg det. Jag totalvägrade en tuk-tuk från stationen till Ko San Rd, så blev taxi istället. Väl där kom jag ihåg varför vi hade stuckit därifrån. Tuk-tuk förare som slet i en, folk som skrek "suits!" åt en och massor av packade västerlänningar. Vi kom dit 7 på morgonen, till Ko San, och hade fortfarande över 7 timmar att slå ihjäl. Suck.... tänkte jag.
Vi gick till en avstickare till Koh San, där vi hade fått en RUGGIGT grym massage gången innan, så vi ville ha en till efter att ha suttit i ett pissigt tågsäte i 8 timmar. Dock hade det inte öppnat än, så vi satte oss på en restuarang och Lisa ville ha frukost. Jag kände mig lite kass i magen, så körde på kaffe istället. Jaja, kaffe är inte heller bra för magen, men I need it!
Där träffade vi en tysk som hette Simon. Han hade också kommit från syd, precis som vi, denna morgon och skulle också, precis som vi, till Chiang Mai. Bara sådär fick vi en reskamrat. Han sitter ett par datorer ifrån oss nu.
Iallafall, vi fick massage, och när jag gick där ifrån så var hela nattens stelhet borta. Det stället äger verkligen. Nästa gång ska vi ta 2 timmars thaimassage. Så sjukt bra är dom.
Tåget....
Ja, det var i tid, vi hoppade på, satte och längst bak där det fläktade från den öppna bakdelen av tåget, tillsammans med Simon och rökte cigg och snackade skit. Sen stannade tåget.... och blev stående i 3 timmar. Jaja, tänkte vi och knallade iväg till närmsta thaiaffär, köpte billig bärs och satte oss på rälsen (med de grymma högtalarna jag fick av dig, Becca. Tack!) och startade ett litet 3manna party.
Till slut kunde tåget åka igen, så vi sammanslog oss med ett par thaikillar som också började (eller hade börjat) dricka. De kunde ingen engelska, men kul ändå. Så vi satt där bak, med öppet landskap runt omkring oss, en gitarr som gick runt mellan alla, sjöng, drack, skrattade och spelade. Det var både kul och annorlunda! Till slut tackade jag för mig och gick och lade mig.
Några timmar senare, i gryningen, vaknade jag av att det var SÅ JÄVLA FUCKING kallt. Trots att det måste vart 3-4 grader ute hade alla fönstrena öppna och fläktarna var på. Förstår mig inte alltid på thailändare. Jag gick ut i baken på tåget för att röka, men det var så kallt så jag var tvungen att gå in igen, trots långbyxor och långtröja. Usch, usch.
Chiang Mai
Vi kom hit runt 8 på morgonen, istället för 5:30 som vi skulle, så det var faktiskt ganska skönt! Fick en taxi för 4kr/person, hittade ett hostel, fick ett dubbelrum för 18/kr natten och har sedan dess bara traskat runt i "gamla stan" tillsammans med Simon. Klockan är bara 12:15 just nu, så har hela dagen kvar. Ska nog titta runt, hyra en scooter, se hur vackert (arkitekturen här uppe är helt enastående! Var inne i ett så jävla fint tempel, och jag gillar inte ens tempel. Ska ta kort.) det är, ikväll ta oss kanske till nattbazaaren, eller kanske något shysst hängställe eller vad som helst som vi kan tänkas känna för att göra. En sak har vi dock märkt. Chiang Mai är ruggigt billigt! Typ halva priset, om inte mindre, på massor av saker och så grymt najs är det!
Chiang Mai är tydligen en hantverkarstad, så om någon är intresserad av handgjorda kläder, smycken, scarfar eller vad ni nu kan tänkas vilja ha, så skicka mig ett mail eller posta ett intresse på kommentaren så kan jag försöka ta lite bilder och visa er.
Jag måste be om ursäkt för att inga bilder dök upp, men som allt i thailandf, så blir saker försenade och vi hade inte tiden att göra det. Var inte heller så sugen på att stressladda upp bilder på någon slö dator när jag har ett tåg att passa. Men nu är jag på plats och här är det bra datorer! Kostar 3/kr timmen också, för bredband. Naaajs. I Koh Tao kostade det 24/kr timmen för bredband.
Har inte mkt mer att berätta om Chiang Mai, men vi är väl här i minst en vecka, så ni lär få se mer!
PS. Helena, hoppas vi ses här nere och du får gärna ta med mitt VISA. Eftersom vi har avsagt oss all form av plan, så kanske vi också hamnar i Kuala Lumpur ;). DS
Simon, trött efter tågresan, men förväntansfull på detta nya thailand.
Koh Tao
Väldigt fin och liten ö. Jag har tagit med mig kartor därifrån, som ni kan få se när vi kommer hem. Vi spenderade i princip all våran tid på den södra sidan. Vid piren verkade de som endast ville vara där ettpar dagar stanna, med affärer anpassade därefter. Massor av piratkopior och allt annat likadant trams som man ser överallt.
Vi bodde på Chalok -någonting- bay. Skitshysst ställe med ruskigt trevligt folk där. Jag kan verkligen tänka mig att man antingen hatar det, eller älskar det. Är du där för att festa och vill ha hålligång varje kväll så har du kommit helt fel. Om du däremot föredrar att sitta på shyssta berg- och strandbarer med underbar utsikt och med MASSOR av likasinnade, så har du kommit rätt. Konstigt nog så verkade man ha något gemensamt med i princip alla man mötte där. Folk tog kontakt med en om du bara gick ner för gatan, satt på en bar, eller om du sa något om hur du var en naturkämpe för att du valde att inte duscha på fyra dagar, och genom det spara på vattnet. Den kommentaren fälldes av mig, när jag kom och snyltade på en bars pool. Vattnet var ju varmt där!
Annars... underbar natur. Fina korallstränder, underbart vatten och fantastiska snorkelmöjligheter, där man knappt behövde gå ut 10 meter för att se både koraller och diverse fiskar och annat skumt som finns i havet. Hajarna vågade jag dock inte snorkla med, men ska nog göra det när vi återvänder dit.
Vi mötte massor av trevligt folk vi bytte e-mail, facebook och liknande med. Kommer säkert stöta på några av dessa under resans gång. Har ni några personliga frågor, eller något ni vill att jag ska skriva om, så är ni varmt välkomna att skicka mig ett mail på [email protected]
Chumpon
En kuststad på fastlandet dit vi tog båten från Koh Tao till, för att sedan hoppa på ett tåg till Bangkok. Inte mycket att säga om detta ställe. Vi käkade på en autentiskt thaiställe dock. Blev Nudelsoppa med anka och vårrullar stoppade med krabba. Båda var riktigt goda, och jag passade på att ta bilder på maten (främst tillägnat dig, Marcus). Inget mer jag vill säga om Chumpon. Var bara där i 4 timmar, totalt.
Bangkok
Inte igen!! Stället var precis lika skitigt som jag kom ihåg det. Jag totalvägrade en tuk-tuk från stationen till Ko San Rd, så blev taxi istället. Väl där kom jag ihåg varför vi hade stuckit därifrån. Tuk-tuk förare som slet i en, folk som skrek "suits!" åt en och massor av packade västerlänningar. Vi kom dit 7 på morgonen, till Ko San, och hade fortfarande över 7 timmar att slå ihjäl. Suck.... tänkte jag.
Vi gick till en avstickare till Koh San, där vi hade fått en RUGGIGT grym massage gången innan, så vi ville ha en till efter att ha suttit i ett pissigt tågsäte i 8 timmar. Dock hade det inte öppnat än, så vi satte oss på en restuarang och Lisa ville ha frukost. Jag kände mig lite kass i magen, så körde på kaffe istället. Jaja, kaffe är inte heller bra för magen, men I need it!
Där träffade vi en tysk som hette Simon. Han hade också kommit från syd, precis som vi, denna morgon och skulle också, precis som vi, till Chiang Mai. Bara sådär fick vi en reskamrat. Han sitter ett par datorer ifrån oss nu.
Iallafall, vi fick massage, och när jag gick där ifrån så var hela nattens stelhet borta. Det stället äger verkligen. Nästa gång ska vi ta 2 timmars thaimassage. Så sjukt bra är dom.
Tåget....
Ja, det var i tid, vi hoppade på, satte och längst bak där det fläktade från den öppna bakdelen av tåget, tillsammans med Simon och rökte cigg och snackade skit. Sen stannade tåget.... och blev stående i 3 timmar. Jaja, tänkte vi och knallade iväg till närmsta thaiaffär, köpte billig bärs och satte oss på rälsen (med de grymma högtalarna jag fick av dig, Becca. Tack!) och startade ett litet 3manna party.
Till slut kunde tåget åka igen, så vi sammanslog oss med ett par thaikillar som också började (eller hade börjat) dricka. De kunde ingen engelska, men kul ändå. Så vi satt där bak, med öppet landskap runt omkring oss, en gitarr som gick runt mellan alla, sjöng, drack, skrattade och spelade. Det var både kul och annorlunda! Till slut tackade jag för mig och gick och lade mig.
Några timmar senare, i gryningen, vaknade jag av att det var SÅ JÄVLA FUCKING kallt. Trots att det måste vart 3-4 grader ute hade alla fönstrena öppna och fläktarna var på. Förstår mig inte alltid på thailändare. Jag gick ut i baken på tåget för att röka, men det var så kallt så jag var tvungen att gå in igen, trots långbyxor och långtröja. Usch, usch.
Chiang Mai
Vi kom hit runt 8 på morgonen, istället för 5:30 som vi skulle, så det var faktiskt ganska skönt! Fick en taxi för 4kr/person, hittade ett hostel, fick ett dubbelrum för 18/kr natten och har sedan dess bara traskat runt i "gamla stan" tillsammans med Simon. Klockan är bara 12:15 just nu, så har hela dagen kvar. Ska nog titta runt, hyra en scooter, se hur vackert (arkitekturen här uppe är helt enastående! Var inne i ett så jävla fint tempel, och jag gillar inte ens tempel. Ska ta kort.) det är, ikväll ta oss kanske till nattbazaaren, eller kanske något shysst hängställe eller vad som helst som vi kan tänkas känna för att göra. En sak har vi dock märkt. Chiang Mai är ruggigt billigt! Typ halva priset, om inte mindre, på massor av saker och så grymt najs är det!
Chiang Mai är tydligen en hantverkarstad, så om någon är intresserad av handgjorda kläder, smycken, scarfar eller vad ni nu kan tänkas vilja ha, så skicka mig ett mail eller posta ett intresse på kommentaren så kan jag försöka ta lite bilder och visa er.
Jag måste be om ursäkt för att inga bilder dök upp, men som allt i thailandf, så blir saker försenade och vi hade inte tiden att göra det. Var inte heller så sugen på att stressladda upp bilder på någon slö dator när jag har ett tåg att passa. Men nu är jag på plats och här är det bra datorer! Kostar 3/kr timmen också, för bredband. Naaajs. I Koh Tao kostade det 24/kr timmen för bredband.
Har inte mkt mer att berätta om Chiang Mai, men vi är väl här i minst en vecka, så ni lär få se mer!
PS. Helena, hoppas vi ses här nere och du får gärna ta med mitt VISA. Eftersom vi har avsagt oss all form av plan, så kanske vi också hamnar i Kuala Lumpur ;). DS
Simon, trött efter tågresan, men förväntansfull på detta nya thailand.
chang mai coh andrade planer
vi vaknade abrubt genom att en tagvardinna petade pa mig och snodde min skona, varma filt, som man fick lana pa taget. fortfarande sovande eller i nagot form av zombietillstand stod vi pa bangkoks tagstation. da kommer en aldre man, tittar pa simons minigitarr och borjar spela. det var ju ok. men efter det berattar han att han ar en gammal thaiboxare, visar sin svullna hand och borjar plotsligt ge simon en kort massage. jag bara ser forvirringen och skracken i simons ogon, jag skrattade men det gjorde inte han!! :)
efter 6 timmar i bangkok med en helt underbar massage och lite kak, var det dags att bege sig till chang mai.
vi hade traffat en tysk kille vid namn simon vid frukosten, som vi aven traffade pa tagstationen, vi sag detta an en gang som nan form av ode sa vi slog oss samman. efter en timme eller sa stannar taget och helt plotsligt gar alla thailandare ut. vi tankte: jaha, dom ska val byta tag eller nat. men icke 1 timme gick, 2 timmar och vi hade fortfarande inte rort oss en millimeter.
motorn hade pajat.... sjalvklart!
jaja, vi gjorde det basta av situationen, gick och kopte ett par ol i en narliggande butik, satte pa lite medhavd (fransk och tysk reaggea) musik och hade det ganska trevligt trots allt.
sangen pa taget var bland dom skonaste sangarna hittills faktiskt, sa ni kan ju bara tanka vad vi sover pa i vanliga fall.
vi kom till chang mai vid 8 tiden (nagra timmar forsent, men det gjorde ju inget. vad skulle man gora pa chang mais tagstation klockan 5 pa morgonen) det forsta som slog oss var det fracha luften, lugnet och kylan. har uppe ar det "bara" drygt 20 grader.
chang mai ar thailands nast storsta stad, efter bangkok men dom ar i princip motsatser till varandra. har kan man fran varat hostel se en bilvag kanske 100 meter bort, men man hor den inte over huvudtaget. allt ar sa lugnt har. och billigt, kanske halften av priset gamfort med oarna.
nu idag tankte vi ater hyra en moppe och se oss omkring, ga pa nattmarknad och sen far vi se.
fran borjan var ju tanken att vi skulle aka igenom laos och kambodja, men vi bestammde tillsammans harom dagen att vi inte har nagra planer alls langre. vi har massa valmojligheter, och valjer i stunden.. det ar da det roliga hander.
vi kommer att ladda upp bilder snart (min kamera ar borta :( , tur iallafall att det inte var simons for han har tagit dom flesta bilderna och har den basta kameran) men det ar synd anda, men inte mycket att gora.
kramar lisa
efter 6 timmar i bangkok med en helt underbar massage och lite kak, var det dags att bege sig till chang mai.
vi hade traffat en tysk kille vid namn simon vid frukosten, som vi aven traffade pa tagstationen, vi sag detta an en gang som nan form av ode sa vi slog oss samman. efter en timme eller sa stannar taget och helt plotsligt gar alla thailandare ut. vi tankte: jaha, dom ska val byta tag eller nat. men icke 1 timme gick, 2 timmar och vi hade fortfarande inte rort oss en millimeter.
motorn hade pajat.... sjalvklart!
jaja, vi gjorde det basta av situationen, gick och kopte ett par ol i en narliggande butik, satte pa lite medhavd (fransk och tysk reaggea) musik och hade det ganska trevligt trots allt.
sangen pa taget var bland dom skonaste sangarna hittills faktiskt, sa ni kan ju bara tanka vad vi sover pa i vanliga fall.
vi kom till chang mai vid 8 tiden (nagra timmar forsent, men det gjorde ju inget. vad skulle man gora pa chang mais tagstation klockan 5 pa morgonen) det forsta som slog oss var det fracha luften, lugnet och kylan. har uppe ar det "bara" drygt 20 grader.
chang mai ar thailands nast storsta stad, efter bangkok men dom ar i princip motsatser till varandra. har kan man fran varat hostel se en bilvag kanske 100 meter bort, men man hor den inte over huvudtaget. allt ar sa lugnt har. och billigt, kanske halften av priset gamfort med oarna.
nu idag tankte vi ater hyra en moppe och se oss omkring, ga pa nattmarknad och sen far vi se.
fran borjan var ju tanken att vi skulle aka igenom laos och kambodja, men vi bestammde tillsammans harom dagen att vi inte har nagra planer alls langre. vi har massa valmojligheter, och valjer i stunden.. det ar da det roliga hander.
vi kommer att ladda upp bilder snart (min kamera ar borta :( , tur iallafall att det inte var simons for han har tagit dom flesta bilderna och har den basta kameran) men det ar synd anda, men inte mycket att gora.
kramar lisa
Hungover.
Yes, it's that time again. The hangover is on me. Has me in it's grip. I find there are as many different hangovers as there are ways to deal with these. Some people take the easy route. They get drunk, stoned or whatever to feel better again. Now, obviously this is not a way I'd use, as it has quite a few drawbacks.
The other, sober choices, are far more useful and not as harmful to your poor, poor body and mind. I mean, you put yourself in this situation by making a very real decision of drinking more than you should have the night before. What goes up, must come down.
I also find that there are as many hangovers as there are different personalities. Personally, I rarely get a headache. I mean, sure, a night with scotch is going to hit me like a small gnome crawled into my brain with a bag of bombs and blow them up at quite precise intervals, whenever I move, stand up, or do anything. This is quite easily curable, however. I'm not a adcovate of taking painkillers after drinking, as either they go on your liver - paracetamol - and your liver is already working with getting rid of all the alcohol. The other typ of painkiller - ibumetin, acetylsaliacid, diklofenak - goes straight for your stomach, also something which alcohol is not particularly nice against. But sometimes, I break my rule, when I feel like I'm dying. I ain't no saint.
Mostly, however, my hangover goes mainly for my stomach and my mind, in a psychological sense. Even here, it's quite logical it works this way. I'm not trying to give you a lecture or so, I ain't really sure what I'm trying to do, but I tend to become more "vulnerable". I use this term, lacking a better one. Slightly emotionally challenged, unbalanced or such. I'm sure you get my meaning. This, as far as I've gathered, is because alcohol is a drug, and like most drugs, it releases some kind of substance in your brain in a massive quantity. In the case of alochol, it releases dopamines. As such, the reason why you're so damn happy when you're drunk is because of the massive overload of dopamines in your brain. Since you used such a large quantity of it the day before, the day after you obviously have much less of it, as the brain is still trying to bring it up to it's normal level.
This, my friends, is what I call a psychological hangover. It is way worse than just feeling sick, as most people tend to be. I usually have physical symptons, but they pale in comparison. A psychological hangover makes me irritated, grumpy (seriously, don't mess with me when I'm hungover. Please.), stupid and whiny. Many quite crappy attributes and traits to have.
Lisa, of course, find this to be highly amusing though. She doesn't usually tease me so much, I think, or perhaps I just don't notice it in the same way when I'm sober, but when she notices I'm in Grumpyville, she goes that extra mile too annoy me. Knowing how weak I am when hungover, she knows just the right way to strike. Firstly, poking me, tickling me and making other small stuff that I have to react too. I mean, if she tickles me, my nerves will make a unvolountary jolt, making me having to move. And moving around when hungover, really sucks balls. I'll whine about it, she'll laugh at me, and do it all again. She's very smart, my Lisa. When I get cranky, oh yes, I do, this is a quite dangerous game she plays, she usually disarms me with a smile and a tease, making me feel silly for being cranky over it. Thusly, she kills lots of birds with one stone. She makes me laugh, she manages to tease me, get me cranky, but never angry, and mainly, of course, she gets to make fun of me. People seem to like that, making fun of me. I guess I'm very easy to make fun off, haha.
Now, there's also an upside to being hungover. I mean, you have to find the positives in such a negative situation. Because of my altered dopaminelevels, sleep deprivation (I tend to sleep far worse when drinking. I have to go up, take a piss, can't fall asleep again, etc) and perhaps a sideeffect of all the stimuli from the night before (conversations, intoxication, obviously, meeting, events and new knowledge) I tend to alter my train of thought. Being so tired, I usually go down a more sitting still, buddhalike mindset. Not that I think of all the stuff he probably though of, but any form of altered consiousness really does wonders for your creativity, even a crappy ol' hangover can be used. I mean, if it's not too strong. Against a strong hangover, there is nothing to do except surrender.
What's a strong hangover? It's that utterly, horrible state of being with zero, nill, nada good side effect. It's just all the bad ones. Nausea, extreme lack of energy and horrible mental state of mind. I mean, sometimes - after tequila mainly - I've been so hungover that I can't even walk straight. I walk like a monkey, bent forward, arms dangling lifelessly, a pale, agonized face, a train of thought going something like "The bathroom is straight ahead. Just going to pee. Please, please, no vomiting. No vom... bleaarugh... shit.".
In a situation like that, I NEVER want to feel the night before coming through my mouth, of all things. I tend to have a bad enough residue of the night before in there anyway. No need to make it even worse. And, vomiting takes alot of energy. Your stomach muscles cramping up, even though you're utterly powerless, is quite a chore. Really, can you be weaker than in a situation like that? At least, if you're sick, you can get some sympathy from a kind soul. But being that hungover, you know you did this to yourself. You can get no sympathy, it was your own stupid choice to be there. It's not a very comforting thought, but usually it's the one I have, and I find it to be a somewhat realistic thought. It does sometimes blow me away though, that I actually made a semi-consciouss choice of lying there. But, like any good hangover, it goes away. 2-4 days later, I tend to be quite rejuvinated.
This, however, is quite beside the point. I am nowhere near that kind of hangover today. If I was, I most certainly wouldn't be sitting here. I rarely go there, to Fuckedupville, anymore. I guess it's a sign of some kind of maturity on my part. I still have a ways to go though. But it's ok, I like who and how and where I am.
My hangover today? Usual pattern. Needed to take a piss. Feeling abit dizzy, looked at the time, made a quick conclusion that I still wasn't sober, made another quick conclusion that I wouldn't be able to fall asleep again, went out on our porch, tried to find a lighter, tried to find a thai with a lighter, was laughed at by the lighterthai, smoked a ciggarette lit by the mocking lighterthai, got water at 7-Eleven, sat down in resort restuarant, ordered coffee, smoked another fag, got my mp3 player, went with Lynyrd Skynyrd, sipped my coffee, smoked another fag, changed to Grateful Dead, decided that the song Truckin' was my queue for going for the computer, decided against it 10 seconds later, sat for 20 minutes more, made the 10 meter walk with some effort, sat down, let my thoughts fly and came up with this.
Now, that's a quite usual hangover for me. Being a caffeine and nicotine junkie, and always with a weak alcoholstomach, I tend to see to those two needs before I see to my hunger, which gradually builds up over two hours or so after waking up. I'm slowly getting there now. Not yet though. I'm not yet quite prepared for the wave of nausea I know is coming after I eat. It always done. Takes some real mental strength to be able to down that first meal of the day.
So, do I have an actual point with this text? That's one of the negatives with just writing whatever you're thinking and letting yourself drift, you usually don't have a point, and just go on, and on, and on, until you suddenly realize, I need a point!
Hm, let's grab for one here... man, I have the sideeffect of thoughtblocking that sometimes comes with alcohol. Nothing is coming to me. Let's just let me give you a quick resume of what went down last night. We went to High Bar, checked out a really cool sunset. The moon was actually partially blocking the sun, making a quite cool effect. The colours were beautiful and the company was great. Lisa, me, Esra and Ali met up again. After a few hours we went down to the beach to find a different setting. We ended up at Buddha Bar, had a meal. I was really hungry at that time and the food tasted really good. I got BBQ chicken and a bunch of stuff from a buffe. It was really amazing, I'm telling ya!
We finished our meal, just me and Lisa, chatted for an hour or so then I went to the bathroom. When I came back I saw that Lisa had gone over to the bar and struck up a conversation with some canadian guy. I followed her example and politely asked a group of four, two guys and two girls - the guys being german, one girl french (first french for me here!) and one Swedish (man, those swedes are everywhere.) - and Lisa brought the guy back from the bar to join me and her, noticed I had found a new table and company and brought him there instead. That's the quick story of how 7 complete strangers had a great evening together with eachother. It's so damn easy to meet with people here in Asia, and Koh Tao is almost too easy! I'm going to dedicate an entire entry to that subject, as I find it quite fascinating, so I'm not getting into it right now.
Actually, I really need to take a piss and another fag, so I'm taking a quick pause from typing, and go do my dirty deeds.
I'm not even going to finish this up in any particular way. I'm just going to leave it. Just like this.
/Simon, been holding himself for too long. Pain...
The other, sober choices, are far more useful and not as harmful to your poor, poor body and mind. I mean, you put yourself in this situation by making a very real decision of drinking more than you should have the night before. What goes up, must come down.
I also find that there are as many hangovers as there are different personalities. Personally, I rarely get a headache. I mean, sure, a night with scotch is going to hit me like a small gnome crawled into my brain with a bag of bombs and blow them up at quite precise intervals, whenever I move, stand up, or do anything. This is quite easily curable, however. I'm not a adcovate of taking painkillers after drinking, as either they go on your liver - paracetamol - and your liver is already working with getting rid of all the alcohol. The other typ of painkiller - ibumetin, acetylsaliacid, diklofenak - goes straight for your stomach, also something which alcohol is not particularly nice against. But sometimes, I break my rule, when I feel like I'm dying. I ain't no saint.
Mostly, however, my hangover goes mainly for my stomach and my mind, in a psychological sense. Even here, it's quite logical it works this way. I'm not trying to give you a lecture or so, I ain't really sure what I'm trying to do, but I tend to become more "vulnerable". I use this term, lacking a better one. Slightly emotionally challenged, unbalanced or such. I'm sure you get my meaning. This, as far as I've gathered, is because alcohol is a drug, and like most drugs, it releases some kind of substance in your brain in a massive quantity. In the case of alochol, it releases dopamines. As such, the reason why you're so damn happy when you're drunk is because of the massive overload of dopamines in your brain. Since you used such a large quantity of it the day before, the day after you obviously have much less of it, as the brain is still trying to bring it up to it's normal level.
This, my friends, is what I call a psychological hangover. It is way worse than just feeling sick, as most people tend to be. I usually have physical symptons, but they pale in comparison. A psychological hangover makes me irritated, grumpy (seriously, don't mess with me when I'm hungover. Please.), stupid and whiny. Many quite crappy attributes and traits to have.
Lisa, of course, find this to be highly amusing though. She doesn't usually tease me so much, I think, or perhaps I just don't notice it in the same way when I'm sober, but when she notices I'm in Grumpyville, she goes that extra mile too annoy me. Knowing how weak I am when hungover, she knows just the right way to strike. Firstly, poking me, tickling me and making other small stuff that I have to react too. I mean, if she tickles me, my nerves will make a unvolountary jolt, making me having to move. And moving around when hungover, really sucks balls. I'll whine about it, she'll laugh at me, and do it all again. She's very smart, my Lisa. When I get cranky, oh yes, I do, this is a quite dangerous game she plays, she usually disarms me with a smile and a tease, making me feel silly for being cranky over it. Thusly, she kills lots of birds with one stone. She makes me laugh, she manages to tease me, get me cranky, but never angry, and mainly, of course, she gets to make fun of me. People seem to like that, making fun of me. I guess I'm very easy to make fun off, haha.
Now, there's also an upside to being hungover. I mean, you have to find the positives in such a negative situation. Because of my altered dopaminelevels, sleep deprivation (I tend to sleep far worse when drinking. I have to go up, take a piss, can't fall asleep again, etc) and perhaps a sideeffect of all the stimuli from the night before (conversations, intoxication, obviously, meeting, events and new knowledge) I tend to alter my train of thought. Being so tired, I usually go down a more sitting still, buddhalike mindset. Not that I think of all the stuff he probably though of, but any form of altered consiousness really does wonders for your creativity, even a crappy ol' hangover can be used. I mean, if it's not too strong. Against a strong hangover, there is nothing to do except surrender.
What's a strong hangover? It's that utterly, horrible state of being with zero, nill, nada good side effect. It's just all the bad ones. Nausea, extreme lack of energy and horrible mental state of mind. I mean, sometimes - after tequila mainly - I've been so hungover that I can't even walk straight. I walk like a monkey, bent forward, arms dangling lifelessly, a pale, agonized face, a train of thought going something like "The bathroom is straight ahead. Just going to pee. Please, please, no vomiting. No vom... bleaarugh... shit.".
In a situation like that, I NEVER want to feel the night before coming through my mouth, of all things. I tend to have a bad enough residue of the night before in there anyway. No need to make it even worse. And, vomiting takes alot of energy. Your stomach muscles cramping up, even though you're utterly powerless, is quite a chore. Really, can you be weaker than in a situation like that? At least, if you're sick, you can get some sympathy from a kind soul. But being that hungover, you know you did this to yourself. You can get no sympathy, it was your own stupid choice to be there. It's not a very comforting thought, but usually it's the one I have, and I find it to be a somewhat realistic thought. It does sometimes blow me away though, that I actually made a semi-consciouss choice of lying there. But, like any good hangover, it goes away. 2-4 days later, I tend to be quite rejuvinated.
This, however, is quite beside the point. I am nowhere near that kind of hangover today. If I was, I most certainly wouldn't be sitting here. I rarely go there, to Fuckedupville, anymore. I guess it's a sign of some kind of maturity on my part. I still have a ways to go though. But it's ok, I like who and how and where I am.
My hangover today? Usual pattern. Needed to take a piss. Feeling abit dizzy, looked at the time, made a quick conclusion that I still wasn't sober, made another quick conclusion that I wouldn't be able to fall asleep again, went out on our porch, tried to find a lighter, tried to find a thai with a lighter, was laughed at by the lighterthai, smoked a ciggarette lit by the mocking lighterthai, got water at 7-Eleven, sat down in resort restuarant, ordered coffee, smoked another fag, got my mp3 player, went with Lynyrd Skynyrd, sipped my coffee, smoked another fag, changed to Grateful Dead, decided that the song Truckin' was my queue for going for the computer, decided against it 10 seconds later, sat for 20 minutes more, made the 10 meter walk with some effort, sat down, let my thoughts fly and came up with this.
Now, that's a quite usual hangover for me. Being a caffeine and nicotine junkie, and always with a weak alcoholstomach, I tend to see to those two needs before I see to my hunger, which gradually builds up over two hours or so after waking up. I'm slowly getting there now. Not yet though. I'm not yet quite prepared for the wave of nausea I know is coming after I eat. It always done. Takes some real mental strength to be able to down that first meal of the day.
So, do I have an actual point with this text? That's one of the negatives with just writing whatever you're thinking and letting yourself drift, you usually don't have a point, and just go on, and on, and on, until you suddenly realize, I need a point!
Hm, let's grab for one here... man, I have the sideeffect of thoughtblocking that sometimes comes with alcohol. Nothing is coming to me. Let's just let me give you a quick resume of what went down last night. We went to High Bar, checked out a really cool sunset. The moon was actually partially blocking the sun, making a quite cool effect. The colours were beautiful and the company was great. Lisa, me, Esra and Ali met up again. After a few hours we went down to the beach to find a different setting. We ended up at Buddha Bar, had a meal. I was really hungry at that time and the food tasted really good. I got BBQ chicken and a bunch of stuff from a buffe. It was really amazing, I'm telling ya!
We finished our meal, just me and Lisa, chatted for an hour or so then I went to the bathroom. When I came back I saw that Lisa had gone over to the bar and struck up a conversation with some canadian guy. I followed her example and politely asked a group of four, two guys and two girls - the guys being german, one girl french (first french for me here!) and one Swedish (man, those swedes are everywhere.) - and Lisa brought the guy back from the bar to join me and her, noticed I had found a new table and company and brought him there instead. That's the quick story of how 7 complete strangers had a great evening together with eachother. It's so damn easy to meet with people here in Asia, and Koh Tao is almost too easy! I'm going to dedicate an entire entry to that subject, as I find it quite fascinating, so I'm not getting into it right now.
Actually, I really need to take a piss and another fag, so I'm taking a quick pause from typing, and go do my dirty deeds.
I'm not even going to finish this up in any particular way. I'm just going to leave it. Just like this.
/Simon, been holding himself for too long. Pain...
The sun is back! Horrible, horrible heat.
Alright, waking up, an hour later than usual (10:30 today) we noticed with glee that the sun was back and the clouds were gone. We decided to find a secluded beach we heard about, so through stick and stone, and some jungle, we arrived at our destination. We were actually guided by a dog. That was pretty cool.
The beach was good, but the flies really got to me. Don't know if it's because of the rain, it probably is, but the damn flies seem to have multiplied quite a few times. I guess they like gettin' it on when it rains.
Tomorrow, I promise you pictures! Yes, the day has come. We're going to leave Koh Tao tomorrow, take a boat at 4PM to the mainland. Arrive at 6PM, catch the nighttrain at 10:30PM, arrive in Bangkok at around 5:30AM, hang out in that horrible, horrible city until 14:30, get on a train and finally arrive in Chiang Mai around 05:10AM.
That's 2 nights we're going to spend on trains, one of the nights in a bunkbed, but the other just in a regular seat. No AC, no nothing. I do think we got a fan, though. Yay...
Chiang Mai seems pretty damn awesome though, so it'll be worth it.
Tomorrow, as I said, we're checking out, and as I'm unsure when I'll next get to a computer with the same quality as this one, I thought I might kill my day by uploading you some pics. Thoughtful, huh? In a few moments, we're heading out, up to High Bar to see, what we think, a beautiful sunset. Maybe have us a nice, smooth drink to go with that. Alright, I'm done typing for now. I need mosquitorepellant. The damn pests are back.
See you!
Simon, fresh out of the ocean from a snorkling trip.
The beach was good, but the flies really got to me. Don't know if it's because of the rain, it probably is, but the damn flies seem to have multiplied quite a few times. I guess they like gettin' it on when it rains.
Tomorrow, I promise you pictures! Yes, the day has come. We're going to leave Koh Tao tomorrow, take a boat at 4PM to the mainland. Arrive at 6PM, catch the nighttrain at 10:30PM, arrive in Bangkok at around 5:30AM, hang out in that horrible, horrible city until 14:30, get on a train and finally arrive in Chiang Mai around 05:10AM.
That's 2 nights we're going to spend on trains, one of the nights in a bunkbed, but the other just in a regular seat. No AC, no nothing. I do think we got a fan, though. Yay...
Chiang Mai seems pretty damn awesome though, so it'll be worth it.
Tomorrow, as I said, we're checking out, and as I'm unsure when I'll next get to a computer with the same quality as this one, I thought I might kill my day by uploading you some pics. Thoughtful, huh? In a few moments, we're heading out, up to High Bar to see, what we think, a beautiful sunset. Maybe have us a nice, smooth drink to go with that. Alright, I'm done typing for now. I need mosquitorepellant. The damn pests are back.
See you!
Simon, fresh out of the ocean from a snorkling trip.
regn, regn, regn, regn, regn
det regnar, monsunregn... det ska inte kunna vara mojligt vid denna tid pa aret i thailand, men det gor det iallafall. sa vad gor man nar det regnar och man bor pa en o som bara har bad och dykning som aktiviteter. det finns minigolf, men det ar utomhus, det finns trecking, men det ar ocksa utomhus, det finns smaaffarer, men dom ar utomhus, barer: utomhus, yoga: utomhus. detta landet ar inte gjort for regn!
varlden ar liten, vi traffade ett svenskt par: Ali och Esra, pa bussen till koh pangang, han: ganska lik simon, hon: ganska lik mig. sa vi gar ratt bra ihop. vi traffades senare pa tesco pa pangang och nu igar pa koh tao. sa vi sag det som mer an en slump och spenderade dagen tillsammans vid en pool och senare pa kvallen gick vi pa cabare: med thailandska drag queens: sjukligt kul, dom var ganska daliga egentligen (stela nyborjare, iallafall endel av dom), men det vagdes upp med att simon volonterade for extranumret, fick pa sig rosa magdanskjol, bh och blond peruk. simon ska vara lycklig att han inte blev fodd som tjej!!! men han gjorde ett bra dansnummer till YMCA!
det ar sa otroligt latt att traffa maniskor har. det racker med att saga hej, sa har man plotsligt fatt igang en konversation och bondat pa 3 minuter och bestamt traff senare pa kvallen. sant hander bara i sverige klockan kvart i tre pa krogen.
har vant mig lite mer vid den livsstilen nu, for i borjan var jag sa fruktansvart knagglig pa engelska sa jag knappt kunde bli forstadd.. det kankse jag inte alltid kan an heller, men men, jag har ju simon som kan backa upp mig ifall jag tappar bort ord eller hela meningar ibland.
idag ar det sondag.. tror jag. och pa tisdag ar planen att vi ska aka upp till chang mai, det tar ett dygn ungefar med buss och tag. det ar 17 grader dar uppe.. alltsa typ svensk sommar. ska vara ett helt annat thailand dar uppe. sa jag vet inte riktigt vad jag ska forvanta mig, men det ska bli intressant.
for er dar hemma som ar oroliga for att jag ska komma hem och se ut som om jag ar fodd i afrika, sa behover ni inte vara sa det, aker ni pa en enveckas charter ar ni ikapp mig med en gang... men jag hoppas att det ar sol i mars iallafall..sa att jag kan sla er alla dar hemma.
kramar lisa
varlden ar liten, vi traffade ett svenskt par: Ali och Esra, pa bussen till koh pangang, han: ganska lik simon, hon: ganska lik mig. sa vi gar ratt bra ihop. vi traffades senare pa tesco pa pangang och nu igar pa koh tao. sa vi sag det som mer an en slump och spenderade dagen tillsammans vid en pool och senare pa kvallen gick vi pa cabare: med thailandska drag queens: sjukligt kul, dom var ganska daliga egentligen (stela nyborjare, iallafall endel av dom), men det vagdes upp med att simon volonterade for extranumret, fick pa sig rosa magdanskjol, bh och blond peruk. simon ska vara lycklig att han inte blev fodd som tjej!!! men han gjorde ett bra dansnummer till YMCA!
det ar sa otroligt latt att traffa maniskor har. det racker med att saga hej, sa har man plotsligt fatt igang en konversation och bondat pa 3 minuter och bestamt traff senare pa kvallen. sant hander bara i sverige klockan kvart i tre pa krogen.
har vant mig lite mer vid den livsstilen nu, for i borjan var jag sa fruktansvart knagglig pa engelska sa jag knappt kunde bli forstadd.. det kankse jag inte alltid kan an heller, men men, jag har ju simon som kan backa upp mig ifall jag tappar bort ord eller hela meningar ibland.
idag ar det sondag.. tror jag. och pa tisdag ar planen att vi ska aka upp till chang mai, det tar ett dygn ungefar med buss och tag. det ar 17 grader dar uppe.. alltsa typ svensk sommar. ska vara ett helt annat thailand dar uppe. sa jag vet inte riktigt vad jag ska forvanta mig, men det ska bli intressant.
for er dar hemma som ar oroliga for att jag ska komma hem och se ut som om jag ar fodd i afrika, sa behover ni inte vara sa det, aker ni pa en enveckas charter ar ni ikapp mig med en gang... men jag hoppas att det ar sol i mars iallafall..sa att jag kan sla er alla dar hemma.
kramar lisa
Sunday morning. A long read. If you want the "fun stuff", you can skip the prolouge.
It's sunday morning, and I've been up since dawn, roughly. The presence of a slight hangover is felt, mainly in my stomach regions, but it was well worth it. I'll come back to that in a bit. Sitting around on our resorts deck in the early morning hours is quite peaceful. At first I just sat there, still a bit foggy in my mind from just waking up, listening to the waves break against the sandbags they have put there to stop the high tide from washing too much away. After a while though, listening to waves got quite boring, so I pulled out my music player from my pouch and put on some Grateful Dead - whom I am still listening to - and just quietly observed the ongoings around me and had a cigarette. There's something about early morning and late nights which I have always enjoyed.
Firstly, it's much more quiet. People have just woken up and you don't have the desire, nor do they, to delve into a hectic discussion about anything. A smile and a nod is enough, communication wise. I was watching a group of Swedes - except for their blond apperance, I did overhear them talking in swedish before I decided to block them out with some music - who was getting their bags, apperantly off to somewhere, or perhaps they just arrived, but the former seemed more likely to me. They ordered in some drinks, the two guys going for beers. Personally, I'm not a "beer-in-the-morning-kinda-guy", but hey, who am I to judge.
Secondly, when you're tired, I find that your thoughts take a different turn. In the day, usually you're thinking about what you're doing or what you're going to do next, but not so in the hours between dusk til' dawn. Unless you're stressed out, I guess. Been there, done that, sucky sucky.
Anyway, yesterday we stuck around with the swedish couple I told you about in my previous entry. We decided to part ways for a few hours and set up a meeting time, at 10PM at the cabaretshow. Around 6ish, me and Lisa went for an hour massage, her a footmassage, me a thai massage. I do like that thai massage! Feels really nice afterwards. My guess is that endorphines run crazy after a treatment like that, and Lisa usually comment on me looking really stoned afterwards. That's partly because I'm so relaxed, but also because when I get a massage, I like closing my eyes and drift away - a feat which can be quite a challenge, I might add, when they flop you around and crack your back - and when I do close my eyes, my contacts get stuck to my eyes and they turn really red until I manage to moisten them again.
After our lovely massage was over - we were both pleased - relaxed for half an hour or so, then took our bike to Sairee, a town on Koh Tao which we've hardly gone to so far. Actually, scratch the bike. We thought about taking the bike, then decided to take a cab instead. I didn't want to drive in the rain in the dark, and I didn't want to leave my bike in Sairee to go get it today. I don't drink and drive, you see, and I wanted to drink.
So, the cab dropped us off at Falango (as the restuarant was called) and in we went. The menu had quite a selection and they even had wine! Wine is a luxury here in Thailand, since it's all imported and therefor, quite expensive. Not wanting to blow our budget totally, I went with the housewine, 1 glass plus a caraff of half a litre. The choice of food was more difficult, as I couldn't decide if I wanted pizza or pasta.
My fiancee went with pasta, so I went with pizza, because they looked to god damn delicious. I made a special order of a Margarhita (just plain tomatosauce and cheese) and added olives, parma ham and fresh mozzarella.
The pizza was a friggin' cheeseoverkill! It was so effin' much cheese on there, I was awestruck. They had thrown 3 huge slabs of mozzarella on there. Now, don't get me wrong, I'm a cheeselover and always add extra cheese on almost everything, but this was beyond even me. I did manage to eat slightly more than half the pizza, before I was stuffed. Too bad I didn't bring my camera - I didn't want to ruin it in the rain - because then I could show you how my knife and fork just sunk into the cheese.
Anyway, about 7dl of wine later (and a soda water for Lisa, her last day of pencillin was yesterday, so no drink) we were ready to head out into the rain. We ran to the cabaret show, and met up with Ali and Esra (as the swedish couple are named) and got a good seat, as it was almost empty.
The night starts, ladies and gentlemen, this is a transvestite cabaretshow!
We ordered in drink, Lisa some fruitshake, me a scotch on the rocks. The pizza was still gnarling away at my tummy. No more fat for me, I thought. I'm going thaifood the rest of the way! Fills me up in a way better way. However, as the alcohol kicked in and the music started, I soon forgot about my ailments.
The show itself consisted of males, dressed as females, with matching makeup - quite alot of makeup actually - performing different dance shows. One I found particularly funny. It was a obviously ugly shemale with twisted glasses, doing a strange dance to the songs. After a minute or so, he ripped out a long, rubber penis which he was wearing under his skirt and slapped Ali with it on his hand. I was laughing so hard I actually started crying. The guy then took Ali's hand and had him rest it on the rubberpenis for a second or so. More laughter.
The show was going to it's close and the man with the microphone asked us if we wanted another number. Naturally, we roared with enthusiasm. The guy started talking - I had a somewhat hard time of understanding him, he had this thaienglish gay lingo going - but I did hear the words "voulenteers from the audience". By reflex my hand shot up, and seconds later, I was on stage. Why I did this, I do not know. I think I was subconsiously knowing they were going to get the audience involved, and I wanted to have a good time. So, a shemale brought me backstage. Shortly thereafter 2 more brave dudes from the audience arrived, and we were dressed up.
They gave me a pair of pink, for want of a better word, harem pants, a small yellow brah and a blond wig, which along with my beard, made me look quite stupid, I might add. However, they didn't really give me the chance to look into the mirror, they just ushered me behind the stagecurtains, and put me on a pedestal. I was the first one to get there, soon joined by the two other guys. At this point, we didn't have a fuckin' clue what we just volountered for and this one guy asked us "Why the hell are we doing this?" I shrugged in return, not really having an answer to that question.
A thai shemale appeared and told us what was about to be going down. We were going to be the lead dancers to the tune of YMCA, with all the approriate hand and arm gestures. The thai's would work as background dancers. Cool, I remember thinking before the tune started and the curtains pulled away. Standing on the stage, we had maybe 40 or more people watching us on both sides. I caught the eye of Lisa. Since I had reacted instinctively, I hadn't discussed my course of actions with her beforehand. She's getting used to my sometimes spontaneous acts though, so she just looked pretty damn amused. This pumped me up even more, and being in the groove from watching 90 minutes of shemales dancing around, I made a quick decision to dance the hell out of the song. So I did. I did all the moves, shook my booty at the audience and me and the guy next to me (another falang, foreigner, traveller) even did a little, quite harmless, dirty dancing with each other.
As the tune was drawing to it's close, I was exhausted, with all my jumping around, arms pumping, legs moving, booty shakin' madness. I was the first to be handed the microphone and the thaienglish gay lingo dude asked me where I was from etc. I told him where I was from, said that I was having a good time and hoped everyone else was as well. I said a few other things. I was abit to pumped up to remember them all, but I do remember explaining to the audience that I had to go off stage, get my clothes on and have a deathstick (a marlboro).
And I did. I got my clothes on and sat down with Lisa, Ali and Esra again. Apperantly, they took quite a few pictures and Lisa even made a filmclip of me doin' the YMCA. So, this event will be with me all my life I guess. This is a good thing! Now, you must think, as I would, that I was totally hammered. This is not the case. I was quite buzzed, but in no way drunk. I haven't been drunk since my second day in Bangkok, actually.
Lisa being quite tired (it was almost midnight) and me being both tired and exhausted, we decided to grab a cab back to our bungalow and call it a night. We exchanged numbers with our newfound friends, and decided we'd probably meet up the day after (today). Then we got a cab. 150bhat per person he wanted. Usually I negotiate the price down, but being tired, a little buzzed, and really wanting a bed, I figured, since it was both late, dark and wet, it would be worth the total of 6 bucks (60 kr) to get home. So we said yes, jumped on the back of his truck and went home. Then we hugged each other and went straight to bed, both falling asleep right away. At least I did, and Lisa usually does, so I assume she did last night as well. She's still sleeping, you see. I woke up, really needing to go to the bathroom for some urinal relief, and noticed it was dawn. I figured I probably wouldn't go back to sleep anyway, so I stayed up.
That was last night. I hope you enjoyed reading it as much as I enjoyed experiencing it, but I really doubt you can. It was amazing fun, one of those other spontaneous days that just happens. We were going to go snorkling, and instead this happened! Not having any plans is such a nice feeling, and makes every experience more rewarding.
Anyway, I've been sitting here long enough. It's time for me to refill my nicotine supplies and maybe have breakfast and a bikeride to get a newspaper. I don't usually read newspapers, but I want to see what's going on in Cambodja and Laos, as we're going there fairly soon. Probably leaving for Bangkok, then to Chiang Mai, in 2 days or so. Probably. We have no plans.
See you.
Simon, not really hungover anymore. That's why you should drink in moderation! I've learnt this, after almost 9 years, haha.
Firstly, it's much more quiet. People have just woken up and you don't have the desire, nor do they, to delve into a hectic discussion about anything. A smile and a nod is enough, communication wise. I was watching a group of Swedes - except for their blond apperance, I did overhear them talking in swedish before I decided to block them out with some music - who was getting their bags, apperantly off to somewhere, or perhaps they just arrived, but the former seemed more likely to me. They ordered in some drinks, the two guys going for beers. Personally, I'm not a "beer-in-the-morning-kinda-guy", but hey, who am I to judge.
Secondly, when you're tired, I find that your thoughts take a different turn. In the day, usually you're thinking about what you're doing or what you're going to do next, but not so in the hours between dusk til' dawn. Unless you're stressed out, I guess. Been there, done that, sucky sucky.
Anyway, yesterday we stuck around with the swedish couple I told you about in my previous entry. We decided to part ways for a few hours and set up a meeting time, at 10PM at the cabaretshow. Around 6ish, me and Lisa went for an hour massage, her a footmassage, me a thai massage. I do like that thai massage! Feels really nice afterwards. My guess is that endorphines run crazy after a treatment like that, and Lisa usually comment on me looking really stoned afterwards. That's partly because I'm so relaxed, but also because when I get a massage, I like closing my eyes and drift away - a feat which can be quite a challenge, I might add, when they flop you around and crack your back - and when I do close my eyes, my contacts get stuck to my eyes and they turn really red until I manage to moisten them again.
After our lovely massage was over - we were both pleased - relaxed for half an hour or so, then took our bike to Sairee, a town on Koh Tao which we've hardly gone to so far. Actually, scratch the bike. We thought about taking the bike, then decided to take a cab instead. I didn't want to drive in the rain in the dark, and I didn't want to leave my bike in Sairee to go get it today. I don't drink and drive, you see, and I wanted to drink.
So, the cab dropped us off at Falango (as the restuarant was called) and in we went. The menu had quite a selection and they even had wine! Wine is a luxury here in Thailand, since it's all imported and therefor, quite expensive. Not wanting to blow our budget totally, I went with the housewine, 1 glass plus a caraff of half a litre. The choice of food was more difficult, as I couldn't decide if I wanted pizza or pasta.
My fiancee went with pasta, so I went with pizza, because they looked to god damn delicious. I made a special order of a Margarhita (just plain tomatosauce and cheese) and added olives, parma ham and fresh mozzarella.
The pizza was a friggin' cheeseoverkill! It was so effin' much cheese on there, I was awestruck. They had thrown 3 huge slabs of mozzarella on there. Now, don't get me wrong, I'm a cheeselover and always add extra cheese on almost everything, but this was beyond even me. I did manage to eat slightly more than half the pizza, before I was stuffed. Too bad I didn't bring my camera - I didn't want to ruin it in the rain - because then I could show you how my knife and fork just sunk into the cheese.
Anyway, about 7dl of wine later (and a soda water for Lisa, her last day of pencillin was yesterday, so no drink) we were ready to head out into the rain. We ran to the cabaret show, and met up with Ali and Esra (as the swedish couple are named) and got a good seat, as it was almost empty.
The night starts, ladies and gentlemen, this is a transvestite cabaretshow!
We ordered in drink, Lisa some fruitshake, me a scotch on the rocks. The pizza was still gnarling away at my tummy. No more fat for me, I thought. I'm going thaifood the rest of the way! Fills me up in a way better way. However, as the alcohol kicked in and the music started, I soon forgot about my ailments.
The show itself consisted of males, dressed as females, with matching makeup - quite alot of makeup actually - performing different dance shows. One I found particularly funny. It was a obviously ugly shemale with twisted glasses, doing a strange dance to the songs. After a minute or so, he ripped out a long, rubber penis which he was wearing under his skirt and slapped Ali with it on his hand. I was laughing so hard I actually started crying. The guy then took Ali's hand and had him rest it on the rubberpenis for a second or so. More laughter.
The show was going to it's close and the man with the microphone asked us if we wanted another number. Naturally, we roared with enthusiasm. The guy started talking - I had a somewhat hard time of understanding him, he had this thaienglish gay lingo going - but I did hear the words "voulenteers from the audience". By reflex my hand shot up, and seconds later, I was on stage. Why I did this, I do not know. I think I was subconsiously knowing they were going to get the audience involved, and I wanted to have a good time. So, a shemale brought me backstage. Shortly thereafter 2 more brave dudes from the audience arrived, and we were dressed up.
They gave me a pair of pink, for want of a better word, harem pants, a small yellow brah and a blond wig, which along with my beard, made me look quite stupid, I might add. However, they didn't really give me the chance to look into the mirror, they just ushered me behind the stagecurtains, and put me on a pedestal. I was the first one to get there, soon joined by the two other guys. At this point, we didn't have a fuckin' clue what we just volountered for and this one guy asked us "Why the hell are we doing this?" I shrugged in return, not really having an answer to that question.
A thai shemale appeared and told us what was about to be going down. We were going to be the lead dancers to the tune of YMCA, with all the approriate hand and arm gestures. The thai's would work as background dancers. Cool, I remember thinking before the tune started and the curtains pulled away. Standing on the stage, we had maybe 40 or more people watching us on both sides. I caught the eye of Lisa. Since I had reacted instinctively, I hadn't discussed my course of actions with her beforehand. She's getting used to my sometimes spontaneous acts though, so she just looked pretty damn amused. This pumped me up even more, and being in the groove from watching 90 minutes of shemales dancing around, I made a quick decision to dance the hell out of the song. So I did. I did all the moves, shook my booty at the audience and me and the guy next to me (another falang, foreigner, traveller) even did a little, quite harmless, dirty dancing with each other.
As the tune was drawing to it's close, I was exhausted, with all my jumping around, arms pumping, legs moving, booty shakin' madness. I was the first to be handed the microphone and the thaienglish gay lingo dude asked me where I was from etc. I told him where I was from, said that I was having a good time and hoped everyone else was as well. I said a few other things. I was abit to pumped up to remember them all, but I do remember explaining to the audience that I had to go off stage, get my clothes on and have a deathstick (a marlboro).
And I did. I got my clothes on and sat down with Lisa, Ali and Esra again. Apperantly, they took quite a few pictures and Lisa even made a filmclip of me doin' the YMCA. So, this event will be with me all my life I guess. This is a good thing! Now, you must think, as I would, that I was totally hammered. This is not the case. I was quite buzzed, but in no way drunk. I haven't been drunk since my second day in Bangkok, actually.
Lisa being quite tired (it was almost midnight) and me being both tired and exhausted, we decided to grab a cab back to our bungalow and call it a night. We exchanged numbers with our newfound friends, and decided we'd probably meet up the day after (today). Then we got a cab. 150bhat per person he wanted. Usually I negotiate the price down, but being tired, a little buzzed, and really wanting a bed, I figured, since it was both late, dark and wet, it would be worth the total of 6 bucks (60 kr) to get home. So we said yes, jumped on the back of his truck and went home. Then we hugged each other and went straight to bed, both falling asleep right away. At least I did, and Lisa usually does, so I assume she did last night as well. She's still sleeping, you see. I woke up, really needing to go to the bathroom for some urinal relief, and noticed it was dawn. I figured I probably wouldn't go back to sleep anyway, so I stayed up.
That was last night. I hope you enjoyed reading it as much as I enjoyed experiencing it, but I really doubt you can. It was amazing fun, one of those other spontaneous days that just happens. We were going to go snorkling, and instead this happened! Not having any plans is such a nice feeling, and makes every experience more rewarding.
Anyway, I've been sitting here long enough. It's time for me to refill my nicotine supplies and maybe have breakfast and a bikeride to get a newspaper. I don't usually read newspapers, but I want to see what's going on in Cambodja and Laos, as we're going there fairly soon. Probably leaving for Bangkok, then to Chiang Mai, in 2 days or so. Probably. We have no plans.
See you.
Simon, not really hungover anymore. That's why you should drink in moderation! I've learnt this, after almost 9 years, haha.
It's raining!
Alright, as you can see, I have made a sudden switch in languages. Why? A few reasons. One being that I have family in the states that seem keen on seeing what's going on around here, which I find quite understandable. If someone else was having an excellent time in Thailand, I probably would like to know about it! Or maybe not...
One other major reason is that talking english here is becoming quite natural to me, and I like writing in that particular language. Thusly, here I am, writing in english. I'm sure most of you back home in Sweden know english well enough to read this anyway, so it shouldn't be much of a hassle. But if it is (Helena, Helene...), do post a comment with your complaints and I shall take them under consideration.
Anyway, back to the title of this entry. It's raining. It was raining cats and dogs, as they say in Britain. We were out on our motorbike, on a holy quest to get Lisa a handbag, because I was getting quite sick of having to carry everything around, and then being blamed for losing it. So, she and I came to the mutual understanding that she should also carry some kind of device which would allow her to carry essential stuff around. I figure, if I carry the tobacco, and some money, I'm all good.
Now, what the hell do you do on a island, mainly built around sunbathing and wateractivites I might add, when it's cloudy and rainy? Our initial plan was to go out to a smaller island just on the northeast coast of Koh Tao, to se a underwater coralplace called "Japanese Garden", which is supposed to be very beautiful. We then enden up meeting a swedish couple - which we first met in Bangkok, then on the bus down to Koh Phangan, then on Koh Phangan and now on Koh Tao! - who told us that the weatherforcast said "Shitty weather. Rain. Thunder. Lightning.". I'm now quite so brave as to go on a boat with big waves and then snorkling with the possibility of lightning so we said "Fuck this"
(Excuse my french, but you're going to have to get used to it. I like the F-word.) and hung out with the swedes instead. We showed them a bar called High Bar, whose only purpose of being named that is because it's location is on a steep hill. Honestly. It's quite true. After showing them this quite beautiful bar, we went to another bar/restuarant, with a pool, and had a chat and ate some good food.
Then they in turn took us on a motorbike ride and showed us a cabaret which will be tonight at 10PM, with ladyboys. So, our plan for the moment is take it easy for a few hours, head out and get some good eating (no thaifood today, thank you very much) and then watch grown men dressed as girls dance around for 90 minutes. I'm quite sure alcohol will be involved in this little endevour, but have no fear! I shall not drink and drive! If I do drink, I'll take a taxi then go get the bike tomorrow. I'm THAT responsible.
For you english speaking newcomers, let me give you a brief summary of our trip so far. And as the Grateful Dead would say, "What a long, strange trip it's been.".
1. Got involved and hung out with a thai family at our bungalow resort on Koh Phangan. I suspect they had some "connections". What I do know they had, was a cute little puppy called Phaad Thai. For the uninitiated, Phaad Thai is a thaidish. I found this quite hilarious and laughed quite abit at it, as I thought they were joking. They weren't though. I felt I had enough love for the puppy not to order that particular dish at that place again. It would suck in quite a few ways to have a paw magically appear in your food. They were very good people though, and I got to help the older man - he hardly talked english - with his fishingnets when he came back one night with his catch. I also got to patch him up, as a crab decided to have a go at his finger. He then gave me some bananleafs to smoke tobacco in. Quite an intereting taste!
2. Got to be involved in a police razzia, here on Koh Tao. The owners of the bar we were sitting at were illegal burmese immigrants. They also sold marijuana, which is a tad illegal in Thailand. By a tad, I mean a shitload. So, sitting there, talking having fun, I hear the sound of handcuffs in the night. Turning around, I see these police searching through the bar, looking for, I'm assuming, drugs. I talked to the burmese guys the day after, and this one guy was arrested, being unlucky enough to have a small bag of pot on him. The others didn't though, so I guess they were lucky. The guy got out onn bail for 45.000bhat, which would roughly be 900 dollars, and is probably back at the bar as I write this. Or maybe not. Not worth the trip in the rain to find out.
3. I don't know... alot of stuff has happened. I'll just keep writing in english most of the time and you can follow us from the convenience of your computer at home. Kind of like an exotic adventure, without leaving your seat.
The mosquitos are coming out, they usually do at around 6PM, when the sun goes down, and I want to go put some repelant on. They're a fucking pest, but usually they're only out in swarms for 30 minutes or so. After that, the occational pest will show up, which you can, or won't, take a pleasure in swatting flat against the palm of your hand. I just did that. I took some amount of pleasure of it, as well. The bastard probably wanted to give me duengefever. Now, he'll never have the chance.
Anyway, to sum stuff up. Now, I'm gonna go have an amazing massage. It costs me 5 dollars. Expensive, right? That's for an hour. Maybe a footmassage today.
Ok, the bastards are getting to me and even though I've slayed two and left one permanently maimed, they keep coming. Stupid little shits, hehe. Alright, keep reading and you shall read from me later.
Simon, wet but actually clean, for once.
One other major reason is that talking english here is becoming quite natural to me, and I like writing in that particular language. Thusly, here I am, writing in english. I'm sure most of you back home in Sweden know english well enough to read this anyway, so it shouldn't be much of a hassle. But if it is (Helena, Helene...), do post a comment with your complaints and I shall take them under consideration.
Anyway, back to the title of this entry. It's raining. It was raining cats and dogs, as they say in Britain. We were out on our motorbike, on a holy quest to get Lisa a handbag, because I was getting quite sick of having to carry everything around, and then being blamed for losing it. So, she and I came to the mutual understanding that she should also carry some kind of device which would allow her to carry essential stuff around. I figure, if I carry the tobacco, and some money, I'm all good.
Now, what the hell do you do on a island, mainly built around sunbathing and wateractivites I might add, when it's cloudy and rainy? Our initial plan was to go out to a smaller island just on the northeast coast of Koh Tao, to se a underwater coralplace called "Japanese Garden", which is supposed to be very beautiful. We then enden up meeting a swedish couple - which we first met in Bangkok, then on the bus down to Koh Phangan, then on Koh Phangan and now on Koh Tao! - who told us that the weatherforcast said "Shitty weather. Rain. Thunder. Lightning.". I'm now quite so brave as to go on a boat with big waves and then snorkling with the possibility of lightning so we said "Fuck this"
(Excuse my french, but you're going to have to get used to it. I like the F-word.) and hung out with the swedes instead. We showed them a bar called High Bar, whose only purpose of being named that is because it's location is on a steep hill. Honestly. It's quite true. After showing them this quite beautiful bar, we went to another bar/restuarant, with a pool, and had a chat and ate some good food.
Then they in turn took us on a motorbike ride and showed us a cabaret which will be tonight at 10PM, with ladyboys. So, our plan for the moment is take it easy for a few hours, head out and get some good eating (no thaifood today, thank you very much) and then watch grown men dressed as girls dance around for 90 minutes. I'm quite sure alcohol will be involved in this little endevour, but have no fear! I shall not drink and drive! If I do drink, I'll take a taxi then go get the bike tomorrow. I'm THAT responsible.
For you english speaking newcomers, let me give you a brief summary of our trip so far. And as the Grateful Dead would say, "What a long, strange trip it's been.".
1. Got involved and hung out with a thai family at our bungalow resort on Koh Phangan. I suspect they had some "connections". What I do know they had, was a cute little puppy called Phaad Thai. For the uninitiated, Phaad Thai is a thaidish. I found this quite hilarious and laughed quite abit at it, as I thought they were joking. They weren't though. I felt I had enough love for the puppy not to order that particular dish at that place again. It would suck in quite a few ways to have a paw magically appear in your food. They were very good people though, and I got to help the older man - he hardly talked english - with his fishingnets when he came back one night with his catch. I also got to patch him up, as a crab decided to have a go at his finger. He then gave me some bananleafs to smoke tobacco in. Quite an intereting taste!
2. Got to be involved in a police razzia, here on Koh Tao. The owners of the bar we were sitting at were illegal burmese immigrants. They also sold marijuana, which is a tad illegal in Thailand. By a tad, I mean a shitload. So, sitting there, talking having fun, I hear the sound of handcuffs in the night. Turning around, I see these police searching through the bar, looking for, I'm assuming, drugs. I talked to the burmese guys the day after, and this one guy was arrested, being unlucky enough to have a small bag of pot on him. The others didn't though, so I guess they were lucky. The guy got out onn bail for 45.000bhat, which would roughly be 900 dollars, and is probably back at the bar as I write this. Or maybe not. Not worth the trip in the rain to find out.
3. I don't know... alot of stuff has happened. I'll just keep writing in english most of the time and you can follow us from the convenience of your computer at home. Kind of like an exotic adventure, without leaving your seat.
The mosquitos are coming out, they usually do at around 6PM, when the sun goes down, and I want to go put some repelant on. They're a fucking pest, but usually they're only out in swarms for 30 minutes or so. After that, the occational pest will show up, which you can, or won't, take a pleasure in swatting flat against the palm of your hand. I just did that. I took some amount of pleasure of it, as well. The bastard probably wanted to give me duengefever. Now, he'll never have the chance.
Anyway, to sum stuff up. Now, I'm gonna go have an amazing massage. It costs me 5 dollars. Expensive, right? That's for an hour. Maybe a footmassage today.
Ok, the bastards are getting to me and even though I've slayed two and left one permanently maimed, they keep coming. Stupid little shits, hehe. Alright, keep reading and you shall read from me later.
Simon, wet but actually clean, for once.
Snorkling, solbad och räddad burmes.
Yep, gårdagen var faktiskt ganska händelselös. Jag antar att det ska behöva vara så ibland också. Rätt så skönt när saker inte går i 110 hela tiden. Vad gjorde vi? Resortpersonalen kom och sa till oss eftersom vi var där såpass länge så var en städning på plats. Nästan irriterat frågade jag om inte det kunde vänta ett par dagar, då jag var mycket väl medveten om att om de skulle kunna städa, skulle jag vara tvungen att städa upp mina grejer som jag tömt ur backpacken och lagt främst på golvet, men även sängen och alla tänkbara ytor i rummet. Inte särskilt mycket i badrummet dock. De informerade mig om att de måste städa och det betydde att jag var tvungen att städa. I ren protest lämnade jag lite åt dem att roa sig med, och till min förtjusning hade de lagt mina saker i en ganska hyffsad ordning.
Sedan tog vi moppen upp genom hela Koh Tao upp till norra sidan. Vi bor nämligen längst söderut och stället vi skulle snorkla i var så långt norrut man kunde komma på denna avlånga ö. Det är dock ingen stor ö, och trots att Svea körde i typ 30km/h (jag ville naturligtvis köra snabbare, skitkul!) så kom vi fram efter.... en stund.
Ni har givetvis redan läst om Lisas strappatser och hon var verkligen modig och hanterade det hela mycket väl tycker jag. Jag tror jag kanske råkade bre på hennes oro när jag blev exalterad och såg ett stort, stort stim av fina fiskar, så jag ryckte lite i henne och pekade energiskt. I efterhand, hade någon gjort så på mig hade jag nog tänkt "Fucking shit, it´s a shark!" så det kanske inte var jättesmart av mig. Vi fick dock till slut upp henne för de helvetiskt hala klipporna och jag fick simma runt lite bland bumlingarna och se massa stim, coola koraller som såg ut som små julgranar i många olika färger och andra riktigt weird grejer som bara kan finnas i havet. Skithäftigt var det! Ska ut igen, dock blir det nog freedom beach idag. Finns tydligen ett annat ställe, beläget på en liten, liten ö utanför Koh Tao som har något som i folkmun kallas Japanese Garden, där korallerna tydligen ska se ut som en japansk trädgård. Det låter jävligt häftigt! Inte långt härifrån finns även shark bay, där man dagligen kan få se stooora revhajar simma runt. Det vill jag se!
Angående burmesen, för er undrande. Han hade inte rånat någon bank, slagit någon eller varit särskilt elak. Han hade en liten påse cannabis på sig och de haffade honom för det. Han kommer dock inte bli deporterad utan med lite pengar i rätt ficka trodde de att han skulle vara här idag igen. Så nej, jag tror inte det är de politiska deckarna (jag har aldrig läst någon!) som spökar med mitt sinne, utan det är helt enkelt så det fungerar på många platser. Jag har hört det från tillräckligt många källor, thailändare, resenärer och sett det själv för att vara hyffsat säker på att det kan fungera så, och i många fall gör det.
Annars har jag faktiskt inget särskilt att rapportera om gårdagen. Idag kanske inte särskilt mycket händer. Vi ska till freedom beach, jag ska ta en sväng och köpa strängar till en thailändares gitarr så han kan fortsätta spela, sen ska jag fortsätta läsa "Alice in Wonderland", då jag har bestämt mig för att gå igenom de stora klassikerna. Efter det blir det "Dorian Gray" eller vad den nu heter.
Kvällen bestämde vi oss för att åka in till piren och käka på något gott ställe och sedan ta en kvällspromenad och titta på stjärnorna. Man kan se SÅ JÄVLA MÅNGA stjärnor här! Helt otroligt, jag har aldrig sett så många. Kanske se på någon som gör elddanser också? Koh Tao är nice.
Jaja, nu satte jag mig faktiskt för att föra över lite mer pengar och så skall jag också göra. Sen ska jag nog ta en dusch. Var ett par dagar sen. Man håller sig verkligen in i det sista när vattnet är isande kallt. "10 seconds of intense pain" som en backpacker uttryckte det. Jag håller med honom, +10 sekunder.
/Simon, skäggig, oduschad men nöjd och till freds.
Sedan tog vi moppen upp genom hela Koh Tao upp till norra sidan. Vi bor nämligen längst söderut och stället vi skulle snorkla i var så långt norrut man kunde komma på denna avlånga ö. Det är dock ingen stor ö, och trots att Svea körde i typ 30km/h (jag ville naturligtvis köra snabbare, skitkul!) så kom vi fram efter.... en stund.
Ni har givetvis redan läst om Lisas strappatser och hon var verkligen modig och hanterade det hela mycket väl tycker jag. Jag tror jag kanske råkade bre på hennes oro när jag blev exalterad och såg ett stort, stort stim av fina fiskar, så jag ryckte lite i henne och pekade energiskt. I efterhand, hade någon gjort så på mig hade jag nog tänkt "Fucking shit, it´s a shark!" så det kanske inte var jättesmart av mig. Vi fick dock till slut upp henne för de helvetiskt hala klipporna och jag fick simma runt lite bland bumlingarna och se massa stim, coola koraller som såg ut som små julgranar i många olika färger och andra riktigt weird grejer som bara kan finnas i havet. Skithäftigt var det! Ska ut igen, dock blir det nog freedom beach idag. Finns tydligen ett annat ställe, beläget på en liten, liten ö utanför Koh Tao som har något som i folkmun kallas Japanese Garden, där korallerna tydligen ska se ut som en japansk trädgård. Det låter jävligt häftigt! Inte långt härifrån finns även shark bay, där man dagligen kan få se stooora revhajar simma runt. Det vill jag se!
Angående burmesen, för er undrande. Han hade inte rånat någon bank, slagit någon eller varit särskilt elak. Han hade en liten påse cannabis på sig och de haffade honom för det. Han kommer dock inte bli deporterad utan med lite pengar i rätt ficka trodde de att han skulle vara här idag igen. Så nej, jag tror inte det är de politiska deckarna (jag har aldrig läst någon!) som spökar med mitt sinne, utan det är helt enkelt så det fungerar på många platser. Jag har hört det från tillräckligt många källor, thailändare, resenärer och sett det själv för att vara hyffsat säker på att det kan fungera så, och i många fall gör det.
Annars har jag faktiskt inget särskilt att rapportera om gårdagen. Idag kanske inte särskilt mycket händer. Vi ska till freedom beach, jag ska ta en sväng och köpa strängar till en thailändares gitarr så han kan fortsätta spela, sen ska jag fortsätta läsa "Alice in Wonderland", då jag har bestämt mig för att gå igenom de stora klassikerna. Efter det blir det "Dorian Gray" eller vad den nu heter.
Kvällen bestämde vi oss för att åka in till piren och käka på något gott ställe och sedan ta en kvällspromenad och titta på stjärnorna. Man kan se SÅ JÄVLA MÅNGA stjärnor här! Helt otroligt, jag har aldrig sett så många. Kanske se på någon som gör elddanser också? Koh Tao är nice.
Jaja, nu satte jag mig faktiskt för att föra över lite mer pengar och så skall jag också göra. Sen ska jag nog ta en dusch. Var ett par dagar sen. Man håller sig verkligen in i det sista när vattnet är isande kallt. "10 seconds of intense pain" som en backpacker uttryckte det. Jag håller med honom, +10 sekunder.
/Simon, skäggig, oduschad men nöjd och till freds.
fiskfobi
som ni alla dar hemma sakert redan vet sa har jag en liten fobi for fiskar...
jag har sedan 3 dagar tillbaka vant mig vid att snorkla vid enmetersdjupet pa freedom beach som ar en jattefin hyfsat langgrund sandstrand, och vid deras smafiskar... dock fick jag veta att jag ocksa ar radd for sjogurkar.. dom som ser ut som stora mordarsniglar som ligger pa botten. mordarsnigel + fisk = HEMSKT!!!!!
sa nu idag har vi traffat en mycket trevlig tjej, svea, fran stockholm, som ar valdigt inne pa snorkling och hon tipsade om en "strand" dar det inte fanns sjogurkor.
jag hade ocksa tagit med mig taights och langarmad troja som jag skulle snorkla med och pa satt gora det lattare tankte jag.
val dar sa fick man klattra pa klippor och hala sig der for dom for att komma i i vattnet.. so far so good....
jag star i vattnet, med alla klader, simfotter och cyklop pa, jag provade att simma runt, sag nagra fina fiskar, tittade framat och man sag kanske 15-20 meter fram och plotsligt tyckte jag att jag sag nagot svart simma forbi precis vid mitt ansikte, jag stod upp lite chockad och markte att det bara var mitt cyklopband som flytit runt, fortfarande skarrad kommer simon och utropar plotsligt: TITTA!!!!! och jag far total panik, sa med tararna nara forsoker jag i kanske 5 minuter att ta mig upp pa dessa javliga hala klippor..
det var mitt forsok och det till sin limit... jag kanske forsoker igen men da pa freedom beach...
simon alskar dock att snorkla kommer upp entusiastisk varje gang... kul for honom...
annars var det en intresant dag igarkvall som ni kan lasa om simons inlagg... spannade, lite laskigt men ganska fascinerande.
idag blir det koreansk barbeque och sen kanske lite film...
kram pa er dar hemma
lisa
jag har sedan 3 dagar tillbaka vant mig vid att snorkla vid enmetersdjupet pa freedom beach som ar en jattefin hyfsat langgrund sandstrand, och vid deras smafiskar... dock fick jag veta att jag ocksa ar radd for sjogurkar.. dom som ser ut som stora mordarsniglar som ligger pa botten. mordarsnigel + fisk = HEMSKT!!!!!
sa nu idag har vi traffat en mycket trevlig tjej, svea, fran stockholm, som ar valdigt inne pa snorkling och hon tipsade om en "strand" dar det inte fanns sjogurkor.
jag hade ocksa tagit med mig taights och langarmad troja som jag skulle snorkla med och pa satt gora det lattare tankte jag.
val dar sa fick man klattra pa klippor och hala sig der for dom for att komma i i vattnet.. so far so good....
jag star i vattnet, med alla klader, simfotter och cyklop pa, jag provade att simma runt, sag nagra fina fiskar, tittade framat och man sag kanske 15-20 meter fram och plotsligt tyckte jag att jag sag nagot svart simma forbi precis vid mitt ansikte, jag stod upp lite chockad och markte att det bara var mitt cyklopband som flytit runt, fortfarande skarrad kommer simon och utropar plotsligt: TITTA!!!!! och jag far total panik, sa med tararna nara forsoker jag i kanske 5 minuter att ta mig upp pa dessa javliga hala klippor..
det var mitt forsok och det till sin limit... jag kanske forsoker igen men da pa freedom beach...
simon alskar dock att snorkla kommer upp entusiastisk varje gang... kul for honom...
annars var det en intresant dag igarkvall som ni kan lasa om simons inlagg... spannade, lite laskigt men ganska fascinerande.
idag blir det koreansk barbeque och sen kanske lite film...
kram pa er dar hemma
lisa
Razzia, deporterade burmeser och sand.
Jepp, dessa ord skulle kunna beskriva min gårdag. Ännu en i mängden, om än något mer speciell, av grymma dagar. Tänker börja från början, även om det mesta inte direkt är relevant till kvällens kommande händelser. Men man skall ju aldrig avsluta slutet, eller hur? Ni får helt enkelt suga på titeln tills vi kommer till den biten.
Vad gjorde vi igår? Drog till våran lilla strand igen. Freedom beach heter den och ligger en kort moppefärd från Tropicana Resort, där vi bott de senaste dagarna. På tal på moppen. Jag har blivit sjukt lat. Tar den till 7/11, som ligger typ 3 minuters gångväg bort. Men vem vet om man skulle känna för att åka längre när man ändå är ute? Jag är fortfarande på jakt efter att se en av de där stora ödlorna jag postade en länk till.
Hur som haver, freedom beach. Mötte upp ett amerikanskt/nya zeeländskt gäng. De hade alla träffats på en bibelskola i Australien av alla ställen, och bestämde sig för att resa tillsammans. Ibland har jag något svårt för religösa människor, då vissa har en tendens att försöka pressa på en dess religion, men dessa var verkligen laidback (chill, lugna) med sin tro och valde helt enkelt att föregå med gott exempel, antar jag. Mycket trevliga iallafall. Bland dem fanns även en svensk, även om hon inte tillhörde bibelgänget, men hon hade mött upp dem på Koh Tao.
Så vi låg på stranden i timmar. Lisa blir bara grymmare och grymmare i vattnet och vågar simma runt en liten stund bland fiskarna. Dock är hon lite skraj för sjögurkorna, som ligger som bajskorvar över hela botten. Fascinerande varelser, de där. Fungerar tydligen som havets återvinningsstation, äter saker som plast och runtspolade flip flops. Havet är verkligen fascinerande och utvecklat! Inte konstigt, med tanke på att livet i havet har existerat långt längre än vad vi människor har, även om man säkert glömmer det då och då. Jag kommer av ämnet hela tiden, men det är för att det finns så mycket här att skriva om!
Iallafall, Freedom Beach. Vi ligger där, lapar sol. När jag satt ryggsäcksvakt och Lisa satt i vattnet började jag känna det var lite mkt dock. Jag tog på mig hatt, solbrillor och lindade in mig i min sarrong (jag älskar verkligen den!) och satt som en huttrande - men jag bara dröp av svett - eskimo. När Lisa kom tillbaka tyckte jag hon vart borta på tok för länge och jag gnällde lite över hur varmt det var. Hon poängterade att jag borde ha flyttat mig 5 meter till skuggan. Ehh, ja, det hade jag ju kunnat gjort, så jag blev tyst.
Efter 6-7 timmar på stranden stack vi in till Sairee, då jag ville ha mig ett par byxor som var luftiga och härliga. Kringgående i butikerna blev jag djupt besviken, då allt var likadant. Bara massa kopior av billabongshorts och allt såg likadant ut. Jag bestämde mig därför för att ta tipset från en thailändare jag mötte och köpa mig ett par thaifiskarbyxor på någon liten sidogata någonstans. Iallafall, påväg tillbaka på moppen, var vi tvugna att stanna för att vänta ut den och av ren chans tittade Lisa åt vänster. Där var en "affär" som såg annorlunda ut, så vi parkerade moppen och knallade in. "Därinne" (jag använder demma term, då det inte var inomhus, utan bara någon form av tyg med fina mönster på som fungerade som solskydd antar jag) fann jag byxor importerade från norra Thailand, från Chiang Mai. De var vida, med extremt låg gren och i coola mönster och färger. De hade en liten fastsydd ficka på höger lår, och de knyts i sidan. Jag köpte dessa handgjorda, autentiska byxor för ca 100kr (450b) och vi åkte glada i hågen hem.
Där träffade vi amerikanerna som gjorde sig redo för att ta taxin till piren, då de skulle åka till Malaysia några timmar därefer. Den ena tjejen var dock förtvivlad för att hennes vattenflaska av sentimentalt värde låg kvar på Freedom beach och att hon skulle vara tvungen att gå upp för de branta, jordiga backarna dit. Jag, som hade rätt lite för mig, erbjöd mig att skjutsa dit henne (jag älskar moppen!) och vi var tillbaka kanske 10 minuter senare. De verkade väldigt tacksamma, mycket kärleksfulla människor.
En kille var dock borta. Steven var/är hans namn, en person jag hade bondat med kvällen innan då vi var av exakt samma ålder och intressen. Tydligen var han någonstans och fick sig en hennatatuering, men ingen visste var. Det var uppenbart att han skulle missa sin taxi. De andra fick åka iväg utan honom. 20 minuter senare spatserade han in, och verkade orolig. Inställd på att gå till piren (kanske 40 minuter eller så), erbjöd jag även honom skjuts. På vägen tillbaka tänkte jag på att jag lätt skulle kunna tjäna in de där 200bhat jag betalar per dag för scootern genom att agera taxi, men det hade bara sugigt. Jag är ju inte här för att jobba.
Tillbaka på Tropicana anslöt jag mig till Lisa och Svea (den svenska tjejen) och vi bestämde oss för att käka middag tillsammans. Vi spatserade runt på stranden, solbrända (jag i hjärnan främst, solen steker mig!) och hungriga tog det en stund innan någon tog något initiativ till föda. Svea var drivkraften i detta sammanhang. Vi landade på någon buffé med thaimat som stod uppdukad på stranden som verkade ha bra ruljans på kunder. Sagt och gjort, en stor tallrik med 6-7 rätter senare och 100bhat fattigare (20-25kr) var vi mätta och glada. Vi drog oss vidare till ett ställe kallat Eazy Bar, som vi besökte ett par dagar innan när vi hade vårat SUPERbucket moment. Stället är beläget över stranden på en avsats med diverse UVfärger och en träd som sticker rakt upp ur verandan.
Jag och Svea (och senare en schweizare) beställde in varsina drinkar och Lisa fick så gott ta sig en fruktshake, vilket hon var väldigt nöjd med, turligt nog. Vi satt där, tog var sin till drink och sedan beställde vi in varsin öl som vi smuttade på.
En liten parantes: Marijuana och alla andra droger är otroligt olagliga i Thailand, men framförallt marijuana och magiska svampar verkar säljas överallt. Jag är övertygad om att polisen är grymt korrumperad och att alla tjänar på att dessa droger säljs till turister och thailändare. Svamparna är dock rätt ovanliga, bara sett dem en gång och mest hört talas om dem, men cannabis finns överallt. Enda stället jag inte sett det eller luktat det varje dag, var i Bangkok.
Min misstanke är att barägarna får tillåtelse att sälja marijuana, så länge pengar åker uppåt, till polisen. Polisen låter dem därför vara och alla tjänar pengar på det. Money talks.
En annan parantes, angående burmeser: De verkar vara av väldigt låg status i Thailand, många av dem illegala flyktingar som går genom djungeln för att komma till Thailand och ett bättre liv. Burmeserna som drev Eazy Bar, var alla illegala hade jag fått reda på ett par dagar innan, men de verkade ha haft denna bar i flera år eller iallafall tillräckligt länge för att ha etablerat sig (stället var verkligen shysst!) och lära känna många av västerlänningarna som bosatt sig på Koh Tao.
Smuttandes på ölen och diskuterande hur kasst vädret var i Göteborg (jag och Lisa), Stockholm (Svea) och någonstans i Schweiz (Schweizaren) såg vi ett stort sällskap som gick förbi baren och gick bortåt stranden. Någonting kändes fel, då det plötsligt blev alldeles tyst. Folket, som satt och smuttade på sina öl och joints (en marijuana ciggarett) runt omkring oss och helt plötsligt blev det helt tyst. Musiken verkade lägga av och alla samtal bara stannade. Vi var nog sist med att haka på tystnaden men den var oundviklig och vi såg oss runt och alla märkte av att stämningen hade tagit en plötslig vändning. Det var mörkt, men precis vid baren stod ett gäng folk, asiater. Ljudet av handklovar hördes och då såg jag: En av burmeserna höll på att bli arresterad!
Jag kan bara tänka mig vad de som inmundigade den olagliga drogen tänkte vid det tillfället. Antagligen något som "Shit! Helvete! Fuck! Polis! Fängelse!". Icke sa nicke. De var endast intresserade av burmeserna. De gick igenom hela baren, tog pengar (tror jag) och cannabis (en antagelse, kanske inte ens det var det de var ute efter). Man såg ficklampans ljusa sken på marken och en burmes som försvann åt vårat håll och bort i mörkret. Iallafall han hade klarat sig, för stunden.
Det var ett väldigt speciellt ögonblick för mig. Det var så krossande uppenbart att polisen sket totalt i alla turister och backpackers som satt med joints framför sig på askfaten. Många hade säkerligen kastat bort dem i ren panik, det var ingen detalj jag ängnade särskilt mycket uppmärksamhet. Jag visste att burmesen som blev arresterad för helt jävla körd. Det var allvar. Han skulle inte hamna i fängelse. Han skulle bli deporterad. Hem till Burma, som han flytt från, och kanske bli straffad av deras militärregering. Jag är inte särskilt insatt i det landet, men det verkar vara helt jävla hemskt där för lokalbefolkningen.
Det som var så uppenbart var att de inte verkade särskilt intresserade att ta ifatt burmesen som drog sig vidare och jag såg ingen annan bli handfängslad heller. De visste garanterat att folk satt runtikring dem med möjliga narkotiska substanser på sig, men de brydde sig INTE ETT SKIT om oss eller någon annan viting.
Vad var de ute efter? Jag var tvungen att skriva ner allt som hände igår i min anteckningsbok, då det händer så mycket här annars att saker lätt försvinner. Mycket är baserat på mina egna iaktagelser och tolkningar av vad jag hört folk säga, men ska se om jag kan få reda på lite mer hur det ligger till här i Thailand med polisen och maffian. Tror nämligen jag stötte på maffian på Koh Phangan, så den verkar utbredd och denna gången var det ju lagens långa arm!
Ville de bara ha pengar? Ogillade de burmeser och bara ville deportera någon för att statuera ett exempel? Hade burmeserna skitit i att betala "beskyddspengar" och de ville markera att man inte jävlas med dem? Eller gjorde de helt enkelt deras jobb? Det sista finner jag minst sannolikt.
Trots att jag fick förklarat för mig av en uppenbarligen god vän till burmeserna vi talat med tidigare att han var totalt körd, skäms jag lite för att säga att jag fann det hela otroligt intressant och fascinerande! Visst, det är hemskt, men en sådan händelse för en att fundera, den kickar igång systemet och tankarna och får in en på tankebanor man inte får bara av att se några ord på papper i en tidning eller i en blogg. Den hårda, pengabaserade verkligheten. Allt handlar verkligen om pengar.
Men ack så spännande det var! Lisa, lugn och cool som hon är, verkade ganska oberörd. Givetvis tyckte hon det var rätt sjukt, men hon gick hem och somnade lugnt och fint (tabletterna börjar verka, hon blir friskare och piggare hela tiden). Jag, däremot, låg uppe och skrev. Sen lyssnade jag på musik. Sen gick jag runt och pillade. Sen gick jag ut och tog en cigg (ja, jag är en hopplös nikotinist). 5 minuter senare hörde jag ett monstruöst avgrundsvrål som lät som det var exakt utanför mitt fönster. 10 sekunder senare tackade jag de högre makterna för att jag inte valde att ta min cigg 5 minuter senare.
Jag sov i ett par timmar, vaknade i gryningen, Lisa sov fortfarande och jag valde att gå upp och filosofera över natten återigen med ännu en cigg (jaaa.... jag vet......) och har sen dess tagit en till (shut up!) och en moppefärd för en god, stark kopp kaffe som jag hade kraft och fokus att skriva detta inlägg.
Nu börjar dock magen knipa ihop sig och jag har bestämt att Lisa inte ska få sova särskilt mycket längre. Pekfinger i revbenen, någon? Skojar bara, jag brukar vara ganska öm när jag väcker henne. Fast då vaknar hon aldrig, så då får jag ändå ta till pekfingret. Hon är svårväckt, min käresta. Dock så tenderar hennes morgonhumör att vara ganska okej (ledsen Magnus. Vi kan inte ha allt här i världen.) gentemot mig.
Hur som haver, idag ska vi ut och snorkla i reven på norra sidan av ön och se koraller och skit! Jag är så förväntansfull! Lisa ska också med! Ännu en spännande dag här i paradiset (med en mörk baksida) för oss. Maaaat....
Simon, chockerad och fascinerad över systemet i Thailand.
Vad gjorde vi igår? Drog till våran lilla strand igen. Freedom beach heter den och ligger en kort moppefärd från Tropicana Resort, där vi bott de senaste dagarna. På tal på moppen. Jag har blivit sjukt lat. Tar den till 7/11, som ligger typ 3 minuters gångväg bort. Men vem vet om man skulle känna för att åka längre när man ändå är ute? Jag är fortfarande på jakt efter att se en av de där stora ödlorna jag postade en länk till.
Hur som haver, freedom beach. Mötte upp ett amerikanskt/nya zeeländskt gäng. De hade alla träffats på en bibelskola i Australien av alla ställen, och bestämde sig för att resa tillsammans. Ibland har jag något svårt för religösa människor, då vissa har en tendens att försöka pressa på en dess religion, men dessa var verkligen laidback (chill, lugna) med sin tro och valde helt enkelt att föregå med gott exempel, antar jag. Mycket trevliga iallafall. Bland dem fanns även en svensk, även om hon inte tillhörde bibelgänget, men hon hade mött upp dem på Koh Tao.
Så vi låg på stranden i timmar. Lisa blir bara grymmare och grymmare i vattnet och vågar simma runt en liten stund bland fiskarna. Dock är hon lite skraj för sjögurkorna, som ligger som bajskorvar över hela botten. Fascinerande varelser, de där. Fungerar tydligen som havets återvinningsstation, äter saker som plast och runtspolade flip flops. Havet är verkligen fascinerande och utvecklat! Inte konstigt, med tanke på att livet i havet har existerat långt längre än vad vi människor har, även om man säkert glömmer det då och då. Jag kommer av ämnet hela tiden, men det är för att det finns så mycket här att skriva om!
Iallafall, Freedom Beach. Vi ligger där, lapar sol. När jag satt ryggsäcksvakt och Lisa satt i vattnet började jag känna det var lite mkt dock. Jag tog på mig hatt, solbrillor och lindade in mig i min sarrong (jag älskar verkligen den!) och satt som en huttrande - men jag bara dröp av svett - eskimo. När Lisa kom tillbaka tyckte jag hon vart borta på tok för länge och jag gnällde lite över hur varmt det var. Hon poängterade att jag borde ha flyttat mig 5 meter till skuggan. Ehh, ja, det hade jag ju kunnat gjort, så jag blev tyst.
Efter 6-7 timmar på stranden stack vi in till Sairee, då jag ville ha mig ett par byxor som var luftiga och härliga. Kringgående i butikerna blev jag djupt besviken, då allt var likadant. Bara massa kopior av billabongshorts och allt såg likadant ut. Jag bestämde mig därför för att ta tipset från en thailändare jag mötte och köpa mig ett par thaifiskarbyxor på någon liten sidogata någonstans. Iallafall, påväg tillbaka på moppen, var vi tvugna att stanna för att vänta ut den och av ren chans tittade Lisa åt vänster. Där var en "affär" som såg annorlunda ut, så vi parkerade moppen och knallade in. "Därinne" (jag använder demma term, då det inte var inomhus, utan bara någon form av tyg med fina mönster på som fungerade som solskydd antar jag) fann jag byxor importerade från norra Thailand, från Chiang Mai. De var vida, med extremt låg gren och i coola mönster och färger. De hade en liten fastsydd ficka på höger lår, och de knyts i sidan. Jag köpte dessa handgjorda, autentiska byxor för ca 100kr (450b) och vi åkte glada i hågen hem.
Där träffade vi amerikanerna som gjorde sig redo för att ta taxin till piren, då de skulle åka till Malaysia några timmar därefer. Den ena tjejen var dock förtvivlad för att hennes vattenflaska av sentimentalt värde låg kvar på Freedom beach och att hon skulle vara tvungen att gå upp för de branta, jordiga backarna dit. Jag, som hade rätt lite för mig, erbjöd mig att skjutsa dit henne (jag älskar moppen!) och vi var tillbaka kanske 10 minuter senare. De verkade väldigt tacksamma, mycket kärleksfulla människor.
En kille var dock borta. Steven var/är hans namn, en person jag hade bondat med kvällen innan då vi var av exakt samma ålder och intressen. Tydligen var han någonstans och fick sig en hennatatuering, men ingen visste var. Det var uppenbart att han skulle missa sin taxi. De andra fick åka iväg utan honom. 20 minuter senare spatserade han in, och verkade orolig. Inställd på att gå till piren (kanske 40 minuter eller så), erbjöd jag även honom skjuts. På vägen tillbaka tänkte jag på att jag lätt skulle kunna tjäna in de där 200bhat jag betalar per dag för scootern genom att agera taxi, men det hade bara sugigt. Jag är ju inte här för att jobba.
Tillbaka på Tropicana anslöt jag mig till Lisa och Svea (den svenska tjejen) och vi bestämde oss för att käka middag tillsammans. Vi spatserade runt på stranden, solbrända (jag i hjärnan främst, solen steker mig!) och hungriga tog det en stund innan någon tog något initiativ till föda. Svea var drivkraften i detta sammanhang. Vi landade på någon buffé med thaimat som stod uppdukad på stranden som verkade ha bra ruljans på kunder. Sagt och gjort, en stor tallrik med 6-7 rätter senare och 100bhat fattigare (20-25kr) var vi mätta och glada. Vi drog oss vidare till ett ställe kallat Eazy Bar, som vi besökte ett par dagar innan när vi hade vårat SUPERbucket moment. Stället är beläget över stranden på en avsats med diverse UVfärger och en träd som sticker rakt upp ur verandan.
Jag och Svea (och senare en schweizare) beställde in varsina drinkar och Lisa fick så gott ta sig en fruktshake, vilket hon var väldigt nöjd med, turligt nog. Vi satt där, tog var sin till drink och sedan beställde vi in varsin öl som vi smuttade på.
En liten parantes: Marijuana och alla andra droger är otroligt olagliga i Thailand, men framförallt marijuana och magiska svampar verkar säljas överallt. Jag är övertygad om att polisen är grymt korrumperad och att alla tjänar på att dessa droger säljs till turister och thailändare. Svamparna är dock rätt ovanliga, bara sett dem en gång och mest hört talas om dem, men cannabis finns överallt. Enda stället jag inte sett det eller luktat det varje dag, var i Bangkok.
Min misstanke är att barägarna får tillåtelse att sälja marijuana, så länge pengar åker uppåt, till polisen. Polisen låter dem därför vara och alla tjänar pengar på det. Money talks.
En annan parantes, angående burmeser: De verkar vara av väldigt låg status i Thailand, många av dem illegala flyktingar som går genom djungeln för att komma till Thailand och ett bättre liv. Burmeserna som drev Eazy Bar, var alla illegala hade jag fått reda på ett par dagar innan, men de verkade ha haft denna bar i flera år eller iallafall tillräckligt länge för att ha etablerat sig (stället var verkligen shysst!) och lära känna många av västerlänningarna som bosatt sig på Koh Tao.
Smuttandes på ölen och diskuterande hur kasst vädret var i Göteborg (jag och Lisa), Stockholm (Svea) och någonstans i Schweiz (Schweizaren) såg vi ett stort sällskap som gick förbi baren och gick bortåt stranden. Någonting kändes fel, då det plötsligt blev alldeles tyst. Folket, som satt och smuttade på sina öl och joints (en marijuana ciggarett) runt omkring oss och helt plötsligt blev det helt tyst. Musiken verkade lägga av och alla samtal bara stannade. Vi var nog sist med att haka på tystnaden men den var oundviklig och vi såg oss runt och alla märkte av att stämningen hade tagit en plötslig vändning. Det var mörkt, men precis vid baren stod ett gäng folk, asiater. Ljudet av handklovar hördes och då såg jag: En av burmeserna höll på att bli arresterad!
Jag kan bara tänka mig vad de som inmundigade den olagliga drogen tänkte vid det tillfället. Antagligen något som "Shit! Helvete! Fuck! Polis! Fängelse!". Icke sa nicke. De var endast intresserade av burmeserna. De gick igenom hela baren, tog pengar (tror jag) och cannabis (en antagelse, kanske inte ens det var det de var ute efter). Man såg ficklampans ljusa sken på marken och en burmes som försvann åt vårat håll och bort i mörkret. Iallafall han hade klarat sig, för stunden.
Det var ett väldigt speciellt ögonblick för mig. Det var så krossande uppenbart att polisen sket totalt i alla turister och backpackers som satt med joints framför sig på askfaten. Många hade säkerligen kastat bort dem i ren panik, det var ingen detalj jag ängnade särskilt mycket uppmärksamhet. Jag visste att burmesen som blev arresterad för helt jävla körd. Det var allvar. Han skulle inte hamna i fängelse. Han skulle bli deporterad. Hem till Burma, som han flytt från, och kanske bli straffad av deras militärregering. Jag är inte särskilt insatt i det landet, men det verkar vara helt jävla hemskt där för lokalbefolkningen.
Det som var så uppenbart var att de inte verkade särskilt intresserade att ta ifatt burmesen som drog sig vidare och jag såg ingen annan bli handfängslad heller. De visste garanterat att folk satt runtikring dem med möjliga narkotiska substanser på sig, men de brydde sig INTE ETT SKIT om oss eller någon annan viting.
Vad var de ute efter? Jag var tvungen att skriva ner allt som hände igår i min anteckningsbok, då det händer så mycket här annars att saker lätt försvinner. Mycket är baserat på mina egna iaktagelser och tolkningar av vad jag hört folk säga, men ska se om jag kan få reda på lite mer hur det ligger till här i Thailand med polisen och maffian. Tror nämligen jag stötte på maffian på Koh Phangan, så den verkar utbredd och denna gången var det ju lagens långa arm!
Ville de bara ha pengar? Ogillade de burmeser och bara ville deportera någon för att statuera ett exempel? Hade burmeserna skitit i att betala "beskyddspengar" och de ville markera att man inte jävlas med dem? Eller gjorde de helt enkelt deras jobb? Det sista finner jag minst sannolikt.
Trots att jag fick förklarat för mig av en uppenbarligen god vän till burmeserna vi talat med tidigare att han var totalt körd, skäms jag lite för att säga att jag fann det hela otroligt intressant och fascinerande! Visst, det är hemskt, men en sådan händelse för en att fundera, den kickar igång systemet och tankarna och får in en på tankebanor man inte får bara av att se några ord på papper i en tidning eller i en blogg. Den hårda, pengabaserade verkligheten. Allt handlar verkligen om pengar.
Men ack så spännande det var! Lisa, lugn och cool som hon är, verkade ganska oberörd. Givetvis tyckte hon det var rätt sjukt, men hon gick hem och somnade lugnt och fint (tabletterna börjar verka, hon blir friskare och piggare hela tiden). Jag, däremot, låg uppe och skrev. Sen lyssnade jag på musik. Sen gick jag runt och pillade. Sen gick jag ut och tog en cigg (ja, jag är en hopplös nikotinist). 5 minuter senare hörde jag ett monstruöst avgrundsvrål som lät som det var exakt utanför mitt fönster. 10 sekunder senare tackade jag de högre makterna för att jag inte valde att ta min cigg 5 minuter senare.
Jag sov i ett par timmar, vaknade i gryningen, Lisa sov fortfarande och jag valde att gå upp och filosofera över natten återigen med ännu en cigg (jaaa.... jag vet......) och har sen dess tagit en till (shut up!) och en moppefärd för en god, stark kopp kaffe som jag hade kraft och fokus att skriva detta inlägg.
Nu börjar dock magen knipa ihop sig och jag har bestämt att Lisa inte ska få sova särskilt mycket längre. Pekfinger i revbenen, någon? Skojar bara, jag brukar vara ganska öm när jag väcker henne. Fast då vaknar hon aldrig, så då får jag ändå ta till pekfingret. Hon är svårväckt, min käresta. Dock så tenderar hennes morgonhumör att vara ganska okej (ledsen Magnus. Vi kan inte ha allt här i världen.) gentemot mig.
Hur som haver, idag ska vi ut och snorkla i reven på norra sidan av ön och se koraller och skit! Jag är så förväntansfull! Lisa ska också med! Ännu en spännande dag här i paradiset (med en mörk baksida) för oss. Maaaat....
Simon, chockerad och fascinerad över systemet i Thailand.
Nyvaken...
Ok, Lisa står bakom mig och manar på mig att jag skall skriva ett kort inlägg. Det är ju en färdighet även det, och om jag lyckas återstår att se. Jag har dock haft varken frukost, eller ännu viktigare, kaffe än, så det kallar på mig. Hörde talas om detta ställe som serverar RIKTIGA cappuccino, latte, espresso osv. Min mage och tanke vandrar åt det håll. Stället heter Koppee. Jag låg och funderade igår om det bara var en riktig felstavning av engelskans coffee. Tydligen en kedja, så lite svårt att göra något åt nu, kanske.
Marcus - Jag hörde att Liverpool förlorade och jag lider med dig. Thailändarna vi bodde hos på andra ön var även dem rabiata liverpoolsfans så jag satt uppe sent en natt och såg lite av en match med dem. Den började dock 3am så kan inte påstå att jag lyckades hänga med särskilt bra eller stannade uppe särskilt länge. Men snart hägrar sommaren för dig, då lär Liverpool vinna som fan! Bara februari kvar, mars är ju snäppet bättre och då kan du alltid skratta åt mig åt hur sugigt jag tycker sveriges skitväder är, när du redan är härdad. Du ska få dig en matrapport! Dock inte just nu, då jag är on a deadline.
Helene - Ja, Lisa fungerar verkligen skitbra. Hon är relativt taggad att ta sig ut idag. Hon sitter bakom mig och väntar på att jag skall bli klar, så vi kan käka sen dra ut till stränderna. Hon hälsar så gott!
Helena - Dissad. Ja. Men jag trodde jag dissade dig tydligt nog att du inte ens skulle hitta hit igen?! Vad jag gör för fel?! HUR BLIR JAG AV MED DIG?!?! (fniss) z---- ok, lite lamt. Hur som haver. Med min tankekraft räknade jag ut att temperaturmässigt har vi det minst 20 gånger bättre än er. Sen har vi ju hav, sol och inga moln också. Hur många gånger blir det? Men du ska ju snart hit, va häääärligt för dig!! 9 dagar är ingenting. Nedräkning som fan. Speciellt om du bangar ur och "vabbar". Stackars Marie.
Marie - Usch, jag vet hur mycket du tycker om dina tisdagar i vanliga fall och det låter som om du hade alla förutsättningar att ha bland de sugigaste tisdagarna någonsin. Jag roliga är att jag faktiskt tror på dig när du säger du är glad för våran skull. Du är en fin person och är/var en mycket bra kollega ;). Ibland måste man pausa. Kommer du ihåg från i höstas? Du har ju inga barn iofs...
Karin - URK! Ishallen är ju bland jordens största helveteshål. Skridskosnören, kylan, uttråkningen. Bläh. Jag lider med dig. Hoppas du klarar dig undan magsjukan. Jag vet hur mycket du gillar den.
En hälsning från mig och Lisa: Vi saknar er alla och hoppas ni mår väl där hemma. Vi ska fortsätta blogga. Nu måste jag gå. Lisa säger jag är dålig på att skriva korta inlägg. Jag antar det stämmer.
Simon o Lisa.
Marcus - Jag hörde att Liverpool förlorade och jag lider med dig. Thailändarna vi bodde hos på andra ön var även dem rabiata liverpoolsfans så jag satt uppe sent en natt och såg lite av en match med dem. Den började dock 3am så kan inte påstå att jag lyckades hänga med särskilt bra eller stannade uppe särskilt länge. Men snart hägrar sommaren för dig, då lär Liverpool vinna som fan! Bara februari kvar, mars är ju snäppet bättre och då kan du alltid skratta åt mig åt hur sugigt jag tycker sveriges skitväder är, när du redan är härdad. Du ska få dig en matrapport! Dock inte just nu, då jag är on a deadline.
Helene - Ja, Lisa fungerar verkligen skitbra. Hon är relativt taggad att ta sig ut idag. Hon sitter bakom mig och väntar på att jag skall bli klar, så vi kan käka sen dra ut till stränderna. Hon hälsar så gott!
Helena - Dissad. Ja. Men jag trodde jag dissade dig tydligt nog att du inte ens skulle hitta hit igen?! Vad jag gör för fel?! HUR BLIR JAG AV MED DIG?!?! (fniss) z---- ok, lite lamt. Hur som haver. Med min tankekraft räknade jag ut att temperaturmässigt har vi det minst 20 gånger bättre än er. Sen har vi ju hav, sol och inga moln också. Hur många gånger blir det? Men du ska ju snart hit, va häääärligt för dig!! 9 dagar är ingenting. Nedräkning som fan. Speciellt om du bangar ur och "vabbar". Stackars Marie.
Marie - Usch, jag vet hur mycket du tycker om dina tisdagar i vanliga fall och det låter som om du hade alla förutsättningar att ha bland de sugigaste tisdagarna någonsin. Jag roliga är att jag faktiskt tror på dig när du säger du är glad för våran skull. Du är en fin person och är/var en mycket bra kollega ;). Ibland måste man pausa. Kommer du ihåg från i höstas? Du har ju inga barn iofs...
Karin - URK! Ishallen är ju bland jordens största helveteshål. Skridskosnören, kylan, uttråkningen. Bläh. Jag lider med dig. Hoppas du klarar dig undan magsjukan. Jag vet hur mycket du gillar den.
En hälsning från mig och Lisa: Vi saknar er alla och hoppas ni mår väl där hemma. Vi ska fortsätta blogga. Nu måste jag gå. Lisa säger jag är dålig på att skriva korta inlägg. Jag antar det stämmer.
Simon o Lisa.
Monitor Lizards.
Jag frågade precis en thailändare vad fan det är för ödlor som finns här och visade dem på wikipedia vilken sort det kunde vara. Här kommer en länk. Dessa finns alltså alldeles i närheten.
http://en.wikipedia.org/wiki/File:Nile_Monitor.JPG
Ehh.. Tyrannosaurus Rex? Jag tror jag ska köpa ett svärd, eller ännu hellre, en minigun.
http://en.wikipedia.org/wiki/File:Nile_Monitor.JPG
Ehh.. Tyrannosaurus Rex? Jag tror jag ska köpa ett svärd, eller ännu hellre, en minigun.
Koh Tao, våran version av paradiset?
Nu efter ett par dagar - jag tänker inte säga hur många, tid och rum spelar liten roll här - här på denna otroliga ö kan jag ge ett liten utlåtande om vad vi har att göra med. Den är väldigt liten, 21 kvadrat km. Västra sidan är den befolkade sidan med en betongväg - full med hål, gropar, sand och hundar - och connectar södra stranden med piren på den västra sidan. Den västra stranden är även där "saker händer". Vi har inte vart där än. Trivs för bra på våran lilla strand. Östra sidan av ön är mest jordvägar som går upp och ner och som leder till rätt öde stränder. Jag snackade med en kille som var sjukt trevlig igår och vi talade om att hyra 2 stycken fyrhjulingar och bränna runt lite på den sidan och se vad vi kan hitta. Lisa var nämligen inte så taggad på den idéen. Men hon kan hänga med hans flickvän istället. Hon var också extremt trevlig. De var båda två rätt lika oss faktiskt, nästan lite skrämmande.
Hur som haver, vi har spenderat mycket av våran tid på en kritvit liten strand som heter freedom beach. Det enda som finns där är en bar uppe på ett berg som ser ner över vattnet, kanske fem meter upp, med massa fina fiskar, krabbor och annat weird shit i vattnet. Vi hoppade i där och snorklade och shit vad coolt det var! Jag är glad att säga till er där hemma att Lisa, trots sin rädsla för fisk, faktiskt var i ett tag och snorklade. Inte långt, men första steget är alltid svårast. Jag är så stolt!
Jag dock, äventyrlig och cool som jag är, tog mig hela 15 meter ut från stranden. Tror jag nådde nästan 1 meter djup. Såg massa coola saker, sjögurkor (okej, dom var inte så coola, rätt jävla tråkiga faktiskt), massa fina småfisk i alla dess färger, något som hette skorpionfisk som låg under en sten. Naturligtvis körde jag på mottot "se men inte röra" lite extra hårt på denna något fula fisk. Något jag såg som verkligen var SKITCOOLT var en "parrot fish". Den var färgad i alla regnbågensfärger, blått, grönt, gult och allt där imellan, och dess oproportionerligt små fenor var som vingar och gick upp sen längs sidorna. Den var verkligen skitfin och såg urfånig ut med sina små fenor. Tydligen, fick jag höra från en trevlig snubbe, är det dessa fiskar som skapar den fina, puderlika kritvita sanden då de gnager ner döda koraller. Grym fisk var det! Jag såg även något som såg ut som en sjögurka fast med runda taggar. Tittade man nära så hade varje "tagg" ett blått "öga" med en röd "pupill". Jag vette fan vad det var för något, men den såg riktigt spacig ut iallafall.
Resten av strandtiden - det är förövrigt bästa vädret här sen vi kom till Thailand idag - spenderade vi med att sola lite men framför allt att snacka med en grupp människor som vi anslöt oss till. Det är det underbara med det här livet, alla bara kan snacka med varandra och alla är så trevliga och man får lära sig så mycket nytt! Helt fantastiskt!
Lisa börjar bli fint brun och jag har lyckats med min sedvanliga bonnebränna. Jag stoltserade dock med mitt bländande vita bröst och min begynnande ölmage på stranden idag, så jag har ett litet projekt att bli lite brun på mage också. Kommer nog spendera en hel del tid till att snorkla och det är ju gratis (Tack Magnus, för lånet! Funkar skitbra!) så där lär jag kunna få lite sol. Och ja, jag är försiktig med solskyddsfaktor och ser till att Lisa är det också.
Liten uppdate om Lisa: Jag såg till att hon kom till en vårdcentral igår pga att hennes sjukdom inte lagt sig riktigt. Hon är hostig, ont i halsen och lite ont i magen. Hon är dock inte så sjuk att hon är sängliggande men eftersom hon varit det över en sådan lång period tyckte jag, och hon, att det var dags att ta tjuren vid hornen och bli av med åbäket. Nu ska hon äta pencillin i 5 dagar och hon har fått totalt alkoholförbud från sin beskyddande partner, så hon verkligen kan bli frisk och njuta till 240% som man kan göra här. Nu kanske hon ligger på en 150% nivå. Det är rätt illa. Hur ligger ni till? 4%?
Kan även nöjt konstatera att våran nuvarande bungalow är fräsh. Sängen är såpass mjuk att man slipper blåmärken och den har en takfläkt som svalkar bra och kakelgolv och väldigt ren och fräsch. De har tom erbjudit oss toalettpapper, men det är ett västerländskt påfund jag numera bojkottar. Slangen gör en så mycket renare! Lisa har dock inte tagit det lika långt, och är förnuftig nog att många gånger använda papper. Annars trivs även hon ypperligt här på denna resort och vi blir säkert kvar här ett bra tag.
Angående bungalows och dess trevlighet fick jag höra en riktig skräckhistoria här på ön idag. Detta par - gifta, några år äldre än oss, amerikaner - bodde på en bungalow uppe bland bergen här bara några hundra meter bort. Tydligen finns det STORA landkrabbor som är aktiva på natten. Dessa monster bodde tydligen i bungalowen, främst uppe i taket, så på natten blev de aktiva. De hörde skrapande ljud överallt och misstänkte det kunde vara råttor. När de sken med sin ficklampa fick de dock se dessa enorma monster, som de så ordagrant beskrev dem som. Nu måste detta vart en upplevese som blotta ord inte kunde förtälja i all dess ångestfyllda känsla, men det lät HEMSKT. Allt de hade mellan dessa kreatur och sig själva var ett myggnät. Jag menar, mot kackerlackor och mygg så är det ju lugnt, men mot grogouanska monsterkrabbor? No thank you!
Det finns tydligen även Monitor Lizards här på ön, i detta område. De hade sett en imorse som rusade över vägen, som var längre än killen jag snackade med. Han var längre än mig, med några centimeter. Monitor Lizards tillhör samma familj som Komodo Dragons, så kör detta på wikipedia och se vad ni missar där hemma. Det ska jag göra alldeles strax. Måste läsa på dess svagheter utifall att jag blir utsatt för en attack. Jag är ju knappast någon Steve Irving, om man säger så.
Klockan är 16:00 nu, och vi är båda rätt trötta från att ha varit ute i solen i 3-4 timmar. Blir lite slapphet i skuggan sedan kanske lite mer snorkling eller en tur ner till "city". Jag vill ha mig ett par vida byxor. Jeans är rätt överskattat här och jag ångrar grovt att jag packade ner några. De enda jag använder är de med tusen hål överallt, för de fläcktar iallafall bra.
Vi blir nog kvar här på Koh Tao i iallafall en vecka som det ser ut nu. Går katamaraner härifrån direkt till fastlandet med anslutning till massa ställen, så Thailand är det perfekta reselandet. Varför bara planera att stanna 3-4 dagar på ett ställe om man skulle älska det och 3 veckor på ett ställe som kanske suger? Mycket bättre att vara fri och köra på och stanna precis där man trivs som bäst. Vi trivs här på Koh Tao. Om några dagar kanske jag är redo att sticka till Shark Bay och snorkla bland revhajarna, det ska tydligen vara rätt crazy. Jag är dock inte där än. Först måste jag våga mig ut till reven. Det ska tydligen vara heeeelt skadat underbart. Ahh, alla historier jag har hört! Och dykcertifikat med duktiga intruktörer är så billigt. Mötte några igår. Tom Lisa verkade intresserad av det. Kanske, kanske...
Fortsätt kommentera, kära läsare. Jag läser så gärna vad ni skriver och säg gärna lite vad just NI gjort på eran dag. Alltid trevligt att ha något att jämnföra med. Må väl, alla vänner och familjer, från både mig och Lisa.
/Simon, problemfri och utan värk i varken axlar eller rygg. Thaimassage är the shit!
PS. Jag har tagit massvis med coola bilder. Lite synd för er kära läsare att yours truly är så jävla lat och inte riktigt orkar sitta här och ladda upp alla riktigt än. Tog även en video från ett strandparty på Koh Phanang när de skickade upp sådana där små thailuftballonger, vad de nu heter. Jag och Lisa ska nog köra någon egen sådan ceremoni någon dag. Det hade vart trevligt :). Nu avslutar jag det här. Blir ju ett nytt inlägg annars. DS.
Dag 2 på Koh Tao.
Innan jag berättar om hur det är här vill jag bara höja mina två långfingrar åt blogg.se som hindrade mig från att publicera mitt föregående inlägg och inte heller gick det att spara. Fick maila det till mig själv och sedan kopiera in det hela. Därav försvann all form av radbrytningar och det blir ett helvete för er kära läsare att läsa, vilket är synd, för det fanns en del av intresse däri. Eftersom jag redan suttit såpass länge framför datorn (det kostar) och för att solen är på väg att gå ner så hade jag, tyvärr, varken tid eller lust att gå igenom hela stycket igen och dela upp det. Istället gör jag detta till min formella ursäkt för er kommande huvudvärk - jag vet själv hur horribelt det är att läsa en ouppdelad text - men hoppas ni har överseende. Kanske skicka något mindre snällt mail till blogg.se när ni ändå är på G.
Hur som haver. Vi är i Koh Tao. Kom hit igår. Nu när jag ändå är inne i en klagande anda - jag är dock lycklig - så måste jag säga att billiga boenden har baksidor. Våra sängar var så hårda att jag, bokstavligen talat, har blåmärken på båda mina höftben. Helt ärligt, fan va hårda de var. På båten över hit lyckades jag faktiskt sova rakt på plankorna på golvet, precis vid båtkanten. Alltså trä- och betongunderlag. Man blir ganska härdad av backpacker livet, tycks det som.
Saker jag lärt mig:
-Spola mina bakre regioner med en vattenslang och helt sluta använda papper. Inte värt mödan.
-Sova lite varstans. Är dock en novis på denna punkt, men blir ju bättre och bättre. Sov ju på en jävla båt på golvet, for fuck sake. Det är rätt hardcore.
-Prata med folk som man inte kan språket med. Väldigt intressant att använda sig av kroppsspråk och bara få ord som "money" "bhat" "weather" osv. Man får verkligen tala basic engelska, och det är en färdighet i sig!
-Lära sig vänta. Hemma blev jag grinig om jag var tvungen att vänta på bussen i 10 minuter. Här? 2 timmar försenat säger du? Aja, jag lägger väl mig tillrätta på min backpack och plockar fram en bok eller skriver i mitt block eller tar fram gitarren en stund.
-Trafik. Vi har hyrt moppe sista veckan. Sen min olycka nästan 10 år tillbaka har jag alltid haft en lätt fobi för trafik. Nu kör jag runt som en gud (dock med hjälm och sansad hastighet) och viner fram och tillbaka mellan för långsama bilar, cyklar, hundar, moppar och människor.
-Hålla tillbaka ilskan mot idioten bredvid mig. Han sitter nämligen och skakar på sitt ben, vilket skakar mitt säte och detta stör mig något ofantligt. Han har fått "the evil eye" ett par gånger nu, men snart så blir det kanske en artig undran om han kan sluta upp med sitt ofantligt irriterande beteende. Nu började han värre än någonsin och jag tappade tråden. Morr..........................GRRRRRRRRRRRRR
-Hålla tillbaka mitt humör. Detta är jag bra på. Jag är som en buddha. Lugn, Simon, Lugn.
-Säkert massa andra saker som jag inte kommer på nu för den här jävla tölpen håller på för mycket. Nu går jag fan och gör något annat. Jag återkommer imorgon igen. Undrar om man kan köpa gift på apoteken....
Ha det så väl där hemma. I snabba ord kan jag säga detta om Koh Tao - innan ni får en mer djup inblick i det -, det är paradiset. Finare än Koh Phanang, mindre, mysigare, chillare, bättre. Och Koh Phanang ägde verkligen. Hade det inte vart för mongot bredvid mig hade jag varit 100% lycklig.
Hörs och ses! Det knallblå, klara vattnet och den kritvita stranden kallar. Och om jag sitter 4 minuter längre kommer det nog synas blåljus i horisonten. Tror det hade vart svårt för mig att fly på en strand.
See ya!
Hur som haver. Vi är i Koh Tao. Kom hit igår. Nu när jag ändå är inne i en klagande anda - jag är dock lycklig - så måste jag säga att billiga boenden har baksidor. Våra sängar var så hårda att jag, bokstavligen talat, har blåmärken på båda mina höftben. Helt ärligt, fan va hårda de var. På båten över hit lyckades jag faktiskt sova rakt på plankorna på golvet, precis vid båtkanten. Alltså trä- och betongunderlag. Man blir ganska härdad av backpacker livet, tycks det som.
Saker jag lärt mig:
-Spola mina bakre regioner med en vattenslang och helt sluta använda papper. Inte värt mödan.
-Sova lite varstans. Är dock en novis på denna punkt, men blir ju bättre och bättre. Sov ju på en jävla båt på golvet, for fuck sake. Det är rätt hardcore.
-Prata med folk som man inte kan språket med. Väldigt intressant att använda sig av kroppsspråk och bara få ord som "money" "bhat" "weather" osv. Man får verkligen tala basic engelska, och det är en färdighet i sig!
-Lära sig vänta. Hemma blev jag grinig om jag var tvungen att vänta på bussen i 10 minuter. Här? 2 timmar försenat säger du? Aja, jag lägger väl mig tillrätta på min backpack och plockar fram en bok eller skriver i mitt block eller tar fram gitarren en stund.
-Trafik. Vi har hyrt moppe sista veckan. Sen min olycka nästan 10 år tillbaka har jag alltid haft en lätt fobi för trafik. Nu kör jag runt som en gud (dock med hjälm och sansad hastighet) och viner fram och tillbaka mellan för långsama bilar, cyklar, hundar, moppar och människor.
-Hålla tillbaka ilskan mot idioten bredvid mig. Han sitter nämligen och skakar på sitt ben, vilket skakar mitt säte och detta stör mig något ofantligt. Han har fått "the evil eye" ett par gånger nu, men snart så blir det kanske en artig undran om han kan sluta upp med sitt ofantligt irriterande beteende. Nu började han värre än någonsin och jag tappade tråden. Morr..........................GRRRRRRRRRRRRR
-Hålla tillbaka mitt humör. Detta är jag bra på. Jag är som en buddha. Lugn, Simon, Lugn.
-Säkert massa andra saker som jag inte kommer på nu för den här jävla tölpen håller på för mycket. Nu går jag fan och gör något annat. Jag återkommer imorgon igen. Undrar om man kan köpa gift på apoteken....
Ha det så väl där hemma. I snabba ord kan jag säga detta om Koh Tao - innan ni får en mer djup inblick i det -, det är paradiset. Finare än Koh Phanang, mindre, mysigare, chillare, bättre. Och Koh Phanang ägde verkligen. Hade det inte vart för mongot bredvid mig hade jag varit 100% lycklig.
Hörs och ses! Det knallblå, klara vattnet och den kritvita stranden kallar. Och om jag sitter 4 minuter längre kommer det nog synas blåljus i horisonten. Tror det hade vart svårt för mig att fly på en strand.
See ya!
Two Rocks. 2 dagar gammalt inlägg. Fucked up radbrytning.
Vi är tillbaka på våran lilla pärla, Two Rocks. Jag tänker nu köra lite reklam för dem och berätta hur grymt det verkligen är där! Det är familjeägt av en stor familj med varierande åldrar. Allt från yngre än mig, till min ålder, och så vidare uppåt ända till gammelfarfar. De är sjukt trevliga och välkomnar en verkligen in i deras sällskap. Bara igår satt jag med dem inne bakom baren i deras lilla hangout ställe och pratade och drack lite thaibrandy som de bjöd på. De visade mig hur man rullar ciggaretter i bananblad och även något annat blad, som de inte visste vad det hette på engelska. De pekade dock på bladen som hyddan hade som tak, så det var iallafall av den typen. Ciggaretten fick verkligen en underlig smak, vilket är varför de gör det. Många av dem röker inte vanligtvis tobak men gör det på kvällarna ibland för smakens skull. Det smakade verkligen annorlunda. Dock gjorde det mig lite skraj först för de pekade på de två olika bladen - det var en ung kille, min ålder, och en äldre fiskare - och hade olika åsikter om dem "-Not good." sa den äldre och pekade på den yngres tobak och blad. Eftersom jag just rökt den yngres "cigarett", blev jag plötsligt orolig att den äldre mannen fördömde den yngre för att det kanske var någon konstigt med den, som typ opium eller så. Nervös blev jag och försökte - det är fan inte lätt när man inte talar varandras språk - ta reda på om det var någon konstig drog jag just hade rökt. Efter en stunds oro, blev jag dock försäkrad om att det var 100% tobak. Det de menade var att den yngre killens tobakspåse var för billigt, den kostade 5bhat. Den äldre mannen hade dock den dyrare sorten. Hans burk kostade hela 15bhat (3kr!!). Vid denna upptäckt skrattade jag ganska gott åt mitt lite för försiktiga sätt att vara. Tyvärr, eftersom jag mest bara låter tankarna flöda när jag skriver dessa inlägg, så kanske tråden tappar tråden något. Jag tänker dock inte ge er en mer fullständig beskrivning om omgivningen, men tänk er; fin trädgård, massa gulliga djur som man gärna får ta med in till sin bungalow, trevliga som bor där, en strand man nästan har för sig själv, en strandbar att se perfekta solnedgångar och billig scooteruthyrning (som vi dessutom får rabatt på, för de är så sjukt snälla). Det hände även en annan sak igår kväll som fullständigt skrämde skiten ur mig. Det beblandade den sjuka hunden - som har typ skabb överallt - och mig på kvällen, mörkt. Den ville tydligen leka, och började nafsa mig på benet och hoppa och slicka på mig. Vad tänkte jag då? RABIES!!! Usch... är inte riktigt redo att redogöra för denna upplevelse, men låt oss säga att det innefattade desinfekteringsmedel över hela kroppen, jag stel som en pinne, ropande "please...!" till thailändarna att hjälpa mig och ett långvarig diskussion om jag borde ta båten över till Koh Samui och se om jag fått rabies. Så bedårande som min kära fästmö är, lyckades hon lugna mig och sa att det inte var någon fara om man inte blev biten eller om de slickade på sår. Jag har övervägt att kolla upp vad som verkligen gäller, men jag vill inte förstöra min semester av att bli sjukt orolig. Idag har jag och Lisa tagit scootern upp till ett vattenfall och följt med det upp in i jungeln. Vi fick gå branta stigar, men rötterna hade nästan formats som trappsteg, så det gick väldigt bra. Motion fick vi iallafall och många fina utsikter. Nu härnäst ska vi åka och basta. Stället är tydligen ägt av buddhistmunkar och är gratis (om man inte vill donera, dvs). Ska tydligen vara örter av något slag i bastun. Verkar intressant! Hälsning från Lisa: Hon skrev ett inlägg häromdagen, men sorgligt nog hängde sig hennes dator och hela texten försvann. Hon vill dock hälsa alla så gott att hon har det jättebra även hon. Hennes magsjuka är mycket, mycket bättre. Den varade främst i en natt, med efterföljande dag av magont. Dagen efter det var hon nästan återställd och nu är hon frisk som en nötkärna! Hon kommer antagligen komma in senare idag och skriva ett. Jag pushar på henne ;). Imorgon bär det antagligen av ut till Koh Tao, en mindre ö som ligger ännu längre ut än våran nuvarande ö. Ska tydligen finnas sköldpaddor där och enligt kartan verkar det vara en perfekt scooterö, så vi kan fortsätta utforska. Så mycket mer givande när man gör det! Dags för en örtbastu. Men ni där hemma, ni kan iallafall trösta er med att ni har varmvatten. Idag överväger jag att ta en hink kallvatten och duscha med, för att få det överstökat så fort som möjligt. Nu har ni ju det bättre än oss på iallafall ETT sätt. Haha! /Simon, trivs, förälskad, lycklig, mindre orolig.
koh tao
hoppas nu att jag kan skriva detta inlagg utan att raka trycka pa nagon kombinnationsknapp och radera hela skiten... vilket jag gjorde forra gangen. ska forsoka summera lite av vad jag kommer ihag att jag skrev. har precis lamnat varat favoritstalle: ban tai. dom varan gamla polare bob (50 aring fran san fransisco som rest omkring i asien i 20 ar) sa: top notch! om man har rest runt i 20 ar borde man ju faktiskt ha sett endel, men jag hoppas att vi kan hitta iallafall nastan lika bra stallen igen. dock fanns det ett par minus: sangarna var sa harda att bade jag och simon har fatt typ blamarken pa sidorna av hoften, hade jag blivit magsjuk dar, hade jag nog fatt liggsar!! sen ar det det har med vasterlandska man med thailandska fruar.... jag kan inte lata bli att tro att det iallafall till viss del bestar av livet och pengarnan de kan erbjuda som de gifter sig med dessa man. det fanns iallafall en man, (tony) fran england, han var 56 men sag ut som 75, pratade som ev avlagd alkis och hade en 1,5 arig pojke ihop med en thailandska som knappt kundne snancka engelska. han var ful som fan och agnade hennne noll uppmarksamhet... kopt? inte kopt? man kan ju garna inte fraga men jag tror pa det forsta. iallafall.. denna lilla killen tog han med sig till varan lilla strandbar, so far so good, men jag mar alltid lite illa nar smabarns behov av uppmarksamhet byts ut mot en ol, och skitsnack. sa inget party for mig den dagen. jag tog med mig killen och kastade stenar i vattnet och sparkade fotboll... han agde mig!!! det var dagens goda garning det... efter ett tag kom hans fru hem fran jobbet och tog over tillsynen av barnet.. bade jobb och husfru... undrar vad tony gor forutom att dricka ol??? det var det negativa det... nu har vi alltsa hamnat pa on koh tao... vi bor pa sodra sidan av on, den lite lugnare delen (hela on bestar av dykare som pluggar sa det ar inte full fart direkt) det verkar sjyst hittils.. det ar sjukligt vackert med klart vatten och vit sandstrand utan skit pa. kanske att jag ska bada i havet for forsta ganngen imorgon.
Tillbaka från Haad Salad.
Ja, vi tog ju oss en tur till Haad Salad då vi fick för oss att våran kära kollega Helena rekommenderade det varmt. När jag, två dagar senare, återvände till Baan Tai så frågade en amerikansk man hur Haad Salad var. Min respons var "Haad Salad is the asshole of Kho Phanang".
Jepp, så mycket tyckte jag om den skitstranden. Det var dött. Riktigt jävla dött. Stranden var späckad med dyra resorts och de folk som fanns där var typiska semestermänniskor. Många hade barn och var äldre och gjorde typiska turistsaker. Typ som att ligga i en solstol i en hel dag. Vi fixade billigt boende - en bungalow för 300bhat precis i den norra änden av stranden - och stannade där i två plågsamma nätter. Mannen som ägde ställe var en skum jävla schweizare som rökte gräs heeela tiden. Han var lika intelligent som man blir efter en livstids dagligt marijuanarökande. Med andra ord, han var riktigt jävla puckad. Träffade en yngre thaikille nere på stranden som sa att han hade köpt sin thaifru. Ännu ett minuspoäng till den vidrige gubben.
Jag är en person som gillar trevligheter, och jag kände mig därför inte särskilt tillfreds på det skitplacet. Vill nämnas att det låg långt åt helvete vilket gjorde att det inte fanns ett skit att göra.
En kväll köpte vi dock in hel fisk som de BBQade framför oss. Det blev "red snapper" och barracuda. Jag var tvungen att testa något så coolt som barracuda och det var rätt gött faktiskt. Den kvällen blev Lisa akut magsjuk och kräktes hela natten. Om det var fisken vet vi ej, men vi käkade precis samma sak och jag var kry som en... ja, så kry jag brukar vara.
Jag gnällde mig till att vi skulle återvända tillbaka till Baan Tai och ta in på Two Rocks igen. Det stället äääger verkigen. Skitfint, massa söta djur, familjeägt med MASSA trevliga thailändare. Stranden är fin att traska på när högvattnet har lagt sig, men givetvis inte så fin att man vill spendera hela sin tid där. Det är väl ställets, enligt mig, enda nackdel.
När vi återvände fick vi dessutom en större bungalow med PERFEKT läge mellan restuarangen och strandbaren och havet. Att endast behöva gå 5 meter för alla ens behov passar mig ganska bra, om man säger så. Vi har dessutom hyrt en scooter, för 200bhat/dagen, och tillbringade gårdagen med att köra runt på Kho Phagang. Vi var påväg mot ett vattenfall, men vägen blev brantare och brantare och slingrigade och slingrigare. Efter ett litet missöde med att jag "missade" vägen, så ville inte Lisa åka med mig längre så vi åkte tillbaka en bit, körde in på en liten jordväg och tittade lite på jungeln. Det är cooooolt.
Annars, hur är livet? Ja, slangen på toaletten är numera min sedvanliga "efter nr 2" ritual. Efter en natt då jag, antagligen pga för stark mat, fick gå upp och göra mina behov använde jag toalettpapper. Jag såg mig runt efter papperskorgen, men ICKE; ingen fanns att se. En lätt släng av panik drabbade mig. Jag kunde ju inte spola ner avföringspappret i toaletten och riskera att toaletten fick stopp. Hade vart ytterst pinsamt. Den enda logiska vägen att gå, beslutade jag, var att ta med mig det stinkande pappret och göra en nattlig jungelutflykt och på ett strategiskt ställe begrava pappret. Nu kanske det låter som om jag tog mig en bra bit, men alla de exotiska ljud jag hörde här gjorde mig något skärrad så jag begravde det under grannens bungalow. Nu får ju han skulden iallafall, tänkte jag.
Annars? På våran nuvarande toalett satt det en ödla inatt när Lisa skulle gå på toa. De senaste dagarna har även en stor tusenfoting flyttat in. Han brukar häcka i hörden, ihopkrupen. Den verkar relativt harmlös och jag har nästan börjat se honom som mitt personliga husdjur, så jag låter honom stanna. Lisa är dock inte riktigt lika förtjust i honom, om man säger så.
Min favorit här på two rocks är dock den lilla hundvalpen. Han är så fruuuuuktansvärt söt. Jag kan inte låta bli honom. Jag har även hittat en herrelös kattunge utan svans, så jag tog mig en tur till en mataffär och köpte lite mat till honom. Tillbaka till hundvalpen dock. Han heter "Phaad Thai". För er som inte vet är den en thailändsk maträtt. Jag skrattade så jag grät när jag hörde det. De har humor de här människorna.
Nu ska vi strax hoppa på våran scooter - jag älskar den verkligen, jag tar den till mataffären som ligger 50m bort från våran bungalow, haha! - och ta oss norrut och sedan inåt landet. Vi fick ett vattenfall rekommenderat som var mycket vackert och med lätta vägar att ta sig fram på. Så nu ska vi handla oss en liten massäck och sedan sticka dit. Kanske ta en promenad i jungeln. I love this!
Imorgon funderar vi på att ta oss till Koh Tao. Det har nämligen varit väldigt dåligt väder här. Häromdagen var det inte ens sol hela tiden och jag fick till och med gåshud vid ett tillfälle. Usch och fy för oss. :)
Detta var tänkt att bli ett kort inlägg. Verkar som om jag är oförmögen till detta. Jag gör nu ett abrupt avslut för jag vill styla runt med mina pilotbrillor på min HD. Ja, jag har en hjälm som ser ut som en kruka och ser ut som en tölp, men safety first! Vi är nog de enda med hjälm här. De skrattar åt oss.
Snipp snapp slut. Ha det gött, för det lär vi ha!
/Simon, thailandälskare.
Jepp, så mycket tyckte jag om den skitstranden. Det var dött. Riktigt jävla dött. Stranden var späckad med dyra resorts och de folk som fanns där var typiska semestermänniskor. Många hade barn och var äldre och gjorde typiska turistsaker. Typ som att ligga i en solstol i en hel dag. Vi fixade billigt boende - en bungalow för 300bhat precis i den norra änden av stranden - och stannade där i två plågsamma nätter. Mannen som ägde ställe var en skum jävla schweizare som rökte gräs heeela tiden. Han var lika intelligent som man blir efter en livstids dagligt marijuanarökande. Med andra ord, han var riktigt jävla puckad. Träffade en yngre thaikille nere på stranden som sa att han hade köpt sin thaifru. Ännu ett minuspoäng till den vidrige gubben.
Jag är en person som gillar trevligheter, och jag kände mig därför inte särskilt tillfreds på det skitplacet. Vill nämnas att det låg långt åt helvete vilket gjorde att det inte fanns ett skit att göra.
En kväll köpte vi dock in hel fisk som de BBQade framför oss. Det blev "red snapper" och barracuda. Jag var tvungen att testa något så coolt som barracuda och det var rätt gött faktiskt. Den kvällen blev Lisa akut magsjuk och kräktes hela natten. Om det var fisken vet vi ej, men vi käkade precis samma sak och jag var kry som en... ja, så kry jag brukar vara.
Jag gnällde mig till att vi skulle återvända tillbaka till Baan Tai och ta in på Two Rocks igen. Det stället äääger verkigen. Skitfint, massa söta djur, familjeägt med MASSA trevliga thailändare. Stranden är fin att traska på när högvattnet har lagt sig, men givetvis inte så fin att man vill spendera hela sin tid där. Det är väl ställets, enligt mig, enda nackdel.
När vi återvände fick vi dessutom en större bungalow med PERFEKT läge mellan restuarangen och strandbaren och havet. Att endast behöva gå 5 meter för alla ens behov passar mig ganska bra, om man säger så. Vi har dessutom hyrt en scooter, för 200bhat/dagen, och tillbringade gårdagen med att köra runt på Kho Phagang. Vi var påväg mot ett vattenfall, men vägen blev brantare och brantare och slingrigade och slingrigare. Efter ett litet missöde med att jag "missade" vägen, så ville inte Lisa åka med mig längre så vi åkte tillbaka en bit, körde in på en liten jordväg och tittade lite på jungeln. Det är cooooolt.
Annars, hur är livet? Ja, slangen på toaletten är numera min sedvanliga "efter nr 2" ritual. Efter en natt då jag, antagligen pga för stark mat, fick gå upp och göra mina behov använde jag toalettpapper. Jag såg mig runt efter papperskorgen, men ICKE; ingen fanns att se. En lätt släng av panik drabbade mig. Jag kunde ju inte spola ner avföringspappret i toaletten och riskera att toaletten fick stopp. Hade vart ytterst pinsamt. Den enda logiska vägen att gå, beslutade jag, var att ta med mig det stinkande pappret och göra en nattlig jungelutflykt och på ett strategiskt ställe begrava pappret. Nu kanske det låter som om jag tog mig en bra bit, men alla de exotiska ljud jag hörde här gjorde mig något skärrad så jag begravde det under grannens bungalow. Nu får ju han skulden iallafall, tänkte jag.
Annars? På våran nuvarande toalett satt det en ödla inatt när Lisa skulle gå på toa. De senaste dagarna har även en stor tusenfoting flyttat in. Han brukar häcka i hörden, ihopkrupen. Den verkar relativt harmlös och jag har nästan börjat se honom som mitt personliga husdjur, så jag låter honom stanna. Lisa är dock inte riktigt lika förtjust i honom, om man säger så.
Min favorit här på two rocks är dock den lilla hundvalpen. Han är så fruuuuuktansvärt söt. Jag kan inte låta bli honom. Jag har även hittat en herrelös kattunge utan svans, så jag tog mig en tur till en mataffär och köpte lite mat till honom. Tillbaka till hundvalpen dock. Han heter "Phaad Thai". För er som inte vet är den en thailändsk maträtt. Jag skrattade så jag grät när jag hörde det. De har humor de här människorna.
Nu ska vi strax hoppa på våran scooter - jag älskar den verkligen, jag tar den till mataffären som ligger 50m bort från våran bungalow, haha! - och ta oss norrut och sedan inåt landet. Vi fick ett vattenfall rekommenderat som var mycket vackert och med lätta vägar att ta sig fram på. Så nu ska vi handla oss en liten massäck och sedan sticka dit. Kanske ta en promenad i jungeln. I love this!
Imorgon funderar vi på att ta oss till Koh Tao. Det har nämligen varit väldigt dåligt väder här. Häromdagen var det inte ens sol hela tiden och jag fick till och med gåshud vid ett tillfälle. Usch och fy för oss. :)
Detta var tänkt att bli ett kort inlägg. Verkar som om jag är oförmögen till detta. Jag gör nu ett abrupt avslut för jag vill styla runt med mina pilotbrillor på min HD. Ja, jag har en hjälm som ser ut som en kruka och ser ut som en tölp, men safety first! Vi är nog de enda med hjälm här. De skrattar åt oss.
Snipp snapp slut. Ha det gött, för det lär vi ha!
/Simon, thailandälskare.
Hat Salad
Yes, nu har vi lämnat våran härliga bungalow anläggning och begett oss till den nordvästra kusten av Koh Phanang. Måste erkänna att det var med ett visst vemod jag lämnade det trevliga stället, men jag hoppas jag kan återvända dit innan vi beger oss bort från öriket här i sydöstra thailand.
Vi hoppade på en flaktaxi och 30 minuter eller så senare - med ett stopp i mellan för pengauttag i Thong Sala - så var vi framme. Första som slog oss var lugnet och att det var rätt få människor. Ganska snabbt träffade vi dock på en äldre herre av västerländskt ursprung som verkade driva en bungalow anläggning på norra sidan av stranden. Vi vandrade dit och fick oss en bungalow ca 2 meter från havet och 5 meter från strandbaren. Ja, tack!
Denna bungalowen, likt den andra, var ganska spartansk. En dubbelsäng med tillhörande myggnät, en fläkt och ett eget badrum. Varm vatten, precis som på föregående ställe, är en lyx vi inte har men det tillför destomer till resan vi gör, kan jag tycka. Vi slog oss ner i strandbaren och tog oss var sin chang och samtalade lite med de som jobbade där. Därifrån begav vi oss till Hat Salat och gick längs stranden, med högvattnet sköljande upp över våra fötter.
Vågorna är fortfarande höga, och i skrivande stund hör jag och ser dem mullra ca 7 meter från mig. Våran plan för dagen? Ta en dag tillsammans, få massage, äta färsk fisk, vandra på stranden och slutligen slå oss ner på något ställe som ser angenämnt ut.
Det enda jag, personligen, har emot denna strand är att den är lite för turistig. De flesta anläggningarna håller hög klasso och klientelen verkar vara därefter. En del barnfamiljer syns här och en del svenskar också för den delen. Stranden är dock mycket finare än den förra vi var på, men stämningen och gemenskapen på det föregående boendet tror jag kan bli svårt att slå. Vem vill inte spendera sin tid med givmilda thailändare, genuina hippies och diverse resande från hela världen?
Jag trivs verkligen ofattbart mycket här och tror det kan bli svårt att komma hem igen på vissa sätt. Livet här är så bra, folket är så trevligt, vädret är så fint, allting är så billigt och atmosfären är lugn, harmonisk och kärleksfull. Varför skulle man då vilja spendera sin tid i ett land så mörkt, kallt och tråkigt som Sverige? Detta var något jag låg och filosoferade över igår kväll, när jag låg i hängmattan utanför vår bungalow.... ända tills den gick sönder och jag ramlade rakt ner på betonggolvet under mig med stjärten och armbågen först. Ont, är en ganska beskrivande ord, och skulle passa in i känslan som pulserade i min ståtliga kropp. Smärta, beblandat med ett vemod att inte längre ha en hängmatta att softa i, gjorde det till en något sentimental stund på min gårdag.
Jag repade mig dock ganska snabbt efter den traumatiska händelsen och gjorde det kloka beslutet att faktiskt gå att lägga mig. Dessutom, pga närmare 35 timmars vaken tid med endast 5 timmars sömn och en natts festande, kände jag mig något illa till mods ute i mörkret. Konstiga läten, som tycktes vara en bebis - Lisa förklarade för mig att sk. marskatter kan låta på detta vis, och att det troligtvis var detta jag uppfattade - hördes i området och gjorde mig lite paranoid. När då hängmattan brast kände jag att det ändå kanske var ett tecken att jag skulle gå in och lägga mig. Sagt och gjort, så gjorde jag.
Imorse hjälpte jag våran hotellvärd att stämma sin gitarr innan vi slutligen packade våra saker och begav oss hit. Nu ska jag fortsätta att njuta av min tid här i detta underbara land. Jag hoppas ni har det så bra där hemma!
/Simon...
Vi hoppade på en flaktaxi och 30 minuter eller så senare - med ett stopp i mellan för pengauttag i Thong Sala - så var vi framme. Första som slog oss var lugnet och att det var rätt få människor. Ganska snabbt träffade vi dock på en äldre herre av västerländskt ursprung som verkade driva en bungalow anläggning på norra sidan av stranden. Vi vandrade dit och fick oss en bungalow ca 2 meter från havet och 5 meter från strandbaren. Ja, tack!
Denna bungalowen, likt den andra, var ganska spartansk. En dubbelsäng med tillhörande myggnät, en fläkt och ett eget badrum. Varm vatten, precis som på föregående ställe, är en lyx vi inte har men det tillför destomer till resan vi gör, kan jag tycka. Vi slog oss ner i strandbaren och tog oss var sin chang och samtalade lite med de som jobbade där. Därifrån begav vi oss till Hat Salat och gick längs stranden, med högvattnet sköljande upp över våra fötter.
Vågorna är fortfarande höga, och i skrivande stund hör jag och ser dem mullra ca 7 meter från mig. Våran plan för dagen? Ta en dag tillsammans, få massage, äta färsk fisk, vandra på stranden och slutligen slå oss ner på något ställe som ser angenämnt ut.
Det enda jag, personligen, har emot denna strand är att den är lite för turistig. De flesta anläggningarna håller hög klasso och klientelen verkar vara därefter. En del barnfamiljer syns här och en del svenskar också för den delen. Stranden är dock mycket finare än den förra vi var på, men stämningen och gemenskapen på det föregående boendet tror jag kan bli svårt att slå. Vem vill inte spendera sin tid med givmilda thailändare, genuina hippies och diverse resande från hela världen?
Jag trivs verkligen ofattbart mycket här och tror det kan bli svårt att komma hem igen på vissa sätt. Livet här är så bra, folket är så trevligt, vädret är så fint, allting är så billigt och atmosfären är lugn, harmonisk och kärleksfull. Varför skulle man då vilja spendera sin tid i ett land så mörkt, kallt och tråkigt som Sverige? Detta var något jag låg och filosoferade över igår kväll, när jag låg i hängmattan utanför vår bungalow.... ända tills den gick sönder och jag ramlade rakt ner på betonggolvet under mig med stjärten och armbågen först. Ont, är en ganska beskrivande ord, och skulle passa in i känslan som pulserade i min ståtliga kropp. Smärta, beblandat med ett vemod att inte längre ha en hängmatta att softa i, gjorde det till en något sentimental stund på min gårdag.
Jag repade mig dock ganska snabbt efter den traumatiska händelsen och gjorde det kloka beslutet att faktiskt gå att lägga mig. Dessutom, pga närmare 35 timmars vaken tid med endast 5 timmars sömn och en natts festande, kände jag mig något illa till mods ute i mörkret. Konstiga läten, som tycktes vara en bebis - Lisa förklarade för mig att sk. marskatter kan låta på detta vis, och att det troligtvis var detta jag uppfattade - hördes i området och gjorde mig lite paranoid. När då hängmattan brast kände jag att det ändå kanske var ett tecken att jag skulle gå in och lägga mig. Sagt och gjort, så gjorde jag.
Imorse hjälpte jag våran hotellvärd att stämma sin gitarr innan vi slutligen packade våra saker och begav oss hit. Nu ska jag fortsätta att njuta av min tid här i detta underbara land. Jag hoppas ni har det så bra där hemma!
/Simon...
fullmoon
klockan ar 08.00 och kanslan ar: fy faaaan va grym kvall!!!!
men en 10 timmar tidigare var kanslan: vad fan ar detta???
det kandes da som turkiets alanya (charter sa att det skriker om det) fast mycket. mycket mera folk. det var inte den gemensamma fest kanslan som jag hade forvantat mig och heller inte manga upptradanden utan mer olika stallen som spelade samma musik som folk som dansade till, and thats it!
som tur var fanns det ickedansstallen ocksa sa vi satte oss och snackade med trevliga manniskor i princip till klockan blev morgon... da borjade min partydel i hjarnan satta igang. kanske var det ljuset, kanske bristen pa somn men att dansa i vattenbryner vid soluppgang.. det var nagon speciellt.
vi kom vid 8 tiden och jag hade inget behov av att sova over huvudtaget. det hade jag senare under dagen dock. sov till 2 var vaken i tva timmar, sov igen, at middag och somnade inte forvanande nog klockan 9 och sov till nasta morgon.. 16 timmar allt som allt.. tror att jag behovde det.
som sagt, det var allt som allt en sjukt rolig och annorlunda kvall med manga intresanta upplevelser och moten. ni kan lasa mer om fullmon i simons inlagg... jag behover ju inte upprepa det igen.
vi har nu iallafall bytt strand till en langre upp pa norsvastra sidan av on. den ar sjyst, lugnare men mer aldre par och barnfamiljer an det tidigare.
annars: javlar vad man moter mycket trevligt folk, var man an kommer sa kan man alltid satta sig bredvid nagon eller bara ha en konversation i 10 minuter, eller sa gar man en svang pa stranden och blir bjuden pa nyfangade rakor... bara for att dom ville vara snalla.. thailandare ar ju som sagt kanda for att vara ett trevligt och glatt folk.. och det stamer verkligen. stammningen har ar sa sjukt grym. dom som ager bangalowerna tar sig tid att snacka, beratta saker och tipsa. alla ler och halsar pa varandra..
tanken slog oss forut att: varfor bor man i sverige om man kan bo har???
jag vet inte... det ar mig helt oforstaeligt.
hoppas ni har det bra dar hemma
kramar lisa
men en 10 timmar tidigare var kanslan: vad fan ar detta???
det kandes da som turkiets alanya (charter sa att det skriker om det) fast mycket. mycket mera folk. det var inte den gemensamma fest kanslan som jag hade forvantat mig och heller inte manga upptradanden utan mer olika stallen som spelade samma musik som folk som dansade till, and thats it!
som tur var fanns det ickedansstallen ocksa sa vi satte oss och snackade med trevliga manniskor i princip till klockan blev morgon... da borjade min partydel i hjarnan satta igang. kanske var det ljuset, kanske bristen pa somn men att dansa i vattenbryner vid soluppgang.. det var nagon speciellt.
vi kom vid 8 tiden och jag hade inget behov av att sova over huvudtaget. det hade jag senare under dagen dock. sov till 2 var vaken i tva timmar, sov igen, at middag och somnade inte forvanande nog klockan 9 och sov till nasta morgon.. 16 timmar allt som allt.. tror att jag behovde det.
som sagt, det var allt som allt en sjukt rolig och annorlunda kvall med manga intresanta upplevelser och moten. ni kan lasa mer om fullmon i simons inlagg... jag behover ju inte upprepa det igen.
vi har nu iallafall bytt strand till en langre upp pa norsvastra sidan av on. den ar sjyst, lugnare men mer aldre par och barnfamiljer an det tidigare.
annars: javlar vad man moter mycket trevligt folk, var man an kommer sa kan man alltid satta sig bredvid nagon eller bara ha en konversation i 10 minuter, eller sa gar man en svang pa stranden och blir bjuden pa nyfangade rakor... bara for att dom ville vara snalla.. thailandare ar ju som sagt kanda for att vara ett trevligt och glatt folk.. och det stamer verkligen. stammningen har ar sa sjukt grym. dom som ager bangalowerna tar sig tid att snacka, beratta saker och tipsa. alla ler och halsar pa varandra..
tanken slog oss forut att: varfor bor man i sverige om man kan bo har???
jag vet inte... det ar mig helt oforstaeligt.
hoppas ni har det bra dar hemma
kramar lisa
Fullmoon Party Januari 09 över.
Då har vi äntligen landat och kommit hem från partyt igår och för er oroliga föräldrar så kan jag trösta er om att det gick alldeles ypperligt, inte ett enda problem av något slag, och att det var jääävligt kul. Givetvis fick man ju med sig en hel del intryck och stimuli efter en sådan här natt och med fortfarande lite jetlag i kroppen, sömnbrist och en mildare bakfylla har hjärnan nog inte fått den tid den behöver för att fullkomligt behandla allt än. Vi satt först på våran strandbar här vid bungalowsen (ska kolla vad stranden heter, Helena. Glömt det. Tur man har Lisa :)) och umgicks med våra kära boende. Ett par kanadensare, ett par äldre amerikanska män, några svenskar och lite annat smått och gott folk.
Satte i oss en fettig måltid som skulle få oss att klara natten framför oss. En kyckligburgare med pommes fick det bli för min del. Lisa var mer kulturell och tog någon friterad ingefära och svamp (inte magiska dock). Denna måltid avnjöts tillsammans med ett par kalla öl till en solnedgång. Var dock lite disigt vid horisonten så vi fick inte beskåda dess i hela dess prakt, men vem fan har bråttom?
Gott sällskap, ett par timmar och ett par öl senare började det närma sig dags att röra på oss och jag, Lisa och Bob Allen (världens, möjligtvis, skönaste människa. Mer om honom senare.) gick ut till vägen och hoppade på en pickup som körde oss ner till festen. Givetvis dök fler folk upp och en mindre konversation, så gott det går på ett brummande flak, bröt ut.
Väl framme sökte vi oss neråt mot stranden. Klockan torde ha varit strax efter 22:00 vid denna tidpunkt. Vi köpte inträde (ett tydligt tecken på turismen kring FMP) för 100baht (ca 20 svenska) och gick ner. Allt eftersom vi närmade oss stranden ökade dunkandet från diverse dansmusik, sprutande ut ur gigantiska högtalare. Kan nämnas att på många ställen vad basen såpass påtagligt att den borde hördes och kändes. Vid sidan om stranden stod rad på rad med stånd som sålde sk. buckets, vilket är en hink, en kvarting sprit, cola och redbull. Dessa såg man flera människor raggla runt med. Många hade målat sig med UV ljus, höll glowsticks i diverse färger, partyhattar och mer sedvanliga parafenelia en full svensson turist skulle kunna dra på sig en spritdränkt kväll.
Vi gick ett par meter genom stranden och bestämde oss för att vi skulle vänta med stranden och gick och satte oss på ett place längre upp i Haad Rin. Där fick det bli mer snacks i form av nachos och friterat och fler öl. Vi bestämde oss här för att lämna Bob och ge oss ut på egen hand. Vi rörde oss neråt mot stranden. Klockan var väl 01:00 eller så. Från och med här kan jag inte ge någon exakt tidsuppfattning då jag inte bar någon klocka och för mig kändes inte klockan som något särskilt relevant vid en tillställning som denna.
De följande utdragen är i något så när framställda i kronologisk ordning. Efter sömnbrist, öl och nära på 24 timmar i vaket tillstånd tenderar hjärnan att gå in i ett nytt stadie, och är säkerligen mer mottaglig för en sådan förändrig i en miljö som denna där mörker, elddanser, dunkande goatrance, laserljus och plakat med psykedeliska mönster på står uppradade längst stranden. Låt oss inte heller glömma att stället var proppfullt med tusentals dansglada människor.
Vi rörde oss mot strandens utkanter då tempot här var något lugnare och ingen av oss var på ett jättetaggat danshumör. Personligen uppskattade jag verkligen att bara iakta allt som skedde runtomkring mig och prata med de diverse trevliga människorna vi stötte på.
Jag stod vid vattenkanten för att uträtta mitt stående manliga behov. Vågorna slog och en krona av vitt skum bildades på dem innan de krashade ner i havet igen. De slog mot mina ben med en påtaglig kraft och när de drog sig ut igen drogs sanden jag stod på med ut, vilket resulterade i att jag skönk ner något i sanden. Här blev jag stående en liten stund, tittandes ut mot havet och bara fanns för ett par ögonblick. En tanke om hur mäktigt havet är slog mig.
Sittandes uppe på en veranda, tillhörande en bar som låg 20 meter ovanför stranden, med en utsikt över hela spektaklet. Bredvid mig satt en kvinna från kalifornien. Hon berättade för mig att hon var här på det allra första fullmoon partyt som arrangerades, exakt hur längesen detta var kan jag för närvarande inte komma ihåg. Det visade sig även att, dagen till ära, hade hon tagit LSD. Baren sålde "special shakes", vilket visade sig innehålla narkotiska svampar och lukten av marijuana låg tät hela tiden. Många valde att inta dessa, men givetvis inte vi. Folk verkade rätt oberörda över att droger i Thailand kan ge enorma böter eller fängelsestraff. De såg rätt glada och avslappnade ut, faktiskt. Kul hade de säkerligen.
Till slut började det ljusna och vi gick en vända på stranden. Festen var inte över än men hade tunnats ut avsevärt. Här fick vi beskåda en soluppgång och i ljuset såg stranden inte särskilt fin ut, om man säger så. Fullt med glasflaskor, FULLT, flipflops, hinkar, sugrör osv låg som en lång orm dit högvattnet hade tryckt upp det till. På andra änden stranden hittade vi en person sovandes i sanden. Vi bestämde oss för att väcka honom. Han var ganska seg i starten, och hade tveklöst berusat sig med ett antal substanser under natten. Han var tysk och kunde väldigt lite engelska men vi stannade med honom och visade honom huvudgatan och fick han lite mer orienterad.
Han tackade och verkade tacksam för att vi hjälpte honom. Glada i hågen satte vi oss på en bar och beställde in frukost. Amerikansk frukost fick det bli, med äggröra, bacon, toast osv. Goooott.
Vi hoppade på ett bilflak tillsammans med en massa andra allnighters. Stämningen på flaket var mycket god, folk pratade och skrattade och det var på det stora hela väldigt trevligt. Väl hemma var vi fortfarande lite för uppe i varv för att kunna somna så vi satte oss vid strandbaren. Där satt den andra gamle jänkaren. Verkade vara någon buisnessman som funderade på att dra sig tillbaka här på Koh Pha-Gang. Han hade svårt att sova, berättade han.
Vi gick sedan över till loungen, hämtade den sviiiiiiinsöta hundvalpen och la oss utanför vår bungalow och kelade med den en halvtimme eller så. Var en väldigt härlig syn med hela omgivningen, Lisa i en hängmatta när hon kärleksfullt tittade ner på hundvalpen i hennes famn. Den verkade uppskatta henne och slickade henne i ansiktet och gjorde en misslyckat försök att dia henne. Kom på hur mycket jag älskar henne och det var verkligen skitfint.
Vi kom väl i säng vid 9:30 eller så och vaknade nu för några timmar sen, kl 14:00. Gick upp, åt frukost, la oss i en hängmatta sen gick jag över hit. Lisa ligger säkerligen kvar i hängmattan framför TV:n och vilar sig, vilket är min plan efter detta är klart.
Hur skall man summera en sådan här kväll? Svårt, med tanke på hur mycket som skedde och den surrealistiska känsla som vilade över hela partyt. Vi är iallafall extremt nöjda och det kunde nog inte ha blivit bättre. Vi lyckades uppfylla alla våra mål: inte tappa bort varandra, hålla oss ganska nyktra, inte bli bestulna eller något liknande och ha fruktansvärt trevligt och kul. Skulle jag göra det igen? Kanske, men jag tror faktiskt inte det blir bättre än så här och tänker därför lämna detta partyt som ett bra minne.
Droger förekom absolut, vilket ni märkte. Antagligen går många för långt på ett sånt här ställe, hamnar i fängelse, skadar sig eller andra olyckor som är så förekommande med berusningsmedel. Vi blev dock skyddade från detta, såväl fysikt som besparade att behöva åskåda det.
Jag har valt att berätta det som det såg ut men som sagt, ni behöver inte oroa er. Trots drogerna och glassplittret verkade det hela, iallafall i de mer chilla delarna vi var i, flyta på väldigt bra för de allra flesta.
Blev lite längre än tänkt och antagligen något osammanhängande och märklig grammatik på sina ställen. Jag skriver dock bara detta som det kommer till mig och har varken lust eller intresse att läsa igenom det och rätta till eventuella fel. Ni får helt enkelt stå ut med det. :)
Nu tror jag att en kall vatten, hängmatta och kanske en strandpromenad är på sin plats så jag skall lämna detta sköna, svala rum och bege mig ut i den strålande solen. Må väl där hemma med eran slask, kyla och arbete. Vi älskar det här :D.
/Simon, så nöjd.
Satte i oss en fettig måltid som skulle få oss att klara natten framför oss. En kyckligburgare med pommes fick det bli för min del. Lisa var mer kulturell och tog någon friterad ingefära och svamp (inte magiska dock). Denna måltid avnjöts tillsammans med ett par kalla öl till en solnedgång. Var dock lite disigt vid horisonten så vi fick inte beskåda dess i hela dess prakt, men vem fan har bråttom?
Gott sällskap, ett par timmar och ett par öl senare började det närma sig dags att röra på oss och jag, Lisa och Bob Allen (världens, möjligtvis, skönaste människa. Mer om honom senare.) gick ut till vägen och hoppade på en pickup som körde oss ner till festen. Givetvis dök fler folk upp och en mindre konversation, så gott det går på ett brummande flak, bröt ut.
Väl framme sökte vi oss neråt mot stranden. Klockan torde ha varit strax efter 22:00 vid denna tidpunkt. Vi köpte inträde (ett tydligt tecken på turismen kring FMP) för 100baht (ca 20 svenska) och gick ner. Allt eftersom vi närmade oss stranden ökade dunkandet från diverse dansmusik, sprutande ut ur gigantiska högtalare. Kan nämnas att på många ställen vad basen såpass påtagligt att den borde hördes och kändes. Vid sidan om stranden stod rad på rad med stånd som sålde sk. buckets, vilket är en hink, en kvarting sprit, cola och redbull. Dessa såg man flera människor raggla runt med. Många hade målat sig med UV ljus, höll glowsticks i diverse färger, partyhattar och mer sedvanliga parafenelia en full svensson turist skulle kunna dra på sig en spritdränkt kväll.
Vi gick ett par meter genom stranden och bestämde oss för att vi skulle vänta med stranden och gick och satte oss på ett place längre upp i Haad Rin. Där fick det bli mer snacks i form av nachos och friterat och fler öl. Vi bestämde oss här för att lämna Bob och ge oss ut på egen hand. Vi rörde oss neråt mot stranden. Klockan var väl 01:00 eller så. Från och med här kan jag inte ge någon exakt tidsuppfattning då jag inte bar någon klocka och för mig kändes inte klockan som något särskilt relevant vid en tillställning som denna.
De följande utdragen är i något så när framställda i kronologisk ordning. Efter sömnbrist, öl och nära på 24 timmar i vaket tillstånd tenderar hjärnan att gå in i ett nytt stadie, och är säkerligen mer mottaglig för en sådan förändrig i en miljö som denna där mörker, elddanser, dunkande goatrance, laserljus och plakat med psykedeliska mönster på står uppradade längst stranden. Låt oss inte heller glömma att stället var proppfullt med tusentals dansglada människor.
Vi rörde oss mot strandens utkanter då tempot här var något lugnare och ingen av oss var på ett jättetaggat danshumör. Personligen uppskattade jag verkligen att bara iakta allt som skedde runtomkring mig och prata med de diverse trevliga människorna vi stötte på.
Jag stod vid vattenkanten för att uträtta mitt stående manliga behov. Vågorna slog och en krona av vitt skum bildades på dem innan de krashade ner i havet igen. De slog mot mina ben med en påtaglig kraft och när de drog sig ut igen drogs sanden jag stod på med ut, vilket resulterade i att jag skönk ner något i sanden. Här blev jag stående en liten stund, tittandes ut mot havet och bara fanns för ett par ögonblick. En tanke om hur mäktigt havet är slog mig.
Sittandes uppe på en veranda, tillhörande en bar som låg 20 meter ovanför stranden, med en utsikt över hela spektaklet. Bredvid mig satt en kvinna från kalifornien. Hon berättade för mig att hon var här på det allra första fullmoon partyt som arrangerades, exakt hur längesen detta var kan jag för närvarande inte komma ihåg. Det visade sig även att, dagen till ära, hade hon tagit LSD. Baren sålde "special shakes", vilket visade sig innehålla narkotiska svampar och lukten av marijuana låg tät hela tiden. Många valde att inta dessa, men givetvis inte vi. Folk verkade rätt oberörda över att droger i Thailand kan ge enorma böter eller fängelsestraff. De såg rätt glada och avslappnade ut, faktiskt. Kul hade de säkerligen.
Till slut började det ljusna och vi gick en vända på stranden. Festen var inte över än men hade tunnats ut avsevärt. Här fick vi beskåda en soluppgång och i ljuset såg stranden inte särskilt fin ut, om man säger så. Fullt med glasflaskor, FULLT, flipflops, hinkar, sugrör osv låg som en lång orm dit högvattnet hade tryckt upp det till. På andra änden stranden hittade vi en person sovandes i sanden. Vi bestämde oss för att väcka honom. Han var ganska seg i starten, och hade tveklöst berusat sig med ett antal substanser under natten. Han var tysk och kunde väldigt lite engelska men vi stannade med honom och visade honom huvudgatan och fick han lite mer orienterad.
Han tackade och verkade tacksam för att vi hjälpte honom. Glada i hågen satte vi oss på en bar och beställde in frukost. Amerikansk frukost fick det bli, med äggröra, bacon, toast osv. Goooott.
Vi hoppade på ett bilflak tillsammans med en massa andra allnighters. Stämningen på flaket var mycket god, folk pratade och skrattade och det var på det stora hela väldigt trevligt. Väl hemma var vi fortfarande lite för uppe i varv för att kunna somna så vi satte oss vid strandbaren. Där satt den andra gamle jänkaren. Verkade vara någon buisnessman som funderade på att dra sig tillbaka här på Koh Pha-Gang. Han hade svårt att sova, berättade han.
Vi gick sedan över till loungen, hämtade den sviiiiiiinsöta hundvalpen och la oss utanför vår bungalow och kelade med den en halvtimme eller så. Var en väldigt härlig syn med hela omgivningen, Lisa i en hängmatta när hon kärleksfullt tittade ner på hundvalpen i hennes famn. Den verkade uppskatta henne och slickade henne i ansiktet och gjorde en misslyckat försök att dia henne. Kom på hur mycket jag älskar henne och det var verkligen skitfint.
Vi kom väl i säng vid 9:30 eller så och vaknade nu för några timmar sen, kl 14:00. Gick upp, åt frukost, la oss i en hängmatta sen gick jag över hit. Lisa ligger säkerligen kvar i hängmattan framför TV:n och vilar sig, vilket är min plan efter detta är klart.
Hur skall man summera en sådan här kväll? Svårt, med tanke på hur mycket som skedde och den surrealistiska känsla som vilade över hela partyt. Vi är iallafall extremt nöjda och det kunde nog inte ha blivit bättre. Vi lyckades uppfylla alla våra mål: inte tappa bort varandra, hålla oss ganska nyktra, inte bli bestulna eller något liknande och ha fruktansvärt trevligt och kul. Skulle jag göra det igen? Kanske, men jag tror faktiskt inte det blir bättre än så här och tänker därför lämna detta partyt som ett bra minne.
Droger förekom absolut, vilket ni märkte. Antagligen går många för långt på ett sånt här ställe, hamnar i fängelse, skadar sig eller andra olyckor som är så förekommande med berusningsmedel. Vi blev dock skyddade från detta, såväl fysikt som besparade att behöva åskåda det.
Jag har valt att berätta det som det såg ut men som sagt, ni behöver inte oroa er. Trots drogerna och glassplittret verkade det hela, iallafall i de mer chilla delarna vi var i, flyta på väldigt bra för de allra flesta.
Blev lite längre än tänkt och antagligen något osammanhängande och märklig grammatik på sina ställen. Jag skriver dock bara detta som det kommer till mig och har varken lust eller intresse att läsa igenom det och rätta till eventuella fel. Ni får helt enkelt stå ut med det. :)
Nu tror jag att en kall vatten, hängmatta och kanske en strandpromenad är på sin plats så jag skall lämna detta sköna, svala rum och bege mig ut i den strålande solen. Må väl där hemma med eran slask, kyla och arbete. Vi älskar det här :D.
/Simon, så nöjd.
Äntligen framme!
Då var vi äntligen framme på denna härliga ö här i Koh Pa Ngan (om ni undrar varför min stavning ändrar sig så drastikt från de olika inläggen så är det simpla svaret att jag inte har en susning om hur det stavas) och allt är fina fisken, som man säger i vissa delar av Sverige.
Resan hit var smärtfri men rätt jäkla lång. Vi skulle ta en buss från Bangkok till något ställe söderut som tydligen skulle vara nära båttrafiken. Hur som haver, den första bussturen (ja, det var flera stycken) tog ca 12-13 timmar eller så. Jag som avskyr bussar var trots allt ganska nöjd med resan, då vi både träffade massa trevligt folk och lyckades sova bort en hel del av timmarna. När jag låg där och klunsade runt med huvudet som värst i min sömn/koma så var det till och med en passagerare som lade en filt vikt under mitt huvud, vilket var en väldigt trevlig gest tycker jag!
Väl framme vid första stoppet fick vi stå och häcka i något form av ingemansland med endast en turistbyrå av något slag. Jag anade ugglor i mossen här då man endast fick gå in ett respar åt gången och blev hänvisad att vänta utanför när någon var där inne. Personen, med rastaflätor, skägg och glasögon, där inne ställde en del passagerare en del lite udda frågor om vad deras syfte med thailand resan var, hur deras planer såg ut osv.
Någonstans i denna veva upptäckte jag att jag lyckats slarva bort våra anknytningsbiljetter vi skulle ha på resterande bussar och båtar. Lyckades även glömma min fina, nyinköpta stråhatt på bussen, vilket kändes lite vemodigt. Jag tror att Lisa någonstans här önskade att det faktiskt inte var jag som bar runt på sådana viktiga artiklar, men tyvärr fanns det inte mycket att göra. Vi knallade in till den skumma rastatypen och frågade hur vi skulle bära oss åt. Han förklarade att vi var fucked. Antingen kunde vi ta den omständiga vägen och ringa resebyrån (vad den nu hette!) och få dem att faxa över nya biljetter, eller så kunde vi betala för nya. Jag bestämde mig för att det var värt att lägga ut 60kr till och ett par nya biljetter hamnade i våran näve.
Lisa tog hand om dessa, och även bungalowbokningsintygen vi fick av snubben. Jag kände mig ganska nöjd, trots denna skymf mot mitt personliga ansvar. Visar sig ju trots allt att jag fortfarande brister den del i denna aspekt.
Till slut kom "bussen". Det var en pickup truck, en sådan med öppet flak. Vi hamnade givetvis längst bak, ca 15 cm från hastigt framrusande asfalt och en plötslig, men plågsam, död. Jag tåg återigen till mitt ångestfyllda krampgrepp på ett par närliggande bjälkar och bad min käresta att göra det samma. Hon var dock lugnare än jag, och kände inget större behov av att ta till sådana åtgärder.
Nu borde vi väl ändå vara framme snart? Neeeej. Vi kommer till ännu ett place med en liten affär med ockerpriser (hmm... lura turister på pengar, kanske?) och fick återigen vänta på en buss. När den väl anlände såg det ut som om den fylldes upp väldigt hastigt och jag fick en plötslig pang av oro att vi skulle vara tvungna att sitta på taket. Så var dock inte fallet, som tur var. Bussen tog ca 1 timme och slutligen anlände vi vid piren med en FRUKTANSVÄRT massa andra folk. Fullmoon party är tydligen något som locker en ca 10.000-20.000 backpackers och festsugna i månaden.
När jag väl skulle gå på båten upptäckte jag något skrämmande. Gångplankan raspade fram och tillbaka, allt eftersom båten guppade i vågorna. Jag tvekade någon sekund och sprang sedan över den, muttrandes ett mantra på "Shit, shit, shit, shit...".
Jag ramlade dock inte i vattnet utan fick sätta mig på ett säte, inomhus. Efter någon timmes färd kom det sjukliga vågor. Kan nämnas att inte en ö syntes till och ibland kom vattnet (alltså inte stänket) upp ända till fönstret. Detta gjorde mig lite skärrad och jag tog ett hastigt beslut om att ta en iskall Singha. Med något lugnade nerver fortsatte resan till Ko Samui först. Väl där beslutade jag och en annan backpacker (Lisa sov) att ta oss fram till fören och sitta ute i solen. Var MYCKET trevligare där ute. Trots att folk inte sade särskilt mycket fanns en genuin känsla av att alla kunde prata med alla, utan några konstigheter. Alla satt även med ett litet småleende när de tittade ut över vågorna. Det var en fruktansvärt trevlig syn tyckte jag.
En timme efter Ko Samui började Ko Pan Gang synas i horisonten och jag gick ner för att väcka Lisa. Väl avstigna vid piren (denna gångplanka var mycket bättre) fick vi oss våra ryggsäckar och blev upphämtade av en jeep som förde oss till våra bungalows. För 70kr natten /person fick vi en bungalow med egen toalett, 2 sängar och en veranda + hängmatta. Inte mycket för världen, men ganska trevlig dock.
Däremot var inte toaletten av västerländsk standard, utan saknade toalettpapper och varmvatten. Den hade även ingen spolknapp utan man får så fint använda sig av en slang. Denna nyttjade jag efter jag upptäckte avsaknaden av toalettpapper. Kan inte säga att det var jättemysigt, men det gick.
Vi satte oss sedan på en strandbar, bestående av en stråhut med bord och hängmattor, och köpte in var sin öl och thaimat. Sjukt trevligt var det.
Hitills, de 5 timmarna jag varit här, stortrivs jag. Ljudnivån är riktigt mycket lägre än Bangkok och man hör fågelsång runt omkring. Kokospalmer står överallt och på vägen hit till datorn hittade jag ett bananträd. Vädret är varmt, hälften sol, hälften moln och jag är glad.
Jag är rätt lycklig att äntligen få ha kommit ifrån rövhålet som är Bangkok och istället få tillbringa ett par veckor eller så på olika stränder här på ön. Finns tydligen elefantsafari, jungler och massa fina vattenfall här också och imorgon är det fullmoon party. Vi hade dock tänkt hålla oss relativt nyktra så inget illa händer, så ni behöver ej oroa er.
Bästa av allt med detta är det sköna lunket. Att veta att man inte har måsten som disk, städ, jobb, tvätt, matlagning och annat tråkigt gör det hela värt det till 1000%. Jag är riktigt nöjd och det är min älskade med. Hon ligger för närvarande och gottar sig på en kritvit strand och jag hade tänkt ta mig tillbaka till hängmattan, boken och ölen. Livet är riktigt, riktigt bra ibland.
Vill tacka er alla som väljer att kommentera våra inlägg. Det är väldigt kul att läsa och lite småkul att se att Sverige faktiskt fungerar som det alltid gjort, någonstans i världen. Må väl!
/Simon, påväg mot hängmattan och chillet.
Resan hit var smärtfri men rätt jäkla lång. Vi skulle ta en buss från Bangkok till något ställe söderut som tydligen skulle vara nära båttrafiken. Hur som haver, den första bussturen (ja, det var flera stycken) tog ca 12-13 timmar eller så. Jag som avskyr bussar var trots allt ganska nöjd med resan, då vi både träffade massa trevligt folk och lyckades sova bort en hel del av timmarna. När jag låg där och klunsade runt med huvudet som värst i min sömn/koma så var det till och med en passagerare som lade en filt vikt under mitt huvud, vilket var en väldigt trevlig gest tycker jag!
Väl framme vid första stoppet fick vi stå och häcka i något form av ingemansland med endast en turistbyrå av något slag. Jag anade ugglor i mossen här då man endast fick gå in ett respar åt gången och blev hänvisad att vänta utanför när någon var där inne. Personen, med rastaflätor, skägg och glasögon, där inne ställde en del passagerare en del lite udda frågor om vad deras syfte med thailand resan var, hur deras planer såg ut osv.
Någonstans i denna veva upptäckte jag att jag lyckats slarva bort våra anknytningsbiljetter vi skulle ha på resterande bussar och båtar. Lyckades även glömma min fina, nyinköpta stråhatt på bussen, vilket kändes lite vemodigt. Jag tror att Lisa någonstans här önskade att det faktiskt inte var jag som bar runt på sådana viktiga artiklar, men tyvärr fanns det inte mycket att göra. Vi knallade in till den skumma rastatypen och frågade hur vi skulle bära oss åt. Han förklarade att vi var fucked. Antingen kunde vi ta den omständiga vägen och ringa resebyrån (vad den nu hette!) och få dem att faxa över nya biljetter, eller så kunde vi betala för nya. Jag bestämde mig för att det var värt att lägga ut 60kr till och ett par nya biljetter hamnade i våran näve.
Lisa tog hand om dessa, och även bungalowbokningsintygen vi fick av snubben. Jag kände mig ganska nöjd, trots denna skymf mot mitt personliga ansvar. Visar sig ju trots allt att jag fortfarande brister den del i denna aspekt.
Till slut kom "bussen". Det var en pickup truck, en sådan med öppet flak. Vi hamnade givetvis längst bak, ca 15 cm från hastigt framrusande asfalt och en plötslig, men plågsam, död. Jag tåg återigen till mitt ångestfyllda krampgrepp på ett par närliggande bjälkar och bad min käresta att göra det samma. Hon var dock lugnare än jag, och kände inget större behov av att ta till sådana åtgärder.
Nu borde vi väl ändå vara framme snart? Neeeej. Vi kommer till ännu ett place med en liten affär med ockerpriser (hmm... lura turister på pengar, kanske?) och fick återigen vänta på en buss. När den väl anlände såg det ut som om den fylldes upp väldigt hastigt och jag fick en plötslig pang av oro att vi skulle vara tvungna att sitta på taket. Så var dock inte fallet, som tur var. Bussen tog ca 1 timme och slutligen anlände vi vid piren med en FRUKTANSVÄRT massa andra folk. Fullmoon party är tydligen något som locker en ca 10.000-20.000 backpackers och festsugna i månaden.
När jag väl skulle gå på båten upptäckte jag något skrämmande. Gångplankan raspade fram och tillbaka, allt eftersom båten guppade i vågorna. Jag tvekade någon sekund och sprang sedan över den, muttrandes ett mantra på "Shit, shit, shit, shit...".
Jag ramlade dock inte i vattnet utan fick sätta mig på ett säte, inomhus. Efter någon timmes färd kom det sjukliga vågor. Kan nämnas att inte en ö syntes till och ibland kom vattnet (alltså inte stänket) upp ända till fönstret. Detta gjorde mig lite skärrad och jag tog ett hastigt beslut om att ta en iskall Singha. Med något lugnade nerver fortsatte resan till Ko Samui först. Väl där beslutade jag och en annan backpacker (Lisa sov) att ta oss fram till fören och sitta ute i solen. Var MYCKET trevligare där ute. Trots att folk inte sade särskilt mycket fanns en genuin känsla av att alla kunde prata med alla, utan några konstigheter. Alla satt även med ett litet småleende när de tittade ut över vågorna. Det var en fruktansvärt trevlig syn tyckte jag.
En timme efter Ko Samui började Ko Pan Gang synas i horisonten och jag gick ner för att väcka Lisa. Väl avstigna vid piren (denna gångplanka var mycket bättre) fick vi oss våra ryggsäckar och blev upphämtade av en jeep som förde oss till våra bungalows. För 70kr natten /person fick vi en bungalow med egen toalett, 2 sängar och en veranda + hängmatta. Inte mycket för världen, men ganska trevlig dock.
Däremot var inte toaletten av västerländsk standard, utan saknade toalettpapper och varmvatten. Den hade även ingen spolknapp utan man får så fint använda sig av en slang. Denna nyttjade jag efter jag upptäckte avsaknaden av toalettpapper. Kan inte säga att det var jättemysigt, men det gick.
Vi satte oss sedan på en strandbar, bestående av en stråhut med bord och hängmattor, och köpte in var sin öl och thaimat. Sjukt trevligt var det.
Hitills, de 5 timmarna jag varit här, stortrivs jag. Ljudnivån är riktigt mycket lägre än Bangkok och man hör fågelsång runt omkring. Kokospalmer står överallt och på vägen hit till datorn hittade jag ett bananträd. Vädret är varmt, hälften sol, hälften moln och jag är glad.
Jag är rätt lycklig att äntligen få ha kommit ifrån rövhålet som är Bangkok och istället få tillbringa ett par veckor eller så på olika stränder här på ön. Finns tydligen elefantsafari, jungler och massa fina vattenfall här också och imorgon är det fullmoon party. Vi hade dock tänkt hålla oss relativt nyktra så inget illa händer, så ni behöver ej oroa er.
Bästa av allt med detta är det sköna lunket. Att veta att man inte har måsten som disk, städ, jobb, tvätt, matlagning och annat tråkigt gör det hela värt det till 1000%. Jag är riktigt nöjd och det är min älskade med. Hon ligger för närvarande och gottar sig på en kritvit strand och jag hade tänkt ta mig tillbaka till hängmattan, boken och ölen. Livet är riktigt, riktigt bra ibland.
Vill tacka er alla som väljer att kommentera våra inlägg. Det är väldigt kul att läsa och lite småkul att se att Sverige faktiskt fungerar som det alltid gjort, någonstans i världen. Må väl!
/Simon, påväg mot hängmattan och chillet.
Ko Pangnang nästa!
Har klurat ut hur man ändrar tangentbordsinställningarna här på kaféet där vi sitter nu, så jag och ni är välsignade med hela vårat svenska alfabet.
Bangkok vistelsen börjar gå mot sitt slut, med blandade känslor. Nu idag har jag faktiskt inte varit riktigt lika stissig och stressad när jag gått över övergångsställena. Man kan nästan säga att jag tar dem med bravur. Men även bravur måste ju vika sig ibland och en tafatt hand tar tag i Lisas arm utan att jag hinner tänka mig riktigt för.
Det är nu lite mindre än 2 timmar kvar till bussen går och den 14 timmar långa färden startar. Jag har tyvärr inte fått tag i någon sömnhjälp så allt pekar på att jag kommer vara vaken stor del av tiden. Läsa kan jag ju inte heller göra så det blir att titta ut genom fönstret. Det är ju förstås bäcksvart ute då, så mycket lär man ju inte se. Enligt en kollega på jobbet körde hennes busschaufför som en galning och hon upplevde ett par nära döden upplevelser. Jag hoppas att jag förbarmas denna misär och får en sansad förare, om dessa nu existerar i detta land.
Imorgon vid denna tid kommer vi dock befinna oss på Haad Rin och i övermorgon är vi på väg att förbereda oss för Fullmon Partyt som skall hållas den 10:e Januari (tack Helena). Kan inte påstå att jag ser särskilt mycket fram emot Haad Rin, utan har främst min blick fäst mot de nordligare stränderna som skall vara mindre heltidsparty och mer soft, vilket hade varit väldigt skönt. Tror jag behöver lite lugn efter denna hektiska stad.
Väl inne på ämnet Bangkok vill jag bara säga att det är en jävligt ful stad. Riktigt jävla ful. Kunde inte hålla mig, och för det ber jag om ursäkt. Men den är verkligen ful.
Som ni kan läsa i min kärestas inlägg fick vi oss en Thaimassage idag och det var ruggigt grymt. Kan säga att så avslappnad som jag var efteråt har jag inte varit på länge, så jag var tvungen att fira det hela med en flottig pizza.
Planen nu? Hämta våra backpacks, ta oss till Koh san Rd, köra en räd på ett apotek, sedan sätta oss på något ställe som ser trevligt ut och invänta bussen. Kanske slinker en Chang beer ner också, man vet aldrig.
Svårt att säga när nästa inlägg blir, då jag inte vet internet möjligheterna där nere på öarna, men någonting lär ju finnas. Nu har vi ju lite flyt och sitter på ett café med bredband, vilket tydligen är lite lyxigt. Tar det 40 minuter att komma in på google så kanske man inte orkar riktigt lika ofta.
Jag hoppas iallafall att ni har det så fint där hemma så. Säg mig, hur många grader är det? Själv har vi svettats hela dagen. Tror jag valde fel när jag "bara" tog på mig en långärmad, uppkavlad skjorta ut idag. Borde ha haft mindre. Så jobbigt när det är varmt och soligt ;).
/Simon, förväntansfull och hungrig.
vantan pa stranden
denna dag har angnats at vantan, vantan pa att satta sig pa bussen till koh pan ngang.
vi borjade dagen med en timmes thai massage,.. grymt skont. man kanner sig dock lite tafatt da man kommer inanfor receptionen och blir ledd av kvinnor som vars enda engelska ord ar : ok? man nickar, sager ok, och ser lite dum ut. men jag antar att dom ar vana..
igar hittade vi faktiskt oavsiktligt ut fran khoa san road och hamnade 20 meter langre bort pa en mycket mysig restauranggata, med mycket mera charm och faktiskt stallen dar det bara satt thailandare.. det kanns battre sa. det ar ju trots allt thailand vi befinner oss i.
det som forvanar mig ar att inte manga hittar till gatan som ligger 20 meter fran turiststraket nr. 1. man ar for bekvam, tar det som finns och luras av inkastare. och vi hade ocksa suttit dar om det inte vait far att vi rakade ga *fel*.
nasta rapport till er dar hemma blir fran stranden..
vi borjade dagen med en timmes thai massage,.. grymt skont. man kanner sig dock lite tafatt da man kommer inanfor receptionen och blir ledd av kvinnor som vars enda engelska ord ar : ok? man nickar, sager ok, och ser lite dum ut. men jag antar att dom ar vana..
igar hittade vi faktiskt oavsiktligt ut fran khoa san road och hamnade 20 meter langre bort pa en mycket mysig restauranggata, med mycket mera charm och faktiskt stallen dar det bara satt thailandare.. det kanns battre sa. det ar ju trots allt thailand vi befinner oss i.
det som forvanar mig ar att inte manga hittar till gatan som ligger 20 meter fran turiststraket nr. 1. man ar for bekvam, tar det som finns och luras av inkastare. och vi hade ocksa suttit dar om det inte vait far att vi rakade ga *fel*.
nasta rapport till er dar hemma blir fran stranden..
Fear and Loathing in Bangkok.
Svetten rann ner for mina kinder och trots hettan i Bangkok kandes jag mig alldeles iskall. Annu ett mote med doden hade avvarjts, pa haret. Min spanda kropp slungades fram och tillbaka allt som den lilla farkosten varjade vilt bland Bangkoks anstormning utav traffik.
Jag kunde se hur foraren tittade i backspegeln. Trots att jag inte kan vara saker, sa tycktes jag mig se en glimt utav hanleende i hans morka ogon. Han maste ha luktat sig till mig fruktan, tankte jag for mig sjalv. Ett oronbedovande muller hordes, men om det var de metalliska fardmedlen som nastan rammade oss av vagen, mitt hjarta som holl pa att explodera eller klagoskriet av mina hyperventilerande lungor kan jag inte vara riktigt saker pa.
Bredvid mig tyckte jag mig hora en rost som torde ha tillhort Lisa. Jag vande mig om och insag att jag med ett krampaktigt grepp hall i hennes arm. Hon sag mitt bleka, stela anlete och gav mig ett trostande leende. Det hjalpte inte. The Fear and Loathing had me.
The horror. The horror.
Efter farden var over slangde jag mig av djavulskarran och forsokte lugna ner mig. Vill minnas att jag stack en storre summa an bestamt i naven pa foraren. Det var mitt tack for att han tog mig levande till destinationen. Aldrig har 10 minuter kannts sa langt.
Biltraffiken i Bangkok ar verkligen nagot helt annorlunda an det vi vanliga svenskar ar vana vid hemma. I Sverige har man stopljus vid overgangsstallen och foretrade om det inte finns ett sadant. Sa ar icke fallet har. Det ar ungefar 100 ganger mer trafik och finns det inget stopljus ar det bara att hoppas pa det basta och springa over. Har du tur finns det en gron gubbe och da stannar iallafall halften av trafiken. De resterande tycks skita blankt i det och kora pa anda vilket jag finner stressande bortom all formaga jag har att uttrycka mig.
Jag har vid varenda mote med trafiken haft en krampaktigt tag i Lisas arm och halvt slapat henne over vagen, i en mindre joggingtakt. Jag trodde flyget skulle vara det jobbiga. Det var verkligen INGENTING emot denna skrack som moter mig varenda gang jag gar utanfor dorren. Aven nu, i detta skyddade rum, hor jag det dova mullret av bilarna och tuktuksen utanfor.
For er som inte vet vad en tuktuk ar, lat mig beskriva. Det ar i princip en moped med ett flag dar back. I regel finns aven nagot som skall fungera som tak over sitsen dar bak. That's it. Rackena ar kanske 10cm hoga, om de ens existerar. Tuktuk forare verkar aven vara nagot sareget slakte med egna regler. De kor lite hur som helst, svanger, kor at fel hall, kor ut i korsningar nar ingen annan gor det osv. Varje gang de svanger kanns det som om den skall tippa over, da de knappast bryr sig om att bromsa ner i kurvorna. Jag fick slanga all min tyngd at motsatt sida for att forhindra att detta skulle ske.
Jesus christ, sager jag bara. Det varsta ar att jag sakert kommer ge vika igen och snart kommer jag aterigen sitta pa en sadan djavulsmaskin. Jag fattar inte hur folk som aker pa dem kan se sa lugna ut?!
/Simon, med en nyfunnen fobi.
Dag tvi Bangkok.
Vaknade upp i natt efter jag sovit nagon timme eller sa. Tog upp Mp3 spelaren i hopp om att jag skulle kunna somna om, men det tog ett gang timmar. Gav mig dock lite tid att samla in alla intryck, aven om jag till storre delen roade mig med att halvdromma mig bort till musiken.
Somnade dock om till slut. Blev vackt av Lisa, som sovit skont hela natten, kring kl 9. Hon skulle ga och kopa vatten, da jag gjort slut pa det sista mitt i natten nar jag gjorde mig en cocktail av treo och resorb.
Halv tio atervande hon och jag fick sa fint masa mig upp ur sangen for att ata frukost pa hostellet, vilket de bjod pa. Extremt serviceminded ar dem!
Efter detta gick vi bort till Koh San Rd och spatserade runt bland standen. Jag kopte mig en liten, liten gitarr och ett par solglasogon och Lisa kopte en ryggsack. Efter klurade vi pa hur sjutton vi skulle ta oss ner till Koh Phagang. Vi hade last i Vagabond att man kunde ta en katamaran ner dit, men vi visste ju inte ens vart vattnet lag eller hur fasen man hittade nagon att kopa biljett av.
Vi snubblade istallet in pa en resebyra pa Koh San och kopte oss var sin biljett med buss till kusten, kombinerat med en bat over till on. Det hela gick pa ca 150kr, ganska ok tyckte vi da vi inte behover sova pa hostell den natten, da det ar en nattbuss. Den avgar imorgon kl 1800 och ar framme ca 8 dagen efter pa morgonen. 14 timmar alltsa. Tjohooo...
Efter det tog vi oss en Tuktuk till MGB. Herregud sager jag bara. Tuktuk ar helt fasansfullt, 10000ggr varre an flyg. Shit va radd jag var. Den lille historien far nog bli ett eget inlagg senare, sa jag sager inte mer dar.
MGB var hur som helst hur sjukt stort som helst. MASSVIS med klader och allt annat man kan tanka sig, utspritt pa 7 vaningar. Langst upp fanns Karaoke och en bio. Helt crazy. Vi kakade lite smaskig kinesisk mat men vagade oss inte riktigt pa de skumma delikatesserna de hade pa menyn. Smabakis som jag varit hela dagen ansag jag att det hade varit en ganska dum ide att stoppa i sig nagot slemmigt som verkade vara en fiskmun.
Efter ett par timmars traskande pa MGB blev vi bada riktigt trotta, fortfarande jetlagen som hanger i. Vi bestamde oss sedan, pa mitt kommando, att ta en taxi tillbaka till hostelet och ta det lite lugnt. Kom tillbaka for en dryg timme sen, Lisa greppade en bok och la sig pa verandan och jag stamde upp gitarren och plinkade lite. Sedan knallade jag over till grannhuset och satte mig vid denna datorn och skrev detta inlagg.
Planen for resten av dagen? Vet inte riktigt, ska nog bara chilla lite, vi har ju inte direkt brattom till nagot. I kvall blir det sakert en mindre utflykt till Koh San Rd for en ol och lite umgange, kan jag tro. Lite kak ocksa. Matvagnarna som star kring i omradet ar sa grymt goda och kostar ca 4kr per portion. Snacka om att kaka billigt! Maten steks framfor en ocksa, sa har tom vagat mig pa lite kott och kyckling.
Jag har tagit fler bilder idag, ska se om jag kan ladda upp nagra senare. Kameran ligger kvar pa rummet, dessvarre och jag kanner mig ganska matt for tillfallet sa orkar inte ga och gora allt som ska goras. Blir nog lite gitarrspel och boklasning en stund framover. Ska forsoka att inte somna sa jag med lite tur kan sova i natt.
Hoppas ni har det bra dar hemma!
/Simon, glad att vara har.
Somnade dock om till slut. Blev vackt av Lisa, som sovit skont hela natten, kring kl 9. Hon skulle ga och kopa vatten, da jag gjort slut pa det sista mitt i natten nar jag gjorde mig en cocktail av treo och resorb.
Halv tio atervande hon och jag fick sa fint masa mig upp ur sangen for att ata frukost pa hostellet, vilket de bjod pa. Extremt serviceminded ar dem!
Efter detta gick vi bort till Koh San Rd och spatserade runt bland standen. Jag kopte mig en liten, liten gitarr och ett par solglasogon och Lisa kopte en ryggsack. Efter klurade vi pa hur sjutton vi skulle ta oss ner till Koh Phagang. Vi hade last i Vagabond att man kunde ta en katamaran ner dit, men vi visste ju inte ens vart vattnet lag eller hur fasen man hittade nagon att kopa biljett av.
Vi snubblade istallet in pa en resebyra pa Koh San och kopte oss var sin biljett med buss till kusten, kombinerat med en bat over till on. Det hela gick pa ca 150kr, ganska ok tyckte vi da vi inte behover sova pa hostell den natten, da det ar en nattbuss. Den avgar imorgon kl 1800 och ar framme ca 8 dagen efter pa morgonen. 14 timmar alltsa. Tjohooo...
Efter det tog vi oss en Tuktuk till MGB. Herregud sager jag bara. Tuktuk ar helt fasansfullt, 10000ggr varre an flyg. Shit va radd jag var. Den lille historien far nog bli ett eget inlagg senare, sa jag sager inte mer dar.
MGB var hur som helst hur sjukt stort som helst. MASSVIS med klader och allt annat man kan tanka sig, utspritt pa 7 vaningar. Langst upp fanns Karaoke och en bio. Helt crazy. Vi kakade lite smaskig kinesisk mat men vagade oss inte riktigt pa de skumma delikatesserna de hade pa menyn. Smabakis som jag varit hela dagen ansag jag att det hade varit en ganska dum ide att stoppa i sig nagot slemmigt som verkade vara en fiskmun.
Efter ett par timmars traskande pa MGB blev vi bada riktigt trotta, fortfarande jetlagen som hanger i. Vi bestamde oss sedan, pa mitt kommando, att ta en taxi tillbaka till hostelet och ta det lite lugnt. Kom tillbaka for en dryg timme sen, Lisa greppade en bok och la sig pa verandan och jag stamde upp gitarren och plinkade lite. Sedan knallade jag over till grannhuset och satte mig vid denna datorn och skrev detta inlagg.
Planen for resten av dagen? Vet inte riktigt, ska nog bara chilla lite, vi har ju inte direkt brattom till nagot. I kvall blir det sakert en mindre utflykt till Koh San Rd for en ol och lite umgange, kan jag tro. Lite kak ocksa. Matvagnarna som star kring i omradet ar sa grymt goda och kostar ca 4kr per portion. Snacka om att kaka billigt! Maten steks framfor en ocksa, sa har tom vagat mig pa lite kott och kyckling.
Jag har tagit fler bilder idag, ska se om jag kan ladda upp nagra senare. Kameran ligger kvar pa rummet, dessvarre och jag kanner mig ganska matt for tillfallet sa orkar inte ga och gora allt som ska goras. Blir nog lite gitarrspel och boklasning en stund framover. Ska forsoka att inte somna sa jag med lite tur kan sova i natt.
Hoppas ni har det bra dar hemma!
/Simon, glad att vara har.
Forsta dagen i Bangkok.
Detta medelande kommer att praglas av en brist pa de tre bokstaver vi svenskar kallar vara egna. Det finns acsii koder for dessa, men i skrivande stund ar jag ej kapabel att ta reda pa dessa. Mitt namn ar Simon och vi befinner oss i Bangkok. Resan fran Landvetter gick smartfritt. Jag maste dock medge att jag var nervos infor resan, da jag av nagon oforklarlig anledning har yttest svart att flyga.
Flyget fran Landvetter till Kopenhamn gick fucking fort (i brist pa svenska bokstaver). Tror knappt det tog 40 minuter, vilket fick mig att undra om jag sovit eller sa. Det visade sig att jag inte hade det, utan flyget ar helt enkelt smidigt nu i dessa tider.
Kopenhamn var hyffsat handelselos. Jag menar, vad fan gor man pa en flygplats i 3 och en halvtimme som inte ens har Donken?
Vidare mot Bankok gick det sedan. Maten serverades snabbt och likasa en stillande ol. Resten utav resan lyckades jag faktiskt sova, om an med viss hjalp utav Farbror Doktor.
Val framme fick vi vara vaskor, vantade en timme pa en buss som skulle slappa av oss vid vart hostel. Bussen misslyckades dock med med denna eminenta uppgift och vi hamnade pa Koh San Rd. Darifran fick jag ta min livs forsta Tuktuk fard, trots att jag lovat bade mig och Lisa att jag inte skulle resa en sadan farkost i Bangkok. Farden medforde mig en ofantlig skrack (jag var med om en bilolycka som praglar mig fortfarande) men jag overlevde, turligt nog.
Hostelet var javligt fint, over forvantan. Trevliga Thaitjejer som tog hand om oss och gav oss ett stadat rum med AC och dubbelsang. Allt for 120kr natten. Billigare an Europa, ma jag saga.
Efter hostelet begav vi oss vidare till Koh San Rd och tog ett par ol i varandras karleksfulla sallskap. Darefter traffade vi ett par backpackers som varit med ett par ar som gav oss tips om vad vi borde se och borde missa.
Vid denna tidpunkt sitter jag i ett Thaiinternetca'fe. De sitter runtikring och lirar PCspel och skriker. Jag forsokte skapa en diskussion kring Red Alert 2 men de ignorade mig, forstaeligt nog.
Denna skrift begar en del av min finmotoriska formaga om for tillfallet ar nagot hammad och jag skall darfor avsluta detta inlagg. Jag har tagit en del bilder, men vagar for narvarande inte ta strid mot de rabiska thai RA2 spelarna om rattigheterna pa mitt USBminne. Jag kommer dock aterkomma med amatorbilder, hoppas jag.
Pa det stora hela trivs jag ofantligt. Javligt bra tanke av Lisa att vi skulle ta oss hit. K
Flyget fran Landvetter till Kopenhamn gick fucking fort (i brist pa svenska bokstaver). Tror knappt det tog 40 minuter, vilket fick mig att undra om jag sovit eller sa. Det visade sig att jag inte hade det, utan flyget ar helt enkelt smidigt nu i dessa tider.
Kopenhamn var hyffsat handelselos. Jag menar, vad fan gor man pa en flygplats i 3 och en halvtimme som inte ens har Donken?
Vidare mot Bankok gick det sedan. Maten serverades snabbt och likasa en stillande ol. Resten utav resan lyckades jag faktiskt sova, om an med viss hjalp utav Farbror Doktor.
Val framme fick vi vara vaskor, vantade en timme pa en buss som skulle slappa av oss vid vart hostel. Bussen misslyckades dock med med denna eminenta uppgift och vi hamnade pa Koh San Rd. Darifran fick jag ta min livs forsta Tuktuk fard, trots att jag lovat bade mig och Lisa att jag inte skulle resa en sadan farkost i Bangkok. Farden medforde mig en ofantlig skrack (jag var med om en bilolycka som praglar mig fortfarande) men jag overlevde, turligt nog.
Hostelet var javligt fint, over forvantan. Trevliga Thaitjejer som tog hand om oss och gav oss ett stadat rum med AC och dubbelsang. Allt for 120kr natten. Billigare an Europa, ma jag saga.
Efter hostelet begav vi oss vidare till Koh San Rd och tog ett par ol i varandras karleksfulla sallskap. Darefter traffade vi ett par backpackers som varit med ett par ar som gav oss tips om vad vi borde se och borde missa.
Vid denna tidpunkt sitter jag i ett Thaiinternetca'fe. De sitter runtikring och lirar PCspel och skriker. Jag forsokte skapa en diskussion kring Red Alert 2 men de ignorade mig, forstaeligt nog.
Denna skrift begar en del av min finmotoriska formaga om for tillfallet ar nagot hammad och jag skall darfor avsluta detta inlagg. Jag har tagit en del bilder, men vagar for narvarande inte ta strid mot de rabiska thai RA2 spelarna om rattigheterna pa mitt USBminne. Jag kommer dock aterkomma med amatorbilder, hoppas jag.
Pa det stora hela trivs jag ofantligt. Javligt bra tanke av Lisa att vi skulle ta oss hit. K
bangkok baby
nu sitter vi har, i bangkok, vi har precis varit pa kho san road och tagit ett par ol och socialicerat med ett par som var pa vag hem. det verkar som den turen vi kommer att ta var det som de redan upptackt, inte helt forvanande men det verkar som om de haft det bra.
vi har hamnat pa ett hur mysigt hostel som helst, det ar typ ett litet franskt cafe som fortsatter upp for en vinglig trappa dar dom har sma mysiga rum.
nar vi kom in sa lag det vikta handdukar och vattenflaskor pa sangen, det far man inte pa ett vanligt hostel och sarskilt inte for 140 spann natten.
det borjar bra med andra ord... hoppas att det fortatter sa.
nu ar klockan 6 svensk tid och folk har precis slutat jobba... det kannns helt sjukt!!! hur fan hamnade vi har!
javla thailandska datorer.. nu fick jag jattestor text... det var inte meningen...
flygresan var inga problem.. simon var ganska lugn... forutom starten fran landvetter... javlar.. hans nervositet stralade ut ur oronen pa honom...
men nu ar vi alltsa har och nasta stopp ar kho pha ngan, full moon party och strandhang...
hoppas ni har det bra i sverige med era 10 minus...
Den sista...
Packningen står klar, lägenhet står stökig och jag har precis avslutat min sista runda med 360:n. Detta fick mig att fundera på de resterande sakerna jag har gjort som har blivit det sista på 3 månader.
Men den första då?
Efter allt man gör måste ju något efterföljas (även efter döden, hoppas jag) och därav måste jag ju få göra saker för första gången också. Denna lista blir ju givetvis mer spekulativ och kommer antagligen kompleteras något ofattbart när man väl är klar där nere, men på rak arm så kan jag väl bara anta att det blir...
Mycket första och sista gången för mig här. Nu borde jag verkligen sluta skriva, då vi skall lämna vårat hem om 1 timme och 20min och jag måste köpa lite pizza innan dess. För er oinvigda så vill jag bara förmedla att jag inte är fullt så neurotisk, paranoid och konstig som jag verkar i en del av dessa inlägg. Jag tror t.ex inte att chansen att jag ramlar ner i ett bajshål är större än 30%. Lite realist är jag allt.
Återkommer med en rapport om hur flyget gick. Vi har 3½ timme i Köpenhamn så kanske blir det lite surfning när jag har lite för mig. Annars blir nästa rapport från Bangkok! Holy shit... snart är det ju dags! Riktigt jävla snart.
/Simon, out.
3 timmar och 20 minuter till liftoff.
- Sista gången jag diskar på 3 månader. Fuck yeah!
- Sista gången jag städar... om man nu kan räkna detta, då det säkert gått 3 månader sen sist också.
- Sista gången jag käkar en svensk pizza. Kommer inte direkt sakna den iofs.
- Sista gången jag sitter här i soffan med laptoppen i knät och skriver på denna blogg.
- Sista gången jag fick träffa min familj och sambos familj på tre månader.
- Sista gången jag får irritera mina kära kollegor på jobbet. Synd för mig och tur för dem.
- Sista gången jag får sätta mig med mina kära vänner och dricka öl och snacka skit. Detta kommer saknas!
- Sista gången jag behöver fightas med min sambo över TV:n. Jäävligt gött att slippa, må jag säga.
- Sista gången jag får sitta med min Yamaha S720 i knät och lira. Trist. Hoppas jag får tag på en gura där nere som inte är för stor och otymplig.
- Sista gången jag kommer få sitta på en svensk, hederlig, bekväm toalett med träsits och läsa Slitz i lugnan ro. Detta kommer jag definitivt sakna. Jag kanske är hemma om nån vecka igen om det visar sig att man måste huka sig över ett hål i marken och torka sig med vänsterhanden istället för papper. Kanske kommer det en gigantisk tusenfoting och tar sig ett redigt bett i kronjuvelerna när man väl sitter där. Smärtan stiger till huvudet, man slinter och ramlar ner i tidigare nämnda avföringshål... Så går det när tankarna får löpa fritt.
Men den första då?
Efter allt man gör måste ju något efterföljas (även efter döden, hoppas jag) och därav måste jag ju få göra saker för första gången också. Denna lista blir ju givetvis mer spekulativ och kommer antagligen kompleteras något ofattbart när man väl är klar där nere, men på rak arm så kan jag väl bara anta att det blir...
- Första gången jag halkar ner i en toalett.
- Första gången jag får en fullskalig panikångestattack på en tuk-tuk.
- Första gången jag blir arresterad för att en Thailändsk polis tyckte jag såg ut som ett lätt byte man säkert kunde lura på något fiktivt brott. Antagligen skulle han ha rätt.
- Första gången jag blir rånad eller bestulen. Får jag välja tar jag ett vapenfritt rån, som t.ex ovan nämnda poliskonstapel.
- Första gången jag kan gå klädd i hippiekläder och känna att det är rätt.
- Första gången jag över huvudtaget reser ut på egen hand och såpass länge.
- Första gången jag inser att tredje världen inte är fullt så misär som jag i mitt lilla svensson huvud har fått för mig att den är. Detta måste uppfyllas, please. Annars åker jag fan hem.
- Första gången jag åker på duengefeber, malaria, kolera (jag har iaf lite vaccin i mig), fontändiarré, tigeröverfall (dom finns ju där! Helt sjukt ju. En hund utan koppel skrämmer ju mig.)
- Första gången jag får lägga mig i en hammock med en bra bok och lite skön Pink Floyd i lurarna för att sedan stillsamt gå bort till närmaste uteservering och beställa en iskall Singha och i lugn och ro se på när kondensen sakta rinner ner på flaskan. Aaahhhhh!!
Mycket första och sista gången för mig här. Nu borde jag verkligen sluta skriva, då vi skall lämna vårat hem om 1 timme och 20min och jag måste köpa lite pizza innan dess. För er oinvigda så vill jag bara förmedla att jag inte är fullt så neurotisk, paranoid och konstig som jag verkar i en del av dessa inlägg. Jag tror t.ex inte att chansen att jag ramlar ner i ett bajshål är större än 30%. Lite realist är jag allt.
Återkommer med en rapport om hur flyget gick. Vi har 3½ timme i Köpenhamn så kanske blir det lite surfning när jag har lite för mig. Annars blir nästa rapport från Bangkok! Holy shit... snart är det ju dags! Riktigt jävla snart.
/Simon, out.
3 timmar och 20 minuter till liftoff.
Packar!
Fenomenet packning är lite speciellt. Något av en standard fråga när någon skall åka iväg någonstans verkar vara "Har du packat än då?". När detta sker 3-4 eller ännu mer dagar i förväg blir jag något förbryllad. Jag menar, varför ska man packa ner massor av saker som man antagligen kommer behöva innan dess att man åker?
Själv står jag här, mindre än 20 timmar innan vi lämnar lägenheten för Landvetter och är, verkar det som, rätt så klar med min ryggsäck. Några mindre detaljer verkar saknas, men jag har huvudkomponentera: Något på fötterna, något att ha på sig, pass, kort och mediciner. Jag tror allt blir väl. Tänk så lugn jag blivit nu, med tanke på de två senaste veckorna då jag gått upp och ner likt kamels puckel.
Igår fick jag mig dock en släng av panik då jag inte fann min mp3 spelare och en resa utanför dörren, ännu mindre till asien, utan musik är för mig fullkomligt ogenomförbart. Jag fick därför prompt ta mig till MediaMarkt och köpa mig en ny. Dags att ladda ner musik på spelaren. Lite knepigt, måste välja med omsorg då det både skall passa till atmosfären där nere samt inte bli uttjatad då den skall räcka i 3 månaders tid.
/Simon, med endast 22 timmar innan flyget lyfter.
Själv står jag här, mindre än 20 timmar innan vi lämnar lägenheten för Landvetter och är, verkar det som, rätt så klar med min ryggsäck. Några mindre detaljer verkar saknas, men jag har huvudkomponentera: Något på fötterna, något att ha på sig, pass, kort och mediciner. Jag tror allt blir väl. Tänk så lugn jag blivit nu, med tanke på de två senaste veckorna då jag gått upp och ner likt kamels puckel.
Igår fick jag mig dock en släng av panik då jag inte fann min mp3 spelare och en resa utanför dörren, ännu mindre till asien, utan musik är för mig fullkomligt ogenomförbart. Jag fick därför prompt ta mig till MediaMarkt och köpa mig en ny. Dags att ladda ner musik på spelaren. Lite knepigt, måste välja med omsorg då det både skall passa till atmosfären där nere samt inte bli uttjatad då den skall räcka i 3 månaders tid.
/Simon, med endast 22 timmar innan flyget lyfter.
Det närmar sig något sjukt!
Det är riiiiktigt nära nu. Om dryga 24 timmar står vi på Landvetter flygplats här i Götet och om dryga 30 sitter vi på ett plan påväg mot Bangkok! HERREGUD! Det är nära det. Tiden har sprungit iväg lika snabbt som Black Beauty och det känns som om stressen har lagt sig något. Nu står man liksom här och blickar in i gevärspipan och man har inget val direkt.
Träffade min härliga kollega Helena igår och fick mig en resepresent av henne. Denna vill jag tacka för så hemskt mycket, Helena. Du vet vad en man som jag behöver för att få ett lyckligt liv (till er andra, det är varken sex eller droger som räknas in här)!
Blev precis informerad av min sambo att det är sol och 29 grader varmt i Bangkok i skrivande stund. Här är det ju också sol, men knappast några 29 grader iallafall.
Våran så välstädade lägenhet ser nu återigen hyffsat stökig ut, fast på ett mer "nu-är-vi-påväg-bort-en-längre-period" sätt. Kläder som blivit tvättade, diverse reseattilraljer, ryggsäckar, böcker, anteckningsblock, min tomma kaffemugg, handsprit och mycket, mycket mer. Shit vad mycket grejjer man behöver ha med sig!
Väl på planet imorgon blir det till att spela yatzy, då efter jag har suttit på helspänn vid liftoff. Jag brukar vinna på yatzy. I r teh shit.
Med alla positiva grejer så kommer det givetvis kännas något vemodigt att inte få se alla nära och kära, vänner och familj under en såpass lång tidsperiod, men internet finns ju alltid till hands (möjligen inte i Kambodja... hörde att de uppfunnit morsekoden där häromdagen) och man lär väl höra av er alla med jämna mellanrum. Jag kommer ju givetvis vara tvungen att beskriva för er i detalj hur ofantligt skönt jag har det och vilken spännande mat jag ätit där nere.
Yeeehaaaw!!!
/Simon, taggad som få. 1 dag kvar!
Träffade min härliga kollega Helena igår och fick mig en resepresent av henne. Denna vill jag tacka för så hemskt mycket, Helena. Du vet vad en man som jag behöver för att få ett lyckligt liv (till er andra, det är varken sex eller droger som räknas in här)!
Blev precis informerad av min sambo att det är sol och 29 grader varmt i Bangkok i skrivande stund. Här är det ju också sol, men knappast några 29 grader iallafall.
Våran så välstädade lägenhet ser nu återigen hyffsat stökig ut, fast på ett mer "nu-är-vi-påväg-bort-en-längre-period" sätt. Kläder som blivit tvättade, diverse reseattilraljer, ryggsäckar, böcker, anteckningsblock, min tomma kaffemugg, handsprit och mycket, mycket mer. Shit vad mycket grejjer man behöver ha med sig!
Väl på planet imorgon blir det till att spela yatzy, då efter jag har suttit på helspänn vid liftoff. Jag brukar vinna på yatzy. I r teh shit.
Med alla positiva grejer så kommer det givetvis kännas något vemodigt att inte få se alla nära och kära, vänner och familj under en såpass lång tidsperiod, men internet finns ju alltid till hands (möjligen inte i Kambodja... hörde att de uppfunnit morsekoden där häromdagen) och man lär väl höra av er alla med jämna mellanrum. Jag kommer ju givetvis vara tvungen att beskriva för er i detalj hur ofantligt skönt jag har det och vilken spännande mat jag ätit där nere.
Yeeehaaaw!!!
/Simon, taggad som få. 1 dag kvar!
årets motto
fick en kinesisk lyckokaka av min mor tillsammans med en flaska champange som både skulle knäckas vid 12 slaget. champangen var god men budskapet i kakan vet jag inte riktigt hur jag ska ta.
så här stod det:
ät hälften så mycket, sov dubbelt så mycket, drick tre gånger så mycket och le fyra gånger så mycket - så kommer du att leva tills någon slår ihjäl dig.
det får väl bli någon form av nyårslöfte då... hoppas bara att ingen hinner slå ihjäl mig inom en snar framtid.
så här stod det:
ät hälften så mycket, sov dubbelt så mycket, drick tre gånger så mycket och le fyra gånger så mycket - så kommer du att leva tills någon slår ihjäl dig.
det får väl bli någon form av nyårslöfte då... hoppas bara att ingen hinner slå ihjäl mig inom en snar framtid.
Sömn och jetlag.
Jetlag är något som drabbar oss som vill ta oss runt i kring denna vackra värld och, som jag förstått det, drabbar vissa mer än andra. Personligen har jag främst rest åt USA hållet för att hälsa på min släkt och då har sällan det varit ett problem när man kommer fram. Många gånger har jag redan utan att tänka på det förskjutit min dygnsrytm utan att tänka på det, då ledighet många gånger medför att jag sover längre och längre på dagarna och på detta vis redan är inställd på en amerikansk normal sömnrytm när jag väl kommer fram. Kanske är man lite extra trött första dagen eller två, men detta har varit väldigt snabbt övergående.
Jag och Lisa kom in på detta ämne igår natt någon gång. Fortfarande märkbart bakfull och med tillhörande nedsatt hjärnfunktion kunde jag inte vara till mycket hjälp när det gällde att räkna ut hur sjutton vi skulle ställa om oss för att göra det så bra för oss som möjligt. Vi kom fram till att vi har kommit i säng ungefär sex timmar senare än vanligt och då också sovit ungefär sex timmar. Positiv som min partner när utbrast hon att hon måste då ha den perfekta dygnsrytmen inför våran Thailand resa. Lite glada i hågen tog vi upp google och fann detta;
Inför Asienresan:
Förbered dig genom att under några dagar successivt tidigarelägga sömnrytmen.
Massive fail!
Vi har alltså, visar det sig, vänt om vårat dygn så fel som bara är möjligt. Istället för att somna sex timmar senare än vanligt borde vi alltså somna sex timmar tidigare än vad vi brukar.
Lisa, positiv som hon är, sade att hennes två tidigare resor till Thailand faktiskt inte varit ett problem, trots detta.
Men jag då? Min sömn är ju lika skör som en 93 årig tant med svag benstomme. Jag vill minnas att de gånger jag åkt tillbaka från staterna (alltså det håller vi ska nu), har jag åkt på en jetlag av episka proportioner där jag varit vaken i någon form av zombiedvala i över trettio timmar i sträck innan jag slutligen kraschat på någon kompis soffa i en timme eller två och sedan fortsatt vara vaken i långa sträck.
Räcker det alltså inte med blodtörstiga tuk-tuk förare, ett långt helvetiskt flyg och getingar lika stora som hundar? Ska jag alltså behöva lida igenom detta fasansfulla stadie av medvetande när jag för första gången sätter min fot i Asiens förlovade land?
Optimist som jag är så är jag dock säker på att det kommer gå bra. Helt säker. 100% säker. Säker...
/Simon, redo att möta jetlagen...
Jag och Lisa kom in på detta ämne igår natt någon gång. Fortfarande märkbart bakfull och med tillhörande nedsatt hjärnfunktion kunde jag inte vara till mycket hjälp när det gällde att räkna ut hur sjutton vi skulle ställa om oss för att göra det så bra för oss som möjligt. Vi kom fram till att vi har kommit i säng ungefär sex timmar senare än vanligt och då också sovit ungefär sex timmar. Positiv som min partner när utbrast hon att hon måste då ha den perfekta dygnsrytmen inför våran Thailand resa. Lite glada i hågen tog vi upp google och fann detta;
Inför Asienresan:
Förbered dig genom att under några dagar successivt tidigarelägga sömnrytmen.
Massive fail!
Vi har alltså, visar det sig, vänt om vårat dygn så fel som bara är möjligt. Istället för att somna sex timmar senare än vanligt borde vi alltså somna sex timmar tidigare än vad vi brukar.
Lisa, positiv som hon är, sade att hennes två tidigare resor till Thailand faktiskt inte varit ett problem, trots detta.
Men jag då? Min sömn är ju lika skör som en 93 årig tant med svag benstomme. Jag vill minnas att de gånger jag åkt tillbaka från staterna (alltså det håller vi ska nu), har jag åkt på en jetlag av episka proportioner där jag varit vaken i någon form av zombiedvala i över trettio timmar i sträck innan jag slutligen kraschat på någon kompis soffa i en timme eller två och sedan fortsatt vara vaken i långa sträck.
Räcker det alltså inte med blodtörstiga tuk-tuk förare, ett långt helvetiskt flyg och getingar lika stora som hundar? Ska jag alltså behöva lida igenom detta fasansfulla stadie av medvetande när jag för första gången sätter min fot i Asiens förlovade land?
Optimist som jag är så är jag dock säker på att det kommer gå bra. Helt säker. 100% säker. Säker...
/Simon, redo att möta jetlagen...
Bilder från Nyår 2008/09
Nu har vi återvänt från staden Göteborg och jag har satt mig och laddat in bilderna från min kamera. Som en liten sidonotis så upptäckte jag, när jag stod bland folkhoperna i femmanhuset, att min nyårsbakfylla inte alls var borta. Riktigt glad att vara hemma igen. Anyhooow, här kommer dem. Ska försöka följa en någorlunda kronologisk ordning, allt för att serva er kära läsare.
Without much further ado, may I present.... US!
Här har min älskade dukat upp servisen, utan särskilt mycket hjälp från mig eller Rickard. Vi befann oss främst i den gråbruna möbeln på bildens vänstra sida. Har dock fått sota för detta nu, så min karma borde ha jämnat ut sig. Fint blev det iallafall!
Min snygga flickvän skålar tappert in i kameran.
Förrätten, som var en bruschetta, står nu framför middagsdeltagarna. Visst ser de glada ut? Hoppas min gylf inte var öppen eller något... Sett från vänster: Roni, Lisa, Hendrik, Kaisa och Rickard.
Kaisa och Rickard verkar upptagna i ett samtal. Ellinor tror jag vid detta tillfälle åkallade någon högre makt, men kan ju faktiskt vara så att jag bländade henne med min blixt också.
Roni chillar vid dörren. One of a fuckin' kind!
Här bad jag det härliga paret att ställa upp sig för en sexig pose. Dock drumlade Rickard förbi, och jag orkade inte ta om bilden. Tycker det gav den en viss advantgarde känsla.
Nu har vi lämnat min och Lisas lägenhet och hälften av oss har begett oss till lägenheten i Vasastan för att möta upp andra kända och okända människor. Märk väl att flera timmar har passerat. Tolvslaget har kommit och gått och vi är nu inne på småtimmarna.
Här sitter vi. En ganska ful fest bild, men det hör ändå till. Sett från vänster: Jag, Krille, Lisa, Emil och Guri.
Tjejerna kör loss på dansgolvet. Go energi i den här bilden, tycker jag. Vill minnas att jag var där någon minut innan jag insåg hur tafatt och kass jag är på att dansa. Igen.
Markus visar vad han går för. Thug 4 life! Jävla skön är du, hehe.
Without much further ado, may I present.... US!
Här har min älskade dukat upp servisen, utan särskilt mycket hjälp från mig eller Rickard. Vi befann oss främst i den gråbruna möbeln på bildens vänstra sida. Har dock fått sota för detta nu, så min karma borde ha jämnat ut sig. Fint blev det iallafall!
Min snygga flickvän skålar tappert in i kameran.
Förrätten, som var en bruschetta, står nu framför middagsdeltagarna. Visst ser de glada ut? Hoppas min gylf inte var öppen eller något... Sett från vänster: Roni, Lisa, Hendrik, Kaisa och Rickard.
Kaisa och Rickard verkar upptagna i ett samtal. Ellinor tror jag vid detta tillfälle åkallade någon högre makt, men kan ju faktiskt vara så att jag bländade henne med min blixt också.
Roni chillar vid dörren. One of a fuckin' kind!
Här bad jag det härliga paret att ställa upp sig för en sexig pose. Dock drumlade Rickard förbi, och jag orkade inte ta om bilden. Tycker det gav den en viss advantgarde känsla.
Nu har vi lämnat min och Lisas lägenhet och hälften av oss har begett oss till lägenheten i Vasastan för att möta upp andra kända och okända människor. Märk väl att flera timmar har passerat. Tolvslaget har kommit och gått och vi är nu inne på småtimmarna.
Här sitter vi. En ganska ful fest bild, men det hör ändå till. Sett från vänster: Jag, Krille, Lisa, Emil och Guri.
Tjejerna kör loss på dansgolvet. Go energi i den här bilden, tycker jag. Vill minnas att jag var där någon minut innan jag insåg hur tafatt och kass jag är på att dansa. Igen.
Markus visar vad han går för. Thug 4 life! Jävla skön är du, hehe.
Looking back at New Years.
Yes, 2008 är slut och måste, såhär i efterhand, säga att det var ett väldigt bra och händelserikt år. Vad hände? I början av Februari förlovade jag och Lisa oss, i början på juni flyttade vi in i en lägenhet tillsammans och efter det bokade vi resan som vi nu har framför oss. Förutom detta har jag haft ett jobb jag trivs med och fina kollegor och även bra sällskap på fritiden. Ett lyckat år helt enkelt!
Även nyårsafton, som så många gånger är en stor besvikelse, vad otroligt bra. Min vän Rickard kom över tidigare på dagen och vi körde lite co-op Gears 2 på Hardcore mode. Låter la kul? :)
Sedan droppade de första gästerna in, Ellinor och Hendrik, och vi började förbereda förrätten. Nyårssupén var rakt igenom skitgod, framför allt huvudrätten, och med besök av både Roni och Kaisa så blev även sällskapet otroligt trevligt. Råkade nog slänga ur mig en och annan kommentar som roade folk och kan i efterhand ses som något pinsamt för yours truly, men sådant får man bjuda på när det är nyår.
Efter detta tog vi bussen till en stor lägenhet i Vasastan, precis vid Vasaplatsen, där min vän hade en fest och där fanns en hel del folk man träffat sedan innan och även en massa nytt. Lisas kompisar Anna med sällskap och Marcus med sällskap kom även över och det hela fortsatte rakt igenom hela natten.
På tolvslaget fick jag kyssa heta Lisa, vilket aldrig sitter fel. Dock befann vi oss på tredje våningen och med alla raketer som smällde kunde jag inte riktigt släppa tanken om att någon full idiot skulle skjuta en raket upp mot oss och smälla bort våra lemmar så jag fick lämna balkongen efter en liten stund, men sådan är ju jag, hehe.
Väl hemma klockan 05:00 somnade vi och jag var uppe ett par timmar senare och var givetvis lagom bakfull, dagen till ära. Tillbringen hela dagen på sofflocket och lyckades trycka i mig en halv kebabtallrik men mer gick inte ner. Idag, den 2:e Januari, är jag fortfarande inte återställd men med möjligtvis det bästa och roligaste nyåret någonsin kunde inte året startat bättre trots allt.
Nu ska vi in till stan och köpa de sista sakerna inför resan. Jag är redo för dig, Systostasien! Positive thinking ska tydligen vara the shit, säger dem. Testar på detta nu.
Jag lyckades få med mig kameran, men eftersom vi ska dra oss nu så laddar jag upp bilderna jag tog antingen senare ikväll eller imorgon. Fanns nog ett par som var värda att ladda upp iaf. Jag är ju en nybliven fotograf.
/Simon, med tre dagar kvar.
Även nyårsafton, som så många gånger är en stor besvikelse, vad otroligt bra. Min vän Rickard kom över tidigare på dagen och vi körde lite co-op Gears 2 på Hardcore mode. Låter la kul? :)
Sedan droppade de första gästerna in, Ellinor och Hendrik, och vi började förbereda förrätten. Nyårssupén var rakt igenom skitgod, framför allt huvudrätten, och med besök av både Roni och Kaisa så blev även sällskapet otroligt trevligt. Råkade nog slänga ur mig en och annan kommentar som roade folk och kan i efterhand ses som något pinsamt för yours truly, men sådant får man bjuda på när det är nyår.
Efter detta tog vi bussen till en stor lägenhet i Vasastan, precis vid Vasaplatsen, där min vän hade en fest och där fanns en hel del folk man träffat sedan innan och även en massa nytt. Lisas kompisar Anna med sällskap och Marcus med sällskap kom även över och det hela fortsatte rakt igenom hela natten.
På tolvslaget fick jag kyssa heta Lisa, vilket aldrig sitter fel. Dock befann vi oss på tredje våningen och med alla raketer som smällde kunde jag inte riktigt släppa tanken om att någon full idiot skulle skjuta en raket upp mot oss och smälla bort våra lemmar så jag fick lämna balkongen efter en liten stund, men sådan är ju jag, hehe.
Väl hemma klockan 05:00 somnade vi och jag var uppe ett par timmar senare och var givetvis lagom bakfull, dagen till ära. Tillbringen hela dagen på sofflocket och lyckades trycka i mig en halv kebabtallrik men mer gick inte ner. Idag, den 2:e Januari, är jag fortfarande inte återställd men med möjligtvis det bästa och roligaste nyåret någonsin kunde inte året startat bättre trots allt.
Nu ska vi in till stan och köpa de sista sakerna inför resan. Jag är redo för dig, Systostasien! Positive thinking ska tydligen vara the shit, säger dem. Testar på detta nu.
Jag lyckades få med mig kameran, men eftersom vi ska dra oss nu så laddar jag upp bilderna jag tog antingen senare ikväll eller imorgon. Fanns nog ett par som var värda att ladda upp iaf. Jag är ju en nybliven fotograf.
/Simon, med tre dagar kvar.
nyårsafton
min nyårsafton började med att min käre sambo och rickard satt i soffan och spelade tv-spel från klockan 3 till 6 medans jag städade, gjorde iordning, dukade osv. mycket trevligt... :)
det blev dock mycket trevligare när gästerna kom. mousserande och tjejsnack och oförglömliga historier som gjorde både min och kaisas nyår, men vi lämnar det ämnet... det fortsatte med förrätt bestående av bruchetta och mycket god limekycklig till huvudrätt.
jag hade tagit på mig ansvaret att göra efterätten; chokladmousse. förra gången jag gjorde det blev den oätlig, jag hoppades på bättre lycka vid andra försöket. denna gången gick den att äta, men det var knappast mousse utan mer av någon slags chokladsås. men den passade alldeles utmärkt till kaffet ändå.
allt som allt en mycket lyckad kväll. man kännde sig ganska vuxen när man för första gången hade nyårsmiddag och inte bara bjöd på chips. fördelen med chips är att det inte blir någon disk. fy fan vilket berg av disk det blev från bara 7 pers...
vi fortsatte efter middagen med att ta bussen in till vasaplatsen dit vi var bjudna till en inte liten lägenhet, ( typ 7 rum och kök, prydda med diverse konst och fina möbler) med balkong med utsikt över hela vasastan i princip. ganska bra utkiksplats när fyrverkerierna sköts upp. lite läskigt också. det var lite som att stå i mitten av fyrverkerierna och ibland exploderade dom lite väl nära. men ganska mäktigt var det ändå.
det är alltid ett lite antiklimax när väl klockan slagit 00.00... jaha nu var det nytt år då.. vad ska vi göra nu?
jo, vi dansade, snackade och dansade lite till. jag som inte ens tycker om att dansa egentligen, men det va skitkul!
det där med att komma hem på nyårsafton klockan 4 var ju också lite av ett problem, särskilt med en grinig och hungrig pojkvän som vägrade att ta en vagn hem och var övertygad om att vi kunde få tag på en taxi på avenyn. hahahaha!
men har man kontakter så har man. vi ringde efter en taxi tillslut och kom hem klockan 5... jag sov till tre och än så länge har nyårsdagen bestått av 3 timmar vänneravsnitt. jag mår förvånansvärt bra för att vara nyårsdagen.
4 dagar kvar nu och jag har hunnit säga hejdå till dom flesta av vännerna men jag hoppas att jag kan klämma in en liten fika till eller så..
tacka alla för en sjukt bra nyårsafton och gott nytt år!!
det blev dock mycket trevligare när gästerna kom. mousserande och tjejsnack och oförglömliga historier som gjorde både min och kaisas nyår, men vi lämnar det ämnet... det fortsatte med förrätt bestående av bruchetta och mycket god limekycklig till huvudrätt.
jag hade tagit på mig ansvaret att göra efterätten; chokladmousse. förra gången jag gjorde det blev den oätlig, jag hoppades på bättre lycka vid andra försöket. denna gången gick den att äta, men det var knappast mousse utan mer av någon slags chokladsås. men den passade alldeles utmärkt till kaffet ändå.
allt som allt en mycket lyckad kväll. man kännde sig ganska vuxen när man för första gången hade nyårsmiddag och inte bara bjöd på chips. fördelen med chips är att det inte blir någon disk. fy fan vilket berg av disk det blev från bara 7 pers...
vi fortsatte efter middagen med att ta bussen in till vasaplatsen dit vi var bjudna till en inte liten lägenhet, ( typ 7 rum och kök, prydda med diverse konst och fina möbler) med balkong med utsikt över hela vasastan i princip. ganska bra utkiksplats när fyrverkerierna sköts upp. lite läskigt också. det var lite som att stå i mitten av fyrverkerierna och ibland exploderade dom lite väl nära. men ganska mäktigt var det ändå.
det är alltid ett lite antiklimax när väl klockan slagit 00.00... jaha nu var det nytt år då.. vad ska vi göra nu?
jo, vi dansade, snackade och dansade lite till. jag som inte ens tycker om att dansa egentligen, men det va skitkul!
det där med att komma hem på nyårsafton klockan 4 var ju också lite av ett problem, särskilt med en grinig och hungrig pojkvän som vägrade att ta en vagn hem och var övertygad om att vi kunde få tag på en taxi på avenyn. hahahaha!
men har man kontakter så har man. vi ringde efter en taxi tillslut och kom hem klockan 5... jag sov till tre och än så länge har nyårsdagen bestått av 3 timmar vänneravsnitt. jag mår förvånansvärt bra för att vara nyårsdagen.
4 dagar kvar nu och jag har hunnit säga hejdå till dom flesta av vännerna men jag hoppas att jag kan klämma in en liten fika till eller så..
tacka alla för en sjukt bra nyårsafton och gott nytt år!!
